Klemens och jag – Tillsammans i 20 år

Tänka sig att det gått 2 decennier sedan jag körde hem min bil (döpt Klemens) efter att köpt den i Vaggeryd. Jag skrev en summering av de första 10 åren och man kan inte låta bli att reflektera om vad som hänt sedan dess. Det första årtiondet kan summeras med att jag köpte en bil för att köra bana med och sakta utveckla den för tävling. Med andra ord ett insteg med relativt enkla medel för att ta sig in i racing. Man kan säga att jag överträffade mina förväntningar med råge. Man kan också göra beskrivningen att jag peakade någon stans där med att ha fått uppleva Porsche Sports Cup Scandinavia och även ett par fina tävlingar med SPVM, dessutom fick jag många andra underbara upplevelser med bilen.

Knutstorp 2005 PCS bankörning på gatdäck och originalchassie. Foto: Pelle Sörensson

Det senaste decenniet har varit mer blygsamt. Jag är oerhört tacksam att ens ha kvar min bil med tanke på vad som har hänt i mitt liv. Att skaffa hus och barn brukar resultera i att en tävlingsbil sparkas ut ur hushållet 😉 . Jag hade gärna fortsatt på samma nivå som tidigare men man får sätta saker i perspektiv. Så vad har hänt? Det som slår mig främst är att jag ser bilen med helt andra ögon idag. Det är en fullt utvecklad 40-års kris! Det började med att jag fick nys om YTCC som nu är min främsta dröm att få kunna köra med. Att ha en period-korrekt tävlingsbil är något jag kommit på är otroligt lockande, speciellt när den härstammar från tiden jag växte upp, d.v.s 80-talet. Så man har grävt i youtubeklipp och sökt på internet efter information om hur det var på den tiden. Jag är väldigt tacksam att jag redan sitter på en lämplig bil. På köpet har jag växlat från att gillat bilen för att den är så bra för det den används till och nu till att ha fått mig att bli en 944 entusiast. Bilmässigt har det varit ett lugnt tempo i utvecklingen, lite av en pågående rullande renovering och det har hamstrats en del modellspecifika delar för uppgradering vartefter möjligheterna visar sig. Sedan har jag inte kunnat låta bli att tävla, det är ju det roligaste man kan göra med kläderna på 😀 . Vi har harvat vidare i MSCC klubbmästerskap då det passat budgeten bra. Jag har totalt släppt Roadsport C som jag körde första 10 åren och nu är jag fri att göra lite vad jag känner för med bilen. Jag kom ju över begagnade slicks som tog mig på en väldigt trevlig resa i Modsport 3. Inga direkta framgångar resultatmässigt men oj vad jag lärde mig mycket, dessutom fick man nya vänner. Sedan har jag betydligt mindre tid att spendera i garaget så då har man istället kika i loggfilerna och börjat förstå hur bra de är. Så provade jag att köra r-däck igen och testade Roadsport B vilket blev osannolikt bra. Temat har kan man säga varit prova, testa och lära. Även om det inte direkt rör min Porsche så är jag numer instruktör på licenskursen som går på racingskola.se (som jag själv gick för 20 år sedan), indirekt så är 944:an det som gjort det möjligt.

Foto: Ronny Persson

Vi har nu varit med på totalt 86 körtillfällen och avverkat ca 68 tävlingsstarter med ”Klemens”. Jag hoppas verkligen att det blir ytterligare 10 år till för jag har så många idéer som jag vill realisera och många event jag önskar att få vara med på.

Såhär är bilen beskaffad idag:

Drivlina; Org. M44/01 2,5 l, 163PS, ”luffarturbo”, konverterad från intern värmeväxlare till extern Setrab 616 oljekyl, Fidanza aluminium svänghjul, 968 motorkuddar, stålgrenrör från 2,7l motor, egenbyggt avgasrör med Dalhems SBF katalysator, A-alt 2,5″ och Apple 2″ ljuddämpare. Audi V8 40% torsendiffbroms och limfyllda växellådsbussningar.

Chassie; 996 C2 BBS 17×9″ ET55 med Kumho V70A 245/40R17
Fram:
AVO fjäderben, 123N/mm fjädrar + hälpfjädrar, Utzon camberplates, Racers Edge länklager i länkarmarna, 30mm hemmabygd kränghämmare, 35mm spacer
Bak:
AVO coilover med 157N/mm fjädrar (bortplockade torsionsstavar)+ hjälpfjädrar, Weltmeister polygrafitbussningar i svärd och torsionstub, modifierad torsionsub, 14mm kränghämmare, 65mm Manton spacer
Hjulvinklar: Fram – ca 2,8 ° camber, 4mm toe out | Bak – ca 2,5 ° camber, 3mm toe in

Bromsar; Org. Skivor 282,5×20,5mm fram, 289x20mm bak med glidkolvsok runt om, Hawk HP+ bromsklossar fram, ATE Racing bromsvätska, Goodridge stålomspunna bromsslangar, uppstagad huvudbromscylinder, bromskylning med 3″slang och egenbyggda bromsköldar.

Kaross; Saphirblau, framskärmar i glasfiber från ”Dansken”, glasfiberhuv från FHRacing med plastad luftevakuering, Tornstag från NMRacing, El-Targa, gälar i spoiler och framskärmar (från Fiesta Turbo RS), GTS lampor och luftintag i stället för parkeringsljus, bogseröglor, huvlås, mindre spolarvätskebehållare.
Målgångsvikt: ca 1200kg
Tjänstevikt: 1270kg

Inredning; 7-p Bur, Sparco Ring ratt mocca, 20mm QSP rattnavdistans, Sparco EVO förarstol och Sprint passagerarstol, QSP 6-p 4×3+2″ bälte till föraren, dörrstroppar istället för handtag, kolfiberplatta i stället för stereo samt en oljetempmätare, egenbyggt PerformanceBoxfäste.

Prestanda:
Knutstorp: 01:09,142 (S) – 1:11,657 (R)
Ljungbyhed: 1:03,6 (S) – 1:03,908 (R)
Sturup: 1:11,013 (S) – 1:11,470 (R)
Falkenberg: 0:54,5 (R)
Kinnekulle: ca. 1:12 (Gatdäck)
Anderstorp: 1:58,609 (R)
Gotland: 1:41,008 (R)
Gelleråsen: 1:20,270 (R)
Mantorp: 1:37,166 (R)
Rudskogen: 1:48,078 (R)
Emmaboda Superstage: 1:33,65 (R)

(S=slicks, R=r-däck)

Klubbmästerskap med en Clubman

Jag vaknar upp Söndag och känner träningsvärk i olika delar av överkroppen typ i rygg och axlar, dessutom är höger armbåge blåslagen. Jag har tydligen kört Clubman 🙂 . Tidigare i veckan hade jag faktiskt försökt bilda mig en uppfattning om hur det är att köra fort. Jag dammade av min simulator och hittade en bil som hade jämförbar prestanda. Jag lärde mig att det behövdes träning för att köra fort 😉 1.03,7 körde jag som bäst på de få passen jag avverkade. Nåväl, på lördagen var det dags att möta verkligheten i MSCC Klubbmästerskap på Knutstorp. Stefan hade fixat med depåbox och 2 mekaniker, Pontus och Viktor som skulle hålla koll på oss under dagen. Redan här kände jag att upplevelsen var komplett, kan inte understryka hur privilegierad jag kände mig under dagen med dessa förutsättningar, likaså hjärtligt tacksam. Anmälning, besiktning och förarmöte avklarades ganska fort och sedan skulle det köras. Min vän Thomas L. kikade förbi och gav mig ytterligare råd från sitt perspektiv (han hade kört ”min” bil tidigare på Falkenberg).

Foto: Andreas Freed

Fri Tidsträning
Bara att köra ut är en riktig-räserbil-upplevelse i sig. Bilen startas med externt batteri vilket gör att man behöver hjälp av mekaniker. Jag startar bilen, när jag är klar kopplar meken ut det externa batteriet och jag kan köra iväg. Planen var att jag skulle ligga bakom Stefan och orientera mig med bilen. Jag hade bestämt mig för att lära mig att kunna köra vänsterväxlad dogbox. Det gick rätt fort kan jag säga. Nä, det är fortfarande inte helt naturligt med att använda vänstern men det går. Vad som underlättade i denna bil var att den är 4-växlad, så man behöver bara hålla koll på 4 hörn. Köra utan koppling funkade riktigt bra och dogbox känns riktigt coolt. Dessvärre blir det ett kort pass på grund av en avåkning men 1,5 varv räckte för att slå undan nojan kring växlingarna.

Kval 1 blir det inget av. Ett massivt oljeläckage gör att tävlingsledningen får mobilisera samtliga närvarande på området för sanering av halva banan. Så jag var faktiskt på banan men med skillnaden att jag inte hade en bil att framföra utan i stället hantera saneringsmedel. Det var fint väder även om det var lite svalt så höll man värmen uppe med saneringsarbetet. Det blir då ändringar i schemat som följd och vårt första kval blir struket.

Kval 2
Nu ska det kvalas, men jag känner att mitt fokus är att lära känna bilen så mina tider får bli vad de blir. Ligger bakom Stefan i början när vi går ut men tappar honom efter några varv. Jag börjar känna lite på bilen och märkligt nog är den inte helt väsensskild från min egna 944. Jag gissar att min är hårt satt karossbil, Stefan berättar att denna är lite mjukare satt så de kanske möts här. Det är oerhört lättkört oavsett. Annars kan man beskriva körupplevelsen som naken, det är öppet och man känner att det är nära till allt. Ett intressant fenomen att hjälmen vill lyfta på rakan. Tempot ökar och det blir lite däcksläpp här och var. Fegar rejält över bäcken då det finns rikligt med saneringssand och i övrigt är det försiktigt körning på en del ställen. Trots det pressar jag fram en kvaltid på 1:06,71 som räcker till kvalplats 7 på griden (vi är 12 i heatet och 9 i klass RS). Dessutom är detta det snabbaste jag någonsin kört på Knutstorp dittills.

Foto: Ronny Persson

Race 1
Jag äter lunch med teamet (hur fränt låter inte det 😉 ) och Stefan pratar om att jag kanske ska köra efter som tidigare. Min hållning är att jag är sugen på att köra race, det vill säga klara mig på egen hand och lita på mina egna färdigheter. Jag rullar ut på griden på min absolut första start med bilen och står i det närmaste mitt i smeten. Det blir en bra start och jag kommer iväg med hjulspinn och dunkar i 2:an och gasar vidare. Tänkte jag skulle shortshifta till 3:an men får i 1:an istället (en av mycket få felväxlingar under dagen) vilket gör att jag tappar tempo in i första böj. Bilens konstruktion ger inte samma känsla av säkerhet som en burförsedd karossbil, så man är lite mer motiverad att undvika hamna i en kollision. Jag tar det försiktigt, speciellt då man har begränsad koll bakåt med de små backspeglarna och tappar placering. Racet är därefter mest solokörning och det är en del ekipage som får bryta. Tempot ökar och mot slutet känns det som bilen tänder upp för man kan verkligen luta sig mot greppet. Jag tar mig i mål som total 4:a samt lyckas pressa ut 1:04,473 som kommer bli dagens bästa tid. Den tiden är jag väldigt nöjd med och helt i linje med vad Stefan hade förutsett. I depåboxen pratar jag med både Stefan och Thomas där det visar sig att jag kör en växel för högt. Maskinen har brett register så jag tycker det känns bra för att bygga förtroende när bilen blir lite lugnare. Mina mentorer blir i det närmaste bestörta när detta uppdagas. Jag blir bara glad då jag nu vet hur enkelt det kommer bli att att köra ännu fortare 😉 .

Race 2
Jag har på känn att det finns ett område i bilen att utforska bara jag kör en aningens fortare. Med andra ord är jag bra taggad. På startplattan står man nu mitt i fältet och de små backspeglarna fylls med Björn D massiva TransAm. Får åter en bra start och tänker att jag borde kunna ta mig mellan Dag L och Andreas J. som står strax framför. Men de stänger och som vanligt fegar jag i första böj där jag blir blir omkörd. Kort därefter blir det omstart. Mina minnesbilder är lite svaga här för det var ganska händelserikt. I vilket fall blir det åter en bra start med repris på första böj. Har Robin W bakom mig som jag känner att jag borde kunna hålla. Men han gör en bra attack och kommer om tillsammans med Göran H som jag jagar resten av racet. Jag är aningens snabbare men Göran kör Radical som går lite bättre när det är rakt. Vid det här laget har jag tänt till, kör definitivt inte med short-shift för här är det combat-körning som gäller. Göran kör fint, utan misstag och blockar schysst. Hade jag suttit i Porschen i samma situation hade jag satsat på att attackera utsidan men så komfortabel är jag inte med denna bilen att jag vågar mig på det. Kommer på mig själv att bita ihop så käkmusklerna får sig ett träningspass och jag tror inte jag legat så nära en bil tidigare särskilt inte under så lång tid. Jag kommer inte om och slutar på en 5:e plats i racet, åter har en del fallit ifrån under racet. Jag tackar Göran för god kamp efter racet och får reda på att han slaktat sitt personbästa med mig limmad i bromsljuset 😉 . Varvtiden blev inte bättre men jag är fullt övertygad att jag kranade ur mer ut bilen detta pass. Jag undrar ju givetvis vad för varvtider som hade materialiserat sig om man hade haft ett pass till. Vi denna tidpunkten var jag mogen att ta in input på spårval och jag visste redan att det fanns tid att plocka över NGK-krönet och vid inbromsningarna samt ingången i de flesta kurvorna. Men det får vi inte veta denna dag…

Foto: Anders Hofverberg

Så var det dags att plocka ihop och åka hem efter prisutdelningen. En fantastiskt kul dag som jag kommer minnas länge. Man får passa på att tacka alla hjältar som fick eventet att rulla och klubbkompisar som bidrog till trevlig stämning! Det var många Clubman (även RS-) åkare som kom förbi och undrade när jag skulle köpa en egen. Så då kan vi ta den punkten, det kommer inte ske i närtid i alla fall. Det var fenomenalt kul att köra fort men inte så pass att jag springer och köper en direkt. Däremot har Clubman gänget fått en ny advokat. Jag säger såhär: påstår man att man vill tävla med en bil som går fort så är man monumentalt svagbegåvad om man INTE skaffar en Clubman. Den är snabb oavsett hur du ser på det, löjligt billig för prestandan, det är en riktig tävlingsbil samt underhållet är enkelt och billigt i sammanhanget. Jag hade förväntat mig att det skulle bli svårare att köra så mycket fortare men det vande jag mig snabbt vid. Likaså upplevde jag inte att den riktigt låga vikten var något speciellt vilket förvånar mig. Jag tror inte jag utmanade aerodynamiken så därför är det svårt att nämna den. Greppet kände jag igen från när jag körde min bil på slicks fast i denna kontext gick allt mycket fortare. Vad jag behöver vara noga med att poängtera är att Stefan har svart bälte i Mallock så jag gissar det finns en del magi i setupen på bilen. Jag tyckte den var oförskämt lättkörd i alla fall och passade mig som hand i handske. Sedan har jag fått en indikation på hur kapabel jag själv är. Jag visste redan att jag behöver lite tid att orientera mig under nya förutsättningar men jag gör inte bort mig helt med rätt material. Hur som haver är jag oerhört tacksam att fått förtroende att köra denna bil i skarpt läge för det var verkligen en fånigt härlig körupplevelse att köra riktig racerbil. Jättetack till hela Teamet!!

Hyrbil – Jag ska tävla med en Clubman

Redan i våras på MSCC klubbtävling så droppade Stefan Mumm förslaget att jag borde låna en av ”hans” bilar och testa hur den kan vara att köra. Stefan är då lite av klasspappa i SPVMs Clubman-serie och gör sitt bästa att locka folk i fördärvet. Dessutom är han huvudinstruktör på Racingskola.se så därför är jag fullt övertygad att han försöker muta mig till att komplettera honom i den rollen. Nu ska jag understryka att jag inte är svårövertalad till att köra räserbil, det enda som är utmaningen är att få till ett säkert datum där jag kan ägna mig åt detta. Sedan ska man tillägga att jag hyr bilen så detta är inget jag får gratis. Siktet är ställt på MSCC KM5 7/10 på Knutstorp där tanken är att jag ställer upp i tävlingen i RS klassen. Detta är riktigt spännande för jag har länge undrat hur det är att köra en snabb bil, det har liksom aldrig blivit av. Detta är ett unikt tillfälle för mig att få köra det närmaste man kan komma en formelbil alternativt LeMans prototyp.

En liten aktivitet som kändes lite speciell var att byta visir på hjälmen. Jag kör normalt med ett ”Touring/GT” visir men nu ska jag köra öppen bil så jag fick leta fram och skruva på visiret hjälmen kom med 😉 . Så fick man spendera en kväll hos Stefan där fokus var att få till körställning och corner weight för mig. Sedan blev det mycket snack och även god mat (tack Pia). Vad är det då jag ska köra? Tydligen en Mallock U2 Mk35SG från 2007. Effekten i maskinen är runt 155hk och tävlingsvikten ca 680 kg. Man kan säga ungefär samma effekt som i min egen Porsche men halva vikten. Den går givetvis på slicks och en ny grej för mig är att den har en del aerodynamisk downforce. Jag tycker bilen ser knepig ut, det är då en rörramskonstruktion (påminner om en seven) fast motorn är lite snett vinklad och placerad i mitten. Föraren sitter med ryggen nästan över bakaxeln och bredvid smalbenen har man motorn. Oavsett så är detta en bil som från början är bygd för racing. Jag får reda på att bilen har en 4-växlad dogbox som dessutom har växelspaken placerad till vänster om mig.

Jag brukar skriva lite om förväntningar innan race. Jag tycker detta ska bli kalaskul oavsett vilket väder det blir. Vi pratar oktober i Skåne men visst hoppas man på torrt. Som referens kan Stefan ta sig runt på minuten och han gissar att jag borde se 64 sekunder hyfsat fort. Det är mitt riktmärke med tanke på att jag kört 1:09 med Porschen på slicks så känns det rimligt mycket fortare 😉 . Det som gör mig mest nervös är växellådan, dels för att mitt muskelminne är inte tränat att växla med den handen och dels för att man inte använder koppling. Hur det kommer gå i racet funderar jag inte över då jag har nog med känslor redan inför att köra denna bil. I och med att det är tävling så kommer jag få draghjälp att göra mitt yttersta. Vad som också är kul är att få reda på är om jag kommer bli biten och byta in min Porsche mot en Clubman eller om min preferens för GT.bilar kommer kvarstå. I vilket fall kommer detta bli galet kul 😀 …

Nya dämpare del 3

Här kommer ytterligare en reseberättelse som relaterar till stötdämpare. Anledningen till att dela detta är dels att jag hade ytterst låga förväntningar från start och dels för att belysa faktum att det är dyrare att bygga en tävlingsbil än att köpa en, detta är nämligen kit är nummer 3 i ordningen. Nåväl, jag är inte den som ”blocket-knarkar” däremot brukar jag ibland surfa runt efter saker som jag kan tänka mig handla i framtiden.

Nu kan man undra varför jag funderar på stötdämpare, har jag inget högre prioriterat, typ en motor att montera? Jomensåhärva, det pågår en insamling av delar till uppgradering till sena 944 hjulupphängning därav behov an nya dämpare. Dessutom duger inte de gamla. Visserligen är de i det närmaste magiska när de funkar men det är just det, de fungerar ungefär 3,5 körningar tills de är dags att lämnas in för översyn.

Så jag brukar kika in på Bilsteins kit som är det som sitter på turbo Cup bilarna. Beprövat och robust enligt allas erfarenhet. H&R har även ett motsvarande RSS kit med, vad jag förstår, Bilstein innanmäte och samma gedigna rykte. Så man har ju sneglat på dem med. Av alla ställen så dök ett sådan här kit upp på Amazon för en osannolikt låg summa, vi pratar hälften av normalpris. Det måste vara något lurt men nog kommer man ångra sig om man inte chansar. Jag kollade returpolicyn och beställde med mental förberedelse för en logistik- samt kommunikationskarusell. På deras hemsida stod det ett indikerat leveransdatum för min adress och ett saldo på lagret. Vid beställningsbekräftelsen står det att e-post kommer att skickas med beräknad leveransdatum. När det dröjt en vecka och någon leveransdatum ej kommunicerats kontaktar jag dem via deras chat, där de ber om ursäkt att det dragit ut på tiden och att min beställning är under behandling. Jag har ingen brådska. Några dagar senare mailar jag dem och frågar om de har ett leveransdatum för min beställning då jag fortfarande inte fått något. Svaret jag får är att varan jag har beställt inte finns på deras lager. Mitt återkoppling blir att jag finner det märkligt för varan finns att hitta på deras hemsida med lagersaldo och med leveransdatum. Det dröjer ytterligare någon dag innan jag får svar med att jo, det var märkligt för att Amazon har inte det artikelnumret på lager. Jag gör då ytterligare en sökning på deras hemsida och tar en skärmdump på det jag ser och inkluderar i mitt svar till dem. Känslan jag får är att de vill förhala leveransen tills jag tröttnar och avbryter den. Nästa dag har jag en leveransbekräftelse med spårningsinformation. Nu var bara frågan om jag får rätt saker eller om de bara skickar 23kg tegelsten till mig. Det tog faktiskt inte många dagar innan ett paket stod utanför dörren. Jag blev mycket glad för det var dels en genuin H&R låda och innehållet är vad jag kan bedöma riktiga grejer. Lite trassel var det men det var det värt med tanke på vad jag fick betala. En intressant ”feature” är att de kommer med i mitt tycke udda fjäderhårdheter, 70N/mm fram och 150 N/mm bak. Nu var jag helt inne på att få byta samtliga fjädrar ändå men det positiva är att jag bara behöver nya huvudfjädrar fram då bak redan ligger i närheten av det jag kör idag 🙂 . Detta är en nyckelkomponent till min uppgradering så jag kommer ha anledning att återkomma till dessa, nu får de vila sig på hyllan bland de andra prylarna i min samling…

Vi har tagit studenten…

Man får väl börja med att hjärtligt gratulera Eira som tagit studenten och önska henne all lycka i livet. Nu kanske man undrar varför jag skriver om henne istället för mina vedermödor i garaget med min egna räserbil? Dels är det för att belysa att det är denna typen av aktiviteter som nu står i vägen för framdrift i garaget men dels är det för att jag nu fått stifta bekantskap med en av mina drömbilar.

Nåväl, för några månader sedan blev jag tillfrågad av Eira om jag kunde ordna med bil till hennes student. Eira är då min sons kusin och som jag känt sedan hon föddes, med andra ord någon som står mig nära. Det visade sig att hon faktiskt hade tänkt sig min räserbil. Även om det i sig är väldigt hedrande så var det inte ett alternativ då min bil saknar motor (att få i den hade inte skett i rimlig tid oavsett). Men som tillfrågad så tog jag uppgiften på största allvar. Nu slumpade det sig så att min garagekompis Marty har en röd sportbil och jag frågade helt enkelt om jag kunde låna den. Det gick bra och jag hade med det säkrat ett anständigt transportmedel för min uppdragsgivare 😉 . Lite utsmyckning för dagen tillkom men jag kan meddela att ekipaget blev oerhört uppskattat.

En annan bieffekt av detta uppdrag var att jag fick tillfälle att köra en av de bilar jag gärna hade haft själv, det vill säga Porsche 987 Cayman S. Just denna är en -06 men jag har inte fått tillfälle att köra modellen tidigare. Så är bilen så fin som jag hade föreställt mig? Varför jag just gillar Cayman är att det är en sportbil med mittmotor och har 6 cylindrar, utan fånig överladdning. Sedan tycker jag den är snygg. Enligt transportstyrelsen har den en tjänstevikt på 1450kg och maxeffekt på 295hk. I mina ögon är den då inte ohälsosamt överviktigt. Jag hävdar att 300hk är lagom mycket effekt i en bil även om allt under 800hk tydligen inte duger för vanliga bilentusiaster 😉 . Om vi nu tar den biten först så är mina intryck efter att faktiskt kört denna bil på allmänna vägar att min åsikt faktiskt håller. Min Hyundai i30 brukar jag säga att den är så snabb att jag kan bli av med körkortet på livstid om jag få hålla ett tempo jag finner bekvämt. Med en Cayman S kan jag bli inlåst i fängelse på livstid med samma körstil. Med andra ord är den lagom mycket snabbare än vad som kan vara nyttigt 😉 . Motorkarraktären blev jag lite förvånad över, jag hade förväntat mig mer bottendrag hur den motorvolymen. Fast å andra sidan så pinnar det på rätt bra när maskinen kommer upp i varv. Det är alltså en härligt påminnelse att det inte är en turbomaskin och att det finns en fullt fungerande växellåda som kan hjälpa dig om man har lite mer bråttom. Sedan är det ljudet, det gör det mesta i körupplevelsen och även om jag hört fantastiskt många boxersexor genom åren så är det fortfarande en fröjd att lyssna till när man går på gas. Chassiemässigt är den väl ok, svårt att uttala sig när man inte har utforskat det helt. Vikten är precis på gränsen vad man kan tolerera, tyngre hade jag inte accepterat. Fast man får lite funktioner med vikten så som AC, stereo samt lagom bullrig kupe. Hur som helst är det totalt sett en väldigt trevlig körupplevelse. Jag trivs den låga och kompakta känslan man får i en sportbil, dessutom diggar jag verkligen synen av framskärmarna som sticker upp och ramar in synfältet. Det var kanske inte en överväldigande upplevelse att få köra min drömbil och jag har inte grubblat särskilt mycket på hur att skaffa en själv. Däremot ser jag att detta ett väldigt sannolikt val att ställa på den egna garageuppfarten för själsvårdande körning på gata 😉 om möjligheten hade presenterat sig. Fast först vill jag ha Räserbilen i konkurrenskraftigt skick samt gärna ett ekipage att dra räsern med, innan det blir aktuellt med en GT-kärra 😀 . Tusen tack för lånet Marty!!

Att ta sig tillbaka…

Jag brukar vilja komma med lite positiva ord vid slutet av året men denna gången har det varit svårt. Anledningen är att jag varit väldigt uppgiven då allt annat har kommit i vägen och känslan har varit att man blivit portad från att få göra det man brinner för. Sedan blir det svårt att se positivt på framtiden med tanke på framdriften. Att det inte skrivits så mycket har helt enkelt att göra att jag tappat lusten. Nu börjar jag se lite ljusning och här kommer en ganska så gedigen uppdatering.

Ett glädjeämne uppenbarade sig vid jul då tomten kom med en Logitech G29, så jag tolkar att jag varit snäll nog och grötkonsumtionen uppfyllt den årliga kvoten. Det blev till att snickra ihop en rigg med överbliven trall, lite plåtbitar från garaget och damma av mina reservstolar till Porschen. Med andra ord sitter jag nu på en racingsimulator vilket nog kan vara bra nu när det kommer dröja tills nästa gång jag kommer köra räserbil. För den nyfikne så är det RaceRoom jag kör och en del av de svenska banorna finns nu installerade. Den närmaste bilen jag fått tag i, som kan liknas vid min egen räserbil, är en Miata ironiskt nog. Min första intryck är att det behöver tillvänjning av mitt balanssinne och jag känner att jag har anlag för åksjuka. På samma ämne är de första körintrycken att det är som att ha tappat ett av sinnen, just att sakna känslan av g-krafterna blir lite av min utmaning att ha full känsla för min framfart. I övrigt tycker jag inte det saknas något och det är riktigt bra träning. 

Ett andra glädjeämne var att jag var på MSCC årsmöte och fick den stora koppen för mina bedrifter i klubbmästerskapet 2022 😀 .

Det har trots allt blivit några sessioner i garaget. Innan jul var ett tillfälle där jag inledde med att städa. Tanken var att motorn skulle säras och då behövs det plats. Jag försöker hålla undan men jag lider av kronisk tidsbrist vilket gör att det blir slarv med att plocka undan. Därför var det befriande att röja loss för att få plats för arbete, arbetsbänken är helt fri. Sedan var dags att demontera bilen så huven och hasplåten med kylluftslangarna till bromsarna åkte av. Luftburken avlägsnades också och kylvätskan tömdes innan det var dags att åka hem.

Så vart det plötsligt sportlov. Det är inget jag ägnar mig åt men frun tyckte att ett besök hos släktingar var på sin plats varpå hon tog sonen och lämnade mig ensam hemma. Hoppla, lite garagetid 😀 . Nermontering fortsatte och motorn tömdes på olja som granskades extra och ganska väntat så fanns det smuts som fastnade på magneten, inte desto mindre tråkigt. Motorn lyftes ur bilen och står nu monterad i mitt nyinköpta motorstativ. Sedan var det stopp igen.

Nu har jag fått svar på vad som ska hända med maskinen. Det här kunde ta en rad olika vägar och jag har medvetet låtit ödet vara avgörande för utfallet. Vad som hände var att jag såg att det fanns en 8v från -86 med bara 13000 mils användning till salu. Säljaren var en bekant profil inom 944sverige-kretsar så det fick bli den motorn. Så planen är som följer: byta tätningar och remmar på -86 maskinen och stoppa in den i bilen i stort sett som den är. Sedan hoppas att den fungerar. -84 maskinen ska haverianalyseras och om möjligt kompletteras för att sedan ställas undan för framtida behov eller projekt. Med andra ord kanske min paus från startgriden inte behöver bli så lång som jag först hade befarat.

En annan inspirerande aktivitet var att jag åter igen instruerade nästa generation racingpiloter för  Racingskolan på Knutstorp. Så måste jag även inflika att jag nu äntligen skaffat mig domännamnet eddievarvstopp.se 😉 .

Sedan kan jag inte låta bli att nämna att jag ”råkade” köpa på mig en växellåda. Helt ofokuserat och väldigt märklig prioritering men nu blev det helt enkelt så. Det som ska värma ytterligare någon hyllplats är en enhet från Audi 100 med beteckning 5N, en vacker dag kanske man tar tag i den…

Tänka sig att man fick ytterligare en eftermiddag att göra något med räsern. Med alla viktiga bitar på plats infann sig viss beslutsvånda om vad man först skulle ta tag i. Genom åren har jag alltid tagit tag i det uppenbart mest kritiska först och sedan åtgärdat sådant man kan passa på att göra i anslutning till det viktiga. Sist har man haft tanken på en uppgradering men den punkten har i regel fått strykas på grund av tidsnöd inför tävlingsstart. Nu beslutade jag att vända på ordningen, lite för att känna glädjen av att ta bilen framåt. Det jag började med var styrracket som legat på hyllan sedan 2015. Det är ett servorack som har kortare utväxling än det manuella rack som sitter i bilen. Jag kommer fortfarande köra utan servo och då behövs det viss anpassning så racket fungerar utan hydrauliskt tryck. Jag följer en gammal forumtråd på Rennlist som vägledning. Väldigt trevligt att sitta vid arbetsbänken och pilla isär styrväxeln. Min prioordning känns helt rätt för jag lämnade garaget med en härlig känsla av att tagit några kliv framåt med bilen.

Så att göra listan på vad som ska på plats innan nästa start, ser ut som följer enligt den nya ordningen:
1. Steloperera och montera mitt servorack – Nu ska äntligen styrväxeln fixas
2. Byta ledlager i länkarm – Nu har man kört så mycket att de blivit slitna.
3, Dra ett nytt bromsrör till bakaxeln – En kosmetisk irritation som nu blir smidigare att eliminera.
4. Snygga till motorutrymmet (nu när motorn ändå är ute ur bilen)
5. Vända oljekylet – mina misstänkar om orsaken till motorproblemen riktas mot att mitt oljekyl kan ha  agerat som gigantisk luftficka så för säkerhets skull ska jag försöka ändra orienteringen.
6 Preppa ”Nya” -86 motorn – Nya Axeltätningar, remmar och kanske en ny vattenpump. Migrering av kringutrustning från ”vinnar”-maskinen.
7. Plocka ihop och göra bilen startklar

Nu blir det paus igen

Det bästa jag vet är att köra racing och det kostar lite pengar, fast det gör ju inte så mycket. Men det finns en del av mig som vill vidareutveckla bilen och det kostar ju också en hel del pengar. Hade det nu varit så att man hade haft generösa ekonomiska resurser hade det inte varit några bekymmer att fortsätta handla prylar samtidigt som man kör. Dessvärre behövs lite hushållning på den biten och det är här bekymret ligger. Jag kan inte både utveckla och köra, jag måste välja antingen eller.

I ljuset av detta så har jag fått fatta ett svårt beslut, jag behöver se över motorn och med det blir det inte kört på ett tag 😦 . Anledningen är att den inte låter särskilt frisk när den är kall, kolla min video så förstår ni nog varför:

När motorn är varm låter den inte såhär men oavsett så vill jag verkligen inte köra vidare med den i detta skick. Sedan finns det andra tecken på att en översyn kan vara på sin plats, exempelvis loggfiler som indikerar lägre toppfart, puffar rök vid gasuppsläpp, mindre oljeläckage läckage här och var. Det tar verkligen emot så jag måste trumma in att detta är den enda rätta 😉 . Sedan har levererat i 10 hårda säsonger sedan sist jag såg över motorn. Så nu blir det att lyfta ur maskinen och sära den för att se vad som går att rädda. Sedan får vi se men det är ingen hemlighet att i och med man fått smak på Roadsport B så finns det tankar på att se om det går att putta upp effekten lite 🙂 , när-man-ändå-håller-på 😉 .

Man kanske skulle skriva lite om intrycken av Kumho V70A nu när man kört en säsong med dem. Bra är väl summeringen. Nu är det lite lägre profil än r-däck jag kört på tidigare men stommarna känns bra och stabila. Greppet har varit bra trots att jag antagligen inte kommit upp i drifttemp. Det har ju nästan matchat de gamla slicksen jag kört med tidigare. Vad jag verkligen gillar är att de fått bilen att kännas lättkörd i torrt. När det är blött är jag inte så imponerad av dem där minns jag Toyo R888 som lysande. Slitagemässigt är det lite förbryllande. De mesta av mönstren är borta men i huvudspåren har jag inte kommit ner på ”slitagevarningarna”. Sedan har jag mer slitage 1/4 in på däcket, sist såg jag det på Toyo när jag körde på för smal fälg. Det har jag inte nu och nu undrar man varför däcket ”kollapsar”? Kan det vara att jag varit snål med däcktryck med mina 2,0 bar som jag kört med? I vilket fall så kör jag gärna vidare med denna modell 🙂 .

En bra final 2022

Final var det ja. Mitt i Oktober och det var ungefär som förväntat, 15 grader och blött. Min goda vän Niklas hade paxat plats till mig i depån och erbjöd även lite torrt utrymme för mig. Verkligen uppskattat! Men den första uppgiften var att leverera vagndeklaration till Björn D. som släpat sin Trans Am till Skåne och glömt sin utskrift hemma i Huddinge. Sen var det vanliga rutiner, uppackning, besiktning, anmälan och förarsammanträde. I besiktningskön fick jag mingla med den trevliga Olof A som jag skulle köra mot under dagen. Ja, det blev ju även en hel del pratande med många andra på plats. Så var det dags att göra det man kommit dit för, nämligen att köra. Det var fri träning och vi skulle ha 2 sådana pass. Första passet var mest för att känna hur slitna Kumho funkar i regn och blöt bana samt att se till att tidtagningsutrustningen funkar. Det blev kanske 4 varv med varvtid på 1:32. Performaceboxen visade tider och det fanns registrerade tider på livetimingen. Nu fäste jag inte så mycket betydelse vid den fria träningen men det retade mig lite att det fanns ett par ekipage i min klass som körde fortare än mig. Så ut i andra träningspasset med målsättning att vänja mig med fukten och komma under 1:30. Det var lite sladdande och upplåsningar i slutet på rakan. Men jodå, 1:29,4 gjorde mig nöjd. Niklas var väldigt engagerad och kollade mitt däcktryck men det var som jag befarat inte mycket man kunde justera. Vid det här laget visste jag vilka jag skulle köra mot under dagen, Olof i sin Lotus Exige, Rolf med MGB GTS och Peter Kaiser med Super Serven.

Foto: Ronny Persson

Första kval och det är lite torrare men fortfarande fukt. Klämmer fram en kvaltid på 1:26,609. Här upplever jag oroande kast vid lastväxlingar, är det tokigt inställd bil eller bara däcken? Peter Kaiser som har visat sig köra fort ser jag bara köra ett enstaka varv. Sedan blir det lunch med trevligt sällskap. Det andra kvalet är direkt efter lunchuppehållet och det har blivit ytterligare ett snäpp mindre blött. Jag har möjlighet att pressa fram en bra mycket bättre kvaltid och det lyckas jag med 1:23,493. Det blir 2:a bästa tid efter Olof och före Rolf dessvärre verkar Peter ha brutit så vi blir 3 kvar i Roadsport B. Jag har en del resonemang med Niklas under dagen om våra gemensamma aktiviteter. Även om jag nu inte förväntade mig att vi skulle se några konkreta resultat med bättre varvtider på grund av väderförhållande så är jag fullständigt övertygad att jag har Niklas att tacka för en snäll och lättkörd bil i blötan. Med en cm toe out bak och suspekt cornerweight hade det nog inte varit lika tryggt på banan. Jag tyckte nästan lite synd om honom när jag såg att han hade förberett mätprotokoll för min bil utöver sin egen.

Så blåser det upp till första Race. Jag Är väldans samlad när vi rullar ut på start, det är en del Roadsport A bilar denna gång och jag räknar med att vad som helst kan hända. När lamporna släcks är jag med men blötan gör att jag får chansa med kopplingsuppsläppet det resulterar i att jag får hjulstuds i starten det gör att jag inte har rätt driv att komma iväg. Olof är het och tjuvstartar. Rolf har inga bekymmer att lägga sig före mig så det blir att kämpa sig om under racet. Jag försöker givetvis jaga ifatt Olof men han är för snabb att komma nära. Efter racet får jag reda på att han fått tidbestraffning vilket gör att jag kniper 1:a platsen i klassen. Det är ytterligare snäppet torrare vilket syns på min bästa tid 1:15,260 dessutom känns det som bilen lirar som den ska. En körteknisk skillnad jag noterar är att jag i blött knappt bromsar i ingången på kurvor och bilen nästan understyr i utgången. När det är lite torrare vågar jag ställa bilen på nosen i ingången, som jag gillar, varpå utgången bli perfekt.

Klant-Edvin kan inte hantera en GoPro men eftersom första varvet var rätt underhållande kan jag inte låta bli att dela materialet.

Det blir final Race och här har man chans att få pokal med sig hem. Här blir det en bra start även om min kärra inte står emot riktiga Roadsport B bilar. En Roadsport A bil framför kommer inte iväg i starten och jag får väja, får senare veta att föraren bilen bakom fick milt hjärtsnörp när jag hastigt flyttat min oljetanker, den skymmer sikten framåt hyfsat bra om man säger så. In i första böj är jag efter Rolf och det blir en riktigt bra kamp. Sida vid sida hela första varvet och jag imponeras av Rolfs gentlemannamässiga körning. Han ger inget gratis och jag måste ta mig om på egna meriter. Nu har jag provat en omkörning på utsidan över bäcken och det funkade. Det är lång lucka till Olof men jag gör vad jag kan för att komma ikapp. Det är en tuff uppgift men så blir det varvningar och jag kommer ikapp, dock är det strax målgång och jag slutar som 2:a i klassen. Sista varvet pressar jag ur en 1:11,879 vilket innebär att det fanns grepp att åka på. Tänk om det hade varit fler pass att köra. Men om det hade blivit ännu bättre tider kommer vi aldrig får reda på för det var det sista. Packa ihop, gå på prisutdelning och åka hem var det som var kvar att göra.

Med andra ord var detta en riktigt fint avslut på 2022 och det ser ut som jag blivit klubbmästare igen, det var 12 år sedan sist och då i Roadsport C. Kul att göra det i samma bil men annan klass. Tanken var att jag bara skulle testa och se om man kunde hänga med i Roadsport B, det gick rätt bra kan jag konstatera. Nu ska det sägas att om Max hade kört fler tävlingar hade det nog blivit annan utgång men oavsett så har jag fått kämpa för resultaten och det är det jag har tyckt varit roligast. Det stör mig lite att man inte fick den där sista putsningen på personbästa för det kändes som den fanns inom räckhåll fast det är väl lite så som jag är, jag behöver lite startsträcka för att leverera 😉 . Men det var en kul dag och en riktigt härlig säsong. Tack alla kompisar 😀 !!

Mot Höstracet 2022

Fick lite skruvat i garaget, ett par saker som behövdes fästas och så var det det där med glapp i framhjul. För säkerhets skull hade jag fått hem hjullager från Utzon men jag ville undersöka lite bättre innan jag rev något. Glapp hittades. I ena fallet var det stötdämparbenet och i andra fallet var det främre länkarmsinfästningen. Stötdämparen spändes men ledlagret lät jag vara med resonemanget att det får klara sig ett race till. Så det blev inga hjullager bytta och nu har jag grejer hemma den dagen det skulle behövas 😉 .

Det blåser upp mot final och jag leder med 26 poäng före Max i Roadsport B. Nu är anmälan stängd men Max ser jag inte vara med vilket i så fall är synd. Stefan K och Rolf D är med i alla fall, dessutom verkar vi få sällskap av en Lotus Exige i klassen. Sen får vi se vilka som dyker upp på plats. Nu ska vi ju köra i mitten av oktober så jag räknar med regn, det brukar liksom höra till. Utgången kommer bli spännande hur man än ser på det. Fast jag vill gärna göra Niklas glad och sätta ett nytt personbästa. Givetvis finns det ett egenintresse där med då jag hade blivit glad att pressa fram något som börjar på 1:10 😀 . Vi får se hur det går…

Preppar med NM Racing i garaget

Åter igen har slavdrivaren Niklas fått mig att engagera mig i min bil. Nu är det inte så illa som det låter snarare är det tvärt om. Varför jag låter mig förslavas är att det faktiskt blir framdrift med min bil. Vi hade stämt träff i mitt garage där tanken var att NM Racing skulle se över inställningarna med sin kunskap och utrustning, dessutom var Niklas far med som kompetent stöttning. Med facit i hand är det inte mycket som skiljer från mina metoder men nu är ju den stora skillnaden att det faktiskt blev gjort. Det började med att han mätte hjulvinklar. 8mm toe-out bak var ju det största fyndet men cambern var helt ok med ca 2,4 grader. Fram var det i sin ordning 4mm toe-out (om man är petig är det lite i överkant) och med camber på 2,8 grader. Vi hade lite överläggning runt vad som skulle göras och vi var rörande överens att fokus skulle vara bakvagnens toe. Framändan var ju OK. När vi får av bakhjulen så syns det att däcken tagit stryk och boven är med all sannolikhet toevinklarna. Sedan ser jag vad som kan ha hänt, toejusteringshålet har flyttats fram. När Niklas lossar bultarna så låter han meddela att de inte är så hårt spända. Jag är egentligen inte så förvånad då jag slarvat efter de senaste racen att kolla bultarna i hjulupphängningarna. Det som däremot förvånar mig är att jag kört fantastiskt fort det senaste racet med bilen i detta skick. Egentligen görs inte mer än att justera fram en toe in och efter justering så har jag 2,5 mm total toe in. Cambern bak landar på 2,4 och 2,6 grader. Resonemanget till att vi lät camber vara i princip oförändrad var att enligt de senaste mätningarna på Sturup så var insidan av däcken något varmare än resen av däcken. Vår tolkning är att det inte behövs mer camber än vad jag redan har och jag tycker jag fått till en bra chassie setup med fjädrar och krängare. Med hjulen pekandes åt rätt håll så var det dags för hörnviktning. Bilen står då med halv tank soppa och jag kliver in i bilen dessutom har vi kopplat loss krängarna. Niklas mätmetod skiljer sig mot min här då han mäter trycket på varje hjul separat med vad man kan likna vid en tryckutrustning. Strunt samma för det är samma princip som jag använder när jag ställt bilen på vågarna. Han kunde läsa att bilen stod fel vilket inte heller förvånade så jag inte justerat bilen sedan förra årets KM4 då jag skruvade bort mig totalt på höjden. Nu justerade vi en del på framvagnen och fick tillslut helt ok siffror, jag fick det till en cross på 49,5% 😉 . Sen var det slut på den övningen. Nu lovade Niklas att jag skulle bli en sekund snabbare på Knutan, men om ni frågar honom nu så kommer han inte kännas vid det löftet 😉 . Det hade förstås varit riktigt kul att klämma ur 1:10,6 och om det nu blir en realitet kommer jag ha anledning att tacka NM Racing 😀 . Oavsett är jag redan oerhört tacksam över hjälpen med att förbereda bilen för finalen!! Det enda trista var att vi hittade glapp i ena framhjulet, suck….