Tack för allt kul, Bodil

Foto: Ronny Persson

Nej, jag tänker inte sälja BMWn, inte än i alla fall. Däremot är det dags att låta henne lämna vikariatet för räserns föräldraledighet och fortsätta på heltid med transport av familj, byggvaror, matkassar och blöjor. Hon har på det stora hela varit ok att fuska med på banorna men det är hämmande att köra en bil som används för hushållet. Sedan har det visat sig vara en taktiskt övning främst för att jag nu har sporrats att verkligen bli startklar med räsern 2018. Jag har fått en hel del erfarenheter och perspektiv under de 4 körningarna som jag fått med mig.

Röd: Porsche, Blå: BMW

Vi kan ta lite intryck från Bodil med Klemens som referens. Jag har tidigare lovprisat mina Michelin Energy Saver tycker fortfarande lika dant. Kollar man på varvtiderna är de bedrövliga. Däremot var det lätt att köra på gränsen med dem och de slits inte så mycket 😀 . På knutan blev det riktigt tydligt hur mycket bruxet rör sig jämfört med räsern. Alla gummibussningar flexar och gör att man inte alls har samma precision.  Jag skulle faktiskt inte vilja ha snabbare däck på grund av detta. Antagligen hade det även krängt mer, nu kändes det inte så farligt. Så totalt sett har jag inte saknat något utan har haft kalaskul, det skulle varit bromskylning i så fall :p . Kollade lite logg och såg att man lyckats bromsa upp mot 0,8G med de hala däcken 😀 , sedan ser det ut som man har legat 0,2G efter räsern i kurvorna. Det tycker jag är imponerande! Jag trodde hade en del kvar att lära med bromsteknik men jag ligger trots allt hyfsat bra till efter att ha kollat loggarna 🙂 . Men trots allt är det otrolig skillnad i varvtid, 1:11.98 mot 1:21,24. Kanske man kunde kräma ut ett uns till på BMWn men jag tycker ändå det är en fingervisning om hur enorm skillnad mellan en svensson-bil och optimerad bil med r-däck. Man kan inte låta bli att tänka på ringen. Det är 9 sek skillnad på Knutstorp, ringen är 10 ggr längre så 90 sekunder snabbare borde Porschen vara. Lite väl grovt extrapolerad uträkning men nog inte långt från sanningen och belyser hur mycket chassieoptimering kan ge utslag på resultat 😉 .

Som sagt, kul och lärorik övning. Men det har kostat på, värdefull garagetid har spenderats på bruxet på bekostnad av räsern. Inget jag ångrat eftersom jag är övertygad att motionen jag fått har varit nyttig och kul har jag haft på kuppen 😉 . Nu skall jag fokusera på att få färdigt Porschen. Tack Bodil 😀 !

Annonser
Publicerat i Racerapport | Lämna en kommentar

Äntligen lite liv!!

Måste bara dela min glädje efter min korta provrunda med räsern 😀 . Efter typ 2,5 år sedan jag körde hem bilen från plåtverkstan så har jag fått motionera Porschen igen. Åkte ut till garaget och det var inte mycket kvar. Skruva fast krögaren fram, fylla och lufta bromsvätska sedan på med hjulen. Och ja, 17″ med Camarocup slicks 😉 . Så sänka ner den från pallbockarna för att vrida om nyckeln. Lite nojjigt när man inte vet vad man glömt att man skruvat på de senaste åren 😛 . Den startade inte första försöket, men andra sparkade motorn igång och lät precis som jag kommer ihåg. Inga varningslampor som lyste så jag la i växel och körde ut från garaget. Allt kommer tillbaka, känslan och tyngden i växelspaken, styrningen utan servo, den distinkta kopplingen och de lätt svampiga bromsarna 😉 . En annan sak är att jag slutar inte förvånas hur nära man är framrutan, det är bara att räta upp fingrarna från rätten så rör man rutan. Men jag tror nog det var lukten som väckte de starkaste minnena. Gammal Porsche med den märkligaste blandningen av dofter, gammal plast, kanske någon ingrodd kaffefläck, bromsdamm, varm motor och gud vet vad som huserar i ventilationskanalerna 😉 . 

Nåväl, bilen fick stå fick puttra där ute medans jag spolade av dammet. Jo efter påtryckningar från hyresvärden åkte svampen och schampot också fram 🙂 . Alla lampor verkade fungera och fläkten gick igång som den skulle. Nu när jag fick se bilen med hjulen på bilen så blev det faktiskt förvånansvärt bra med kulören på fälgarna. Var tidigare tveksam och ångrade nästa valet. Så var man bara tvungen till en provtur 😉 . Inga konstigheter förutom obalans i hjulen (några balanseringsvikter har rymt..). Inte så farligt tungstyrt med de stora hjulen, den är heller inte så stötig som jag hade trott. Men oj vilken respons det är i chassiet 😀 väsensskild från brukset. Med andra ord är riktigt glad att jag har denna bil 😀 och detta var helt klart en stor motivationshöjare 😉 . Nu är bilen tillbaks i garaget för att förberedas för lack fast denna gång har Klemens fått ett täcke om sig.

Publicerat i Mek | 1 kommentar

En fin avrundning

Det blev faktiskt en riktigt bra avslutning för Bodil på Knutan. För egen del var det klockrent. En semesterdag mitt i veckan med minimal risk för kollision med andra sociala event 😉 . Sedan att man hinner lämna huset innan resten av familjen har hunnit vakna känns tidseffektivt. Dessutom var det halv dag så det fanns möjlighet att sluta upp för andra familjeaktiviteter efter 😀 . Så det var fråga om Los Machos Society körning med Open pit från 09:00 till 12:30. Nu hade man ju lite nojja att något skulle haverera så inställningen fick helt enkelt bli att ha kul och köra så hårt som samvetet tillät 😉 . Tydligen har man ett rymligt sådant..

Efter avklarad förargenomgång tog jag det lugnt och kom först ut 09:15. Började med ganska bra attack direkt. Knutan är ju som att komma hem och det slog mig att jag nog inte kört där sedan 2014. Bilen är rena slagskeppet, men ett följsamt sådant. Snart börjar man till och med öva bromsteknik i slutet på rakan. Kör trixet tidig broms, typ 100 skylten, för att vänja mig med pedaltrycket och sedan släppa upp för att gå in djupt med broms. Rätt trixigt kan jag säga. Det är under detta pass jag sätter den snabbaste varvtiden 1:21,2 . Efter 20 min tycker jag det är dags för en paus och går in. Bodil visar inga krämpor förutom rejält med bromsdamm får framhjulen. Nu är man tvungen att kolla loggfilerna med datorn man har med sig 😀 . Inte för att det har betydelse utan mer för att det är coolt 😉 .

Det blir ett långt uppehåll för att gå runt och kila på andra bilar och prata med vänner. Under passet var det 21 grader och solsken så man ville njuta av vädret också. Ungefär vid 10:30 sitter jag i bilen igen. Liksom det första passet är det ganska fritt och det är väldigt bra disciplin på de som kör. Det går väldigt bra och jag noterar att växelvalen är annorlunda från räsern, lite flashback från mina första varv på banan för sådär 20 år sedan 😛 . En annan kul grej är att jag har bra ratthållning och jag andas. Styrutväxlingen är riktigt bra och det går tom att hålla ”kvart-i-tre” även i hårnålen, funkar inte med Porschen utan att slå knut på sig. AC hade Need For Speed fixat och det var skönt att ha den, temperaturen ute hade nu stigit till 24 grader. Inga större förbättringar i bromsteknik och min PerformanceBox visar 1:22 tider så det går inte fortare. Börjar efter en kvart känna lite svampighet i bromspedalen så jag beslutar att köra in och då hör jag skrapljud. Kanske lika bra för jag känner faktiskt svagt illamående, jag tar det som ett tecken på att min fysik inte är som den borde vara. I vilket fall ställer jag bilen efter en riktigt kul körning och noterar att det ryker ur bromsarna…

Ingen ide att köra vidare. Antagligen har jag kört slut beläggen fram men av någon anledning har inte slitagevarningslaman tänds. Hade ungefär drygt hälften av beläggen innan jag började. Men nu kunde gå runt och vara social. Fick en härlig kommentar att bilen har ett härligt stuk på banan med barnstol och Mumintrollsolskydd från MAX 😛 . Sedan pratade jag med Staffan som kläckte ur sig att han nog behövde lite utveckling som förare. Jag som verkligen diggar hans hemmabyggda Porsche 356 med Volvo mittmotor, tvekade inte och erbjöd mig att hjälpa honom. Så snart satt jag som passagerare och hade t.o.m. tagit med min logger. Fantastiskt fint bygge. En sak att gör något snyggt men denna var riktigt stabilt byggs för banåka 😀 . Jag tyckte han körde bra men några tips kunde jag ge honom. Det verkade uppskattat och jag hade kul 😀 . Efter ett par hamburgare så begav jag mig hem till garaget.

I garaget kunde jag konstatera att jag verkligen kört beläggen till sista slicken. Någon millimeter kvar på några ställen och lite skrap ner på metallen. Bytte klossarna (de nya hade jag med mig till banan) och kunde notera att proben vid klossen hade smält ihop fullständigt, kanske därför lampan inte lyste..

Tusen tack till arrangörer, funktionärer och deltagare för en underbar dag på min hemmabana. Bättre avslutning för Bodil som vikarie kan man nog inte få 😀 .

Publicerat i Racerapport | 1 kommentar

Inför motionsrundan #getoutanddrive

Troligtvis är det sista gången Bodil får rycka in som banåkarvikarie. Men snart är det dags igen. Jag är med familjen i Nynäshamn och tänker inte så mycket på det, lite kluvet faktiskt. En del av mig tycker inte det spelar så mycket roll om jag kör. Andra delen vill verkligen få revansch från Ljungbyhed och komma hem med loggfiler från knutan och mer erfarenhet att bromsa hårt 😉 . I vilket fall har jag redan kikat över bilen så det skall i princip bara vara att packa och åka 😀 . Man vet att man kommer ångra sig otroligt mycket om man inte kör så det är lika bra att ge sig ut. Jag hoppas verkligen det gåt bra denna gången, sista gången är alltid högrisk 😉 .

Publicerat i Racerapport | Lämna en kommentar

Historia skapas Nu! #sportvagnsmeeting

Jag har skrivit ner och publicerat min egna historieberättelse men det är mest för att jag tyckte det var lite roligt. Visserligen gillar jag saker från tiden jag växte upp och jag blir väldigt inspirerad av historier från tiden då det begav sig. Men det är just det, inspireras! Att historen blir så spännande är att det hände där och då. En magiskt punkt i tiden helt enkelt och den som inte var med kommer för alltid ha missat det. De som däremot var med har någonting i bagaget som gör livet rikare.

Historia skapas hela tiden och skall man ha ett rikt liv gäller det att vara med 😀 . Just nu har jag begränsade möjligheter att tävla vilket gör att jag saknar upplevelserna som jag nu går miste om.

SvenskSportvagnsMeeting var det som fick mig att tänka i dessa banor. Jag hade i alla fall möjlighet att hjälpa till på rallyt och kunde ta del av 2017 års upplaga av detta fantastiska event. Hade även möjlighet att efteråt gå runt och prata med gamla vänner (och nya??) och inspireras. På ett sådant här event slås man av hur många historier som utspelar sig och alla är spännande. Pratade lite med Fredrik Olsson som jag förhoppningsvis kommer slåss med i MSCC klubbmästerskap, Modsport klassen 2018 😉 (en upprepning från förr när vi körde Roadsport C). Han kämpar nu i SPVM och SSM skulle ge honom behövliga poäng i serien. Den berättelsen är inte slut förrän säsongen är över och då får vi se om hans undermotoriserade vagn kan ta sig upp på ”pallen” i Modsport III i slutresultaten.

Corvetter gör mig glad så jag pratade lite med Toni Bergström som just i den stunden funderade på hur han skulle kunna hålla sin serieledning i Roadsport A. Bekymmret var att på Knutstorp är superseven överlägsen det amerikanska stålet, dessutom är det ett koppel lokala förmågor som har den som sin hemmabana. Just då verkade han inte så hoppfull om utfallet. Nu i eftehand kan man se hur det blev i sammanställningen.

Min gamla klasskompis Dennis K. behövde jag givetvis hälsa på. Trevligt, och han var i färd med att kolla bromsklossarna. Trots att de var blygsamt använda så var de så pass nedslitna att t.o.m jag tyckte det var dags att byta. Den stora frågan var då om de nya beläggen skulle räcka till de båda rejsen i Roadsport C som stundande. Det var lika dant här, om han tog sig i mål med bromsbelägg fick man reda på söndagen.

Min Eliseåkande vän Pontus är mitt i en spännande utveckling. Det var första starten i ett SPVM race. Bra fri träning men tydligen inte lika bra kval. Så frågan var hur bra rejsen skulle bli? Han kör bra och tiderna blir bättre för var gång han kör, men under race kan vad som helst hända och säker blir ibland inte alls som man tänkt 😉 . Kika gärna in på han youtubekanal och titta på de ytters spännade rejsen 😉 .

Detta är bara ett fåtal av alla de spännande berättelserna som utspelade sig (förutom de man kunde bevittna på banan). Även om jag var på plats saknar jag upplevelsen att vara mitt i min egen historia 🙂 . Ännu ett vedträ i brasan att bli klar att köra 2018 😉 . Hur skapar du din egen berättelse??

Publicerat i Krönika | Lämna en kommentar

Snart så…

..står den på egna däck 😉 . Fick lite kvalitetstid med Klemens på fredagskvällen så det blev lite avverkat. Ursprungstanken var att bygga bromskylning till Bodil men när jag konstaterade att det var för lite plats lade jag ner det försöket. Jag får köra på knutan utan helt enkelt. Men då kunde energin läggas på räsern istället och det resulterade i att kanistrarna till dämparna kom på plats. Man skulle säker kunna monterat dem inne i bilen men jag ville göra det enkelt för mig. Så baksätet åkte ut. Sedan borrades det lite så behållarna kunde fästas med avgasklämmor. Slangarna går nu fritt från drivaxlar, avgasrör, bränsleledningar och länkarmar… tror jag. Provtur får avgöra det. Apropå det så skall det bara fyllas bromsvätska, sätta fast en kränghämmare och montera hjulen så kan man sänka ner bilen för en provtur 😀 . Med detta tempo kan det finnas hopp att min tidsplan håller 😉 men nu blir det paus för lite #sportvagnsmeeting .

Publicerat i Chassie, Mek | Lämna en kommentar

Bromsteknik – veckans grubbel

Allt behöver inte vara hårdvara men nog är man sugen att gå upp till 298mm skivor..

Alltså, senaste körningen på Ljungbyhed har verkligen satt igång mina funderingar. Det rör sig om det fundamentala tankarna kring bromsteknik. Det är verkligen inte ofta man får denna typ av aha-upplevelse som verkligen prövar ens egna råd till andra. Leva som man lär, kanske? 😉

Det var just upplevelsen att köra bruksbil med ABS som ställde allt på ända. Jag kunde nu bromsa max utan att riskera att kassera däck med feta bromsplattor. Det gav mig möjlighet att verkligen ligga på gränsen. Att bromsa så hårt krävde en del. Framför allt att pedaltrycket behövde vara rejält, betydligt mer än vad jag har vant mig vid under åren. Vad som är riktigt givande är att man nu vet att man kan köra fortare med rätt teknik med räserbilen. Men då frågar man sig varför man inte upptäckt det tidigare?

Till att börja med så här min utveckling som förare stadigt förbättrats. Inte direkt systematiskt utan mer organiskt med erfarenhet. Racesituationer har bidragit mest för att exponera gränser och möjligheter. Även om jag inte hänger med de absolut snabbaste så är jag heller inte långsam. Anständigt fort har jag kunnat köra så det är kanske därför jag inte utmanat mig själv tillräckligt. Jag har helt enkelt tyckt att jag bromsar anständigt bra. Det har byggt på mina erfarenheter när hjulen låser upp. Ibland har det varit så läskigt att jag inte känt när det har låst sig. Räknar man sedan att jag kört med begränsad ekonomi så har jag försökt undvika sönderbromsade däck och antagligen varit onödigt försiktig.

Så, nog med ursäkter. Det finns en hel del indikatorer som gör att jag borde kunna bromsa bättre. Miator är lättare men inte borde det var så stor skillnad mellan bromspunkterna. Likså är 944 S2 i 8A en hel del tyngre men ABS kan inte vara hela sanningen till att de bromsar så sent. Av ren nyfikenhet tänkte jag att jag skulle kolla om jag kan lära mig av mig själv. Så jag grävde fram det bästa varvet 1:11,9 på Knutstorp från 2010, sedan ett jämförande från 2014 och toppnotering det året på 1:12,3. Man kan då snabbt konstatera att jag blivit fegare med åren.

2010 (Röd) körde jag på Toyo 888. I slutet på rakan som illustreras lyckas jag maxa ut på 1,0G i broms. Kanske inte absolut bäst då jag i kurvorna kommer upp på 1,4G

2014 (Blå) kör jag på Michelin Cup men här är jag inte alls lika aggressiv, 0,86G. Visserligen så tar jag igen en del på andra delar under varvet men fortfarande vågar jag inte gå på fullt på broms.

Så nu blir det att fatta mod och klappa till rejält på mittenpedalen 😉 . Sedan skall jag nog skruva ner cambern en del. Har provat köra på upp till 4 grader fram vilket med största sannolikhet varit för aggressivt för bromsprestandan. Avhållsamheten från räserbilen verkar ha fått mig att fokusera hårdare på min bilkörning… 😀

Publicerat i Jag, Krönika | Lämna en kommentar