”Bucket list”

  Foto: Tobias Lewandovski

Jag har kommit till hemska upptäckten att jag har en ”Bucket list”. Varför är detta så fruktansvärt? Lite beror det på att jag inte tror på att ha en skylt hemma som det står ”Carpe Diem” på, instagramma #yolo eller att ticka av en lista gör att man får ett lyckligare liv. I min värld tar man chansen så snart det finns möjlighet att uppfylla de drömmar man har. Likaså skall man ta tillvara på tiden man har utan att för den delen vara ansvarslös. Med andra ord är det en livsfilosofi istället för ett diplom att visa för andra. Så hur trillade jag dit? Det har nog hela tiden handlat om att realisera drömmar.

Från början under tiden innan körkort tyckte jag det mesta var ouppnåeligt. Körkortet var ingen självklarhet och förstabilen var ett stort frågetecken. Vill minnas att av mina första drömmar var att få köra bil på en riktig räserbana. Likaså att få ha och köra en kraftfull sportbil. Så redan där började listan utan att jag tänkte på det på det viset. Hade någon sagt till mig när jag skaffat förstabilen att jag ganska snart skulle göra tävlingsdebut, hade jag avfärdat påståendet som ett skämt. Men så helt plötsligt var det möjligt och då blev min lista ommöblerad. Men vad händer då med listan när man uppfyllt målen och nya möjligheter öppnar upp sig? Man lägger till nya 😉 .

 

Nu har det kristalliserat sig ett mönster av milstolpar av saker jag vill prova, som man kan se som en Bucket list. Det finns även några punkter som inte är tävlingsrelaterade.

• Göra en Roadtrip med flera bankörningar.
• Köra alla permanenta svenska banor
• Ha kört 1000varv på en bana
• Köra bana utanför Sverige – Exempel på banor utomlands som jag vill köra; Mo i Rana, Nürburgring, SPA, Portimao, Mugello, Zandvoort, Anglesey, Brno och Kyalami
• Tävla
• Köra en stortävling med många startande och mediabevakning (ex. SSM, Kanonloppet eller något annat stort och klassiskt)
• Köra alla tävlingar i en serie
• Tävla utomlands
• Stå på pallen
• Vinna en tävling
• Vinna en serie
• Äga och köra en tävlingsbil med vagnbok
• Bygga och tävla en historisk räserbil
• Äga och köra en kraftfull mittmotorsportbil.
• Köra långlopp
• Köra is
• Köra för välgörenhet
• Vara instruktör

Som ni ser har jag redan betat av en del på listan och det fortsätter. Nu kan man kombinera sakerna, exempelvis bygga en historisk tävlingsbil att tävla på SPA 😉 . Dessutom kan och vill jag repetera många av punkterna igen. Vad som slår mig mest när jag kikar på listan är alla fantastiska minnen som hoppar fram. Att sätta en bock för punkterna är inte så speciellt i sig, däremot är upplevelserna bakom så otroligt värdefulla. Och det är väl där någon stans man landar med en ”Bucket list”, innan man ”sparkar hinken” ska man ha hunnit med att uppleva det man drömt om. Kul att det finns mer för mig att beta av när möjligheterna presenterar sig 😉 ..

Annonser

Funkisgokart 2018 – jaktträning

Får skriva ett par rader om årets funktionärsgokart med MSCC. Klubben bjuder alla som ställt upp som funktionärer under året på gokart som tack för hjälpen. Jag åker sällan gokart, även om jag borde för träningens skull. Jag har skrivit det förr att det inte är en gren som jag är duktig på men att få chans att träffa kompisar gör det enkelt att övertala mig till lite nyttig träning 😉 . Så för ett par veckor sedan blev det en trevlig lördag på Gokartcity med mina vänner och man får tacka klubben för att de arrangerar detta uppskattade event. Det som gör dessa event lite extra speciella är bredden, allt från folk som inte ens har körkort till rutinerade räserförare som ”tjuv”tränar med gokart (säger jag med avund). Själv tänkte jag mig att ett bra resultat vore att hamna i mitten av de 15 startande. Vad som förvånade mig var att jag under sessionen lyckades förbättra mig varje körpass. Det är inte vanligt då jag brukar ”peaka” mina varvtider innan tävling. Men jag presterade 27,696 på racet. Vad jag även fick bekräftat under körningen var att jag svarar oerhört bra på att jaga. Med små tidsskillnader hade man bra möjlighet att ”ta rygg” på snabbare (tack Viktor och Bjarne 🙂 ) . Så det slutade med att jag hamnade i A final 🙂 men körde bort mig och hamnade sist 😦 . Men vad tusan, det var kul med en hel del bra kamper och det blev ett hyfsat bra resultat ändå.

Planer med bilen 2019

Som ni märkt gjorde jag ingen uppföljning på målen för 2018. Det blev inte så mycket avbetat som planerat och den nyfikne kan titta tillbaka och kolla.

Inför 2019 är målen lågt satta och utan större projekt. Detta trots att bilen är under utveckling för att ligga bättre i nästa klass 😉 . Strategin är att göra en bra bil bättre för att sedan göra den ännu snabbare 🙂

Jag tjuvstartade med att grovrengöra styrväxeln 😉

Roliga uppgraderingar:

• Styrservorack – den har legat på hyllan så nu vill jag få den monterad. De stora hjulen var inte så farligt jobbiga att köra men jag saknar verkligen snabbare utväxling. Det blir troligtvis att montera servo-racket och låta servopumpen komma vid annat tillfälle (jag velar fortfarande..). Tydligen behöver jag då steloperera den man ska tro den samlade kunskapen på internet..
• Styling – Kan inte hjälpa det men jag vill verkligen att bilen ska se trevlig ut. Lite stripes hade jag gärna velat ha.

Buggfix att adressera gamla irritationsmoment:

• Intervalltorkare – den ständiga punkten på att-göra-listan . Jag ställer mitt hopp till relät, det ska bara skaffas.
• Tankavvluftning – Luktar lite soppa om den när man tankar fullt och det blir bra mycket undertryck i tanken när man hårdkör.
• Kanisterflytt – Inte ett direkt fel men ett steg till att få en bättre placering av bakdämparnas behållare.
• Oljetempmätare – min VDO har även den legat på hyllan ett tag…
• Omdragning av kylslangarna till bromsarna – Har kört länge med min prototyp och det finns ett par justeringar jag vill ha och så kan jag passa på att snygga till ett par grejer när man ändå är där..
• Huvpinne – Det duger inte att leta efter pinnar att hålla uppe huven. En bättre lösning måste fram.

Nödvändigt Underhåll:

• Fixa läckage i en bakdämpare, igen 😦 – Sista körningen var det något som droppade därbak. Jo, det var ena dämparen och denna gång är det från slanginfästningen.
• Ny stol – Pinsamt att visa upp en sliten stol vid tävlingsbesiktning.
• Hjulinställningsapparat – Förädla konceptet som jag påbörjat. Dessutom ska jag få till hjulvinklarna en gång för alla!
• Ny framruta – Sikten är viktig så detta är ett måste. Ska se om man får på plastrutan bak när man håller på.

Nog tusan borde man kunna hinna med det innan första körningen 2019. Och Ja, det finns en del annat kul på hyllorna i mitt garage men det får helt enkelt vänta. Jag har fått smak på en bil som känns bra och den kan bli ännu bättre.

Ny erfarenhet – Instruktör

Amen vad tusan, har vi inte sagt adjö till Bodil och låtit henne bli befriad från tjänstgöring på bana? Hur hamnade vi här? Jo såhär va, jag har länge funderat på att bli racinginstruktör. Inte så konstigt egentligen då jag arbetat som utbildningsarkitekt under 8 år och dessutom älskar racing. På något sätt har jag inte förmått mig att faktiskt anmäla mitt intresse på allvar. Visst, jag har instruerat vid några mindre event men aldrig där jag under en hel dag har rollen ”Instruktör”. Pratade vid något tillfälle med min inspirationskälla Fredrik Moberg kring utbildning och det födde tankarna att göra en ansats att faktiskt bli det. Så kom den där inbjudan till Racingskolan på Knutstorp. Kursen där jag själv tog licens 2003 och som jag minns höll väldigt hög standard. Det började med ett telefonsamtal för att höra vad som krävs av en instruktör, särskilt då det är en Licensgrundande kurs hos SBF. Samtalet slutade med att jag fick en fråga om jag kunde hjälpa till.

Hejhå-hejhå-in-i-kurvan-ska-vi-gå…

Så det blev en tidig morgon, bäcksvart ute då det står Oktober i kalendern. Fuskade med att dra på mig en t-shirt under understället och overallen 😉 . Mycket bra klädval kunde jag konstatera då jag inte besvärades av den lätt kyliga temperaturen under dagen. Helt annat än 30-grader-i-skuggan-och-du-ska-prestera 😉 . Det var lite samlingar och så gick vi banan. Jag fick en grupp på 3 elever (skulle varit 4) att få fason på under dagen 😉 . Min kära BMW behövde inte slita särskilt hårt, huvudsyftet var att vara föråkarbil i de olika körövningarna (spårvalsvisning, följa-john, formationskörning). Sedan varvades det med egentid för eleverna där de skulle öva på momentet. I vissa av dessa satt jag bredvid och försökte ge stöd. Kan inflika att kursupplägget för det praktiska momenten är klockrent med oerhört många tävlingsmoment som täcks in, dessutom är det riktigt mycket körtid för eleverna.

Knutstorps Safety-Civic är nog den coolaste Hondan i riket!!

Detta var riktigt kul 😀 . Kursledarna hade en riktigt bra teori för spårvalet på banan, något som jag definitivt tycker nybörjare ska anamma. Vad som ställde till det för mig är att mitt egna spår sitter i ryggmärgen. Det var förvånansvärt svårt att köra annorlunda. Sedan behöver jag öva på att köra och prata samtidigt 😉 . Men det är så det ska vara, man kan alltid bli bättre. Kunde ge en del tips till mina elever som verkade ha kul. Måste ge dem cred för deras uppförande, städad körning och kunde hålla ihop åkningen i de olika momenten. Om de kommer till start så behöver inga medtävlande vara oroliga 😉 . Sedan fick jag den bästa återkopplingen i slutet på dagen, då en av eleverna helt lyriskt beskriver hur mycket bättre det går efter mina tips 😀 . Det är något oerhört tillfredsställande att att ge tillbaka till motorsporten och vara en del i att hjälpa dem som är på väg in i racingens underbara värld 😀 . Man kan summera dagen med att jag har anmält intresse att vara instruktör nästa gång 😉 och blir jag tillfrågad blir jag oerhört glad att tacka ja 😀 !

Summering 2018

Foto: Ronny Persson

Nu står bilen i garaget och det är dags att summera den gångna säsongen. Man har fått många nya insikter det senaste året och överlag så har jag under 2018 fått bekräftat att jag har en bra bil 😀 . Sturupskörningen var en befriande upplevelse. 2014 minns jag som lite av ett tröstlöst år, bilen kändes inte rätt, inget förtroende och det var mest en kamp mot den. KM4 fick jag känna på en bil som man kunde lita på och vi kunde jobba tillsammans för att hitta mer. Det är anmärkningsvärt då den är helt uselt inställd. En nytändning helt enkelt kan man summera det som 😀 . Bryter man ner det så har uppgradering till 17″ har körmässigt inte varit något stort, det är mer däckdimension som visat sig spela roll för utväxling och acceleration. Dämparna lirar bra på banan när de fungerar, men det har varit en del bekymmer med läckage 😦 . Bromsarna mindes jag som lite långtrampade förr om åren, men under året har jag inte märkt av de tendenserna. Jag har fullt förtroende och bett finns. Vidare är det ganska väl fastslaget att jag behöver kortare styrväxel 😉 .

En annan insikt fick jag vid senaste körningen då jag upplevde bilen som läbbig. Min teori angående bilens beteende föddes när jag såg bilen parkerad. Aningens högre bak än vad den brukar vara. Det påminde mig om att jag inte justerade höjden när jag skruvade på dämparna. Då är antagligen hörnviktningen åt skogen. Så tar vi toe-out bak + rake + ingen hörnviktjustering, får vi med största sannolikhet ett bra recept på lynnig bil 😉 . Alltså; hjulinställning, höjdjustering och hörnviktning ska vi ha bättre koll på.

Lite annat man har lärt sig är vikten av att ha rätt ombyte. Att skruva 40 muttrar är helt enkelt ohållbart vilket jag redan har konstaterat. Att ha däck som klarar regn är givet men hanteringen kan förbättras 😉 . Har tidigare haft tanken att skaffa ett set 8,5″ och drömmen är att köra r-däck med soft blandning. Då hade jag haft regn/transportdäck och inte behövt hantera spacers. Med det finns det inte pengar till (fast då hade jag lika gärna kunnat köra Roadsport och inte behövt byta alls 😉 ). En snikvariant är annars gatdäck 205/45r17 på ett set 7″ som man kanske hade kunnat lösa. Vi får se vad budgeten tillåter…

En sak jag tar med mig till nästa år är att ha med en mek och följebil vid eventen (Minnesberg är inte lika noggrant). Däcktemperaturloggning kräver ett par extra händer och är ovärderlig kunskap. Sedan är som sagt däckbyte bra att göra med hjälp. Jo, tanken har slagit mig att släpa men det har jag inte körkort till…

Hur är slicks och Yokohama A005? Slicks är för det första inte så känslomässigt stor skillnad tyckte jag. Man ska bara fatta att det finns otroligt mycket mer grepp. Sedan är det det bästa trimmet man kan göra. 2 sekunder bara på däckbyte och det kan man garantera 😉 . Just mina begagnade Yokohama A005 har blivit av mina absoluta däckfavoriter. Däckstomme gillar jag ha styv men det är svårt att uttala sig om detta med tanke på att jag kör med lägre profil. Däremot greppkarraktären är enastående. Som nämnt på andra ställen har jag blivit varnad för hur abrupt greppet släpper med slicks och man får ingen förvarning, på gränsen till livsfarligt. Mina däck är av det tryggaste jag kört 🙂 . Konsekventa och med mycket bra känsla. Vågade inte köra i stående vatten men i fukt uppförde de sig exemplariskt. Det mest talande var inbromsning, mina Michelin PSC kan gå och lägga sig i känsla. I jämförelse så var Yoko slicksen så mycket mer kommunikativa när det bromsas hårt (fast man har mer rädsla att flatspotta 😉 ). Det är inte utan att man tänker tanken att skaffa ett set nya 240/610-17…

Nåväl, vad som händer inför 2019 kommer jag skriva om lite senare.

Upp- och nervänd final

Som jag skrev inför finalen är inget givet och allt kan ställas på ända. Man skulle kunna deppa ihop om att man inte ens nådde ner till personbästa med fjantiga 1:12.007 som dagens snabbaste tid. Nä, det stämde helt enkelt inte den dagen men nu är man rutinerad och då vet man att såna dagar finns. Då finns det ingen anledning att tjura. Faktum är att jag hade riktigt skoj 🙂 . Ok, såhär var det. Hade faktiskt fått ihop logistiken utan några stressmoment. Hade fått den lyxiga förmånen att ha garagekompisen Andy som mekaniker och dessutom disponera hans skåpbil 😀 och vi fyllde på den med alla möjliga däck. Men så på morgonen står det klart att min fru kommer vara utslagen under dagen med dålig mage 😦 . Så det blir lite extra att göra på morgonen och det blir senare ankomst till banan. Med stormen Knud som är i färd med att våldföra sig på vårt rike, så är det trots allt inte så farligt väder när jag är på väg till banan. Lite blött och fläckar av blå himmel men inte så farligt mycket vind.

Fri träning

Efter däckbyte, omklädning, anmälan och besiktning så blev det dags att gå ut den fria träningen. Oerhört uppskattat att ha ett tillfälle att mjuka upp. Visserligen mycket trafik men nu var det inte alla, utan uppdelat i hälften vilket var bättre än på Sturup. Det är fuktigt på banan men jag tycker det är förvånansvärt mycket grepp. Det är en del vibrationer i bilen så det blir att skrubba däcken och mot slutet av passet är vibrationerna borta. Jag kör till och med om någon Radical och RS bil (som skall vara rymdraket-snabba). Vad som kommer spöka för mig hela dagen är bilens tendens att vilja rotera runt sin egen mittpunkt i kurvor. Bilen har varit överstyrd hela året men jag har ändå haft riktigt bra förtroende för bilen. Det nya beteendet gör att jag upplever bilen som lätt lynnig. Å andra sidan upptäcker jag fort att bromspunkterna behöver flyttas fram. Min performancebox visar 1:16 tider på denna uppvärmning.

Foto: Ronny Persson (kolla hans Facebook för fler fantastiska bilder)

Kvalomgång 1

Så var det dags att bruka allvar men vi kommer inte längre än ett varv förrän det blir rödflagg. Jo, det är halt men vi kommer ut snart igen. Det blir ett bättre tempo med mindre trafik. Broms- och växlingspunkter är inte som jag minns så det blir mycket experimenterande. Högersvängar är speciellt läbbiga upplever jag. Däremot upp till idioten får känna på bättre grepp där bilen beter sig ok. Det blir ganska sent på passet jag tar mig in för att mäta temp. När jag kör in har jag vibrationer fram och tänker att det antagligen är däckrester jag plockat upp. Ute igen blir vibrationerna värre och jag kör och ställer mig i depå. Visar sig att ena framhjulet sitter löst. Både jag och Andy tycker att vi spände allt innan jag gick ut. Tidtagningen fungerar inte så jag har ingen aning om placering och det är lika bra för några bra tider finns det inte. Det finns fortfarande mycket att fila på. Efteråt får jag reda på att jag haft sådär 57 grader i snitt på mina däck och betydligt varmare bak än fram. Kan det vara för det sladdar så mycket?

Kvalomgång 2

Nu börjar det torka upp. Ut på passet inställd på att bromsa senare för att få upp tempen fram. Inbromsningen på rakan blir bättre när jag lyfter blicken genom Ronnie Peterson, inte optimalt men bättre. Över bäcken noterar jag att det blivit knöligare än vad jag minns. Kan konstatera att även om bilen bitvis är ok så är det inte samma härliga flyt som på Sturup. När jag får en del snabba bilar bakom mig går jag in och mäter temp. Några varv till blir det innan heatet flaggas av.

När jag parkerar bilen ser jag min son 😀 . Han har fått skjuts av en hel delegation av supporters bestående av mina bästa vänner och deras döttrar. Här får jag reda på att jag haft ungefär samma däcktemp som förra passet, med andra ord inget bättre. Efter förevisning av räserbil med utrustning äter vi lunch tillsammans. De stannar kvar för att vifta sin egengjorda banderoll och heja på min framfart. Tackar familjen Resch/Lundström för stödet och transport av min avkomma så han äntligen få se sin pappa köra räserbil. Precis efter lunch kommer en regnskur. Det inleder grubblandet om man skulle byta från slicks till något annat. Jag avfärdar tanken då jag vet att det tar väldigt lång tid att byta med tanke på mina spacers. Jag kommer senare få all anledning att återkomma till tanken…

Foto: Joakim Lundström – Bättre support finns inte!!

Race 1

Nåväl, det är lineup till start, fortfarande på slicks då solen tittar fram. Det är blött men min chansning är baserad på att det kommer torka upp. Med mina usla tider startar jag sist i fältet. Nu vet jag att i dessa sammanhang så finns det möjlighet att faktiskt dra ifrån några i startsekvensen. Jodå jag tar starten och lyckas till min egna förvåning passera en Radical 😀 . Lite trafik i första böjen och hamnar efter ett par Ginettor. Ut ur första kurvan ser jag Fredrik Olsson med nosen pekande mot mig, lite spännande. Han är inte ensam om att ha svårt att hålla rätt kurs 😉 . I vilket fall så reder det sig och bak i fältet har jag nu Håkan M i en grön Ginetta G20 och framför honom Per R i lika dan bil fast röd. Jag närmar mig Håkan och det står klart att nu blir det kamp. Otroligt kul 😀 , jag är bara aningens snabbare och han har bättre krut i maskinen. Så det blir att attackera och det räcker inte en gång. Vi ligger sida vid sida i några sektioner men han missar utgången på rakan och jag tar mig om. Nästa blir Per men tyvärr släpper han mig efter en stunds kamp. Vi pratar i slutet på dagen och han meddelar att han faktiskt gav sig, vilket jag tyckte var synd. Sedan blir det solokörning resten av racet. Så uttråkad är jag att jag nästan missar en Radical som hinner ikapp. Det var ett riktigt kul race på den fuktiga banan och slicksen uppförde sig exemplariskt. 1:20 tider var inget att hurra över men bättre än många andra. Gick i mål mål som 7:a från ha startat 11:a. Med andra ord hade jag lyckats skapa mig fantastiska förutsättningar inför race 2.

Hotfulla moln hopar sig snart när jag står i depå. Det kan vara ide att byta till hjul med mönster. Andy tycker att det borde gå fort när vi är två, dessutom har han skruvdragare. Även om jag är skeptisk så kan det inte skada att vara klar med den biten inför hemfärd.

Race 2

Jag fattar beslutet och valet går till mina slitna Michelin PSC. Det blir ett rejält skruvande mot klockan. När ena sidan är klar ser jag klasskompisarna rulla förbi till lineup. Jag påminns om att jag står i mitten. Attans 😦 ! Det börjar regna. Den oerhört hjälpsamma Pontus skänker oss ett par extra händer och jag får order om att sätta mig i bilen. Efter allt fipplande med spacers och ett felaktigt monterat hjul så sitter allt rätt och jag kan ta mig till lineup. Jag trodde jag var så sen att jag skulle få starta från depå men flyt har jag, för det har blivit en del justeringar i startordningen. Det blir start mitt i fältet trots allt och nu slår jag på högsta hastighet på torkarna. Beslutet att byta var rätt! Jag står bredvid Erland från Kalleracing som brukar vara snabb. Bakåt kan jag inte se något då bakrutan är full med imma. I vilket fall får jag åter igen en bra start och går om Robin i sin RS och även Fredrik Olsson som fått stopp på sin bil. Jag lyckas hålla mig före en rad med Ginnettor och känner mig rätt nöjd 🙂 . Jag får lite flashbacks från Gelleråsen med PCSR för många år sedan som hitintills varit det blötaste jag varit med om. Visst, jag gillar regn men kombon slitna MPSE + regn + lynnigt chassi är i princip lika med dåligt. Jag tar mig fram men bromskänslan är helkass och dessutom blir det abrupta släpp hela tiden 😦 . I ingången till idioten snurrar jag hejdlöst. Går ut på insidan och tänker att jag absolut inte får stanna på gräset, det då inte finns en chans att komma därifrån. Tack och lov är det rull på bilen och jag tar mig upp på det svarta. Priset på denna extravagans blir att jag får förmånen att bli omkörd av ett koppel Ginettor. Attans 😦 ! Sen blir det solokörning med fokus på att hålla bilen kvar på banan. Missar att jag blir ikapphunnen av Peter Ö i sin RS som har Fredrik O flåsandes i bakdiffen. Bägge kör på riktiga regndäck vilket kan förklara deras plötsliga närvaro. Känner mig rätt amatörmässig då jag med min erfarenhet borde upptäckt dem tidigare (tydligen fick jag även en välförtjänt obscen gest tilldelad). Visserligen är det race men lite gentlemannamässigt uppträdande skall man väl kunna hålla. Nåväl, jag tar mig i mål och placeringen känns inte så viktig, jag hade ju sumpat mitt guldläge.

Intressant att se Blå – bästa varv helgens race, mot Röd – 2010 1:11,975 och R-däck. Verkar som jag är bättre på ingång i kurvor nu och det finns potential i sidogrepp. Nedre kurvan med G-kraft plot set att jag peakar högre, upp till idioten , i idioten och över bäcken.

Summering

Nä, det blev inte en dag så som jag hade hoppats på men så är det i racing. Det blev en bra dag på många andra sätt. Att man har så många fina vänner är underbart och man blir lite  rörd vid tanken, åter igen tack! Det var kanske tur att det regnade för nu var den kassa setupen på bilen inte lika kritisk, jakt på personbästa var inte inte riktigt aktuellt i blötan. Jag fick denna gång helt enkelt en möjlighet att få nya erfarenheter, bland annat vetskapen att skruva 40 muttrar är helt enkelt ohållbart för att byta om för regn, likaså setup av bilen eller snarare bristen på densamma ger en del insikter 😉 . På allt detta så blev det ett riktigt bra race så det blev tillslut en mycket bra dag. Extra kul att veta att det finns ett par i klassen man kan ha lite kamp med 😀 . Nu är 2018 slut och jag fortsätter igen 2019, men allt runt det tar jag en annan gång….

Höstracet – det kommer bli kul

Knutstorp, älskade hemmabana! Finalen i 2018 års klubbmästerskap avgörs där snart. Man kan ju lätt erkänna att jag verkligen ser fram mot den. Jag vet att man inte ska sättas så stort hopp på en enda körning men jag kan inte låta bli. Det finns folk som lever för en enda körning på året och om det sker något oväntat den dagen så är i princip hela året förstört. Lite grann är det så för mig nu. Knutan är min absoluta referens och jag vill så gärna ha en referenstid med slicksen. Mitt stående mål är 2 sekunder snabbare än personbästa på r-däck, i detta fall 1:11,974 (från 2010). Det ska inte vara några konstigheter om man tittar på utfallet från Ljungbyhed och Sturup tidigare i år. Sedan har Pontus retat mig så jag ser honom som mental sparringpartner 😉 så nästa bit blir att vara snabbare än honom. Han kör r-däck i Roadsport C med sin Elise och vi pratar om mitten-nior, som säkert kommer putsas ytterligare. Lite för mig att bita i med andra ord 😉 . MEN alla dessa spekulationer kommer omkullkastas så snart det börjar regna (eller något annat fundamentalt för den delen). Fast å andra sidan brukar jag ha kul i regn också, så det blir nog bra i vilket fall.

Ja, och så var det bakdämparna. Måndagen efter förra KM kunde jag hämta ut dem på posten, typiskt va! Men nu sitter de på 😀 . Tydligen var det en packning som inte satt rätt, med andra ord blev det garantiåtgärd. De är båda kollade och dynotestade vilket känns bra (graferna var med i paketet 🙂 ) . Fredrik Moberg hjälpte mig tidigare med distanserna till infästningarna och nu med allt på plats kan man konstatera att det verkligen blev klockrent 😀 .