Hur blev det med nytändning?

Foto: Ronny Persson

Ni har säkert läst mitt svammel om nytändning och fas 2. När jag blev pappa och bilen behövdes repareras kunde jag inte göra mer än fundera. Nu när jag börjat köra igen så kan jag inte låta bli att reflektera över min situation som den faktiskt blivit. Till att börja med så är det inte mycket som händer med fas 2. Jag har helt enkelt inte tid och pengar för att ha önskad framdrift i vidareutvecklingen av räsern. Så det får ta sin tid.

Vad jag inte räknat med är hur annorlunda min inställning är. Innan brytpunkten, smällen på Sturup 2014, var min racing väldigt organisk. Då körde jag det jag kunde och jag ville få så mycket upplevelser som möjligt. Min egen körutveckling byggde mest på att jag körde och fick erfarenhet.

Nu är det faktiskt bra mycket annorlunda. Tror inte att jag någonsin varit så systematisk som nu. Jag försöker få svar på hur mycket jag använder mina däck genom att mäta däcktemp. Jag tror heller inte jag studerat mina loggar så intensivt som nu. Dessutom funderar jag mer på kommande körningar som mental förberedelse. Även om det har hjälpt så har det inte räckt hela vägen. Just nu ligger jag ca 2 sekunder efter var jag borde vara och jag står inte ut med tanken att vara lika långsam som tidigare. Mycket av detta beror på rattrost och att jag gått upp i slicks. Just ändring av däcktyp har fått mig att ramla tillbaka och jag få nästan börja om för att lära mig hantera däcken. Nu är det tydligt att jag inte utnyttjar bilens kapacitet så metoden jag använder är att vrålköra för att dels hitta gränserna och dels för att vänja mig med högre tempo. Den strategin verkar funka men jag har fortfarande en bit kvar. Körteknioskt behöver jag även jobba på inbromsning/instyrning och min feghet (märks i snabb kurvor 😉 ).

Alltså är faktiskt min högsta önskan mer körning då jag verkligen vill träna. Jag gissar att detta är ett resultat av mina knappa resurser men det känns bra att ha rätt fokus. Så drivet att bli snabbare är vid liv. Back to basics helt enkelt 😀 .

Annonser

Krängarfästets klagan och jakten på vettig inställning

Hade man varit en skald i paritet med den gode Cornelis Vreeswijk hade man kunna dikta ihop ett musikstycke med temat av mitt ständigt havererande krängarfäste. Men det är jag inte så det får bli ett vanligt träigt blogginlägg istället där jag gnäller om det 😉 . Nåväl, MSCC KM2 på Ljungbyhed avlöpte med en bekymrad min. Inget direkt totalhaveri men smås saker som förbryllade. Dagen startade i vanlig ordning och min mek Roy var redan på plats med mina slicks när jag kom. Så mycket enklare det är att skruva hjul när spacers redan sitter på, en lärdom från förra deltävlingen. Besiktningen sköttes av Micke, han dök på bilen med stor entusiasm för att se utfallet från förra gången. Han blev nöjd när han såg min nya burstoppning och då bjöd jag honom på en kopp kaffe 😉 . Man måste visa sin uppskattning till de tappra funktionärerna som ställer upp 😉 . Strategin för dagen är att 1 – vrålköra för att få däcktemp samt vänja mig vid högre kurvhastigheter, 2 – få ett vettigt spår genom chikanen efter Porscherakan.

Tidskval 1

Så skulle det köras. Dagen delades med BMW Cup och jag stötte på en elev från Racingskolan som skulle köra. Han hade kört rätt flitigt på Ljungbyhed och jag fick tips från honom hur jag skulle ta Porsche-chikanen på baksidan. Kul att kunna dela erfarenheter. Det var rejält varmt och jag såg till att fläkten var igång redan vid start. I början hade jag svårt med växelval över banan men däremot hittade jag bra bromspunkter. Jag är inte riktigt helt hemma på Ljungbyhed även om jag kört där tidigare. Tempot ökar under passet men också överstyrningen. Porsche-chikanen är i princip omöjlig med växelvalen så det blir inget bra flyt igenom 😦 . Trots många fria varv visar laptimern 1.05 tider. Jag kör av passet väldigt förbryllad för hela situationen stämmer inte..

Flatspot tycker jag är tecken på att man inte fegkör 😛

I depå kollas däcktemp och det ser väl ok ut. Men mitt kalltryck på 2,4 har nu blivit lätt hysteriska 2,8 varmt. Justerar ner till något höga 2,4, vilket är rikttrycket tills jag får rätt däcktemp. En förklaring på den skumma körkänslan får jag när jag kollar fästet för krängaren. Åter igen är det av vilket svarar på varför bilen inte kändes rätt. Som tur är det min prototypinfästning på länkarmen som körts i variant 2. Variant 1 av fästet finns oskadat (ett hål för infästning) så det är bara att flytta krängarstagen till nya positioner. Dessvärre blir det till en mjukare sättning än tidigare men bättre än ingen alls. Jag får det fixat innan lunch och verkligen uppskattat att den är inkluderad i anmälningsavgiften 😀 .

Tidskval 2

Efter en god hamburgare bär det av ut igen. Jodå, lite bättre är det men inte helt ok. Jag gillar verkligen att ha bilen styvare fram men inget jag kan göra något åt nu. Under passet bättrar jag på Porsche-chikanen och får klart anständingt flyt igenom. Under passet har jag lätt draghjälp av en röd Ginetta G20. Nu visar laptimern 1:04,6 som bäst men jag är inte nöjd och undrar om krängarfästet är paj igen. När passet flaggas av står Roy beredd att ta lite däcktemperaturer. Det börjar närma sig bättre temp i.a.f. och jag har anledning att släppa däcktryck för att åter komma ner till 2,4. I depå kollar jag krängarfästena och de ser hela ut, tack och lov. Däremot blir jag besviken att loggfilen från passet inte registrerats på kortet 😦 . Det var ju en stund till nästa körning så det fanns tid och dessutom behövde jag söka skydd i hettan så det blev lite koll i hopp om att hitta svar. Det var inte mycket att gå på från första tidskvalet…

Race

Och så blev det dags för race. Startar som vanligt sist i fältet men gör en bra start, igen (är fortfarande ovan att jag är startsnabb i denna klass). Tar en bil direkt och det är lite trassligt när Andreas inte kommer iväg med sin Boxster längre fram. In i första böj blir jag omkörd, fast det var nästan väntat. Under de första varven blir det lite rokad i placering mellan oss längst bak i fältet och sedan stabiliserar det sig. Framför mig har jag nu vit Ginetta G20 nr. 552 (Mats Olsson) som det blir jakt på hela vägen till mål. Nu ökar tempot i Porsche-chikanen och vid ett tillfälle får jag kast på bilen i utgången. När jag känner första retursladden tänker jag att ”detta kommer inte sluta gott, det kommer göra ont..”, jag räddar den och nästa retursladd och ytterligare någon. Jag är fortfarande på det svarta och bilen har återfått rätt kurs så jag kör vidare, ytterst tacksam att jag faktiskt kan göra det över huvud taget. Jakten på #552 fortsätter och varv på varv upprepar sig. Ut på rakan ligger jag i bakljusen på honom och han drar ifrån. I första böjen tar jag in på honom, men i utgången drar han iväg igen. Efter Porsche-chikanen knappar jag in på honom för att upprepa scenariot ut på rakan igen. Nu ser jag låga 1:04 på laptimern. Inte för att bilen känns bättre men själva körningen är jag rätt nöjd med. Tyvärr kan jag inte hota honom så det blir målgång på samma plats. Efter racet kollades däcktempen och jag kan nu konstatera att jag ligger bra nära där jag borde.

Röd: 2019 Blå:2018

Ok, en koll på loggfilerna från racet. Första roliga indikationen är att jag håller bra hastighet i första böjen 😀 , kan fila spåret lite till men hastigheten finns. Dessutom ser jag på G-plotten att jag utnyttjar däcken bättre på ett par ställen. 🙂 . Det även ett par stint som indikerar att jag faktiskt har bättrat min körning genom Porsche-chikanen, nu behöver jag bara mer träning. Men det finns även här en sak som förbryllar, topphastigheten på rakan är tydligt lägre i år än förra. Vi pratar upp mot 171 km/h förra året och 3 bästa varven från i år ligger på 167 😦 . Något stjäl av motorns blygsamma effekt. Tror inte det är temperaturen då det var bara var ett par grader svalare förra året. Vad är det nudå som kan vara fel 😦 ?

Trots att det inte varit en klockren dag lämnade jag tävlingen rätt nöjd. Det börjar bli en vana att bästa körningen är racet, tidigare brukade jag peaka vid sista sista tidskvalet. Tar även med ett nytt personbästa 1:04,232 och till min glädje har MSCC beslutat att dela Modsport klassen. Det gör att jag nu gick i mål som 5:a i Modsport 3 😉 vilket är lite roligare än tidigare. En annan kul grej var att under prisutdelningen såg jag 2 av mina elever från Racingskolan ta emot pokal i BMW Cup, lite stolt är man allt 😉 .

Ja, lite reflektioner efter racet, för det första behöver jag träna på Ljungbyhed, kul bana men jag kämpar fortfarande med fundamentala körtekniska utmaningar. Vad som är kul är att däcktempen börjar röra sig i rätt riktning men inte hela vägen fram, jag får fortsätta köra 2,4 bar  och ännu fortare 😉 . Sedan måste jag få bukt med min framvagn, den ska vara hårdare satt för att jag ska trivas. Därutöver har jag mysteriet med effekttappet som jag behöver lösa. Så det är ständig jakt på inställningar..

Inför km2

Jodå, jag funderar allt om vad som väntar på Nationaldagsracet då vi kör nästa klubbtävling på Ljungbyhed. Jag blev lite glatt överraskad när resultaten från förra racet dök upp på MSCC hemsida, blev tydligen 2 poäng på racet 🙂 och totalt 3 vilket placerar mig på en 10 plats. Fler tävlande verkar det bli i år så jag tror inte jag kan slå förra årets placering även om jag kör alla tävlingar. Jag får sikta på fler poäng istället 😉 . Ljungbyhed var det ju, förra året var det debuten efter några års uppehåll, därtill första körning på slicks. Då slaktade jag personbästa med 2 sekunder 😀 . Förväntar mig inte så drastiska förbättringar men nog borde man kunna putsa personbästa ytterligare. Det jag tänker fokusera på är chikanen på baksidan. Jag löjligt feg där. Det inte vara mina egna känslor som säger det utan även loggarna. Om bilen känns lika bra som på knutan så kommer förtroendet driva upp tempot. Nu hänger allt på vädret…

Uppföljning

Fick tillfälle att ta en sväng till garaget med hela familjen. Det började med att sonen ville dit när han hörde att pappa skulle arbeta på räsern. Ett snabbt beslut blev att aktiviteten skulle vara att montera FIA-burstoppning. Vad som är lite ironiskt är att sonen har pillat bort bitar av den gamla och frugan var den som installerade den befintliga när vi byggde buren för 14 år sedan. Med andra ord, sonen fick hjälpa till att fixa det han sabbat och jag hade dessutom kompetent hjälp med erfarenhet med mig 😉 . Inget konstigt att få sakerna på plats men man undrar hur det kommer bli när jag sätter på mig hjälmen, det är inte gott om plats om man så säger..

Jag har också varit i garaget på egen hand. Då fick jag fixat det trasiga krängarfästet i länkarmen och gjorde en upptäckt på köpet. Krängaren hade tappat sin rörlighet mot karossen och kärvat ihop i delrin blocken. Troligtvis har jag haft bra fjäderkonstant men själva kränghämmarfunktionen ganska bristfällig. Nu är det vidgjort och det är nu riktigt bra rörlighet igen.

Detta fick mig att tänka på min att-göra-lista för vintern. Först ville jag glömma den men trots den pinsamt dåliga framdriften så tänkte jag ändå göra en uppföljning. Jag har faktiskt kunnat bocka av en del av punkterna 🙂 :

Roliga uppgraderingar:

• Styrservorack – Nä och den får nog vänta till nästa vinter…
• Styling och stripes – Nej, troligtvis även detta ett vinterprojekt

Buggfix att adressera gamla irritationsmoment:

• Intervalltorkare – JAAA, äntligen funkar det :D!!
• Tankavvluftning – Nej
• Kanisterflytt – Nej
• Oljetempmätare – Nej, min VDO får ligga kvar på hyllan ett tag till…
• Omdragning av kylslangarna till bromsarna – Nej
• Huvpinne – Nope 😦

Nödvändigt Underhåll:

• Fixa läckage i en bakdämpare, igen 😦 – Japp, vad jag kan se är de äntligen täta 😀 .
• Ny stol – Javisst!
• Hjulinställningsapparat – Javisst, det blev bra och nu ska jag bara lära mig använda prylarna 😉
• Ny framruta och plastbakruta – Nej, troligtvis kommer denna bli ett vinterprojekt.
• FIA burstoppning – en ny punkt som uppkom då det blev en regeljustering under året. Lite sent justerat men likväl fixat 🙂 .

Jag är ju en såndär som gillar listor så jag ska faktiskt hålla kvar den och se vad jag kan få fixat under sommaren. Detta hjälper mig faktiskt att hålla fokus på vad jag bör göra 🙂 .

Vårracet – från vått till torrt

Jag hävdar att man måste uppleva misär innan man verkligen kan njuta av riktig lycka. Att alltid ha det bra kan inte generera samma uppskattning av det goda om man inte har något att jämföra med, typ. Under helgens race fanns det stunder jag funderade på om det ens var lönt att fortsätta men så kom vändningen och jag åkte ifrån tävlingen med ett stort leende. Nåväl, började dagen med senare ankomst till banan än vad jag tänkt. I vilket fall var in mek Roy på plats som även hjälpte till med besiktningen. Dessutom använde vi hans bil som servicebil och jag hade bra med tid att skruva på slicksen själv. Ganska onödigt skulle det visa sig. Rutinerna för tävlingsdagen flöt på som vanligt fram till min tur att besikta bilen. För första gången i världshistorien kunde Micke på goda grunder ge anmärkning på bilen, vilket fick honom att lysa som en sol i småregnet. Anmärkningen är felaktig burstoppning vilket är helt korrekt då jag helt enkelt glömde bort att sätta dit dem när jag lastade bilen (de ligger kvar fint i garaget). Men jag fick i.a.f. ett klistermärke och kunde tävla. Vi delar dagen med BMW cup och jag träffar på 2 av mina elever från Racingskolan 🙂 . Det var en del väntan på första passet och regnet visar inga tendenser att avta, det är rejält blött. Jag grubblar över däckbyte och det slutar i att jag sätter på gatdäcken utan att plocka bort mina spacers. I depå ser det ut att få plats utan problem även om hjulen sitter typ 3cm längre ut. Förhoppningen är att mina fint mönstrade Michelin Energy Savers skall klara vätan bättre än slicksen.

Micke har här inte riktigt begripit vidden av sin upptäckt, lyckades tyvärr inte fånga det stora leendet som sprack upp strax efter..

Tidskval 1

Bra tänkt men ändå inte riktigt bra. Min gamla energy savers som funkat bra i torrt var helt kass i regn. Vänstern upp till hårnålen låste jag upp vi flera tillfällen dessutom snurrade jag vänstern efter hårnålen på ett av de första varven. Det var helt enkelt svårt att känna när det låste upp och det kändes inte alls tryggt så körningen blev därefter. Min PerformanceBox hoppade igång efter första varvet utan att jag behövde sätta startpunkt men det visade sig att den inte ville visa alla efterföljande varv. Jag kunde dock glädja mig åt min återfunna intervalltorkarfunktion 🙂 . Jag befarade att det skulle bli trögstyrt med utflyttade hjul men det funkade riktigt bra. På det stora hela ett dåligt pass 😦 . Sen blev det lunch som jag hade sällskap med depågrannen och alltid så trevliga Niklas M (diggar hans sjukt snabba Modsport 951).

Foto: Ronny Persson – fler bilder från tävlingen finns på hans Facebooksida

Tidskval 2

Lite torrare blev det under det andra passet men fortfarande blött. Sätter startpunkt för min PerformanceBox 2ggr då den inte ville hitta satelliter ordentligt. Ingen kul körning var det här heller vilket är lite udda då jag normalt gillar köra i regn. Anledningen är att jag helt saknar förtroende för bilen. Jag lyckas även snurra på rakan, vilket är första gången någonsin. Rätt läbbigt när man vet att det finns RS bilar på banan, men jag var helt ensam och höll mig på det svarta. När det flaggades av var jag inte alls glad. Kollade resultatlistorna och jag hade cirkulerat på 1:32 tider men jag var förvånande 2 platser från sist, något att rösta sig med åtminstone. Sedan var det väntan på race och det slutar regna. Thomas L. kommer förbi och säger det jag vill höra rörande däckval. Många väljer att vänta in i det sista innan däckbyte, men jag klarar inte av den stressen så jag vill göra det i god tid. Det kräver att man fattar ett fast beslut och står vid det. Jag valde slicks och bytte. Det skulle visa sig vara ett bättre beslut än vad jag anat.

Race

Rullar upp till starten och tänker att jag skall utforska slicksen ordentligt nu på den torra banan. Jag påminner mig även om att jag har varit startsnabb i denna klass. Jag står med en Ginnetta bakom mig längst bak i fältet. Jag tar starten och det blir snabb koll runt om mig för att snabbt dyka in mellan bilarna framför mig. Där tar jag en bil. In i första kurvan är det fint och öppet på innern så där dyker jag in och i utgången har jag tagit en bil till. Sedan är rätt kaotiskt för det snurrar av bilar framför mig både här och var. Har ingen aning var jag befinner mig i fältet men nu ska det köras. Man märker att det är helt annan respons i bilen med slicksen. När jag kommer ut på andra varvet jublar jag av glädje, bilen är helt underbar att köra. Jag ser snart 1:11 tider på displayen och jag får span på Per R. i sin röda Ginetta. Nu dansar bilen fram när jag försöker köra ikapp (får mig att tänka på DTM sent 80-tal). Det är inte fråga om snygg körning, jag försöker ju dra upp tempen i däcken och kurvorna utmanas med både under- och översyrning. Ratthållning och andning är det slarv med men det är högt tempo. Efter att blivit varvad av ledarbilarna tappar jag Per men ångar vidare. Så får jag till ett bra varv vilket visar sig vara det sista och jag passerar målflaggan med 1.11,1 på displayen. Jag är strålande glad 😀 .

Röd: Mitt nya personbästa från lördag. Blå: Tidigare personbästa 1:11,194 daterat 2010 på Toyo 888

Har ingen aning om hur det blev resultatmässigt och det känns inte som det spelar roll, så jag väntar till de publiceras på klubbens hemsida. Det blir ihop packning och däckbyte igen för hemfärd. Mitt lagade krängarfäste har gått sönder igen men är inte helt av hinner jag notera. Saker jag tar med mig hem är erfarenheterna att spacers kan man låta sitta på om man växlar mellan slicks och transporthjul samt hur det är att köra 11-tider 😉 . Senare när jag tittar på mina loggfiler så får jag det bekräftat, jag har kört slarvigt och det finns bra mycket tid att hämta bara genom att köra ordentligt 😉 . Ett exempel är hur pinsamt dåligt jag kör över NGK krönet men det kände jag även på mig. Det fanns dock ett par kurvor där jag kör tuffare bland annat vänstern upp till Idioten där jag även peakar i sidokraft, en bit över vad jag gjort med r-däck. Det var verkligen skönt att få köra bilen med en vettig grundinställning. Nu behöver jag optimera, däcktrycket var 2,5 bar kallt och jag har ju inte tittat på varken hjulvinklar eller dämparinställningar. Så nytt personbästa är att vänta (om vädret tillåter 😉 ). Hur jag än ser på det är mitt nya personbästa satt på årets första stint med slicks och den vetskapen gör mig riktigt glad 😀 .

Inför KM1 – att man aldrig lär sig..

Man har haft en hel vinter på sig att förbereda inför tävlingsstart men likväl blir det stressmek i sista stund 😦 . Jag vet bättre än så, därför är det extra pinsamt när man sätter sig i denna sits. Vissa kanske tycker det hör till denna hobby men jag delar inte riktigt den uppfattningen. Nåväl, mina förväntningar blir något nerskruvade då jag inte känner mig riktigt vara där jag borde varit i mina förberedelser. Det är ju bara 5 deltävlingar och jag vill göra det mesta av dem. Förra året slutade jag på 6:e plats i serien och år vill jag göra en sista runda i modsport med en bättre placering. Inför KM 1 är bilen någorlunda hyfsad inställd till skillnad från förra årets höstrace. Min största förhoppning är att ha samma härliga känsla i bilen som jag minns från KM4 på Sturup. Målet är att kapa de där 2 sekunderna på personbästa och ”spräcka-10:an” 😉 som var planen förra året (lyckades på alla banor utom Knutan). Placering får bli därefter. Man hoppas ju också få lite draghjälp och härlig kamp med klasskompisarna. I övrigt fortsätter jakten på däcktemp vilket tvingar mig att helt enkelt köra hårdare 🙂 . Men givetvis säger väderprognosen att det blir regn 😦 då börjar man grubbla över däckval och pressa varvtider känns avlägset. Vi får se hur det går…

Nåväl, bilen är lastad och redo för avfärd. Det blev en snabb tvagning och en tur bort att tanka så man fått lite rull innan tävling. Det verkade lira så jag rullade tillbaka till garaget för att montera den nya stolen. Den gamla är nu 10 år gammal och har det klassiska slitaget på sidan av in och urstigning. Kan bli en fin playseat av den 🙂 . Nu har renovering av räserbilen börjat kan man säga. När jag hade fritt spelrum till reläboxen tog jag och bytte till det nya intervalltorkareläet. Äntligen efter många år har jag intervallfuktion på torkarna. Kan ju komma väl till pass under tävlingen..

Påskmek 2019

Traditionsenligt har det blivit garageaktiviteter under påsken. Skaffade lite mer servicebitar hos Autoexperten i Lund och en ny stol och lite ny svindyr-fia-godkänd burstoppning hämtades från FHRacing . Sedan blev det ett par sessioner att få fason på bilen.

Det märks att man inte haft mycket konstruktionsarbete på ett tag, den främre delen av min hjulinställningsapparat behövdes justeras med vinkelslip och svets. Men även om det inte blev perfekt blev det rätt bra ändå 😉 .

Bakre stötdämpare justerades och jag valde en lite hårdare inställning än förra året. Sedan monterades de och av en händelse blev det lite mekanisk nötning på ena länkarmssvärdet 😉 . Nu finns det lite mer justermån på den sidan jag haft bekymmer att få till hjulvinklarna på. Så blev det även nya filter, olja, stift och bromsvätska som årets servicepunkter. Därefter kunde bilen komma ner från pallbockarna för huvudnumret, hjulinställning.

Det börjar ju inte helt lysande kan man säga. Jag har haft fullt fokus på bakvagnen och det är inte förrän nu jag upptäcker att jag borde tittat även fram. Vänster stötdämparben fram är glapp, igen. Egentligen ingen överraskning då jag minns att jag tänkte det skull kika på det när jag körde hem från höstracet. Jag nöjde mig med att efterspänna på plats. Sedan ville jag ju även justera dämparinställningarna där fram. Ena sidan gick bra men andra sidan inte alls bra, jag chansar i alla fall och kör såhär till jag får tillfälle att sära dämparna. En annan sak jag upptäckte var att ena kyl slangen till bromsarna var väldigt sliten och rejält punkterad. Den byttes och jag blev påmind om min att-göra-lista för vintern. Valde att inte grubbla mer på hur lite jag hunnit med på den och gå vidare. När man gör cornerweight ska man koppla loss kränghämmarna, det behövde jag tydligen inte fram. Ena fästet hade gått av, så det blev att ta fram svetsen. Tyckte ju att bilen gick lite väl överstyrt på höstracet 😉 .

Så äntligen med bilen uppe på lyften kunde det riktiga arbetet börja. Först grovinställning med ride height, 62,5 cm kör jag upp till skärmkant. Sedan råkade det finnas vågar i garaget vilket jag utnyttjade till corner weight. Inte helt optimala förhållande då bilen har lite för lite soppa, jag improviserade med ett hjul vid tanken som fick agera fiktiv bränslevikt. Blev nöjd med 50,5% vilket är helt ok med rådande förutsättningar. F.ö. landade vikten på 1195kg med transporthjulen och man får nog lägga på 20kg till för räserhjulen.

Då hade man hjulen i rätt höjd och nu var det äntligen dags att prova den nya hjulinställningsapparaten. Lite mer justering av apparaten behövdes men snart satt snörena på plats och man kunde börja mäta. Valde att koncentrera mig på problemhörnet höger bak som mycket riktigt stod helt snett. Började med toe, justeringen var i botten av det utökade ändläget men det var fortfarande pekade det ut 😦 . Cambern var väldigt aggressiv så jag försökte få ner den i hopp om att toe skulle bli bättre men icke. Sedan tänkte jag att man kan ju prova sätta toejusteringen i samma läge som andra sidan. Ta mig tusan, det gick!! Cambern låg som på andra sidan men viktigast av allt kunde jag mäta en ynka mm för in för det hjulet. Jag nöjde mig och spände ihop justerskruvarna. Klockan hade närmat sig midnatt och jag kunde konstatera att energin hos en småbarnsförälder inte är desamma som det var en gång i tiden då man ägnade sig åt nattmek. Det var den sista aktiviteten för årets påskmek och det känns faktiskt riktigt bra. Dämparjusteringen är väl det som stör mest men att faktisk kunna ta ut bilen med en vettig grundinställning med vinklar och höjdjustering är rätt befriande.

Lite småplill kvar men det tar jag när jag lastar bilen inför tävlingen om bara några dagar…