Vi har tagit studenten…

Man får väl börja med att hjärtligt gratulera Eira som tagit studenten och önska henne all lycka i livet. Nu kanske man undrar varför jag skriver om henne istället för mina vedermödor i garaget med min egna räserbil? Dels är det för att belysa att det är denna typen av aktiviteter som nu står i vägen för framdrift i garaget men dels är det för att jag nu fått stifta bekantskap med en av mina drömbilar.

Nåväl, för några månader sedan blev jag tillfrågad av Eira om jag kunde ordna med bil till hennes student. Eira är då min sons kusin och som jag känt sedan hon föddes, med andra ord någon som står mig nära. Det visade sig att hon faktiskt hade tänkt sig min räserbil. Även om det i sig är väldigt hedrande så var det inte ett alternativ då min bil saknar motor (att få i den hade inte skett i rimlig tid oavsett). Men som tillfrågad så tog jag uppgiften på största allvar. Nu slumpade det sig så att min garagekompis Marty har en röd sportbil och jag frågade helt enkelt om jag kunde låna den. Det gick bra och jag hade med det säkrat ett anständigt transportmedel för min uppdragsgivare 😉 . Lite utsmyckning för dagen tillkom men jag kan meddela att ekipaget blev oerhört uppskattat.

En annan bieffekt av detta uppdrag var att jag fick tillfälle att köra en av de bilar jag gärna hade haft själv, det vill säga Porsche 987 Cayman S. Just denna är en -06 men jag har inte fått tillfälle att köra modellen tidigare. Så är bilen så fin som jag hade föreställt mig? Varför jag just gillar Cayman är att det är en sportbil med mittmotor och har 6 cylindrar, utan fånig överladdning. Sedan tycker jag den är snygg. Enligt transportstyrelsen har den en tjänstevikt på 1450kg och maxeffekt på 295hk. I mina ögon är den då inte ohälsosamt överviktigt. Jag hävdar att 300hk är lagom mycket effekt i en bil även om allt under 800hk tydligen inte duger för vanliga bilentusiaster 😉 . Om vi nu tar den biten först så är mina intryck efter att faktiskt kört denna bil på allmänna vägar att min åsikt faktiskt håller. Min Hyundai i30 brukar jag säga att den är så snabb att jag kan bli av med körkortet på livstid om jag få hålla ett tempo jag finner bekvämt. Med en Cayman S kan jag bli inlåst i fängelse på livstid med samma körstil. Med andra ord är den lagom mycket snabbare än vad som kan vara nyttigt 😉 . Motorkarraktären blev jag lite förvånad över, jag hade förväntat mig mer bottendrag hur den motorvolymen. Fast å andra sidan så pinnar det på rätt bra när maskinen kommer upp i varv. Det är alltså en härligt påminnelse att det inte är en turbomaskin och att det finns en fullt fungerande växellåda som kan hjälpa dig om man har lite mer bråttom. Sedan är det ljudet, det gör det mesta i körupplevelsen och även om jag hört fantastiskt många boxersexor genom åren så är det fortfarande en fröjd att lyssna till när man går på gas. Chassiemässigt är den väl ok, svårt att uttala sig när man inte har utforskat det helt. Vikten är precis på gränsen vad man kan tolerera, tyngre hade jag inte accepterat. Fast man får lite funktioner med vikten så som AC, stereo samt lagom bullrig kupe. Hur som helst är det totalt sett en väldigt trevlig körupplevelse. Jag trivs den låga och kompakta känslan man får i en sportbil, dessutom diggar jag verkligen synen av framskärmarna som sticker upp och ramar in synfältet. Det var kanske inte en överväldigande upplevelse att få köra min drömbil och jag har inte grubblat särskilt mycket på hur att skaffa en själv. Däremot ser jag att detta ett väldigt sannolikt val att ställa på den egna garageuppfarten för själsvårdande körning på gata 😉 om möjligheten hade presenterat sig. Fast först vill jag ha Räserbilen i konkurrenskraftigt skick samt gärna ett ekipage att dra räsern med, innan det blir aktuellt med en GT-kärra 😀 . Tusen tack för lånet Marty!!

Detta inlägg publicerades i Krönika. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar