Inför höstracet 2019

Foto: Göran Larsson

Ja, det närmar sig till årets final i MSCC Klubbmästerskap och det är lite olika känslor man har. Börjar man med resultat så hade jag nästan avfärdat tankarna runt det eftersom vi är fler tävlande i år och jag ständigt hamnar näst sist 😦 . Men så ser jag på klubbens hemsida att det blivit klassdelning. Så jag ligger tydligen på 5:e plats i Modsport 3 😀 . Så nu blir det lite roligare att köra om poäng och kunna hålla platsen i serien 🙂 .

Jag är väldigt luttrad när det gäller att prestera personbästa. Den enda anledningen är att det är min enda chans för i år och därför är jag bergsäker att det kommer bli regn 😦 . Det brukar vara min tur, det räcker med att titta på de senaste åren för att se att det är sannolikt. 2 pass med slicks på torrt totalt är statistiken på Knutan. Det blir inte bättre av att det står 5/10 i kalendern när tävlingen går. Så 1.11,1 kan nog stå sig ett tag till.

Fast om det mot förmodan skulle vara torrt på banan under dagen så finns förutsättningar att se låga 10:or 😉 . Bilen är i gott skick att leverera, jag börjar bli varm i kläderna och vän med mina slicks. Så det hade varit helt underbart att få dessa förutsättningar.

Låter kanske som jag gett upp men så är inte fallet. Det är en tävling och jag kommer kämpa in till målflaggan oavsett väderlek (jag gillar ju att köra i regn). Dessutom brukar det vara kul på klubbtävlingarna 😀 .

Publicerat i Racerapport | Lämna en kommentar

MSCC KM4 – Med takräcke

Hade faktiskt inte en tanke på att mina klubbkompisar inte har sett min bil med hjul på taket. Arbetsveckan hade varit intensiv och på fredagen slog det mig att jag inte hade ordnat med mekaniker/följebil, de vanliga hjälpredorna hade redan i god tid flaggat att det inte skulle kunna hjälpa till denna gång. Så det blev till att göra som förr i värden när man tävlade i Porsche Sports Cup Scandinavia och montera på tackräcke så räserhjulen kommer med till banan 😉 . Fast det var ju en annan serie där kompisarna vande sig med mig. Jag tycker själv det är coolt med sportbil med takräcke eller takbox. Ska erkänna att jag inte riktigt var beredd på reaktionerna när jag rullade in och parkerade på Sturup. Det var ju det att i MSCC har de inte sett detta utförande tidigare. Många glada miner dessutom några som kom fram och visade uppskattning för transportlösningen. Känns alltid bra att sprida glädje 😀 , det är väl också en av anledningarna till att man kör sportbil över huvud taget 😉 .

Fri träning

Hade först missat att det var fri träning som start på dagen. Ingen dum ide att värma upp lite inför skarpt läge. Det var soligt och fint men det var fotfarande fläckvist blött på banan. Körningen kändes rätt och det fungerade bra så tempot blev bra. Passade på att övade på Börjes- och dammkurvan för att vänja mig med bilens beteende med broms in i böjar. Jag blir riktigt glad när min laptimer visar 1.12,5 tider på min uppvärmningsrunda, kan ju bli stordåd av detta ju 😉 . När jag kommer in kollar jag däcktrycket och det ligger på runt 2, vänster fram något lägre men inget jag väljer att göra något åt.

Tidskval 1

Snart är det dags igen. Bilen känns riktigt bra och nu börjar jag utnyttja ingångarna i kurvorna bättre, speciellt i dammkurvan märker jag hur jag själv leker med över och understyrning. Sedan övade på högfartsvänstern som är typiskt ”jag-fegar-ut-kurva”. Det ska helt enkelt gå att hålla fullt igenom men det märkliga är att jag inte kan praktisera min egna kunskap för att göra det. Får i alla fall viss draghjälp av en Ginnetta. Min PerformanceBox visar 1,11.0 och jag undrar vad det betyder. 1.11,078 enligt tidtagningen och nytt personbästa med 0,013 sekunder. Inte perfekt körning så nog tusan borde det gå att pressa ner under 1:10 😉 . I depå kollar jag däcktryck igen och vänster fram HAR mindre luft 😦 . Får låna en pump av grannarna, familjen Scott och trycker i mer luft. Jag är hungrig och tar tidig lunch och till kaffet kollar jag lite loggar. Jodå, lite att lära mig från förra året, ingången i vänstern efter backen kan jag gå på gas mycket hårdare (lätt sagt när det rör sig om samma kurva jag kvaddade bilen i). Och nu har jag bättre spår i dammkurvan men den ska man tydligen gå ner på tvåan i 😉 .

Foto: Göran Larsson

Tidskval 2

Armerad med ny kunskap bär det ut på nästa pass. Filar vidare på den hopplösa högfartsvänstern. Testar 2an i dammkurvan och det skjuter på bra mycket bättre dessutom blir hårnålen mer harmonisk. Får även under passet lite jakt på Fredrik O (på tal om nostalgi). En reflektion jag gör under körningen är att jag börjar utveckla känsla för när däcken börjar komma upp i temperatur. Av någon anledning känns körningen inget vidare överlag och laptimern visar mitten 11. Men mitt i allt finns det även ett bra varv och resultatlistan säger jag har klämt ur mig 1.11,013 😀 , mitt hopp är att putsa det ytterligare under racet men det kommer visa sig att det blir mitt personbästa. I depå kan jag konstatera att min vänster fram har smygpunka 😦 . Passar på att kolla tempen på däcken och det ser bra ut. Jag har ingen mek med så det blir när jag parkerat men trots det visar ringarna mellan 40 och upp till 60 grader. Dessa temperaturer var det jag såg när jag först började mäta fast då direkt vid banan. Med andra ord börjar jag hålla ett tempo som får däcken att jobba. Sedan tar jag minneskortet och datorn och smiter iväg för att kolla om jag kan lära av loggarna.

Foto: Göran Larsson

Race

Ojojoj! Ok, såhär va. Jag rullar ut på griden och ställer mig. Ser 5 sekunder skylten visas och börjar titta efter armar på den som skall sköta flaggstarten enligt det som var sagt under förarmötet. Jag ser inget men däremot börjar en lampa lysa. ”Jassåminsann, de ändrade sig och kör ljusstart. Det gör väl inget, jag brukar vara duktig på starter” tänker jag. Det är här någonstans jag får totalt hjärnsläpp. Följande händeslesekvens spelar upp sig. Vad som först sker är att när sista lampan tänds dumpar jag kopplingen med väldigt bra varvtal. Direkt därefter tänker jag ”Nämen det är ju inte så man startar, detta är ju tjuvstart”. Lamporna släcks samtidigt som jag ställer mig på bromsen. Ni kan gissa att hela fältet brakar iväg och jag kommer iväg med lite lagg 😉 . Nu stod jag i slutet av fältet och tappade bara någon placering. För övrigt är det rätt rörigt i starten men inget jag engagerar mig i, jag har fullt upp med att jaga ifatt Ginetta #95. Jag lyckats ta mig om och sedan blir det i princip solokörning förutom varvningar på slutet. En vit Ginetta stod vid sidan av bankanten vilket medförde att en sektion hade gulflagg under merparten av racet. Med andra ord grusades chanserna på att sätta personbästa. Däremot hann jag reflektera lite mer runt körningen. Bilen hade en tendens att studsa genom vissa kurvor, exempelvis ut på rakan. Troligen en kombo av pyspunkan och något mjuk chassiesättning. Det är till och med så att jag för första gången med de nya dämparna som jag funderar på att faktiskt experimentera med justeringar 😉 . Därtill så var det väldigt fysiskt att ratta bilen runt banan. Andra banor upplever jag det inte så jobbigt att köra utan servo och breda däck. Efter racet fick jag info av en funktionär att jag åkt på 5 sekunders tidstillägg för min tjuvstart. Helt rätt agerat från tävlingsledningen i mitt tycke, fast frågan är om det påverkade resultatet då det var en bra lucka mellan mig och sistaplatsen. Så var det bara att packa ihop och åka hemåt, fast jag var tvungen att åka och tanka först. Trots att jag startade med 3/4 i min stora 66-liters endurance tank så lyste tanklampan när racet var slut. Bilen var hel förutom pyspunkan och jag behöver se över glappet i ena fjäderbenet inför nästa tävling.

Körintryck och loggar


Som vanligt en grafisk jämförelse mellan årets (Röd) körning och förra årets (Blå)

Sturup är ingen favoritbana men nu är det andra året i rad jag haft en riktigt bra körning där. Äntligen ser det som jag lyckas hålla ett anständigt tempo vilket verkar bekräftas av däcktemperaturerna. Nu har jag medvetet försökt hulliganköra bara för att utmana däckens kapacitet. Det har betalat sig bra för nu känns det som jag vant mig vid tempot jag måste hålla, vilket var hela meningen med strategin. Baksidan är att jag inte tillämpar min vanliga körteknik som bygger på en mer mjuk körning. Till detta är ju min svaghet att jag är feg, jag inbillar mig att det staffar sig i högfartsvänstern. Loggarna har visat sig intressanta. För det första kan jag inte se något effekttapp som på Ljungbyhed så jag sluter mig till att luftfilterbytet löste det problemet. Börjes kurva har jag nu data på olika spår, vad jag kan utläsa verkar ett tajt spår in bli snabbare sektortid men ett vidare spår ger högre hastighet igenom. Nu är jag inte konsekvent i min körning så det är nog inte en absolut sanning. När jag kollar förra årets körning är det tydligt att jag blivit bra mycket bättre i dammkurvan. Fast det finns ett spöke i vänstern efter krönet som lever kvar efter krashen 2014 som gör att jag inte står på lika hårt jämfört med 2018 😦 . Fast totalt sett tycker jag att jag kör bra mycket bättre än förra året, att sätta personbästa på pyspunka är inte helt kass 😉 . Jag är helt övertygad om att det finns mer tid att hämta, jag börjar vänja mig vid tempot så nu ska jag bara städa upp min körning. Det är inte utan att man tänker på hur utvecklingen hade varit om jag hade körtränat lika mycket som förr i värden. Men på det stora hela är jag tacksam att jag ens har privilegiet att kunna tävla 😀 .

Publicerat i Racerapport | Lämna en kommentar

En provtur

Jo, man har en riktigt trevlig bil. Vad som är trist är att jag kör den väldigt lite, det blir i princip bara när det är dags för tävling. Fast å andra sidan bli varje körtillfälle en påminnelse om att man sitter på en kul körmaskin. Denna gången lovade jag mig själv att ta en provtur med kärran innan nästa tävling. Efter Minnesberg tyckte jag det var lite glappigt och skakigt här och var så naturligtvis ville jag veta vad som var vad. De kantiga Michelin PSCup var ju första och största felkällan så provturen skulle ske med de betydligt rundare transporthjulen med Energy Saver från samma tillverkare. Det var en kort tur men på det stora hela så var det väldigt lite som jag tyckte behövdes adresseras. Första metrarna bekräftade att däcken var det största spöket, bilen löpte tajt och silkeslent fram. Trodde att hjulinställningen hade rört sig då ratten stod lite snett på väg hem från backen men det var inte så farligt visade det sig på den lilla rundan. Tog ut den lite på motorvägen där man blir påmind om hur sinnessjukt reaktiv bilen är på minsta rattrörelse, riktigt kul 😀 . Jag har fortfarande inte fått dit min kortare styrväxel men toe inställningen är precis så härlig som jag vill ha den 🙂 . Nu har jag hög profil på transporthjulen och totalt sett så är det faktiskt bra komfort i kärran. Däcken sväljer det mesta så det styva chassiet märks inte så mycket.

Sakerna jag hittade under provturen var en kabel i kupen som behövdes bindas upp, ett glapp i ratten och det vanliga slutväxelglappet. Glappet i ratten adresserades med att spänna knutkorsen på rattaxeln fast den största orsaken var att själva ratten inte var ordentligt fastspänd. Kollade lite snabbt på bultarna till drivknutarna men det verkade ok så slutväxelglappet är något som får kikas på betydligt noggrannare vid annat tillfälle.

Nu är det snart dags för KM4 på Sturup. Lite blandade känslor här. Jag tycker inte om Sturup rent generellt men förra årets deltävling ligger fortfarande i minnet som en av det årets bästa körningar 🙂 . Jag slaktade personbästa med typ 2 sekunder vilket jag inte ser som görbart denna gång 😉 . Kan man putsa 1:11,091 blir jag glad men förväntar mig inte så mycket. Har kollat loggfilerna och jämfört med andra men hittar inget uppenbart som man kapa på. Däremot ska det fortsättas nötas på att ”köra bilen på nosen”, jag behöver känna att jag har pressat allt vad som går i ingången på kurvorna. Sedan det vanliga att se till att hålla fullt genom vänstern på baksidan. Som vanligt hänger mycket på vädret så vi får se hur det blir. Fast min största utmaning nu är att hitta en mekaniker/transport för tävlingen…

 

Publicerat i Mek, Racerapport | Lämna en kommentar

Minnesberg Backtävling 2019

Minnesberg backtävling brukar jag tycka är en kul tävling. Den bjuder på intensiv körning och otrolig spänning. Årets upplaga levererade dessvärre inte så mycket körmässigt 😦 . Börjar vi från början så var det lite pill i garaget så där var det ok. Sedan var det det där med däck. Slicks är lite att ta i då det körs kallt och dessutom är det rätt trassligt att byta om. R-däck fick det bli. De som satt på var sådär med bromsplattor men jag hittade ett par där hemma med lite mer mönster. Så det blev en tur till FHRacing som hjälpte mig skifta däcken. Ytterst uppskattat, dessutom passade jag på att få ett slicks bytt. Förutom detta var det inte mycket tankar inför tävlingen. Det är inte mycket man kan göra för att förbereda sig då sträckningen i princip är unik varje år. Eventuellt skulle man kunnat kört en konbana med PCS som träning inför men det fanns det inte utrymme till.

Så man gav sig iväg den soliga dagen på 10 år gamla Michelin Pilot Sport Cup till den lilla byn utanför Svedala. Den vanliga logistiken betas av lagom avslappnat och som avslutning blir det en rekognoseringsrunda upp för backen. Första chikanen verkade läbbig, långsam med tajt utgång men chikanerna i slutet var öppna och fina. Min strategi var att successivt öka takten över dagen. Tidigare tävlingar har jag varit bäst innan lunch för att sedan bli sämre.

Så var det skarpt läge. När jag rullar fram till starten är jag inte helt klar och trasslar med hjälmen. Men jag ser start flaggan viftas vid sidan om bilen och tolkar att det var starten. Lite sent men jag drar iväg. Det blir en del feg gas in i många böjar vilket var väntat första åket. Jag försöker kolla tiden efteråt men den saknas, däremot har jag fått 5 sekunder tidstillägg för en påkörd kon. Säkert rätt men inget jag märkt. Andra åket blir lite bättre med mer gas men fortfarande rum för förbättring. Väl tillbaka med bilen parkerad kan jag fortfarande inte se att några tider registrerats.

Sedan inleds en lång väntan på att en bil skall bärgas. Sedan övergår pausen till lunch och det blev en fin korv med bröd som klubben bjöd oss på (dvs inkluderat i anmälningsavgiften). Trots den långa väntan så var det väldigt trevligt. Mycket snack med klubbkompisarna och dessutom fans det fina bilar att titta på som besökare hade tagit dit. Det var inte hysteriskt varmt som förra året och mycket tid spenderades i skuggan så det var inte så påfrestande.

Tredje åket inträffade då efter lunch. Kort sagt en katastrof. Jag dundrar in i första chikanen och missbedömer inbromsningen monumentalt, låser upp fram och plöjer genom alla konerna känns det som. Några hade jag skonat i utgången och för att slippa göra jobbet svårare för funktionärerna la jag i backen för att kunna köra runt dem. Väl nere igen hittar jag äntligen en registrerad tid på mitt åk. Facit blev farligt nära minuten inklusive straff för 3 nedkörda koner. Vad jag även upptäcker är att tydligen hade första åkets tider restaureras, 0.37,114 var då min absolut bästa tid. Fram till hit var jag rätt uppgiven på att få något representativt resultat över huvud taget. Men det är här det vänder.

Min bästa tid är satt på första åket och dessutom med en riven kon. Kan jag bara köra ett rent åk så borde man kunna hålla sig ifrån sista placering. Fjärde åket kändes riktigt bra, fick en riktigt bra start med bara lite hjulspinn, en helt ok ingång och nerväxling in i första chikanen sedan hade jag bra flyt uppför backen och igenom chikanerna med full gas över mållinjen. Städat åk helt enkelt. Visserligen hade jag kunnat hålla stumt genom de övre chikanerna men nu hade jag ett stint som jag var någorlunda nöjd med 🙂 . förhoppningen var att ha hamnat under 30 sekunder men nu visade det sig att detta var det sista åket för dagen. Det tar en stund innan tiderna kommer men det blir 0:30,705 och vad som ser ut som 6:e plats av 8 startande i Modsport 🙂 .

För första gången på en backtävling känner jag att jag har mycket mer att ge och önskar att det hade varit fler åk. Så viss besvikelse var det över körningen. Men å andra sidan var det en fantastiskt fin dag med mina klubbkompisar. Sedan var prisutdelningen en höjdare, i vanlig ordning är det inte samma ansikten som kliver upp och tar pris som på övriga tävlingar 😀 .

Bilen då, ja den funkar väl.. De där gamla däcken är heller inte helt runda vilket märktes till/från tävlingen. En hel del skak i bilen påminde om att ägna en kväll åt att se över bilen och spänna en och annan bult 😉 . Sen börjar jag sakna nya färska däck…

Publicerat i Racerapport | Lämna en kommentar

Lite semesterskruvande

Jag som har hållit på med PLM system i mitt dagliga yrke under ett par decenier har kommit till insikt att det finns i princip en oändlig mängd fästen ute i industrin. I varje företags databas finns det massiva mängder med definitioner på vad man oftast benämner som ”bracket”. Det är inte utan att man reflekterar över det när man håller på att utvecklar ytterligare en iteration av just ett fäste till räsern. Men innan jag kom till det arbetet pillade jag med annat.

Jag grubblade en del varför det var effekttapp på Ljungbyhed och det slog mig att det kunde vara mitt luftfilter. Det var ju monsunregn på Knutan tävlingen innan och min luffarturbo måste ha dränkt mitt luftfilter fullständigt. Papper mår inte bra av vatten så jag köpte nytt filter och fick det bytt. Vi hoppas att det var orsaken.

Ett annat irritationsmoment i bilen är att jag haft skrammel i förardörren. Jag trodde det var kabeln till elspegeln som lossnat inne i dörren, spegeln har även slutat fungera. Kollade lite och det var dörrstoppet som satt löst, så det är nu fastsatt. Åter har jag en skrammelfri dörr 😀 , elspegeln får jag titta på en annan dag 😉 .

Så till fästet. Början på semester och familjen på annan ort. Det ger att jag är i garaget. För att sätta saker i kontext så är min räser full av prototyplösningar sprungna från en tid då det nästan var på modet att göra egna lösningar av ekonomiska skäl. Detta istället för att köpa dyra eftermarknadsprodukter (ni som läst rejsa.nu länge känner igen CSN filosofin 😉 ) . Faktum är att mina prototyper är så pass välgjorda att de hållit otroligt länge och fungerat riktigt bra. Baksidan är att de är tillverkade som prototyper där jag inte lagt mycket energi på utseende så nu efter ett antal års brukande är lösningarna i kosmetiskt uselt skick och något som jag stört mig på 😦 . Så fokuset riktades mot fästen, närmare bestämt det paret som har till uppgift att fixera krängningshämmaren mot resten av bilen. Nu kunde jag inte hålla mig ifrån att göra ytterligare en iteration genom att addera en ny funktion på den befintliga lösningen. På min gamla att göra lista fanns ju också en punkt att dra om bromskylslangarna, detta då jag nu med 9″ breda hjul har mer slitage på slangarna. Slangarna har fästs med buntband mot krängningshämmaren vilket inte säkrar att de håller sig på plats. En annan egenhet med kylslangarna är att de i övrigt hålls på plats med hasplåten under motorn. Jag har stört mig lite på att jag måste lossa slangarna när jag tar bort plåten.

Så det blev att svetsa på 3″ avgasböjar på fästena, göra nya infästningspunkter till hasplåten, blästra och måla hela rasket 🙂 . Passade även på att förbättra rörligheten på krängaren ytterligare och lite annat mickel. Nu med prylarna monterade ser det verkligen snyggt ut inklusive själva fästet 😉 , dessutom kan slangen inte vandra ut mot hjulet då det nu är ett rör och hasplåten kan plockas på och av utan att man behöva röra slangarna. Även om jag inte provkört så ser slangarna ut att löpa perfekt från fronten till de nya fästena och sedan ut till bromsskivan. Lite småpill kvar och sedan får vi se hur det lirar på backtävlingen i Minnesberg 😉 .

Publicerat i Mek | Lämna en kommentar

Hur blev det med nytändning?

Foto: Ronny Persson

Ni har säkert läst mitt svammel om nytändning och fas 2. När jag blev pappa och bilen behövdes repareras kunde jag inte göra mer än fundera. Nu när jag börjat köra igen så kan jag inte låta bli att reflektera över min situation som den faktiskt blivit. Till att börja med så är det inte mycket som händer med fas 2. Jag har helt enkelt inte tid och pengar för att ha önskad framdrift i vidareutvecklingen av räsern. Så det får ta sin tid.

Vad jag inte räknat med är hur annorlunda min inställning är. Innan brytpunkten, smällen på Sturup 2014, var min racing väldigt organisk. Då körde jag det jag kunde och jag ville få så mycket upplevelser som möjligt. Min egen körutveckling byggde mest på att jag körde och fick erfarenhet.

Nu är det faktiskt bra mycket annorlunda. Tror inte att jag någonsin varit så systematisk som nu. Jag försöker få svar på hur mycket jag använder mina däck genom att mäta däcktemp. Jag tror heller inte jag studerat mina loggar så intensivt som nu. Dessutom funderar jag mer på kommande körningar som mental förberedelse. Även om det har hjälpt så har det inte räckt hela vägen. Just nu ligger jag ca 2 sekunder efter var jag borde vara och jag står inte ut med tanken att vara lika långsam som tidigare. Mycket av detta beror på rattrost och att jag gått upp i slicks. Just ändring av däcktyp har fått mig att ramla tillbaka och jag få nästan börja om för att lära mig hantera däcken. Nu är det tydligt att jag inte utnyttjar bilens kapacitet så metoden jag använder är att vrålköra för att dels hitta gränserna och dels för att vänja mig med högre tempo. Den strategin verkar funka men jag har fortfarande en bit kvar. Körteknioskt behöver jag även jobba på inbromsning/instyrning och min feghet (märks i snabb kurvor 😉 ).

Alltså är faktiskt min högsta önskan mer körning då jag verkligen vill träna. Jag gissar att detta är ett resultat av mina knappa resurser men det känns bra att ha rätt fokus. Så drivet att bli snabbare är vid liv. Back to basics helt enkelt 😀 .

Publicerat i Krönika | Lämna en kommentar

Krängarfästets klagan och jakten på vettig inställning

Hade man varit en skald i paritet med den gode Cornelis Vreeswijk hade man kunna dikta ihop ett musikstycke med temat av mitt ständigt havererande krängarfäste. Men det är jag inte så det får bli ett vanligt träigt blogginlägg istället där jag gnäller om det 😉 . Nåväl, MSCC KM2 på Ljungbyhed avlöpte med en bekymrad min. Inget direkt totalhaveri men smås saker som förbryllade. Dagen startade i vanlig ordning och min mek Roy var redan på plats med mina slicks när jag kom. Så mycket enklare det är att skruva hjul när spacers redan sitter på, en lärdom från förra deltävlingen. Besiktningen sköttes av Micke, han dök på bilen med stor entusiasm för att se utfallet från förra gången. Han blev nöjd när han såg min nya burstoppning och då bjöd jag honom på en kopp kaffe 😉 . Man måste visa sin uppskattning till de tappra funktionärerna som ställer upp 😉 . Strategin för dagen är att 1 – vrålköra för att få däcktemp samt vänja mig vid högre kurvhastigheter, 2 – få ett vettigt spår genom chikanen efter Porscherakan.

Tidskval 1

Så skulle det köras. Dagen delades med BMW Cup och jag stötte på en elev från Racingskolan som skulle köra. Han hade kört rätt flitigt på Ljungbyhed och jag fick tips från honom hur jag skulle ta Porsche-chikanen på baksidan. Kul att kunna dela erfarenheter. Det var rejält varmt och jag såg till att fläkten var igång redan vid start. I början hade jag svårt med växelval över banan men däremot hittade jag bra bromspunkter. Jag är inte riktigt helt hemma på Ljungbyhed även om jag kört där tidigare. Tempot ökar under passet men också överstyrningen. Porsche-chikanen är i princip omöjlig med växelvalen så det blir inget bra flyt igenom 😦 . Trots många fria varv visar laptimern 1.05 tider. Jag kör av passet väldigt förbryllad för hela situationen stämmer inte..

Flatspot tycker jag är tecken på att man inte fegkör 😛

I depå kollas däcktemp och det ser väl ok ut. Men mitt kalltryck på 2,4 har nu blivit lätt hysteriska 2,8 varmt. Justerar ner till något höga 2,4, vilket är rikttrycket tills jag får rätt däcktemp. En förklaring på den skumma körkänslan får jag när jag kollar fästet för krängaren. Åter igen är det av vilket svarar på varför bilen inte kändes rätt. Som tur är det min prototypinfästning på länkarmen som körts i variant 2. Variant 1 av fästet finns oskadat (ett hål för infästning) så det är bara att flytta krängarstagen till nya positioner. Dessvärre blir det till en mjukare sättning än tidigare men bättre än ingen alls. Jag får det fixat innan lunch och verkligen uppskattat att den är inkluderad i anmälningsavgiften 😀 .

Tidskval 2

Efter en god hamburgare bär det av ut igen. Jodå, lite bättre är det men inte helt ok. Jag gillar verkligen att ha bilen styvare fram men inget jag kan göra något åt nu. Under passet bättrar jag på Porsche-chikanen och får klart anständingt flyt igenom. Under passet har jag lätt draghjälp av en röd Ginetta G20. Nu visar laptimern 1:04,6 som bäst men jag är inte nöjd och undrar om krängarfästet är paj igen. När passet flaggas av står Roy beredd att ta lite däcktemperaturer. Det börjar närma sig bättre temp i.a.f. och jag har anledning att släppa däcktryck för att åter komma ner till 2,4. I depå kollar jag krängarfästena och de ser hela ut, tack och lov. Däremot blir jag besviken att loggfilen från passet inte registrerats på kortet 😦 . Det var ju en stund till nästa körning så det fanns tid och dessutom behövde jag söka skydd i hettan så det blev lite koll i hopp om att hitta svar. Det var inte mycket att gå på från första tidskvalet…

Race

Och så blev det dags för race. Startar som vanligt sist i fältet men gör en bra start, igen (är fortfarande ovan att jag är startsnabb i denna klass). Tar en bil direkt och det är lite trassligt när Andreas inte kommer iväg med sin Boxster längre fram. In i första böj blir jag omkörd, fast det var nästan väntat. Under de första varven blir det lite rokad i placering mellan oss längst bak i fältet och sedan stabiliserar det sig. Framför mig har jag nu vit Ginetta G20 nr. 552 (Mats Olsson) som det blir jakt på hela vägen till mål. Nu ökar tempot i Porsche-chikanen och vid ett tillfälle får jag kast på bilen i utgången. När jag känner första retursladden tänker jag att ”detta kommer inte sluta gott, det kommer göra ont..”, jag räddar den och nästa retursladd och ytterligare någon. Jag är fortfarande på det svarta och bilen har återfått rätt kurs så jag kör vidare, ytterst tacksam att jag faktiskt kan göra det över huvud taget. Jakten på #552 fortsätter och varv på varv upprepar sig. Ut på rakan ligger jag i bakljusen på honom och han drar ifrån. I första böjen tar jag in på honom, men i utgången drar han iväg igen. Efter Porsche-chikanen knappar jag in på honom för att upprepa scenariot ut på rakan igen. Nu ser jag låga 1:04 på laptimern. Inte för att bilen känns bättre men själva körningen är jag rätt nöjd med. Tyvärr kan jag inte hota honom så det blir målgång på samma plats. Efter racet kollades däcktempen och jag kan nu konstatera att jag ligger bra nära där jag borde.

Röd: 2019 Blå:2018

Ok, en koll på loggfilerna från racet. Första roliga indikationen är att jag håller bra hastighet i första böjen 😀 , kan fila spåret lite till men hastigheten finns. Dessutom ser jag på G-plotten att jag utnyttjar däcken bättre på ett par ställen. 🙂 . Det även ett par stint som indikerar att jag faktiskt har bättrat min körning genom Porsche-chikanen, nu behöver jag bara mer träning. Men det finns även här en sak som förbryllar, topphastigheten på rakan är tydligt lägre i år än förra. Vi pratar upp mot 171 km/h förra året och 3 bästa varven från i år ligger på 167 😦 . Något stjäl av motorns blygsamma effekt. Tror inte det är temperaturen då det var bara var ett par grader svalare förra året. Vad är det nudå som kan vara fel 😦 ?

Trots att det inte varit en klockren dag lämnade jag tävlingen rätt nöjd. Det börjar bli en vana att bästa körningen är racet, tidigare brukade jag peaka vid sista sista tidskvalet. Tar även med ett nytt personbästa 1:04,232 och till min glädje har MSCC beslutat att dela Modsport klassen. Det gör att jag nu gick i mål som 5:a i Modsport 3 😉 vilket är lite roligare än tidigare. En annan kul grej var att under prisutdelningen såg jag 2 av mina elever från Racingskolan ta emot pokal i BMW Cup, lite stolt är man allt 😉 .

Ja, lite reflektioner efter racet, för det första behöver jag träna på Ljungbyhed, kul bana men jag kämpar fortfarande med fundamentala körtekniska utmaningar. Vad som är kul är att däcktempen börjar röra sig i rätt riktning men inte hela vägen fram, jag får fortsätta köra 2,4 bar  och ännu fortare 😉 . Sedan måste jag få bukt med min framvagn, den ska vara hårdare satt för att jag ska trivas. Därutöver har jag mysteriet med effekttappet som jag behöver lösa. Så det är ständig jakt på inställningar..

Publicerat i Racerapport | Lämna en kommentar