Asså det är så härligt när man återupptäcker gamla glädjeämnen. Det var ett tag sedan man hade kul på ”kurviga vägar”. Vill minnas att när man landat sin första bil var ute på krokiga vägar på landsbygden och hade skoj. Då var man en ”wannabe” då man visste inte bättre och man tyckte man körde snabbt. Fast det var en fin känsla att ta sig fram över landskapen, ni vet det klyschiga upplevelsen när man, maskin och väg får samspela. Fast sedan blev det mer bana och landsvägarna mindre frekvent besökta. Ovanpå allt har man börjat gubbköra (eller eko-driving) eftersom det ändå inte är mycket lönt med ”sportig körning” på vanliga vägar.
Nu har det slumpat sig så att man haft möjlighet att ta lite mer själsvårdande färdvägar. Upptakten har varit våra frekventa besök på Skånes Djurpark där jag på vägen ofta tänkt att man borde utforska vägarna i närområdet lite mer. Så nu har man, bara för att man kan, kört runt lite på småvägarna kring Kävlinge på upptäcktsfärd. Vad man kan konstatera är att det är inte lätt att hitta riktigt bra vägar. Oftast ligger det hus väldigt tätt inpå vägarna som stör. Fast det finns några sträckor som är klart intressanta. Det är åter bruxet Bodil som får tjänstgöra i aktiviteterna. Hon är tyvärr inte i rätt hälsa om jag ska vara ärlig men det finns fantastiska egenskaper i vagnen som lyser igenom.
Gubbkör man vagnen under 3000 rpm är hon slö men det finns bokstavligen dubbelt så mycket att tillgå om man vandrar upp i registret. Använder man växellådan och låter varvräknarens nål besöka de övre regionerna så börjar bilen röra sig helt acceptabelt. Med så mycket störmoment som finns på våra vägar så önskar jag inte mer av motorn faktiskt. Vad som nästan är bäst är ljudet ur M54:an när den får lov och spinna lite mer. Körkänslan gör att jag påminns om min gamla 2500A från 1973 som jag hade för många år sedan, härlig motor och kungligt chassie. Jag tror minsann jag nu har den bästa bruxbilen man kan behöva. Nu är jag än mer motiverad att få henne rätt kondition. Det är inte utan att man undrar varför man slutade köra kurviga vägar.
Sonen var lite mer snorig än vanligt så han fick hålla sig från dagis. Han tyckte att man kunde vara garaget istället 😉 . Där kunde vi konstatera att värmeplåten till bakre ljuddämparen behöver översyn 😦 , får se hur det blir med det. Men jag kunde påbörja pusslet med alla bränsleslangarna kring tanken 😉 . Man kan notera att jag uppgraderat till senare årsmodeller dragning av rundslagningsventilation. Istället för 2 ventiler sitter det bara en. Ventilen är ny och jag tror det var den som spökade och gav soppalukt vid full tank. 
Koppling
Framdämpare
