Att göra fram till start 2020

Foto: Ronny Persson

2019 blev ju bra. Var med på samtliga klubbtävlingar i MSCC mästerskap vilket jag hade hoppats på. När jag ser tillbaka har jag satt personbästa på alla permanenta banor under året. I och med delning av klassen så kan man nu glädjas åt en 4:e plats i Modsport 3 i serien. Körmässigt har man äntligen kommit tillbaka men vad som är än bättre är att jag börjat bli mer metodisk runt min körning. Mäta däcktemp och studera loggar har varit centralt. Emotionellt är det riktigt spännande, som jag varit inne på tidigare så är det nästan som att köra som nybörjare. Givetvis beror det på slicksen och det har blivit en fantastisk resa med mycket nya lärdomar. De har tvingat mig att utmana mig för att köra fortare med alla tänkbara knep 😉 . Sedan har jag haft inställningen att få bilen i bra skick så allt mek har rört sig runt att fixa trasiga saker eller se till att allt fungerar som det ska. Det i sig har betalat sig i att bilen känts riktigt bra att köra därutöver har däcken farit helt fenomenala, jag tror bestämt Yokohama A005 är mina absoluta favoriter. Med andra ord har jag återfått förtroendet för bilen vilket jag visste på förhand är en grundförutsättning för att jag ska köra fort. Nu är det som att nya möjligheter öppnar upp sig det jag närmast tänker på är de partierna som jag fegat i, ex. högfartsvänstern på Sturup och chikanen  efter Porsche rakan på Ljungbyhed. I och med att jag började öva på att hålla stummt över NGK på Knutan och nära på lyckades, ser jag det som att jag kan göra samma på andra ställen. Det finns tid att kapa bara genom att fortsätta på samma väg.

Så vad gör vi med bilen fram till nästa tävling? Vi ser till att räsern mår bra 🙂 :

  • Bensinlukt – Lite störigt att det luktar soppa när man tankar fullt
  • Växellådsöversyn – Min gamla låda behöver nog ses över efter alla dessa långa och hårda mil.
  • Framdämparöversyn – Man får väl vara nöjd med att de hållt i 2 säsonger, klart bättre än bakdämparna.
  • Se över Kopplingshydraulik – Det är något som läcker…
  • Bogseröglor – Kan ju kosta på mig lite nya stroppar
  • Lösa dimljustrasslet – bakre dimljus strular fortfarande vilket jag borde lösa en gång för alla
  • Huvpinne – Irritationsmoment att behöva hitta pinne varje gång man ska pilla under huven. Det anstår inte en Porsche helt enkelt 😉 .
  • Regnskydd till snorkeln – Luffarturbo är fräckt men man dränker luftfiltret när det regnar 😦 . Får lösa det där…
  • Oljetempmätare – Får se om man lyckas får dit min VDO i vinter eller om den får ligga ett år till 😉 .

Om tid finns (jo, tjena..)

  • Tornstag – Jag inbillar mig att bilen mår bra av det speciellt när jag kör med slicks.
  • Få igång elbackspegeln – den la av och jag saknar funktionen. För alla som inte behöver backa med hybridskydd och inte heller behöver bry sig om att hålla upsikt efter Radicals under racen, kan jag berätta att Porsches flaggspeglar är ”da-shit”!!!

Som ni ser är det knappt en stavelse om uppgraderingar. Jag har rätt mycket godis på mina hyllor men det får komma efter att jag är nöjd med skicket på bilen. Sedan har jag otroligt många ideer om vidareutveckling och det är samma sak där, när tiden är mogen…

Publicerat i Mek | Lämna en kommentar

”Fröken” Varvstopp på Racingskolan

Jodå, jag var med som instruktör på helgens Racingskola. Denna gången fick jag även den stora äran att köra Knutstorp legendariska Safety Car. Banans mytomspunna Honda Civic från 1979 användes för att öva rullande starter och agerade då ledarbil för att släppa fältet. Där var det viktigt med saftblandarna 😉 . Fast bilen hade behövt lite mer kärlek, dålig tomgång och bensinlukt tycker inte jag är passande för denna vagn. Men otrologt charmig bil i övrigt 😀 .

Det var mestadels Bodil som fick agera instruktörsbil, det blir ju inte så hård körning och det klarar hon fint. Tänk att 3 fullvuxna män får plats i baksätet på en gammal e46 Touring 😉 . Denna gång hade vi tack och lov mindre elever i grupperna vilket gjorde övningarna smidigare. Sedan hade vi tur med förstärkning av instruktörer så det blev riktigt bra med support till eleverna. Hittintills har mina instruktörskollegor varit från MSCC, där jag i princip känner alla, men nu fick man bekanta sig med folk från BMW Club Schweden Motorsport 🙂 .

Denna omgång elever var väldigt skötsamma och det bidrog till väldigt smidigt genomföranade av de olika momenten kursen. Från deras håll blev det mer tid till fri körning. Nu är det ytterligare en kull med räserförare som jag är bekväm med att stå på startplattan bredvid 😉 . Lycka till med era racingkarriärer 😀 !

Publicerat i Racerapport | Lämna en kommentar

…for those 70 seconds or less…

..I´m free 😉 . Japp, Höstracet blev en riktig höjdare på många sätt 😀 . Upptakten var att jag fick bytt däcket med pyspunka hos FHRacing. Ena framdämparen var lite väl glappig så den demonterades, smordes och monterades. Jag hårdbevakade SMHI appen under veckan för att få grepp om väderläget inför tävlingen. Det fanns hopp och dagen skulle bjuda på torrt, soligt om än kyligt (en bit under 10 grader) väder. Riktigt bra förhållanden med andra ord. Dagen började med de vanliga rutinerna och denna gång hade jag Roy som hade tagit med mina slicks till banan.

Fri träning

Vilken underbar förmån med fri träning. Mina däck var hårdpumpade så däcktrycket behövde justeras, dessutom var det mycket däckrester på dem som behövde skrubbas av. Sedan är det bra med lite uppvärmning av föraren. Vi är i princip halva startfältet ute på träningen så det är mycket trafik. Men det känns väldigt bra, kanske något överstyrt. Under passet märker jag skrammel som verkar komma inifrån kupén och klonkande från ena fjäderbenet. Ser 1:12,2 på laptimern vilket indikerar att denna dagen han det hända stora grejer 😉 . I depån kollar jag däcktryck som får justeras från 2,6 till 2,0. Fjäderbensglappet justeras med efterspänning av bulten till fjäderbenslagringen. Skramlet i kupen blir svårare att hitta men lite småskräp plockas bort under mattorna och en dräneringsslang får fästas upp.

Foto: Ronny Persson – Rätt coolt med hjullyft över NGK men troligtvis lider jag av kärvande kränghämmare.

Tidskval 1

Riktigt glad och uppvärmd går jag ut på kvalet. Det visar sig bli ett fritt pass med mycket  solokörning. Saker flyter på och körningen slipas nästan organiskt. Liksom Sturup övar jag på att bromsa in i kurvorna och det känns bra. Likaså övar jag på inte bromsa upp för NGK samt hålla full gas från Lito hela vägen ut på rakan. 1:11,1 ser jag snart på Performanceboxens display, sedan börjar 1:10 tider visas och så kommer det en 1:10,0 på displayen. Tyvärr blir det gulflagg i Ronnie Peterson med en orange Mallock i gruset 😦 . Kör ett par varv och bestämmer mig att det inte är lönt att köra med så lite kvar av passet så jag går i depå. Dessutom har jag fortfarande ett skrammel i kupen. Kollar temp i däcken som visar ca 40 grader runt om vilket skvallrar om att jag får upp anständig temp. Får sänka trycket i något hjul till 2,0 . Kollar kupen en gång till och hittar en hylsförlängare som är orsaken till skramlet. Nu kikar jag på amigoo för att se vad 1:10,0 innebär. Jo att jag precis ”spräckt-tian” på knutan 😀 . Uppdraget utfört, jag har kört 2 sekunder snabbare än någonsin på r-däck 😀 . Det är ungefär här jag beslutar mig för att strunta i mina metodiska analyser som jag praktiserat tidigare under året. Det finns mer att ta och det får helt enkelt ske på känsla.

Ingen djupare analys men det är ju klar förbättring över NGK denna körning (Röd) mot mitt förra personbästa 1:11,1 från vårracet  (Blå

Tidskval 2

Åter ett hyfsat fritt pass och nu utan skrammel. Jag har fått känsla för när däcken kommer upp i temp och förtroendet för bilen är på topp. Det ska gå att hålla fullt över NGK! Försöker att inte släppa på väg upp men det är svårt, det närmaste jag lyckas komma är strax mer stödgas. Med rätt spår är bilen hur snäll och stabil som helst. Nu får jag även till full gas över bäcken ända från Lito. Hittar även referenserna för bättre optimerad broms men inget jag hinner slipa på. Laptimern säger 1:09,3 som snart backas upp av 1:09,1 . Allt känns riktigt bra med ett helt anständigt spår dock har jag missat sätta på mig solglasögon. Nästa steg för att bli snabbare är att få draghjälp… Efter passet kollar jag hur det ser ut resultatlistan. Dels säger den att jag satt mitt absoluta personbästa 1:09,142 vilket är bra mycket bättre än vad jag hade vågat hopas på 😀 . Fast något jag inte funderat så mycket på är min placering. Jag är van vid att mina klasskompisar tar sig runt på sådär 1:08 i sina Ginetta G20, att ha en placering hade jag på förväg räknat bort. Men så var inte fallet. Tydligen hade jag 2 erkänt snabba Ginettor tätt bakom på 1:09,2 tider och då slår det mig att jag har kvalat 2:a i klassen vilket ger mig många fina poäng i serien. Dessutom kommer jag få starta i mitten av fältet på racet, det har inte hänt sen jag krigade i Roadsport C för sådär 5 år sedan 🙂 . De kan bli ett spännande race…

Det blev lunchtid och min goda vän Jocke kom och hälsade på med bland annat min son. Ytterst tacksam att de kom och sonen hade tydligen riktigt kul att följa racen.

Foto: Ronny Persson – Kapten Persson lägger ut sin oljetanker från kajen… 😉

Race 1

Så efter lunch så är det allvar. Jag startar i mitten med väldigt få Modsport bilar framför mig. Min erfarenhet i klassen säger att jag är startsnabb, kan även komma iväg fortare än Mallocken framför 😉 . Däremot är hela startfältet snabbare än mig på rakan. Det här blir trixigt. Nåväl, det blir en bra start (enligt regelboken denna gång 😉 ). Får gå in mot mitten och vid sidan verkar det som jag är före de vita Giettorna. En bit ner på rakan kollar jag backspegeln och där är är den bekanta karossformen så då kan jag nog gå in mot bankanten in för kurvan och blockera. När jag bromsar så ser jag plötsligt startnummer 19 precis vid min framskärm på innern. Fick lätt chock, hade totalt missat bilen och som tur var hade jag inte gått in helt så det fanns plats tack och lov (Det var verkligen inte meningen Fredrik 😉 ). Lite trafik i första böjen och tappar en placering till Per #64. Den placeringen lyckas jag hålla genom racet. Körningen är inte helt klockren och jag ser som bäst 1:09,6. Men glad är jag när jag passerar målflagg på 3:e plats i klassen 😀 .

Foto: Ronny Persson – Typ såhär var det under racen..

Race 2

Så nu står det saker på spel. Jag startar långt fram och det finns chans att bli 3:a i Modsport 3, med många fina mästerskapspoäng och första pokalen på sådär 10 år. Det blir en bra start igen med lite rokad i de första kurvorna. När det planar ut så har jag Fredrik och Per framför som bråkar om vinst i klassen och Mats och Håkan som försöker komma i kapp mig. Allt går bra till ungefär hälften av racet där min hybris leder mig rakt ner i fördärvet. Jag kör mer i backspegeln och körningen blir värre med fler och fler misstag. De hinner ikapp, sedan sker det oundvikliga, jag blir ombromsad på rakan först av Håkan. Det blir ett par halvhjärtade försök att ta igen det förlorade men jag kör helt enkelt för kass. Sedan är det Mats tur och jag tar målflaggan sist 😦 .

Sedan var det inte mycket mer än att packa ihop och köra hem bilen till garaget för denna säsongen. Även om slutet var ledsamt så var det en dag långt över förväntan. Nästan onsannolikt bra personbästa och strid på pallplatsninvå i klassen kommer jag leva på bra länge nu. Tycker det var ett riktigt bra avslut på 2019 😀 . Ska man reflektera lite så ligger jag rätt till i tempo. Mycket kan tillskrivas förtroendet jag har för bilen. Tempot finns så det ska jag vänja mig vid. Nästa steg är att finslipa körningen vilket jag nu vet hur att göra. För det går att köra fortare 😉 . Bilen behöver lite omsorg, hittade nämligen läckage från två källor, koppling och framdämpare. Men det är något för vinterns projekt som jag återkommer till senare..

Publicerat i Racerapport | Lämna en kommentar

Inför höstracet 2019

Foto: Göran Larsson

Ja, det närmar sig till årets final i MSCC Klubbmästerskap och det är lite olika känslor man har. Börjar man med resultat så hade jag nästan avfärdat tankarna runt det eftersom vi är fler tävlande i år och jag ständigt hamnar näst sist 😦 . Men så ser jag på klubbens hemsida att det blivit klassdelning. Så jag ligger tydligen på 5:e plats i Modsport 3 😀 . Så nu blir det lite roligare att köra om poäng och kunna hålla platsen i serien 🙂 .

Jag är väldigt luttrad när det gäller att prestera personbästa. Den enda anledningen är att det är min enda chans för i år och därför är jag bergsäker att det kommer bli regn 😦 . Det brukar vara min tur, det räcker med att titta på de senaste åren för att se att det är sannolikt. 2 pass med slicks på torrt totalt är statistiken på Knutan. Det blir inte bättre av att det står 5/10 i kalendern när tävlingen går. Så 1.11,1 kan nog stå sig ett tag till.

Fast om det mot förmodan skulle vara torrt på banan under dagen så finns förutsättningar att se låga 10:or 😉 . Bilen är i gott skick att leverera, jag börjar bli varm i kläderna och vän med mina slicks. Så det hade varit helt underbart att få dessa förutsättningar.

Låter kanske som jag gett upp men så är inte fallet. Det är en tävling och jag kommer kämpa in till målflaggan oavsett väderlek (jag gillar ju att köra i regn). Dessutom brukar det vara kul på klubbtävlingarna 😀 .

Publicerat i Racerapport | Lämna en kommentar

MSCC KM4 – Med takräcke

Hade faktiskt inte en tanke på att mina klubbkompisar inte har sett min bil med hjul på taket. Arbetsveckan hade varit intensiv och på fredagen slog det mig att jag inte hade ordnat med mekaniker/följebil, de vanliga hjälpredorna hade redan i god tid flaggat att det inte skulle kunna hjälpa till denna gång. Så det blev till att göra som förr i värden när man tävlade i Porsche Sports Cup Scandinavia och montera på tackräcke så räserhjulen kommer med till banan 😉 . Fast det var ju en annan serie där kompisarna vande sig med mig. Jag tycker själv det är coolt med sportbil med takräcke eller takbox. Ska erkänna att jag inte riktigt var beredd på reaktionerna när jag rullade in och parkerade på Sturup. Det var ju det att i MSCC har de inte sett detta utförande tidigare. Många glada miner dessutom några som kom fram och visade uppskattning för transportlösningen. Känns alltid bra att sprida glädje 😀 , det är väl också en av anledningarna till att man kör sportbil över huvud taget 😉 .

Fri träning

Hade först missat att det var fri träning som start på dagen. Ingen dum ide att värma upp lite inför skarpt läge. Det var soligt och fint men det var fotfarande fläckvist blött på banan. Körningen kändes rätt och det fungerade bra så tempot blev bra. Passade på att övade på Börjes- och dammkurvan för att vänja mig med bilens beteende med broms in i böjar. Jag blir riktigt glad när min laptimer visar 1.12,5 tider på min uppvärmningsrunda, kan ju bli stordåd av detta ju 😉 . När jag kommer in kollar jag däcktrycket och det ligger på runt 2, vänster fram något lägre men inget jag väljer att göra något åt.

Tidskval 1

Snart är det dags igen. Bilen känns riktigt bra och nu börjar jag utnyttja ingångarna i kurvorna bättre, speciellt i dammkurvan märker jag hur jag själv leker med över och understyrning. Sedan övade på högfartsvänstern som är typiskt ”jag-fegar-ut-kurva”. Det ska helt enkelt gå att hålla fullt igenom men det märkliga är att jag inte kan praktisera min egna kunskap för att göra det. Får i alla fall viss draghjälp av en Ginnetta. Min PerformanceBox visar 1,11.0 och jag undrar vad det betyder. 1.11,078 enligt tidtagningen och nytt personbästa med 0,013 sekunder. Inte perfekt körning så nog tusan borde det gå att pressa ner under 1:10 😉 . I depå kollar jag däcktryck igen och vänster fram HAR mindre luft 😦 . Får låna en pump av grannarna, familjen Scott och trycker i mer luft. Jag är hungrig och tar tidig lunch och till kaffet kollar jag lite loggar. Jodå, lite att lära mig från förra året, ingången i vänstern efter backen kan jag gå på gas mycket hårdare (lätt sagt när det rör sig om samma kurva jag kvaddade bilen i). Och nu har jag bättre spår i dammkurvan men den ska man tydligen gå ner på tvåan i 😉 .

Foto: Göran Larsson

Tidskval 2

Armerad med ny kunskap bär det ut på nästa pass. Filar vidare på den hopplösa högfartsvänstern. Testar 2an i dammkurvan och det skjuter på bra mycket bättre dessutom blir hårnålen mer harmonisk. Får även under passet lite jakt på Fredrik O (på tal om nostalgi). En reflektion jag gör under körningen är att jag börjar utveckla känsla för när däcken börjar komma upp i temperatur. Av någon anledning känns körningen inget vidare överlag och laptimern visar mitten 11. Men mitt i allt finns det även ett bra varv och resultatlistan säger jag har klämt ur mig 1.11,013 😀 , mitt hopp är att putsa det ytterligare under racet men det kommer visa sig att det blir mitt personbästa. I depå kan jag konstatera att min vänster fram har smygpunka 😦 . Passar på att kolla tempen på däcken och det ser bra ut. Jag har ingen mek med så det blir när jag parkerat men trots det visar ringarna mellan 40 och upp till 60 grader. Dessa temperaturer var det jag såg när jag först började mäta fast då direkt vid banan. Med andra ord börjar jag hålla ett tempo som får däcken att jobba. Sedan tar jag minneskortet och datorn och smiter iväg för att kolla om jag kan lära av loggarna.

Foto: Göran Larsson

Race

Ojojoj! Ok, såhär va. Jag rullar ut på griden och ställer mig. Ser 5 sekunder skylten visas och börjar titta efter armar på den som skall sköta flaggstarten enligt det som var sagt under förarmötet. Jag ser inget men däremot börjar en lampa lysa. ”Jassåminsann, de ändrade sig och kör ljusstart. Det gör väl inget, jag brukar vara duktig på starter” tänker jag. Det är här någonstans jag får totalt hjärnsläpp. Följande händeslesekvens spelar upp sig. Vad som först sker är att när sista lampan tänds dumpar jag kopplingen med väldigt bra varvtal. Direkt därefter tänker jag ”Nämen det är ju inte så man startar, detta är ju tjuvstart”. Lamporna släcks samtidigt som jag ställer mig på bromsen. Ni kan gissa att hela fältet brakar iväg och jag kommer iväg med lite lagg 😉 . Nu stod jag i slutet av fältet och tappade bara någon placering. För övrigt är det rätt rörigt i starten men inget jag engagerar mig i, jag har fullt upp med att jaga ifatt Ginetta #95. Jag lyckats ta mig om och sedan blir det i princip solokörning förutom varvningar på slutet. En vit Ginetta stod vid sidan av bankanten vilket medförde att en sektion hade gulflagg under merparten av racet. Med andra ord grusades chanserna på att sätta personbästa. Däremot hann jag reflektera lite mer runt körningen. Bilen hade en tendens att studsa genom vissa kurvor, exempelvis ut på rakan. Troligen en kombo av pyspunkan och något mjuk chassiesättning. Det är till och med så att jag för första gången med de nya dämparna som jag funderar på att faktiskt experimentera med justeringar 😉 . Därtill så var det väldigt fysiskt att ratta bilen runt banan. Andra banor upplever jag det inte så jobbigt att köra utan servo och breda däck. Efter racet fick jag info av en funktionär att jag åkt på 5 sekunders tidstillägg för min tjuvstart. Helt rätt agerat från tävlingsledningen i mitt tycke, fast frågan är om det påverkade resultatet då det var en bra lucka mellan mig och sistaplatsen. Så var det bara att packa ihop och åka hemåt, fast jag var tvungen att åka och tanka först. Trots att jag startade med 3/4 i min stora 66-liters endurance tank så lyste tanklampan när racet var slut. Bilen var hel förutom pyspunkan och jag behöver se över glappet i ena fjäderbenet inför nästa tävling.

Körintryck och loggar


Som vanligt en grafisk jämförelse mellan årets (Röd) körning och förra årets (Blå)

Sturup är ingen favoritbana men nu är det andra året i rad jag haft en riktigt bra körning där. Äntligen ser det som jag lyckas hålla ett anständigt tempo vilket verkar bekräftas av däcktemperaturerna. Nu har jag medvetet försökt hulliganköra bara för att utmana däckens kapacitet. Det har betalat sig bra för nu känns det som jag vant mig vid tempot jag måste hålla, vilket var hela meningen med strategin. Baksidan är att jag inte tillämpar min vanliga körteknik som bygger på en mer mjuk körning. Till detta är ju min svaghet att jag är feg, jag inbillar mig att det staffar sig i högfartsvänstern. Loggarna har visat sig intressanta. För det första kan jag inte se något effekttapp som på Ljungbyhed så jag sluter mig till att luftfilterbytet löste det problemet. Börjes kurva har jag nu data på olika spår, vad jag kan utläsa verkar ett tajt spår in bli snabbare sektortid men ett vidare spår ger högre hastighet igenom. Nu är jag inte konsekvent i min körning så det är nog inte en absolut sanning. När jag kollar förra årets körning är det tydligt att jag blivit bra mycket bättre i dammkurvan. Fast det finns ett spöke i vänstern efter krönet som lever kvar efter krashen 2014 som gör att jag inte står på lika hårt jämfört med 2018 😦 . Fast totalt sett tycker jag att jag kör bra mycket bättre än förra året, att sätta personbästa på pyspunka är inte helt kass 😉 . Jag är helt övertygad om att det finns mer tid att hämta, jag börjar vänja mig vid tempot så nu ska jag bara städa upp min körning. Det är inte utan att man tänker på hur utvecklingen hade varit om jag hade körtränat lika mycket som förr i värden. Men på det stora hela är jag tacksam att jag ens har privilegiet att kunna tävla 😀 .

Publicerat i Racerapport | Lämna en kommentar

En provtur

Jo, man har en riktigt trevlig bil. Vad som är trist är att jag kör den väldigt lite, det blir i princip bara när det är dags för tävling. Fast å andra sidan bli varje körtillfälle en påminnelse om att man sitter på en kul körmaskin. Denna gången lovade jag mig själv att ta en provtur med kärran innan nästa tävling. Efter Minnesberg tyckte jag det var lite glappigt och skakigt här och var så naturligtvis ville jag veta vad som var vad. De kantiga Michelin PSCup var ju första och största felkällan så provturen skulle ske med de betydligt rundare transporthjulen med Energy Saver från samma tillverkare. Det var en kort tur men på det stora hela så var det väldigt lite som jag tyckte behövdes adresseras. Första metrarna bekräftade att däcken var det största spöket, bilen löpte tajt och silkeslent fram. Trodde att hjulinställningen hade rört sig då ratten stod lite snett på väg hem från backen men det var inte så farligt visade det sig på den lilla rundan. Tog ut den lite på motorvägen där man blir påmind om hur sinnessjukt reaktiv bilen är på minsta rattrörelse, riktigt kul 😀 . Jag har fortfarande inte fått dit min kortare styrväxel men toe inställningen är precis så härlig som jag vill ha den 🙂 . Nu har jag hög profil på transporthjulen och totalt sett så är det faktiskt bra komfort i kärran. Däcken sväljer det mesta så det styva chassiet märks inte så mycket.

Sakerna jag hittade under provturen var en kabel i kupen som behövdes bindas upp, ett glapp i ratten och det vanliga slutväxelglappet. Glappet i ratten adresserades med att spänna knutkorsen på rattaxeln fast den största orsaken var att själva ratten inte var ordentligt fastspänd. Kollade lite snabbt på bultarna till drivknutarna men det verkade ok så slutväxelglappet är något som får kikas på betydligt noggrannare vid annat tillfälle.

Nu är det snart dags för KM4 på Sturup. Lite blandade känslor här. Jag tycker inte om Sturup rent generellt men förra årets deltävling ligger fortfarande i minnet som en av det årets bästa körningar 🙂 . Jag slaktade personbästa med typ 2 sekunder vilket jag inte ser som görbart denna gång 😉 . Kan man putsa 1:11,091 blir jag glad men förväntar mig inte så mycket. Har kollat loggfilerna och jämfört med andra men hittar inget uppenbart som man kapa på. Däremot ska det fortsättas nötas på att ”köra bilen på nosen”, jag behöver känna att jag har pressat allt vad som går i ingången på kurvorna. Sedan det vanliga att se till att hålla fullt genom vänstern på baksidan. Som vanligt hänger mycket på vädret så vi får se hur det blir. Fast min största utmaning nu är att hitta en mekaniker/transport för tävlingen…

 

Publicerat i Mek, Racerapport | Lämna en kommentar

Minnesberg Backtävling 2019

Minnesberg backtävling brukar jag tycka är en kul tävling. Den bjuder på intensiv körning och otrolig spänning. Årets upplaga levererade dessvärre inte så mycket körmässigt 😦 . Börjar vi från början så var det lite pill i garaget så där var det ok. Sedan var det det där med däck. Slicks är lite att ta i då det körs kallt och dessutom är det rätt trassligt att byta om. R-däck fick det bli. De som satt på var sådär med bromsplattor men jag hittade ett par där hemma med lite mer mönster. Så det blev en tur till FHRacing som hjälpte mig skifta däcken. Ytterst uppskattat, dessutom passade jag på att få ett slicks bytt. Förutom detta var det inte mycket tankar inför tävlingen. Det är inte mycket man kan göra för att förbereda sig då sträckningen i princip är unik varje år. Eventuellt skulle man kunnat kört en konbana med PCS som träning inför men det fanns det inte utrymme till.

Så man gav sig iväg den soliga dagen på 10 år gamla Michelin Pilot Sport Cup till den lilla byn utanför Svedala. Den vanliga logistiken betas av lagom avslappnat och som avslutning blir det en rekognoseringsrunda upp för backen. Första chikanen verkade läbbig, långsam med tajt utgång men chikanerna i slutet var öppna och fina. Min strategi var att successivt öka takten över dagen. Tidigare tävlingar har jag varit bäst innan lunch för att sedan bli sämre.

Så var det skarpt läge. När jag rullar fram till starten är jag inte helt klar och trasslar med hjälmen. Men jag ser start flaggan viftas vid sidan om bilen och tolkar att det var starten. Lite sent men jag drar iväg. Det blir en del feg gas in i många böjar vilket var väntat första åket. Jag försöker kolla tiden efteråt men den saknas, däremot har jag fått 5 sekunder tidstillägg för en påkörd kon. Säkert rätt men inget jag märkt. Andra åket blir lite bättre med mer gas men fortfarande rum för förbättring. Väl tillbaka med bilen parkerad kan jag fortfarande inte se att några tider registrerats.

Sedan inleds en lång väntan på att en bil skall bärgas. Sedan övergår pausen till lunch och det blev en fin korv med bröd som klubben bjöd oss på (dvs inkluderat i anmälningsavgiften). Trots den långa väntan så var det väldigt trevligt. Mycket snack med klubbkompisarna och dessutom fans det fina bilar att titta på som besökare hade tagit dit. Det var inte hysteriskt varmt som förra året och mycket tid spenderades i skuggan så det var inte så påfrestande.

Tredje åket inträffade då efter lunch. Kort sagt en katastrof. Jag dundrar in i första chikanen och missbedömer inbromsningen monumentalt, låser upp fram och plöjer genom alla konerna känns det som. Några hade jag skonat i utgången och för att slippa göra jobbet svårare för funktionärerna la jag i backen för att kunna köra runt dem. Väl nere igen hittar jag äntligen en registrerad tid på mitt åk. Facit blev farligt nära minuten inklusive straff för 3 nedkörda koner. Vad jag även upptäcker är att tydligen hade första åkets tider restaureras, 0.37,114 var då min absolut bästa tid. Fram till hit var jag rätt uppgiven på att få något representativt resultat över huvud taget. Men det är här det vänder.

Min bästa tid är satt på första åket och dessutom med en riven kon. Kan jag bara köra ett rent åk så borde man kunna hålla sig ifrån sista placering. Fjärde åket kändes riktigt bra, fick en riktigt bra start med bara lite hjulspinn, en helt ok ingång och nerväxling in i första chikanen sedan hade jag bra flyt uppför backen och igenom chikanerna med full gas över mållinjen. Städat åk helt enkelt. Visserligen hade jag kunnat hålla stumt genom de övre chikanerna men nu hade jag ett stint som jag var någorlunda nöjd med 🙂 . förhoppningen var att ha hamnat under 30 sekunder men nu visade det sig att detta var det sista åket för dagen. Det tar en stund innan tiderna kommer men det blir 0:30,705 och vad som ser ut som 6:e plats av 8 startande i Modsport 🙂 .

För första gången på en backtävling känner jag att jag har mycket mer att ge och önskar att det hade varit fler åk. Så viss besvikelse var det över körningen. Men å andra sidan var det en fantastiskt fin dag med mina klubbkompisar. Sedan var prisutdelningen en höjdare, i vanlig ordning är det inte samma ansikten som kliver upp och tar pris som på övriga tävlingar 😀 .

Bilen då, ja den funkar väl.. De där gamla däcken är heller inte helt runda vilket märktes till/från tävlingen. En hel del skak i bilen påminde om att ägna en kväll åt att se över bilen och spänna en och annan bult 😉 . Sen börjar jag sakna nya färska däck…

Publicerat i Racerapport | Lämna en kommentar