Det har gått frustrerande lång tid sedan jag fick något riktigt ordentligt utfört i garaget 😦 . Men så äntligen fick jag 4 härliga timmar och fokus riktades på att ta ner växellådan. Det gick förvånansvärt smidigt, det kan bero på att den varit nere en gång tidigare 😉 . Även om det är sent så är jag glad att ha kommit igång med skruvandet igen 😀 och jag hoppas det håller i sig så jag kan beta av min långa ”att-göra-lista”…
Jag har ett ständingt nyårslöfte och det är att aldrig avge ett nyårslöfte 😉 . Alltså blir det lite besvärligt när jag ska berätta att jag börjat motionera igen, just vid ett årsskifte. Skit samma, jag började ändå i slutet av november så det blir nog bra med det. För några år sedan inhandlades en motionscykel och den är pinsamt lite använd. Hela idén var att få upp konditionen på den slappa föraren. Alla som tränar runt om mig hävdar samma sak, det gör att man lättare håller koncentration även under påfrestningar. Dessutom klarar man generellt av fysiska påfrestningar betydligt bättre med bra kondition. Något jag märkt är att efter en stint i räsern är jag rätt medtagen. Alltså finns det uppenbara vinster att hämta 😉 . Så hur får man ihop motion som heltidsarbetande förälder? Den största utmaningen är att jag har inget intresse av att motionera, hade man tyckt att det var kul från början hade jag ju inte behövt göra något åt det. Det man tycker är kul är enklare att komma till handling med. En motionsform som jag faktiskt kan uppskatta är simning. Så för min del har lösningen det blivit att jag förmått mig att dra mig till simhallen så snart de öppnar på morgonen 06:30. Inte för att jag är morgonmänniska men det är den tidpunkten som det finns en rimlig möjlighet för träning. Så det har blivit motionssimning 1 gång i veckan innan jag tagit mig till jobbet. Nu är jag i stadiet där jag tycker det är kul och ser fram mot nästa pass 😀 . En lustigt sammanträffande är att jag det även blivit något pass på motionscykel vid tjänsteresa. Har man gått och blivit Friskis på äldre dar??
Foto: Göran Larsson
Troligtvis är det bara jag som missat att vi är på väg in i ett nytt årtionde. I vilket fall tycker jag att det är en lite speciell händelse. 10-talet var det verkligen både högt och lågt med min racing, allt från glansdagar med PCSR i Porsche Cup, till flerårigt stillestånd. Utöver det har man fått en ny erfarenhet att agera racinginstruktör och även fått göra en resa med ny däcktyp, slicks 😀 .
Jag hoppas 20-talet bjuder på fler härliga racingupplevelser. Det finns fortfarande en dröm att få vara med en start i YTCC då gärna på SPA och/eller LeMans men jag har inte listat ut hur det ska gå till. Öppnar sig möjligheten så är det dit jag ska 🙂 . Oavsett om jag kommer dit hoppas jag på fantastiska äventyr och mer körning 🙂 .
Det nya året 2020 är tanken att jag kör vidare i MSCC Klubbmästerskap, klass Modsport 3. Jag har ju slicks kvar att slita på och här hoppas jag kunna slipa lite till på personbästa. Nu hoppas jag alla min läsare får en riktigt fin Jul och framför allt ett gott nytt år med många härliga upplevelser!
Japp, kunde inte låta bli att skaffa en tidig julklapp 😉 . Tycker annars att allt som hör julen till skall avnjutas i December månad 😉 . Jag har mycket annat som jag behöver lägga pengar på så jag tvekade en del innan jag fann mig besegrad av habegärets krafter 😉 . Så vad har jag skaffat? Det är ett slitet set Boxster hjul. Det snarlika de 17″ jag redan har men settet är av spec 8,5×17″ ET50 för ena paret (mina slicks ligger på liknande 9″). Tanken är att kunna köra bredder allt från 225 till 255 samt att ha set att kunna växla mellan. En annan bieffekt är att jag nu har 4st 7″ som man kan hitta på något kul med 😉 . Att jag snöat in på dessa är att de har riktigt anständig vikt 😀 . Nu ska jag bara få tag på 2st 8,5″ till för att det ska bli komplett…
Foto: Ronny Persson
2019 blev ju bra. Var med på samtliga klubbtävlingar i MSCC mästerskap vilket jag hade hoppats på. När jag ser tillbaka har jag satt personbästa på alla permanenta banor under året. I och med delning av klassen så kan man nu glädjas åt en 4:e plats i Modsport 3 i serien. Körmässigt har man äntligen kommit tillbaka men vad som är än bättre är att jag börjat bli mer metodisk runt min körning. Mäta däcktemp och studera loggar har varit centralt. Emotionellt är det riktigt spännande, som jag varit inne på tidigare så är det nästan som att köra som nybörjare. Givetvis beror det på slicksen och det har blivit en fantastisk resa med mycket nya lärdomar. De har tvingat mig att utmana mig för att köra fortare med alla tänkbara knep 😉 . Sedan har jag haft inställningen att få bilen i bra skick så allt mek har rört sig runt att fixa trasiga saker eller se till att allt fungerar som det ska. Det i sig har betalat sig i att bilen känts riktigt bra att köra därutöver har däcken farit helt fenomenala, jag tror bestämt Yokohama A005 är mina absoluta favoriter. Med andra ord har jag återfått förtroendet för bilen vilket jag visste på förhand är en grundförutsättning för att jag ska köra fort. Nu är det som att nya möjligheter öppnar upp sig det jag närmast tänker på är de partierna som jag fegat i, ex. högfartsvänstern på Sturup och chikanen efter Porsche rakan på Ljungbyhed. I och med att jag började öva på att hålla stummt över NGK på Knutan och nära på lyckades, ser jag det som att jag kan göra samma på andra ställen. Det finns tid att kapa bara genom att fortsätta på samma väg.
Så vad gör vi med bilen fram till nästa tävling? Vi ser till att räsern mår bra 🙂 :
Om tid finns (jo, tjena..)
Som ni ser är det knappt en stavelse om uppgraderingar. Jag har rätt mycket godis på mina hyllor men det får komma efter att jag är nöjd med skicket på bilen. Sedan har jag otroligt många ideer om vidareutveckling och det är samma sak där, när tiden är mogen…
Jodå, jag var med som instruktör på helgens Racingskola. Denna gången fick jag även den stora äran att köra Knutstorp legendariska Safety Car. Banans mytomspunna Honda Civic från 1979 användes för att öva rullande starter och agerade då ledarbil för att släppa fältet. Där var det viktigt med saftblandarna 😉 . Fast bilen hade behövt lite mer kärlek, dålig tomgång och bensinlukt tycker inte jag är passande för denna vagn. Men otrologt charmig bil i övrigt 😀 .
Det var mestadels Bodil som fick agera instruktörsbil, det blir ju inte så hård körning och det klarar hon fint. Tänk att 3 fullvuxna män får plats i baksätet på en gammal e46 Touring 😉 . Denna gång hade vi tack och lov mindre elever i grupperna vilket gjorde övningarna smidigare. Sedan hade vi tur med förstärkning av instruktörer så det blev riktigt bra med support till eleverna. Hittintills har mina instruktörskollegor varit från MSCC, där jag i princip känner alla, men nu fick man bekanta sig med folk från BMW Club Schweden Motorsport 🙂 .
Denna omgång elever var väldigt skötsamma och det bidrog till väldigt smidigt genomföranade av de olika momenten kursen. Från deras håll blev det mer tid till fri körning. Nu är det ytterligare en kull med räserförare som jag är bekväm med att stå på startplattan bredvid 😉 . Lycka till med era racingkarriärer 😀 !
..I´m free 😉 . Japp, Höstracet blev en riktig höjdare på många sätt 😀 . Upptakten var att jag fick bytt däcket med pyspunka hos FHRacing. Ena framdämparen var lite väl glappig så den demonterades, smordes och monterades. Jag hårdbevakade SMHI appen under veckan för att få grepp om väderläget inför tävlingen. Det fanns hopp och dagen skulle bjuda på torrt, soligt om än kyligt (en bit under 10 grader) väder. Riktigt bra förhållanden med andra ord. Dagen började med de vanliga rutinerna och denna gång hade jag Roy som hade tagit med mina slicks till banan.
Vilken underbar förmån med fri träning. Mina däck var hårdpumpade så däcktrycket behövde justeras, dessutom var det mycket däckrester på dem som behövde skrubbas av. Sedan är det bra med lite uppvärmning av föraren. Vi är i princip halva startfältet ute på träningen så det är mycket trafik. Men det känns väldigt bra, kanske något överstyrt. Under passet märker jag skrammel som verkar komma inifrån kupén och klonkande från ena fjäderbenet. Ser 1:12,2 på laptimern vilket indikerar att denna dagen han det hända stora grejer 😉 . I depån kollar jag däcktryck som får justeras från 2,6 till 2,0. Fjäderbensglappet justeras med efterspänning av bulten till fjäderbenslagringen. Skramlet i kupen blir svårare att hitta men lite småskräp plockas bort under mattorna och en dräneringsslang får fästas upp.
Foto: Ronny Persson – Rätt coolt med hjullyft över NGK men troligtvis lider jag av kärvande kränghämmare.
Riktigt glad och uppvärmd går jag ut på kvalet. Det visar sig bli ett fritt pass med mycket solokörning. Saker flyter på och körningen slipas nästan organiskt. Liksom Sturup övar jag på att bromsa in i kurvorna och det känns bra. Likaså övar jag på inte bromsa upp för NGK samt hålla full gas från Lito hela vägen ut på rakan. 1:11,1 ser jag snart på Performanceboxens display, sedan börjar 1:10 tider visas och så kommer det en 1:10,0 på displayen. Tyvärr blir det gulflagg i Ronnie Peterson med en orange Mallock i gruset 😦 . Kör ett par varv och bestämmer mig att det inte är lönt att köra med så lite kvar av passet så jag går i depå. Dessutom har jag fortfarande ett skrammel i kupen. Kollar temp i däcken som visar ca 40 grader runt om vilket skvallrar om att jag får upp anständig temp. Får sänka trycket i något hjul till 2,0 . Kollar kupen en gång till och hittar en hylsförlängare som är orsaken till skramlet. Nu kikar jag på amigoo för att se vad 1:10,0 innebär. Jo att jag precis ”spräckt-tian” på knutan 😀 . Uppdraget utfört, jag har kört 2 sekunder snabbare än någonsin på r-däck 😀 . Det är ungefär här jag beslutar mig för att strunta i mina metodiska analyser som jag praktiserat tidigare under året. Det finns mer att ta och det får helt enkelt ske på känsla.
Ingen djupare analys men det är ju klar förbättring över NGK denna körning (Röd) mot mitt förra personbästa 1:11,1 från vårracet (Blå)
Åter ett hyfsat fritt pass och nu utan skrammel. Jag har fått känsla för när däcken kommer upp i temp och förtroendet för bilen är på topp. Det ska gå att hålla fullt över NGK! Försöker att inte släppa på väg upp men det är svårt, det närmaste jag lyckas komma är strax mer stödgas. Med rätt spår är bilen hur snäll och stabil som helst. Nu får jag även till full gas över bäcken ända från Lito. Hittar även referenserna för bättre optimerad broms men inget jag hinner slipa på. Laptimern säger 1:09,3 som snart backas upp av 1:09,1 . Allt känns riktigt bra med ett helt anständigt spår dock har jag missat sätta på mig solglasögon. Nästa steg för att bli snabbare är att få draghjälp… Efter passet kollar jag hur det ser ut resultatlistan. Dels säger den att jag satt mitt absoluta personbästa 1:09,142 vilket är bra mycket bättre än vad jag hade vågat hopas på 😀 . Fast något jag inte funderat så mycket på är min placering. Jag är van vid att mina klasskompisar tar sig runt på sådär 1:08 i sina Ginetta G20, att ha en placering hade jag på förväg räknat bort. Men så var inte fallet. Tydligen hade jag 2 erkänt snabba Ginettor tätt bakom på 1:09,2 tider och då slår det mig att jag har kvalat 2:a i klassen vilket ger mig många fina poäng i serien. Dessutom kommer jag få starta i mitten av fältet på racet, det har inte hänt sen jag krigade i Roadsport C för sådär 5 år sedan 🙂 . De kan bli ett spännande race…
Det blev lunchtid och min goda vän Jocke kom och hälsade på med bland annat min son. Ytterst tacksam att de kom och sonen hade tydligen riktigt kul att följa racen.
Foto: Ronny Persson – Kapten Persson lägger ut sin oljetanker från kajen… 😉
Så efter lunch så är det allvar. Jag startar i mitten med väldigt få Modsport bilar framför mig. Min erfarenhet i klassen säger att jag är startsnabb, kan även komma iväg fortare än Mallocken framför 😉 . Däremot är hela startfältet snabbare än mig på rakan. Det här blir trixigt. Nåväl, det blir en bra start (enligt regelboken denna gång 😉 ). Får gå in mot mitten och vid sidan verkar det som jag är före de vita Giettorna. En bit ner på rakan kollar jag backspegeln och där är är den bekanta karossformen så då kan jag nog gå in mot bankanten in för kurvan och blockera. När jag bromsar så ser jag plötsligt startnummer 19 precis vid min framskärm på innern. Fick lätt chock, hade totalt missat bilen och som tur var hade jag inte gått in helt så det fanns plats tack och lov (Det var verkligen inte meningen Fredrik 😉 ). Lite trafik i första böjen och tappar en placering till Per #64. Den placeringen lyckas jag hålla genom racet. Körningen är inte helt klockren och jag ser som bäst 1:09,6. Men glad är jag när jag passerar målflagg på 3:e plats i klassen 😀 .
Foto: Ronny Persson – Typ såhär var det under racen..
Race 2
Så nu står det saker på spel. Jag startar långt fram och det finns chans att bli 3:a i Modsport 3, med många fina mästerskapspoäng och första pokalen på sådär 10 år. Det blir en bra start igen med lite rokad i de första kurvorna. När det planar ut så har jag Fredrik och Per framför som bråkar om vinst i klassen och Mats och Håkan som försöker komma i kapp mig. Allt går bra till ungefär hälften av racet där min hybris leder mig rakt ner i fördärvet. Jag kör mer i backspegeln och körningen blir värre med fler och fler misstag. De hinner ikapp, sedan sker det oundvikliga, jag blir ombromsad på rakan först av Håkan. Det blir ett par halvhjärtade försök att ta igen det förlorade men jag kör helt enkelt för kass. Sedan är det Mats tur och jag tar målflaggan sist 😦 .
Sedan var det inte mycket mer än att packa ihop och köra hem bilen till garaget för denna säsongen. Även om slutet var ledsamt så var det en dag långt över förväntan. Nästan onsannolikt bra personbästa och strid på pallplatsninvå i klassen kommer jag leva på bra länge nu. Tycker det var ett riktigt bra avslut på 2019 😀 . Ska man reflektera lite så ligger jag rätt till i tempo. Mycket kan tillskrivas förtroendet jag har för bilen. Tempot finns så det ska jag vänja mig vid. Nästa steg är att finslipa körningen vilket jag nu vet hur att göra. För det går att köra fortare 😉 . Bilen behöver lite omsorg, hittade nämligen läckage från två källor, koppling och framdämpare. Men det är något för vinterns projekt som jag återkommer till senare..
