Efter en tid av tystnad – KM3 med film

Det var ju ett bra tag sedan förra tävlingen. Jag hade en naiv förhoppning att kunna spendera lite kvalitetstid i garaget med min räserbil efter Ljungbyhed. Men det har varit väldigt frustrerande att inte fått den möjligheten att få fixa lite inför nästa tävling, motivation har funnits och jag har på kuppen blivit lite nedstämd av detta. Det kan nog förklara varför jag inte skrivit så mycket på ett tag. Dock behöver man ju hämta bilen inför tävlingen så då blev det en stund med lite fix. Tidigare i sommar hade jag en provkörning för att felsöka lite angående växelföringen. Nu fick jag justerat lite på växlingslänkaget och det verkar blivit bättre. Sedan tänkte jag kosta på mig att byta bromsklossar. Jag hade ju köpt dubbla uppsättningar 2015 men jag blev förvånad när jag upptäckte att att jag inte använt något av dem. Så nu sitter det på nya Hawk HP+ och vi får se om dessa också håller 3 säsonger.

Hur gick då tankarna inför KM3? Det körs på Sturup som är en bana jag inte tycker så mycket om. Det märkliga är att det här gått bra de senaste gångerna jag kört där. Tidsmässigt är det 1:13,5 jag behöver bättra med r-däck. Enigt hemsidan var det 3 anmälda i Roadsport B, vad som var extra kul är att Max en av dem och med Rolf så såg det ut att bli en riktigt kul tävling.

Så var det tävlingsdag och det skulle visa sig bli en fin sådan med mycket sol, ca 19 grader och lite vind. Efter de vanliga morgonrutinerna så var det dags för första fria träning. Jag visste inte om jag skulle ge mig ut men ändrade mig då jag kom på att man kanske skulle sätta start/mål på laptimern, kolla att transpondern ger tider, justera däcktrycket och ge de nya beläggen en chans att skrubba in sig. Så jag ger mig ut och sätter nytt personbästa 1:12,5 på kuppen. Konstaterar att allt lirar efter uppvärmningen och justerar däcktrycket. Andra fria tidsträningen användes till att få till ett vettigt spår och sätta växelvalen. Det är knepigt att hitta rätt i lådan då det är gränsfall på många ställen. Övar på att hålla fullt genom högfartsvänstern och putsar bästatiden med en 1:12,2 tid.

Trevliga grannar! Tack Rolf och Fredrik för en härlig dag 🙂

Sen var det dags för första kvalet. Får upp tempot ganska fort men det tar inte många varv innan det blir rödflagg. Vi blir ståendes i depå en stund och blir faktiskt utsläppta igen. Ligger bakom Nillet som ger mig lite draghjälp och jag lyckas få till 1:12.134 innan vi blir avflaggade, det kommer bli min kvaltid. Liksom på Knutans NGK krön så är högfartsvänstern ett ställe man ska kunna köra fullt genom. Med andra ord en utmaning så jag jobbar lite med blickpunkten för att få lite bättre förtroende. Jag kan också konstatera att byte av bromsklossar var en hit, nu bettar det som det ska igen 🙂 .

Det blir lunch och där jag i vanlig ordning kollar logfiler, dammkurvan och vänstern efter krönet är uppenbara ställen man kan gå in hårdare. Jag pratar även med den alltid så trevliga Max och vi resonerar bland annat kring det nya tillskottet i klassen. Johan S är med oss och kör, han har fått låna en Miata som går i Roadsport C och det går besvärande fort enlig vårt resonemang. Men kul är att vi är 5 tävlande i klassen denna dag. Så är det dags för tidskval nummer 2. Kör ut och hamnar bakom Max och försöker bättra mig men det går inget vidare. När han slår av på tempot så nöjer jag mig då det står 1:12,2 på laptimern som bäst. Jag har totalt kvalat 3:a efter Johan och Max.

I första race startar jag bakom Max och får en helt ok start. Förvånansvärt så håller jag min placering igenom första böj. Jag hade kanske kunnat attackera Max men valde att köra säkert, speciellt med tanke på kalla däck på första varvet. Han var lite snabbare och drog långsamt iväg. Man kan säga att jag tog i lite för det lektes lite jordfräs efter dammkurvan (Ooops..). Körningen kändes bättre, bland annat fick jag till ingången till Parabolica. Ett tajt spår in med lite vinkel på bilen så den får sätta sig i bankningen, om inget annat så känns det bra 🙂 . Det är här jag sätter dagens bästa tid 1:11,716 vilket inte bara är nytt personbästa utan även väldigt nära mitt personbästa på slicks och det blir plats 3 i klassen.

Blå: 2018 Slicks 1:11,013 – Röd: 2022 R-däck 1:11,716 . I vanlig ordning kan man förbättra lite här och var. Växelvalen är väl det jag tycker sticker ut och något man kan experimentera mer med, jag hade 3:an istället 2:an genom dammkurvan. Mest intressant är att jag är i princip jämnsnabb med båda däcktyperna.

I race 2 står jag bakom Johan och bredvid Max. Jag får en förvirrad start men verkar inte vara ensam om det. Åter lyckas jag hålla min plats och jag kan till och med jaga Max på allvar de första varven. Dessvärre är han lite snabbare och lyckas sakta dra ifrån. Det är kanske inte är det mest spännande racet i år, för där har jag varit bortskämd, men fortfarande ett riktigt kul race där jag har behövt skärpa till min körning. Det finns en mod på önskelistan (där delarna redan ligger på hyllan) är en kortare styrutväxling, när det gäller Sturup vet jag inte om det kommer hjälpa så mycket för det är ett farligt fäktande med ratten 😉 . Jag kommer i mål åter som trea i klassen med bästa tid 1:11,793 .

Fick låna Andys GoPro för att prova. Finns mycket man hade kunnat förbättra i rent filmtekniskt och det är farligt massa jobb med bearbetningen. I vilket fall var racet kul så jag får bjuda på filmen i det offentliga.

Sen var det packa, gå på prisutdelning för att sedan åka hem efter ytterligare en fantastisk dag bland vänner 😀 . Man känner sig väldigt priviligierad att en få kunna få hålla på med detta. Bilen verkar fungera så då får man fortsätta serien som planerat 😉 . Om inget annat så ser det ut som jag leder serien med 1 poäng över Max, rysligt spännande detta…

Jag får ta och summera mitt projekt ”Bigfoot” som startades 2014 när jag började samla på mig 17″ hjul. Hela syftet var att kunna åka 245 breda däck. Kan bara bekräfta det många andra uttryckt, ska man köra fort så ska man ha breda däck! Det ÄR snabbare helt enkelt. Fast jag skulle inte rekommendera bredare än så på en 8v sugis som min. Dessutom får man en fin skärpa i chassiet med större diameter på fälgen. Men det finns en baksida, på gata är det inte lika kul och det blir lite för stötigt helt enkelt. Min stenhårda chassiesättning fungerar då bättre med högre profil som jag får med mina 15″ hjul. Så var det med det 😉 .

KM2 – Roadsport Family Edition

Alltså vad tar man sig till när frugan jobbar och den tilltänkta barnpassaren kvaddar foten strax innan tävlingen? Min lösning var att helt enkelt ta med sonen till till tävlingen. Han hejar stenhårt på sin pappa men han brinner inte lika hårt för motorsport som sin far och dessutom är han full med energi. Kanske inte de bästa förutsättningarna när man kör Roadsport, dels att jag behöver säkerställa att han är ok när jag är ute och kör och dels att jag har ytterligare en anledning att ta bilen hel hem. Nåväl, det får bli en avslappnad racedag för man vill ju inte missa den. Vi är inte många anmälda, vi är då 3 som kör Roadsport B, Rolf i sin MGB GTS och Ted i en MGF, dessutom ligger man 3:a i mästerskapet och det hade ju varit fantastiskt om man hade kunnat hålla den placeringen till sista tävlingen. Nu ska det köras på Ljungbyhed, en bana som jag tycker mycket om men som jag dessvärre är urkass på. Mitt personbästa på R-däck ligger på pinsamma 1:06 och jag tycker jag borde matcha personbästa på slicks vilket innebär 1:03,6 fast om det blir denna dag är en annan fråga.  

Foto: Andreas Freed

I garaget fick jag lite hemläxa gjort inför tävlingen. Jag har haft ett irriterande dött slag i kopplingspedalen sedan jag renoverade huvudcylindern. Jag tänkte att det kanske varit jag som inte fått rätt på grejerna eller att det är luft i systemet och att det kanske rätar till sig när man kör lite. Nu blev det luftning av kopplingskretsen men det verkade inte behövas. Nu kom jag på att man också kan justera pedalmekanismen så det blev lite akrobatik men jag lyckades justera bort slaget. Nu känns kopplingen som förr och förtroendet är återställt. Passade även på att efterspänna bultar i hjulupphängningen.

Så för att sätta kontexten så började dagen med att vi anlände till Ljungbyheds motorbana en bit efter 8 på morgonen. Det duggregnade på vägen dit och det hade regnat under natten, temperaturen var sådär 15 grader, sedan var det lite blåsigt under dagen. Vi fick avlastat och besiktat  lagom innan förarmötet. Sen tog jag mig ut på träningsessionen. Det var inte fullt utnyttjande av tiden då jag först ville försäkra mig att sonen hade det bra innan jag tog mig ut. Det var lite småfuktigt men men jag fick känna lite på grejerna och få grepp om banan. Jag hittar en fantastiskt bra blickpunkt i utgången på chikanen. Man kan säga att jag sätter tonen med 1:04,3 på det passet och jag är riktigt glad då det är nytt personbästa på r-däck. Efter passet får jag hänga lite med sonen igen. Sedan är det dags att få till en bra kvaltid och nu var det torrt. Med 1:04,333 kör jag fortare än klasskamraterna 🙂 detta blir min kvaltid. Det är lite feglyft in i högfartschikanen men mina bromsningar är djupare och med bra referenser. Under dagen blir det mer tydligt, min bil låser upp bak visserligen är den inte hörnviktad men jag tror bestämt att den helt enkelt är överbromsad bak, den där chassieuppgraderingen känns än mer angelägen… Körningen börjar bli hemtam och bilen är hur snäll som helst. Liksom på Knutstorp kör jag bilen med lätt släpande bakvagn för det liksom bara känns bra och tryggt. Efter lunch blir det ett kort kval där det knappt blir bättre med 1:04,350 .

Min son som i vanliga fall är en oerhört uttrycksfull och social människa, valt att vara blyg under dagen och höll sig för sig själv. Han fick tillgång till sekretariatet och jag kunde rulla ut på dagens enda race. Strax innan hade Patrik från BMW cupen gett mig rådet att komma iväg i starten. Bra råd men inte följde jag det. Själva starten var ok men just biten att komma iväg är där jag brister. Liksom tidigare blir jag omkörd in i första böj 😦 . Nu var det så att jag hade lovat sonen att vi skulle åka till leksaksbutiken och handla om jag vann racet så det fanns inga val än att ta sig om Ted och Rolf. Varvtidsmässigt så skulle det inte vara så besvärligt men man ska även ta sig förbi. När jag jagar Ted så upptäcker jag en Seven bakom, det är Tina som kör i Roadsport A. Hon tar sig om mig men sedan kommer hon inte längre så jag får ta mig om henne. Å så får man jag ifatt Ted igen. Jag kommer ikapp och behöver verkligen klura hur att ta mig om hans bil som också är mer Roadsport C än B. Det blir i ingången på chikanen där jag pressar mig om på innern strax innan och hoppas jag har grepp nog. Det går bra och sedan behöver jag ta hand om Rolf men varven går. Jag ligger riktigt nära nästan ett halvt varv och vi går ut på rakan så ser jag målflaggan. Det blir med andra ord en 2:a placering och dessutom har jag tagit i när jag jagade ifatt med nytt personbästa 1:03,908 . Det är smått imponerande med tanke på att det är typ 3 tiondelar från personbästa på slicks. Det blir med andra ord ingen trip till leksaksbutiken men däremot besök på prispallen. Riktigt kul att få en sådär liten tennpokal, dels för att det var sådär 10 år sedan sist och dels för att man fick slita hårt för den 😀 .

Blå: Slicks 1:03,6 / Röd: R-däck 1:03,9

Så, inte helt optimala förhållanden att tävla men det gick bra. Sonen ville gärna följa med fler gånger men då med någon han känner sig trygg med och som kan hålla honom sällskap när jag är på banan. Tycker jag låter som en bra ide 😀 (sedan kommer ansikten på plats vara mer bekanta). Men fy bubblan vad kul det är med racing, jag måste kriga för att kunna pressa ur det sista av min kapacitet så det här är fantastiskt. Och nu kommer det igen, mitt personbästa kan putsas ytterligare 😉 . Kan nog fila på några kurvor till och hitta ett antal tiondelar, sedan körde jag bilen hela dagen på 2 bar kalltryck 😉 i däcken, jag struntade helt enkelt i att kolla (ingen oljekoll heller under dagen). Så jag är mer än nöjd och jag blir glad att veta att den gamla hunden kan lära sig nya tricks. Men vad som gör mig gladast är att när jag nu får kriga måste förmågan att ta mig om finslipas, även att försvara mig in och igenom första böj. Bilen fungerar bra men det finns 2 irritationsmoment, något knäpper i framvagnen och att det är lätt skrapigt i lådan vid uppväxling. Det första avhjälps nog med lite genomgång av bultar men den andra förbryllar. Jag tror inte det är själva lådan för den har inte gått många mil sedan Tolli kikade på den, kan det vara koppling eller är det växellänkaget som spökar?

KM1 – Jag har hittat hem igen

Vilken fantastisk dag man hade 🙂 . Solen sken för det mesta och det var sådär 16 grader under dagen. Vid ankomst till Knutan tog jag plats vid transaxelbrodern Niklas M. och rutinerna fortlöpte i vanlig ordning. Det blev ett spontant prat med Roadsport B gänget där vi konstaterade att vi alla nog var vinnare då vi över huvud taget lyckades komma till start. Inte bara jag som jobbat in i det sista…

Foto: Ronny Persson

Fri Träning 1 – Det är väldigt mycket nojja och rattrost när jag ger mig ut. Efter lite trevande körning upptäcker jag att sakerna lirar och däcken känns ok så jag provar trycka på lite. Min Performance box visar 1:12,1 som bäst vilket sätter tonen för var jag befinner mig och jag är väldigt nöjd. Jag noterar också att Oljetempmätaren visar sådär 113 grader vilket också är ett positivt hälsotecken. I depå justerade jag däckrtyck till 2,0 bar. Känner även på oljekylet som är varmt, det är också positivt för nu vet jag att även det fungerar.

Fri Träning 2 – Ok, nu har jag känt på materialet men körningen är inget att hurra över. Har på senare tid inte känt mig säker i svackan efter NGK men under passet hittar jag en bra blickpunkt som förbättrar avsevärt. Sedan försöker jag köra med vettig ratthållning så det blir lite mer städat. Inga förbättringar på varvtiderna. Redan här har jag bildat mig en uppfattning om de nya r däcken. På något märkligt sätt är mina flång nya V70A väldigt lika gamla A005 slicks att köra på, väldigt snälla på gränsen och plockar fram bilens fina egenskaper. Den största skillnaden är greppnivå, slicks biter fast bättre. Det jag funderar över nu är hur ett set nya slicks hade varit att köra på..

Kval 1 – Nu ska det levereras och jakten på poäng börjar. Inledningsvis får jag lite draghjälp av Thomas A. i sin Lotus 7 och när jag är om så har jag fint tempo. Det blir mycket utforskande med de nya däcken och jag ligger ensam i stora delar av passet. Man kan hålla stumt över NGK likaså genom Bäcken men då måste man ha rätt spår och våga. Sedan har jag lite bekymmer att få ett bra och konsekvent spår genom kvällsposten. Min kvaltid blir 1:11,657 vilket innebär att dagens mål är uppfyllt. Nu räcker detta inte för att ta Max som är snabbast genom att ha pressat ut en 1:11,2 tid. Jag är väldigt nöjd för jag har satt ett riktigt fint riktmärke, nu ska jag bara göra om det och dessutom har jag inte kört något vidare snyggt så det går att förbättra.

Det blir lunch som spenderas tillsammans med bland annat den ytterst trevliga Max. Vi resonerar öppet om hur det går och han hävdar att han sällan förbättrar sig efter lunch. Jag kollar mina loggar om det finns något uppenbart att fila på. NGK och Kvällsposten är svaret men jag ser även att jag har tappat sådär 5km/h i toppfart på rakan. Med andra loggar så ser det ut som jag ligger jämnt ut ur Bäcken men efter växlingen bilen tappar bilen ork. Det har jag sett innan, då var det att jag körde med igentorkat luftfilter och då slår det mig att jag inte plockat av mitt nya regnskydd med andra ord kör jag utan ”luffarturboeffekt”.

Foto: Ronny Persson

Kval 2 – Då får vi se om man kan putsa tiden. I detta passet hamnar jag åter bakom Thomas men denna gången kör han ytterst defensivt. Jag undrar i mitt stilla sinne i vilken värld det är en bra ide att ligga och blockera under ett kval? Nåväl, det blir några fria varv men det hjälper inte och som bäst blir det 1:11,9. Lite andra reflektioner är att man kommer på sig själv att ”smeta” bilen över NGK, däcken går i princip på kas hela vägen från uppförsbacken till inbromsning. Lika så kör jag bilen med ”rumpan” för det känns tryggast med lite lätt överstyrning för att vinkla bilen rätt. Inbromsning har jag brottats med tidigare men nu börjar tekniken och känslan kristallisera sig, det känns heller inte som det låser upp bak. Min kompis Roy (som numer slipper ta hand om logistiken kring mina slicks 😉 ) tar tempen på däcken direkt när vi flaggas av och rapporterar mjäkiga 60 grader. Man kan med andra ord få ut mer prestanda ur däcken. Ett speciellt tack till Pontus som höll däcksupport via SMS 😉 . Sedan hittar jag att fortfarande kört med regnskyddet så det skruvas av.

Race 1 – Jag startar 3:a på griden med en Roadsport A bil framför, Max bredvid den och med Rolf med sin fina MGB GTS bredvid mig. I Modsport var jag startsnabb och om de meriterna hjälper så finns det möjlighet att jaga Max. Det som händer när lamporna släcks är att jag får en anständig start men Anders H i sin Elise är kung på detta och kommer farande förbi. In i första böj fegar jag i vanlig ordning och Rolf hamnar jämsides. Det blir kamp sida vid sida i några kurvor och jag lyckas ta mig förbi. Sedan blir det jakt på en röd Elise för nu är det fråga om pallplaceringar i klassen och här vill jag säga mitt. Jag hinner ikapp rätt fort men att ta sig om kommer visa sig vara en rejäl utmaning. Anders bil är också mer Roadsport C liksom min men vi har olika karaktär på bilarna, han är snabbare än mig på vissa bitar och jag på andra. Totalt sett är jag snabbare men det är svårt att ta sig om. Nu händer det jag saknat länge, jag går in i ”combat”-körning, här finns ingen hjärna utan allt går på vilja, känsla och muskelminne. Anders kör riktigt bra och ger plats när jag dyker in men det räcker ändå inte. Det var länge sedan man låg så nära så länge. Dessvärre tar jag mig inte om men det var hysteriskt kul 😀 . Efteråt pratar jag med Anders och han uttrycker ånger att han inte riktade sin kamera bakåt. Det hade onekligen varit en underhållande rulle 😉 och jag börjar fundera på om man skulle ta ock skaffa en kamera själv i alla fall.. En intressant reflektion är att jag pressat ut 1:11,686 på varv 2 när jag jagat ikapp Anders, därefter ligger vi på 1:14 tider.

Race 2 – Startgriden är snarlik den från Race 1 med skillnaden att Anders står bredvid mig. Jag får en hyfsad start och inte oväntat så får Anders en bättre. Min akilleshäl är första böj och här letar sig Thomas sig upp bredvid, detta vill jag verkligen inte baserat på vad jag sett under kvalet. Det ska visa sig vara värre än befarat. Jag hamnar alltså bakom och nu är det så att om man hamnar topp 3 i klassen för race 2 får man en liten fjantig tennpokal med sig hem, till saken hör att en sådan vill jag ha! Med andra ord finner jag mig inte i att ligga utanför topp 3 i klassen så jag behöver ta mig om den lilla Lotusen. Jag är lite försiktig i mina första attacker och mycket riktigt så är det riktigt hårda stängningar som sker. Vid flertalet tillfällen får jag bromsa för att han inte ska köra in i mig vilket enligt mig strider mot ”RA 7.0.2 Förares uppträdande på banan: En förare får inte hindra en omkörande medtävlande. Förare som verkställer omkörning får inte skära in framför den omkörde, så att denne hindras i sin körning eller så att ett riskmoment uppkommer”. I takt med att frustrationen stiger så inser jag att jag kör bilen på en helt ny nivå som jag inte upplevt på många år 😀 och det här är riktigt kul. Dessvärre kommer jag inte om här heller. Jag pratar med Thomas efteråt så påtalar jag att jag tyckte det var hårt stängt men samtidigt tackar jag honom för att han fått mig att utforska nya kördynamiska möjligheter med bilen.

Blå: Race 1 2022 1:11,67 Röd: 2010 1:11,98

Så jo, jag är lite bitter att jag inte fick en pokal men bara lite och jag tröstar mig med att jag skrapat ihop en hel del fina poäng. Dessutom var det en riktigt bra dag, nytt personbästa, rejäl strid om pallplaceringar och framförallt underbart socialt umgänge (tänka sig det fanns vissa vänner jag inte fick rätt mängd kvalitetstid med). Som lite onödigt vetande hade jag pulsklockan på igen, under den fria träningen och kval låg ja på ca 150 bpm och toppade på över 170 när jag jagade Anders och konstigt nog något lägre i Race 2. Sedan har man lyckats bjuda på underhållning för alla som kollade på racet. Bilen fungerade bra med de nya däcken och jag tänker inte ändra setup, nu bottnar allt i min körning, det går att köra fortare, det råder det inga tvivel om. Då kommer man osökt in på loggfilerna. Idealvarvet är tydligen 1:10,69 (just saying 😉 ) och det finns många guldkorn som ”bara” ska strängas ihop och repeteras. Sedan kan Pontus ha rätt, utgången på bäcken är inte helt optimal vi närmare titt men framför allt har jag börjat växla som en sengångare. Det tror jag beror på att kopplingen inte känns helt ok, det är snarare kopplingshydrauliken som inte blivit helt bra efter min renovering av huvudcylindern förra året. Hemläxan blir då att lufta kretsen, förhoppningsvis får jag tillbaka förtroendet och åter igen kan växla reptilsnabbt 😉 . Fast det är något som inte ser rätt ut med den förlorade topphastigheten. Slutligen kan jag meddela att klassbytet är en hit, nu har jag ekipage som är rimliga att jaga och jag får inte slappa då det finns ekipage som jagar mig 😉 , fånigt kul detta 😀 .

Redo för KM1 efter mycket skruvande

Ja hur blev det? Det blev en lång vecka med många timmar i garaget. Vet ärligt talat inte hur jag hade rett ut det om inte familjen hade varit bortrest. Tänk vad mycket tid småsaker tar. En av mina fina nypressade slangar fick åka ett par vändor in på Hydroscand. Främsta anledningen är att de är bastanta doningar som inte tolereras att vridas och klanten som specat dem (undertecknad) har inte alltid koll. I vilket fall uppskattar jag verkligen servicen och tålamodet på Hydroscand i Lund! Jag fick även tillverkat ett regnskydd för snorkeln så jag minimerar risken att dränka luftfiltret, detta var en aktivitet som man gör bäst när stötfångaren fram är av. Servicen är avklarad med ny olja, bromsvätska, filter bland annat och så fick jag äntligen på nya torkarblad. Så ett par timmar innan familjens hemkomst var bilen provkörd, tankad och packad. Allt verkar fungera och min oljetempmätare vaknade till liv och visade rimliga värden. Jag blir alltid lika förvånad när man kör bilen att man sitter så nära framrutan, det nästan som att sätta på sig ett par glasögon. Men man blir också påmind om hur fantastiskt direkt bilen är i kommunikationen. Sedan funderar man en del på de olika ljuden man hör och huruvida dessa är något att bekymra sig om…
En liten summering på vad jag faktiskt hunnit med på vinterns att göra lista:
* Dämparservice – det var inte helt oväntat med läckage så det blir åter en tur igen till UK – Fixat
* Ledkoll – jag får nog ta och kolla över skicket på mina leder i hjulupphängningarna så allt står rätt till, något jag slarvat med. – Fixat
* Cornerweight – ja, det har det slarvats med också men nu ska det ta mig tusan blir rätt när det (förhoppningsvis) inte är lika tidspressat. – Inte så mycket 😦 , det blev bara en grov höjdjustering.
* Städa. tvätta. vaxa – Japp, ni läste rätt. Även om det är en räserbil så tycker jag ändå den kan få vara prydlig. Dessutom gillar jag ha en vattenavstötande vidrutebehandling. – Inte det heller, jag skyller på att det regnade.
* Oljekyl – Tänkte man kunde byta ut den gamla renaultkylaren och snygga till infästningarna. Detta kommer föra med sig massa annat jobb. Tänkte passa på att flytta oljekylet i processen och då kan man få dit min andra front som legat nylackad på hyllan i några år. Och har man redan rivit av hela fronten kan man lika gärna fixa lackskadan på tröskeln 😉 . – Oljekyl Fixad, Tröskel och stötfångare målade, ny front Monterad.
* Ny oljetempgivare – Måste sätta upp denna punkt även om det är en liten detalj i sammanhanget. Det sitter en på men av fel sort. – Fixat

Så är man anmäld till KM1 i Roadsport B vad är då förväntningarna? Under förutsättningarna att det är torrt på Knutstorp vill jag pryla mitt retliga personbästa för R-däck som lyder 1:11,974 som stått sedan 2010. Siktet är ställt på 1:11,1 eftersom det är 2 sekunder adderat på mitt personbästa på slicks, fast där är jag mer blygsam och räknar inte med att det sker på första deltävlingen, så någonstans däremellan blir jag nöjd. Jag ska ju fatta hur Kumho däcken funkar. Tar jag en kik på de anmälda inför tävlingen så har vi Max D (Martinistripad Porsche 968) som jag noterat ligger i de regionerna så att matcha hans tempo borde bli väldigt underhållande. Max är tidigare klubbmästare i klassen så att hålla sig i närheten placeringsmässigt borde räcka till för att leta mig upp på pallen. Men inget är givet när det gäller racing, först ska bilen fungera och sedan finns det 4 andra tävlande som nog vill säga sitt…

Men det kan kanske gå..

Så lite vad man pillat med sedan Februari. Det har varit lite allmänna familjelogistiska käppar i hjulen men det har trots det blivit en del aktivitet med bilen. Fast det har inte varit så mycket att dela med sig av då det har mest varit kapa, svetsa, slipa, spackla, måla samt handla prylar. Det mest tragiska är att det inte ser ut att ha hänt något alls med bilen, den är fortfarande lika nerplockad med en vecka kvar till tävling 😦 . Den lilla tid jag haft har som sagt gått åt till uppstädning. När jag behandlat grejjerna inser jag hur hårt en räserbil slits. De röda stötfångarna målade jag själv för många år sedan men trots att bilen gått få mil var den främre rejält blästrad och jag hittade till och med sprickor (troligtvis från när jag körde in i Roberts 944 S2 2011 på Sturup med PCSR). Med tidsbrist har finishen blivit lidande men det ser mycket bättre ut än innan och den har ju fått klarlack så den inte färgar av sig när man tvättar den. Jag resonerar att bilen inte kommer ut på någon gräsmatteträff således inga förväntade priser i concours d’elegance och det är inte sista gången jag kommer måla karossbitar så det får vara så. Däremot sitter oljekylet på plats med målade plåtar/fästen i karossens färg. Det är lika dant här, jag skulle kunna ha optimerat avskärmningen bättre men åter så var prion att få ihop prylarna. Pressade slangar för oljekylaren är tillverkade av Hydroscand Lund, desvärre behöver jag nog få ena slangen justerad. Tröskeln blev ju fin med lite ny färg och den tidigare skadan syns det väldigt lite av. Ja, det sitter en uppdaterad oljeplugg med oljetempgivare och jag hoppas det blir bra. Så nu ska bilen servas med delar inklusive nya torkarblad och rotor/fördelare från Autoexperten i Lund. Fronten ska monters ihop tillsammans med hjulupphängningen fram där jag skaffat nya ledlager för fjäderbenslagringen GEH 20-MTE från Mecmove. Förra årets köp var inte så lyckat så jag satsade på rekommenderade prylar.. Det kan tyckas vara optimistiskt så tätt inpå MSCC KM1 men mitt ess är att jag kommer vara gräsänkling den kommande veckan så det finns fortfarande en chans att hinna klart grejerna.

Den långa resan

Jag har tidigare skrivit om farhågan vad för trassel som kan uppstå när man skickar en reklamation till UK och jag tror minsann jag nu upplevt det mesta. Nu har jag inte själv möjlighet att sätta mig i en roddbåt och ta mig till ön ej heller har jag kontaktuppgifter till Frodo som hade kunnat ta med mina dämpare och droppa dem på vägen när han ändå är på färd till Mordor. Två ganska realistiska alternativ faktiskt. Jag tvekade lite om jag skulle skriva om denna resan då det finns tillräckligt med negativitet på internet men mina erfarenheter kanske hjälper någon annan att undvika frustration. Så här kommer det 😉 . I slutet av februari, den 25:E för att vara precis, har jag som vanligt (alltså samma förfarande som vid det senaste gångerna där jag skickat samma dämpare) registrerat och betalat frakt på 495 kr samt lämnat in mitt paket på Postnord. Några dagar senare hittar jag detsamma ståendes hemma i hallen, inte riktigt vad jag väntat mig. Paketet har då returnerats med en orange lapp där det förkunnas något i stil med att man inte har lust att flyga några stötdämpare denna gången. Då jag inte hittar hur man anger färdsätt för paket konsulterar jag garagekompisen Andy som har professionell erfarenhet av logistik om hur att få skickat min dämpare. Rekommendationen blir UPS där jag efter bästa förmåga försöker få till en fraktregistrering och betalar 292 kr för nästa nöje. Paketet lämnas in för transport i början på Mars (den tredje) och låter transportfirman sköta sitt. När det gått en vecka och spårningsinformationen indikerar att mitt paket är i Malmö (fortfarande) samt att avsändaren har blivit kontaktad angående saknad faktureringsinformation, så kontaktar jag UPS. Tydligen vet de inte var mitt paket är och för att ta reda på det behöver jag ringa lite olika samtal för att tillslut få ett ärende registrerat för en utredning. Vid den här tidpunkten är jag bra less på detta och funderar på att bara låta paketet försvinna. Men så är det Racingskola och pratar där med Stefan M. som inte bara är kursledare utan också har omfattande erfarenhet av logistik av motordelar till/från UK. Jag får en kortare föreläsning med många tips på säkert 20 minuter, vilket uppskattas. Det går ytterligare ett par dagar och jag skickar ett meddelande UPS för en statusuppdatering i mitt ärende. Under lunchen kommer en trevlig tjej och lämnar över mitt förlorade paket och tipsar mig om att det blir oftast trassel om man missar den så kallade Tullfakturan som ska finnas i 3 exemplar tejpas synligt utanpå paketet, jassåminsann. Vid arbetsdagens slut kommer skämtets poäng, jag får en statusuppdatering på mitt ärende som låter meddela att de fortfarande inte vet var paketet finns. I vilket fall har jag inspiration att ge transporten ett sista försök så jag ringer UPS där jag får privilegiet att prata med en ytterst hjälpsam dam som guidar mig igenom registreringen på webben. Det lustiga är att jag redan under första försöket fyllt i samma uppgifter i stort men inte printat ut tullfakturan. Ytterligare 292kr fattigare och med påklistrade dokument på paketet lämnas det in åter en gång, den 25:e Mars och nu äntligen tar sig paketet sig fram till mottagaren. Bara så alla är med på vad detta rör sig om, 2 st stötdämpare som returneras till tillverkaren för garantireparation INTE försäljning av kokain eller kärnvapen (det hade nog varit enklare för där finns det lite bättre vägledning på hemsidan). Jag får alltså en bekräftelse att paketet har anlänt och bara 2 dagar senare får jag ett meddelande från DHL att transport har registrerats. Sedan tar det en vecka och jag kan hämta paketet på mitt lokala utlämningsställe. Min 6 årige son hjälper mig packa upp och jag blir genast bedövad över vad jag ser. Samma paket jag skickat med nästan alla transportdokument fortfarande påklistrade exakt som de lämnade. DETTA ÄR INTE SANT, har de inte ens bemödat sig med att öppna paketet? Jag var mer än lovligt matt just där och då. Min son registrerar mitt nedstämda sinnestillstånd och försöker muntra upp mig med ”men de kanske bara har använt ditt gamla paket”. Ok, ger paketet ett extra ögonkast och visst har min gamla packtejp brutits, jag sliter upp paketet. Dämparna ligger där och med en snabb koll på golvet i gillestugan så verkar bägge fjäderbenen ha samma fina spänst. Med andra ord, jag har fått tillbaka mina stötdämpare nyservade 😀 .
Så nu ska jag bara få ihop resten av bilen så det blir lite åka av 😉

Vara med och leka eller vara med i leken – Mot Roadsport

Det finns ett dilemma som jag har grubblat mest på och det är om jag ska fortsätta på slicks eller gå tillbaka till R-däck. Just nu finns det inga rimliga möjligheter att åka land och rike runt och tävla, därför passar MSCC Klubbmästerskap mig klockrent. Billigt, inga långa transporter ej heller några övernattningar. Det gör att det tar lika lång tid att lasta ett släp som att ta sig till banan. Släp har jag för den delen heller inte för i många år körde man till och från tävlingar med R-däck. På senare år har jag kört på slicks och logistiken har jag löst med en följebil. När man tittar på att det behövs ett par hjulbyten på plats så går logistikekvationen inte längre ihop. Fram tills nu har jag varit oerhört glad att bara få vara med och leka. Det har till och med blivit lite spänning i tävlingarna trots att bilen ligger långt ifrån klassgränsen. Men allt för ofta har jag varit hjälplöst sist då klasskompisarna i Modsport 3 är duktiga på att ratta bil. Sedan kan jag inte låta bli att tjata om hur kul det är att köra på slicks så visst är man lite kluven.

Att återgå till R-däck har blivit mer lockande och främsta orsaken är just logistiken. Sedan har det länge funnits undran om hur bra man skulle stå sig i Roadsport B som gammal Roadsport C pilot. Tittar jag på tidigare års resultat och vilket tempo som hålls i klassen så borde jag kunna vara med i leken. Att just kriga i en serie saknar jag väldigt mycket och på pappret ser det ut som det skulle kunna bli så igen. Jag måste prova helt enkelt och därför har jag hämtat ett set Kumho V70A medium, dimension 245/40r17 hos FHRacing 😀 . Men vad som lockar mindre är att det kommer gå långsammare 😦 . Men oj vad kul det ska bli att köra. Nya däck, det har inte hänt på de senaste 10 åren 😉 .

En annan del av dragningen till Roadsport B är att jag fritt kan fortsätta göra bilen snabbare. En dröm jag har är att en vacker dag ska återvända till PCSR 8A och hela idén var att då att ligga närmre det tidigare 6,5 kg/hk för att kunna vara med i den leken. Men så blev jag upplyst om att det är ändrat till 6 kg/hk vilket gjorde mig lite ledsen 😦 . Att ta ner vikten 80kg är inte orealistiskt men att därifrån ändå ligga på ca 100kg i övervikt känns ett deltagande inte längre lika lockande. Strunt samma, i år testar jag Roadsport B med MSCC och ser om det ger mig något med bilen som den är, så får jag se var jag går efter jag provat 😉 . Nu ska jag bara få ihop min nerplockade bil.

Tankar om moderna chassin och Kalender

Tanken var ju inte att jag främst skulle ha en jätterolig bruxbil men så skulle jag till Knutstorp för att instruera elever på Racingskola. Det började med att jag var lite sen ut ur huset så färden till banan blev lite raskare än vad som först var tänkt. Då blir det uppenbart att bilen har ett i mitt tycke en klockren chassiesättning och jag har riktigt kul med bilen. Detta förvånar mig då detta är en bil som tydligt är utvecklad med låg ekonomi som främsta kriterie. Bilen går på vanliga Michelin Primacy vilket är ett vanligt svennebanandäck. Det jag gillar är att det kränger väldigt lite i kurvorna men det finns en lagom rörlighet men det bästa är att den inte alls är stötig. Ojämnheter känns men inte som stötar, den gamla sanningen säger att man måste välja, antingen så har man en bekväm bil eller en som inte kränger. Jag har fått båda bra egenskaper utan att behöva välja, kan man säga. Sedan var det dags att köra elever och visa banan i bilen. Väldigt trevlig upplevelse det med. Trots fullastad så känns det inte som bilen måste kämpa utan ångar på utan att bry sig om att det är en asiatiskt ekonomibil. Med andra ord, så har jag faktiskt en kul bil att svänga med.

Under dagen hade jag 4 elever som jag fick förmånen att hjälpa att utvecklas och på kuppen fick jag köra deras bilar. En bil som fick mig att att tänka i samma linjer som min egen var en Subaru BRZ. Denna verkade vara väldigt standard spec men jösses vilket kompetent chassie. Så fick jag åka med kollegan Rasmus i hans Cupra, en gatbil med vinterdäck, och denna var ju oförskämt bra på banan när han gasade på. Det är här jag landar i mina tankar, bilar utvecklade innan millennieskiftet kan glömma att hänga med en modernare bil. Än värre gissar jag att det blir om man sätter på r-däck på en äldre bil, då skrapar man ytterbackspeglarna i marken och trasar sönder däcken väldigt fort. En modern bil känns som man kan komma undan med byte till r-däck utan att tvunget ändra chassiesättningen. Det är lite så man undrar vad man håller på med, jag menar en modern GTI bil är så löjligt kompetent rakt ut ur lådan så att hålla på att förbättra gamla holkar ter sig som idiotgöra. Om man vänder på det så undrar jag om detta inte kommer märkas inom klubbracing. Rent spontant känns det som en modern bil inte kräver lika stor arbetsinsats att få att gå fort.

Ja, MSCC har släppt sin kalender sedan länge med klubbtävlingarna så nu vet jag var ska ta vägen säsong 2022 😉 . I vanlig ordning är det dessa som jag har som mål att vara med på samtliga, dessutom blir det intressant då vi i år bara kommer köra på permanenta banor 😀 . Givetvis ska jag ge till baka till motorsporten med att vara instruktör på Racingskola. I år höjer jag ambitionerna och ska ta mig ut på träning. Detta är något jag saknat, dels för att jag ständigt vill köra mer och dels för att min körning blivit lidande när jag inte fått tränat. Jag har siktat in mig på att få till extra körning på Ljungbyhed eftersom att jag inte riktigt kan den banan och är på tok för långsam där. Vi får se om jag får ihop logistiken. Undrar man var jag befinner mig så har jag körningarna inskrivna i min Kalender .

Pillar med oljekyl

På en riktig Porsche sitter det kylare mellan framhjul och stötfångare. Så det vill jag också ha 🙂 . Detta har blivit som mycket annat en tripp-trapp-trull övning. Jag kunde nöjt mig med att flytta mitt befintliga kyl men den har hängt med rätt länge så man kan ju unna sig en ny… och lite större.. 😉 . Jag tror inte jag behöver det egentligen men att ha lite större marginaler kan inte skada. Så det blev en 16 raders Setrab, för en sån har jag velat ha och FHRacing.se levererade den. Den gamla kylaren har funkar bra men den nya kommer sitta i mer direkt luftström och kommer även få grövre slang så jag tror nog inte jag behöver oroa mig om varm olja mer. Hade det inte varit för att jag råkade ut för en släng Corona hade jag kunnat posta detta lite tidigare. Det har med andra ord dröjt lite men så kom en eftermiddag jag äntligen kunde spendera i garaget. Jag satte kapen i karossen och rullade till och med fram svetsen. När jag lämnade garaget hade jag lyckats placera kylet där det ska sitta, det återstår dock en del arbete för att det ska sitta ordentligt dessutom ska det avskärmas. Jag han även smeta på lite spackel på den knöliga tröskeln innan jag stack. Med andra ord var jag väldigt nöjd med att ha tagit mig vidare i arbetet. Sedan kan jag låta meddela att mina fjäderben nu är på väg på service så det känns som det rör på sig 😉 .

Vintermeket igång

Det har varit lite skakig höst men vintermeket är faktiskt igång.

Hela fronten är demonterad och tanken är att jag ska flytta och byta ut den gamla oljekylet. Nu har jag måttat och har gett mig tusan på att få dit ett större.

Om fronten är av kan man fixa till skadan på tröskeln. Har vid något tillfälle varit oförsiktig med lyften så spacklet har spruckit. Att kapa och byta den knöliga plåten tänkte jag inte pilla med denna gång men däremot kan man få det prydligt och rostskyddat.

Sedan har jag ett 944-racing-hack att dela 😉 ; Om man av någon anledning känner att man inte vill använda original infästning för bogserögla under stötfångaren bak så kan man fästa den i stötfångaren istället. Trixet jag använde var ett lika dant fäste som sitter fram på N/A. Det är alltså samma som man kan fästa en bogserögla i och bak är det redan förberett i karrossen för montering. Stötfångaren behöver lite bearbetning av naturliga skäl.

Man kan ju passa på att dela sina tankar om vad jag vill göra med min bil. Projekt trådar brukar starta entusiastiskt med beskrivningar om vilka visioner man har. Nu har jag haft bilen så pass länge att den första visionen i princip är uppfylld, dessutom kan det vara kul att göra en anteckning för framtiden. Det går dessvärre otroligt långsamt med utvecklingen av bilen så jag har full förståelse att man får intrycket att jag är nöjd med bilen som den är. Så är inte fallet, det finns oerhört många tankar men att förverkliga dem är en långsam process, det blir inte lättare av att jag envisas köra tävlingar med bilen under sommarhalvåret 😉 . Många delar har jag samlat på mig så jag börjar inte från noll kan man säga.

• Återsälla mina stripes och få dit några till
• Spoilers – en fram och ett par där bak
• Montera kortare styrväxel
• Bygga en lättviktsbakvagn med ledlager till länkarmarna
• Uppgradera till -88 hjulupphängning vilket medför turbo frambromsar och nya dämpare
• Plastrutor
• Rensa ut mattorna från inredningen
• Förbättra luftevakueringen i kupen
• Eftermaknadssprut med MAF kit
• 4-1 grenrör
• Ny ratt
• Lättare batteri
• Fast brandsläckningssytem

Sedan har jag nästa nivå som behöver en lottovinst för att realiseras. Den innefattar Växellåda med Kortare utväxling från Audi 100 diesel, 16V 2,5 motor från 944S och Fälgar – Fuchs 17×9 och BBS E50 17×8,5. Att detta växt fram på senare år beror nog på min insikt att jag inte kommer sälja bilen dessutom har jag hittat glädjen i att ha en ”Veteranbil” 😀 . M.a.o. får vi ser var det tar vägen, klart är att tankar finns 🙂