Det bästa jag vet är att köra racing och det kostar lite pengar, fast det gör ju inte så mycket. Men det finns en del av mig som vill vidareutveckla bilen och det kostar ju också en hel del pengar. Hade det nu varit så att man hade haft generösa ekonomiska resurser hade det inte varit några bekymmer att fortsätta handla prylar samtidigt som man kör. Dessvärre behövs lite hushållning på den biten och det är här bekymret ligger. Jag kan inte både utveckla och köra, jag måste välja antingen eller.
I ljuset av detta så har jag fått fatta ett svårt beslut, jag behöver se över motorn och med det blir det inte kört på ett tag 😦 . Anledningen är att den inte låter särskilt frisk när den är kall, kolla min video så förstår ni nog varför:
När motorn är varm låter den inte såhär men oavsett så vill jag verkligen inte köra vidare med den i detta skick. Sedan finns det andra tecken på att en översyn kan vara på sin plats, exempelvis loggfiler som indikerar lägre toppfart, puffar rök vid gasuppsläpp, mindre oljeläckage läckage här och var. Det tar verkligen emot så jag måste trumma in att detta är den enda rätta 😉 . Sedan har levererat i 10 hårda säsonger sedan sist jag såg över motorn. Så nu blir det att lyfta ur maskinen och sära den för att se vad som går att rädda. Sedan får vi se men det är ingen hemlighet att i och med man fått smak på Roadsport B så finns det tankar på att se om det går att putta upp effekten lite 🙂 , när-man-ändå-håller-på 😉 .
Man kanske skulle skriva lite om intrycken av Kumho V70A nu när man kört en säsong med dem. Bra är väl summeringen. Nu är det lite lägre profil än r-däck jag kört på tidigare men stommarna känns bra och stabila. Greppet har varit bra trots att jag antagligen inte kommit upp i drifttemp. Det har ju nästan matchat de gamla slicksen jag kört med tidigare. Vad jag verkligen gillar är att de fått bilen att kännas lättkörd i torrt. När det är blött är jag inte så imponerad av dem där minns jag Toyo R888 som lysande. Slitagemässigt är det lite förbryllande. De mesta av mönstren är borta men i huvudspåren har jag inte kommit ner på ”slitagevarningarna”. Sedan har jag mer slitage 1/4 in på däcket, sist såg jag det på Toyo när jag körde på för smal fälg. Det har jag inte nu och nu undrar man varför däcket ”kollapsar”? Kan det vara att jag varit snål med däcktryck med mina 2,0 bar som jag kört med? I vilket fall så kör jag gärna vidare med denna modell 🙂 .
Final var det ja. Mitt i Oktober och det var ungefär som förväntat, 15 grader och blött. Min goda vän Niklas hade paxat plats till mig i depån och erbjöd även lite torrt utrymme för mig. Verkligen uppskattat! Men den första uppgiften var att leverera vagndeklaration till Björn D. som släpat sin Trans Am till Skåne och glömt sin utskrift hemma i Huddinge. Sen var det vanliga rutiner, uppackning, besiktning, anmälan och förarsammanträde. I besiktningskön fick jag mingla med den trevliga Olof A som jag skulle köra mot under dagen. Ja, det blev ju även en hel del pratande med många andra på plats. Så var det dags att göra det man kommit dit för, nämligen att köra. Det var fri träning och vi skulle ha 2 sådana pass. Första passet var mest för att känna hur slitna Kumho funkar i regn och blöt bana samt att se till att tidtagningsutrustningen funkar. Det blev kanske 4 varv med varvtid på 1:32. Performaceboxen visade tider och det fanns registrerade tider på livetimingen. Nu fäste jag inte så mycket betydelse vid den fria träningen men det retade mig lite att det fanns ett par ekipage i min klass som körde fortare än mig. Så ut i andra träningspasset med målsättning att vänja mig med fukten och komma under 1:30. Det var lite sladdande och upplåsningar i slutet på rakan. Men jodå, 1:29,4 gjorde mig nöjd. Niklas var väldigt engagerad och kollade mitt däcktryck men det var som jag befarat inte mycket man kunde justera. Vid det här laget visste jag vilka jag skulle köra mot under dagen, Olof i sin Lotus Exige, Rolf med MGB GTS och Peter Kaiser med Super Serven.
Foto: Ronny Persson
Första kval och det är lite torrare men fortfarande fukt. Klämmer fram en kvaltid på 1:26,609. Här upplever jag oroande kast vid lastväxlingar, är det tokigt inställd bil eller bara däcken? Peter Kaiser som har visat sig köra fort ser jag bara köra ett enstaka varv. Sedan blir det lunch med trevligt sällskap. Det andra kvalet är direkt efter lunchuppehållet och det har blivit ytterligare ett snäpp mindre blött. Jag har möjlighet att pressa fram en bra mycket bättre kvaltid och det lyckas jag med 1:23,493. Det blir 2:a bästa tid efter Olof och före Rolf dessvärre verkar Peter ha brutit så vi blir 3 kvar i Roadsport B. Jag har en del resonemang med Niklas under dagen om våra gemensamma aktiviteter. Även om jag nu inte förväntade mig att vi skulle se några konkreta resultat med bättre varvtider på grund av väderförhållande så är jag fullständigt övertygad att jag har Niklas att tacka för en snäll och lättkörd bil i blötan. Med en cm toe out bak och suspekt cornerweight hade det nog inte varit lika tryggt på banan. Jag tyckte nästan lite synd om honom när jag såg att han hade förberett mätprotokoll för min bil utöver sin egen.
Så blåser det upp till första Race. Jag Är väldans samlad när vi rullar ut på start, det är en del Roadsport A bilar denna gång och jag räknar med att vad som helst kan hända. När lamporna släcks är jag med men blötan gör att jag får chansa med kopplingsuppsläppet det resulterar i att jag får hjulstuds i starten det gör att jag inte har rätt driv att komma iväg. Olof är het och tjuvstartar. Rolf har inga bekymmer att lägga sig före mig så det blir att kämpa sig om under racet. Jag försöker givetvis jaga ifatt Olof men han är för snabb att komma nära. Efter racet får jag reda på att han fått tidbestraffning vilket gör att jag kniper 1:a platsen i klassen. Det är ytterligare snäppet torrare vilket syns på min bästa tid 1:15,260 dessutom känns det som bilen lirar som den ska. En körteknisk skillnad jag noterar är att jag i blött knappt bromsar i ingången på kurvor och bilen nästan understyr i utgången. När det är lite torrare vågar jag ställa bilen på nosen i ingången, som jag gillar, varpå utgången bli perfekt.
Klant-Edvin kan inte hantera en GoPro men eftersom första varvet var rätt underhållande kan jag inte låta bli att dela materialet.
Det blir final Race och här har man chans att få pokal med sig hem. Här blir det en bra start även om min kärra inte står emot riktiga Roadsport B bilar. En Roadsport A bil framför kommer inte iväg i starten och jag får väja, får senare veta att föraren bilen bakom fick milt hjärtsnörp när jag hastigt flyttat min oljetanker, den skymmer sikten framåt hyfsat bra om man säger så. In i första böj är jag efter Rolf och det blir en riktigt bra kamp. Sida vid sida hela första varvet och jag imponeras av Rolfs gentlemannamässiga körning. Han ger inget gratis och jag måste ta mig om på egna meriter. Nu har jag provat en omkörning på utsidan över bäcken och det funkade. Det är lång lucka till Olof men jag gör vad jag kan för att komma ikapp. Det är en tuff uppgift men så blir det varvningar och jag kommer ikapp, dock är det strax målgång och jag slutar som 2:a i klassen. Sista varvet pressar jag ur en 1:11,879 vilket innebär att det fanns grepp att åka på. Tänk om det hade varit fler pass att köra. Men om det hade blivit ännu bättre tider kommer vi aldrig får reda på för det var det sista. Packa ihop, gå på prisutdelning och åka hem var det som var kvar att göra.
Med andra ord var detta en riktigt fint avslut på 2022 och det ser ut som jag blivit klubbmästare igen, det var 12 år sedan sist och då i Roadsport C. Kul att göra det i samma bil men annan klass. Tanken var att jag bara skulle testa och se om man kunde hänga med i Roadsport B, det gick rätt bra kan jag konstatera. Nu ska det sägas att om Max hade kört fler tävlingar hade det nog blivit annan utgång men oavsett så har jag fått kämpa för resultaten och det är det jag har tyckt varit roligast. Det stör mig lite att man inte fick den där sista putsningen på personbästa för det kändes som den fanns inom räckhåll fast det är väl lite så som jag är, jag behöver lite startsträcka för att leverera 😉 . Men det var en kul dag och en riktigt härlig säsong. Tack alla kompisar 😀 !!
Fick lite skruvat i garaget, ett par saker som behövdes fästas och så var det det där med glapp i framhjul. För säkerhets skull hade jag fått hem hjullager från Utzon men jag ville undersöka lite bättre innan jag rev något. Glapp hittades. I ena fallet var det stötdämparbenet och i andra fallet var det främre länkarmsinfästningen. Stötdämparen spändes men ledlagret lät jag vara med resonemanget att det får klara sig ett race till. Så det blev inga hjullager bytta och nu har jag grejer hemma den dagen det skulle behövas 😉 .
Det blåser upp mot final och jag leder med 26 poäng före Max i Roadsport B. Nu är anmälan stängd men Max ser jag inte vara med vilket i så fall är synd. Stefan K och Rolf D är med i alla fall, dessutom verkar vi få sällskap av en Lotus Exige i klassen. Sen får vi se vilka som dyker upp på plats. Nu ska vi ju köra i mitten av oktober så jag räknar med regn, det brukar liksom höra till. Utgången kommer bli spännande hur man än ser på det. Fast jag vill gärna göra Niklas glad och sätta ett nytt personbästa. Givetvis finns det ett egenintresse där med då jag hade blivit glad att pressa fram något som börjar på 1:10 😀 . Vi får se hur det går…
Åter igen har slavdrivaren Niklas fått mig att engagera mig i min bil. Nu är det inte så illa som det låter snarare är det tvärt om. Varför jag låter mig förslavas är att det faktiskt blir framdrift med min bil. Vi hade stämt träff i mitt garage där tanken var att NM Racing skulle se över inställningarna med sin kunskap och utrustning, dessutom var Niklas far med som kompetent stöttning. Med facit i hand är det inte mycket som skiljer från mina metoder men nu är ju den stora skillnaden att det faktiskt blev gjort. Det började med att han mätte hjulvinklar. 8mm toe-out bak var ju det största fyndet men cambern var helt ok med ca 2,4 grader. Fram var det i sin ordning 4mm toe-out (om man är petig är det lite i överkant) och med camber på 2,8 grader. Vi hade lite överläggning runt vad som skulle göras och vi var rörande överens att fokus skulle vara bakvagnens toe. Framändan var ju OK. När vi får av bakhjulen så syns det att däcken tagit stryk och boven är med all sannolikhet toevinklarna. Sedan ser jag vad som kan ha hänt, toejusteringshålet har flyttats fram. När Niklas lossar bultarna så låter han meddela att de inte är så hårt spända. Jag är egentligen inte så förvånad då jag slarvat efter de senaste racen att kolla bultarna i hjulupphängningarna. Det som däremot förvånar mig är att jag kört fantastiskt fort det senaste racet med bilen i detta skick. Egentligen görs inte mer än att justera fram en toe in och efter justering så har jag 2,5 mm total toe in. Cambern bak landar på 2,4 och 2,6 grader. Resonemanget till att vi lät camber vara i princip oförändrad var att enligt de senaste mätningarna på Sturup så var insidan av däcken något varmare än resen av däcken. Vår tolkning är att det inte behövs mer camber än vad jag redan har och jag tycker jag fått till en bra chassie setup med fjädrar och krängare. Med hjulen pekandes åt rätt håll så var det dags för hörnviktning. Bilen står då med halv tank soppa och jag kliver in i bilen dessutom har vi kopplat loss krängarna. Niklas mätmetod skiljer sig mot min här då han mäter trycket på varje hjul separat med vad man kan likna vid en tryckutrustning. Strunt samma för det är samma princip som jag använder när jag ställt bilen på vågarna. Han kunde läsa att bilen stod fel vilket inte heller förvånade så jag inte justerat bilen sedan förra årets KM4 då jag skruvade bort mig totalt på höjden. Nu justerade vi en del på framvagnen och fick tillslut helt ok siffror, jag fick det till en cross på 49,5% 😉 . Sen var det slut på den övningen. Nu lovade Niklas att jag skulle bli en sekund snabbare på Knutan, men om ni frågar honom nu så kommer han inte kännas vid det löftet 😉 . Det hade förstås varit riktigt kul att klämma ur 1:10,6 och om det nu blir en realitet kommer jag ha anledning att tacka NM Racing 😀 . Oavsett är jag redan oerhört tacksam över hjälpen med att förbereda bilen för finalen!! Det enda trista var att vi hittade glapp i ena framhjulet, suck….
Stefan har lagt ut sin film på samma race på tuben:
Tänkte jag lägger den här som ett bokmärke för framtiden. Ja sen är det kul att se sin egen bil på film dessutom är det ett riktigt spännande sista varv 😉 .
Jag tjatar alltid om att i racing kan vad som helst hända och KM4 på Sturup är ett klockrent exempel på hur händelseutvecklingen kan ta en totalt oförutsedd riktning, en bra bit från vad man på förväg kunde föreställa sig. Nåväl, vi får se hur jag får ihop denna rapport för säkert är att jag behöver spara mina upplevelser för framtiden då denna deltävling bäst beskrivs som episk.
Vi kan ta det från början och beskriva lite hur tankarna gick innan kan kom på plats. Max var anmäld och han är snabbare är mig så jag såg framför mig att jaga honom under dagen. Stefan Kaiser med sin Seven var anmäld men ett ekipage jag borde kunna hålla undan från. Utöver de anmälda kan det komma till någon på plats, det kan vara någon snabb och/eller en gammal bekant. Med andra ord borde det bli som vanligt, kvala 2-3:a, starta i startled 2-3 med några Roadsport A framför och med en stor chans till pokal med hem. Ankomst till banan med uppackning, besiktning och anmälan. Dagen till ära hade jag NM Racing som support och Niklas anlände ståndsmässigt med crew-bilen, en AMG SL63 jo-ja-tackar-ja 😀 . I vanlig ordning blir det lite mingel med klubbkompisar och här kommer första indikationen på att dagen inte blir som man kunde föreställa sig. Max kommer fram med minen av någon som ska framföra en hemsk nyhet, det han yttrar med allvarlig min är att han inte kommer delta i tävlingen. Verkligen trist faktiskt för i serien så är det tajt mellan oss men hälsan satte stopp för hans medverkan som tävlande denna gång. Dock ska hans närvaro få betydelse under dagen, då utöver sina insatser som funktionär.
Efter förarmötet skulle det köras men det kändes lite väl ambitiöst med Niklas entusiastiska hållning till att mäta mina däck. Anledning till att jag hade en annan syn på saken var att det hade regnat och banan var blöt, med andra ord inte en rimlig chans att få några som helst användbara mätresultat. Däremot kunde det vara en bra ide att justera ner transport trycket i däcken. Så efter att såsat runt med typ 1:21 tider som bäst och åkt efter Thomas A. i sin Lotus Seven så fick vi i alla fall konstaterat att sakerna fungerade. Passet efter var det mer allvar för det var första kval. Lite bättre med fläckvis upptorkat och jag får en 1:16,4 tid som bäst. Niklas hjälper mig med däcktryck i depå där vi provar få lite referens på sakerna utan avkylning. Vi kör med 2,0 bar som riktmärke. Sedan var det lite kul att känna effekten av 1 hekto sänkning.
Så var det lunch med tillhörande social interaktion. Max kom med tips om hur jag skulle köra i högfartsvänstern, en kurva jag har lite bekymmer med. Fullt genom tyckte han att det skulle vara och tipset att fästa blicken på funktionärskuren på andra sidan svängen. Så var det dags med andra kvalet och nu var det nästan helt torrt. Max tips visade sig vara en höjdare, inte för att jag lyckades hålla fullt men betydligt mer bekvämt i utgången. Pressade ut 1:12,210 som bästa kvaltid och när jag såg siffrorna på displayen behövde jag sätta igång vindrutetorkarna. Bättre tid att mäta temperatur fanns inte så det blev att gå in och mäta temp nu när det fanns tillfälle. Niklas han ta temp tvärs över framdäcken. Det är första gången jag gör det och det ironiska är att det är med min utrustning 😉 . Efter en kort analys så verkade det var mindre temp i mitten så jag lät Niklas höja trycket 0,05 bar på hans inrådan. Det blev rätt kul häng vid min bil under eftermiddagen. Thomas Larsson kom förbi och tillsammans med Andy och Jerker så diskuterades det min vikt. Allt kulminerade i att Thomas i ren bestörtning utbrister ”Varför gör du såhär?!?!?” när hela sanningen uppdagas för honom under vilka förutsättningar denna bil framförs. Tack och lov lyckas jag lugna ner honom. Jag tror inte jag har haft så många knackningar på bakrutan som under denna eftermiddag. Nillet kikar även förbi och Max visar gridlistan. Det slår mig då att eftersom Nillet är ensam i Roadsport A samt att jag kvalat bäst så är det självklart att jag startar i första led, jag har svårt att minnas när det hände sist.. Nillet har ju sinne för strategier så vi växlar lite ideer. Jag menar att han ska ta starten så jag har någon att jaga, han är lite snabbare än mig så det ska gå. Jag har innern och Thomas A. är bakom så jag har en chans att hålla min placering genom första böj. Det är i alla fall så det resoneras i alla fall.
Hur blev det då? Ni kan ju kika på filmen för ett sammandrag 😉 . I vilket fall så är alla mina tankar på att göra en regelmässigt bra start. Det går bra och jag blev nöjd med den. Däremot får Thomas bakom mig en osannolikt bra start och flyger om oss in i första kurvan. Nillet ser jag gå in i sin plan B, och faller tillbaka i fältet, synd tycker jag. Jag är inte bekväm bakom Thomas men jag tänker inte riskera något för jag har en känsla att tävlingsledningen nog kommer justera hans placering oavsett ordningen vid målgång. Jag får en chans i hårnålen att ta mig om vilket blir en städad omkörning. Detta är ganska bra för jag har Stefan K. i sin Super Seven som tydligt visat att han gärna vill om mig. Med en bil emellan har jag möjlighet att bygga lite avstånd. Stefan har kvalat lite långsammare än mig så om jag bara kör ordentligt så ska jag kunna hålla min ledning och vinna hela racet. Det är väl det som är hela utmaningen.
Att leda ett race är jag inte van vid, det har varit mest att jag fått jaga andra den senaste tiden. Det är torrt och soligt så jag öser på så bra jag kan. Ganska händelselösa varv med ett lagom avstånd till Stefan men så börjar det närma sig slutet. Då börjar misstagen och Stefan närmar sig och det syns på varvtiderna med dropp på ca 1 sekund. Näst sista varvet behöver jag köra blockspår då han kan ta sig upp bredvid mig. Jag hade önskat att se målflaggan men det är ett varv kvar och nu känner jag stress som straffar sig i misstag igen. I hårnålen får jag ställ på bilen vilket gör att jag och Stefan går ut på rakan sida vid sida. Jag ser inte riktigt var mållinjen är så jag vet inte vem av oss som vann. Jag får sedan reda på att det var jag med 0,079 sekunder i marginal. Jag får en pratstund med min nya kompis Stefan efteråt som kört fantastiskt fint och bjudit på ett härligt race. Dessutom pressade han mig till att sätta nytt personbästa som nu lyder 1:11,470.
Min chefsmekaniker Niklas mäter vidare på däcken och det finns en antydan till temp, ca 60 grader när jag ställt bilen. Dessutom har det blivit mer jämnt fördelat över ytan. Själv tycker jag det är lite lågt. Jag brukar inte kolla loggar efter racet, det brukar jag ta inför nästa körning men Niklas dyker ner i sin dator med mitt minneskort. Mitt vad det är står en delegation och kikar på hur jag kört. Jag nöjer mig med att få reda på att det finns ytterligare tid att hämta samt att muntert fotografera händelsen.
Blå: KM3 1:11,7 – Röd: KM4 1:11,47 – Även om jag fått bättre tid så är det slarvig körning. Kikar man på andra varv på racet så finns det många godbitar, exempelvis så ser högfartsvänstern bättre ut likaså kurvan ut på rakan. Idealvarvet ska tydligen kunna gå på 1:11,05
Sedan packade jag ihop, gick på prisutdelningen, sa hejdå till Niklas efter att ha diskuterat uppföljning och sedan åkte jag hem. Som summering var det en helt otrolig dag både socialt och körmässigt. Man kan inte låta bli att lovprisa alla som ställer upp och gör det möjligt för oss att köra. Jag hoppas ni uppskattade underhållningen 😉 . Bilen går bra och jag är verkligen tacksam för Niklas hjälp då jag nu har lite mer insikter rörande mina däck. Den största körmässiga lärdomen från racet är att jag behöver jobba på stresshantering, jag har inte vanan att bli jagad men jag har kunnat hålla mig kall även om det var ett tag sedan. Bilen är hel så jag ser fram mot finalen på Knutstorp dessutom ligger jag löjligt bra till i mästerskapet 😉 .
Jag har skrivit hur frustrerande det har varit att inte kunna ägna mig åt bilen så mycket som jag hade velat. Det har inte blivit så väldans mycket bättre. Då kan man ju tycka att det blir än mer frustrerande men jag har valt att ändra mitt förhållningssätt får att få ro i mitt sinne. Under semestern uppstod möjligheten att ägna sig år räserbilen ett antal timmar. Man kan då lätt förledas att tro att jag genast gav mig i kast med att göra finjusteringar eller rätta olika buggar på bilen för att optimera mina kommande prestationer. Så var inte fallet. Bilen fungerade bra på senaste racet och en snabb titt under bilen sa att det inte läckte någonstans så jag lät den vara som den är. Detta helt enkelt för att inte dra in mig i stressmek som det brukar bli. Tänker till exempel på när jag försökte mig på att hörnvikta bilen inför Sturupstävlingen förra året, där jag kämpade i flera timmar vilket ändå slutade i en helt fel inställd bil. Jag valde istället att göra något annat rogivande nämligen att fortsätta plasta 951 diffusor. Inte för att det är något som kommer åka på i närtid utan mer att öva på hantverket och framför allt för är det kul. Resultatet är att jag har fått något gjort för min räserbil och jag känner mig tillfreds med min situation.
Foto. Lars Wåhlin | Se, jag och Niklas har lekt förr 😉
Så vad om KM4? Jag leder klubbmästerskapet i Roadsport B med 1 poäng över Max. Det är lite spännande men Max är snabbare än mig på Sturup så rent krasst så tror jag inte min ledning kommer hålla sig. Jag har dock inte gett upp, det är trots allt racing och då kan vad som helst hända, bara en sådan sak som vädret kan putta lyckan åt mitt håll 😉 . Så här ska krigas 😀 ! En extra kul grej är att min vän Niklas (NM Racing) erbjöd sin hjälp att finjustera min bil för bästa prestanda. Han sålde in det med att han har en hel del erfarenhet som han gärna delar, fast jag tror nog jag hade rett ut detta med på egen hand 😉 . Just finjusteringen av mitt ekipage är något jag inte kommit till, jag kör på en grundinställning som funkar bra men få fram det sista för mina prylar hade varit kul att se för jag är övertygad att det finns tid att hämta där. Nu kan det faktiskt bli gjort vilket i sig gör mig oerhört tacksam, så vi får se vad Mr.Mårtensson är god för 😉 .
Det var ju ett bra tag sedan förra tävlingen. Jag hade en naiv förhoppning att kunna spendera lite kvalitetstid i garaget med min räserbil efter Ljungbyhed. Men det har varit väldigt frustrerande att inte fått den möjligheten att få fixa lite inför nästa tävling, motivation har funnits och jag har på kuppen blivit lite nedstämd av detta. Det kan nog förklara varför jag inte skrivit så mycket på ett tag. Dock behöver man ju hämta bilen inför tävlingen så då blev det en stund med lite fix. Tidigare i sommar hade jag en provkörning för att felsöka lite angående växelföringen. Nu fick jag justerat lite på växlingslänkaget och det verkar blivit bättre. Sedan tänkte jag kosta på mig att byta bromsklossar. Jag hade ju köpt dubbla uppsättningar 2015 men jag blev förvånad när jag upptäckte att att jag inte använt något av dem. Så nu sitter det på nya Hawk HP+ och vi får se om dessa också håller 3 säsonger.
Hur gick då tankarna inför KM3? Det körs på Sturup som är en bana jag inte tycker så mycket om. Det märkliga är att det här gått bra de senaste gångerna jag kört där. Tidsmässigt är det 1:13,5 jag behöver bättra med r-däck. Enigt hemsidan var det 3 anmälda i Roadsport B, vad som var extra kul är att Max en av dem och med Rolf så såg det ut att bli en riktigt kul tävling.
Så var det tävlingsdag och det skulle visa sig bli en fin sådan med mycket sol, ca 19 grader och lite vind. Efter de vanliga morgonrutinerna så var det dags för första fria träning. Jag visste inte om jag skulle ge mig ut men ändrade mig då jag kom på att man kanske skulle sätta start/mål på laptimern, kolla att transpondern ger tider, justera däcktrycket och ge de nya beläggen en chans att skrubba in sig. Så jag ger mig ut och sätter nytt personbästa 1:12,5 på kuppen. Konstaterar att allt lirar efter uppvärmningen och justerar däcktrycket. Andra fria tidsträningen användes till att få till ett vettigt spår och sätta växelvalen. Det är knepigt att hitta rätt i lådan då det är gränsfall på många ställen. Övar på att hålla fullt genom högfartsvänstern och putsar bästatiden med en 1:12,2 tid.
Trevliga grannar! Tack Rolf och Fredrik för en härlig dag 🙂
Sen var det dags för första kvalet. Får upp tempot ganska fort men det tar inte många varv innan det blir rödflagg. Vi blir ståendes i depå en stund och blir faktiskt utsläppta igen. Ligger bakom Nillet som ger mig lite draghjälp och jag lyckas få till 1:12.134 innan vi blir avflaggade, det kommer bli min kvaltid. Liksom på Knutans NGK krön så är högfartsvänstern ett ställe man ska kunna köra fullt genom. Med andra ord en utmaning så jag jobbar lite med blickpunkten för att få lite bättre förtroende. Jag kan också konstatera att byte av bromsklossar var en hit, nu bettar det som det ska igen 🙂 .
Det blir lunch och där jag i vanlig ordning kollar logfiler, dammkurvan och vänstern efter krönet är uppenbara ställen man kan gå in hårdare. Jag pratar även med den alltid så trevliga Max och vi resonerar bland annat kring det nya tillskottet i klassen. Johan S är med oss och kör, han har fått låna en Miata som går i Roadsport C och det går besvärande fort enlig vårt resonemang. Men kul är att vi är 5 tävlande i klassen denna dag. Så är det dags för tidskval nummer 2. Kör ut och hamnar bakom Max och försöker bättra mig men det går inget vidare. När han slår av på tempot så nöjer jag mig då det står 1:12,2 på laptimern som bäst. Jag har totalt kvalat 3:a efter Johan och Max.
I första race startar jag bakom Max och får en helt ok start. Förvånansvärt så håller jag min placering igenom första böj. Jag hade kanske kunnat attackera Max men valde att köra säkert, speciellt med tanke på kalla däck på första varvet. Han var lite snabbare och drog långsamt iväg. Man kan säga att jag tog i lite för det lektes lite jordfräs efter dammkurvan (Ooops..). Körningen kändes bättre, bland annat fick jag till ingången till Parabolica. Ett tajt spår in med lite vinkel på bilen så den får sätta sig i bankningen, om inget annat så känns det bra 🙂 . Det är här jag sätter dagens bästa tid 1:11,716 vilket inte bara är nytt personbästa utan även väldigt nära mitt personbästa på slicks och det blir plats 3 i klassen.
Blå: 2018 Slicks 1:11,013 – Röd: 2022 R-däck 1:11,716 . I vanlig ordning kan man förbättra lite här och var. Växelvalen är väl det jag tycker sticker ut och något man kan experimentera mer med, jag hade 3:an istället 2:an genom dammkurvan. Mest intressant är att jag är i princip jämnsnabb med båda däcktyperna.
I race 2 står jag bakom Johan och bredvid Max. Jag får en förvirrad start men verkar inte vara ensam om det. Åter lyckas jag hålla min plats och jag kan till och med jaga Max på allvar de första varven. Dessvärre är han lite snabbare och lyckas sakta dra ifrån. Det är kanske inte är det mest spännande racet i år, för där har jag varit bortskämd, men fortfarande ett riktigt kul race där jag har behövt skärpa till min körning. Det finns en mod på önskelistan (där delarna redan ligger på hyllan) är en kortare styrutväxling, när det gäller Sturup vet jag inte om det kommer hjälpa så mycket för det är ett farligt fäktande med ratten 😉 . Jag kommer i mål åter som trea i klassen med bästa tid 1:11,793 .
Fick låna Andys GoPro för att prova. Finns mycket man hade kunnat förbättra i rent filmtekniskt och det är farligt massa jobb med bearbetningen. I vilket fall var racet kul så jag får bjuda på filmen i det offentliga.
Sen var det packa, gå på prisutdelning för att sedan åka hem efter ytterligare en fantastisk dag bland vänner 😀 . Man känner sig väldigt priviligierad att en få kunna få hålla på med detta. Bilen verkar fungera så då får man fortsätta serien som planerat 😉 . Om inget annat så ser det ut som jag leder serien med 1 poäng över Max, rysligt spännande detta…
Jag får ta och summera mitt projekt ”Bigfoot” som startades 2014 när jag började samla på mig 17″ hjul. Hela syftet var att kunna åka 245 breda däck. Kan bara bekräfta det många andra uttryckt, ska man köra fort så ska man ha breda däck! Det ÄR snabbare helt enkelt. Fast jag skulle inte rekommendera bredare än så på en 8v sugis som min. Dessutom får man en fin skärpa i chassiet med större diameter på fälgen. Men det finns en baksida, på gata är det inte lika kul och det blir lite för stötigt helt enkelt. Min stenhårda chassiesättning fungerar då bättre med högre profil som jag får med mina 15″ hjul. Så var det med det 😉 .
Alltså vad tar man sig till när frugan jobbar och den tilltänkta barnpassaren kvaddar foten strax innan tävlingen? Min lösning var att helt enkelt ta med sonen till till tävlingen. Han hejar stenhårt på sin pappa men han brinner inte lika hårt för motorsport som sin far och dessutom är han full med energi. Kanske inte de bästa förutsättningarna när man kör Roadsport, dels att jag behöver säkerställa att han är ok när jag är ute och kör och dels att jag har ytterligare en anledning att ta bilen hel hem. Nåväl, det får bli en avslappnad racedag för man vill ju inte missa den. Vi är inte många anmälda, vi är då 3 som kör Roadsport B, Rolf i sin MGB GTS och Ted i en MGF, dessutom ligger man 3:a i mästerskapet och det hade ju varit fantastiskt om man hade kunnat hålla den placeringen till sista tävlingen. Nu ska det köras på Ljungbyhed, en bana som jag tycker mycket om men som jag dessvärre är urkass på. Mitt personbästa på R-däck ligger på pinsamma 1:06 och jag tycker jag borde matcha personbästa på slicks vilket innebär 1:03,6 fast om det blir denna dag är en annan fråga.
Foto: Andreas Freed
I garaget fick jag lite hemläxa gjort inför tävlingen. Jag har haft ett irriterande dött slag i kopplingspedalen sedan jag renoverade huvudcylindern. Jag tänkte att det kanske varit jag som inte fått rätt på grejerna eller att det är luft i systemet och att det kanske rätar till sig när man kör lite. Nu blev det luftning av kopplingskretsen men det verkade inte behövas. Nu kom jag på att man också kan justera pedalmekanismen så det blev lite akrobatik men jag lyckades justera bort slaget. Nu känns kopplingen som förr och förtroendet är återställt. Passade även på att efterspänna bultar i hjulupphängningen.
Så för att sätta kontexten så började dagen med att vi anlände till Ljungbyheds motorbana en bit efter 8 på morgonen. Det duggregnade på vägen dit och det hade regnat under natten, temperaturen var sådär 15 grader, sedan var det lite blåsigt under dagen. Vi fick avlastat och besiktat lagom innan förarmötet. Sen tog jag mig ut på träningsessionen. Det var inte fullt utnyttjande av tiden då jag först ville försäkra mig att sonen hade det bra innan jag tog mig ut. Det var lite småfuktigt men men jag fick känna lite på grejerna och få grepp om banan. Jag hittar en fantastiskt bra blickpunkt i utgången på chikanen. Man kan säga att jag sätter tonen med 1:04,3 på det passet och jag är riktigt glad då det är nytt personbästa på r-däck. Efter passet får jag hänga lite med sonen igen. Sedan är det dags att få till en bra kvaltid och nu var det torrt. Med 1:04,333 kör jag fortare än klasskamraterna 🙂 detta blir min kvaltid. Det är lite feglyft in i högfartschikanen men mina bromsningar är djupare och med bra referenser. Under dagen blir det mer tydligt, min bil låser upp bak visserligen är den inte hörnviktad men jag tror bestämt att den helt enkelt är överbromsad bak, den där chassieuppgraderingen känns än mer angelägen… Körningen börjar bli hemtam och bilen är hur snäll som helst. Liksom på Knutstorp kör jag bilen med lätt släpande bakvagn för det liksom bara känns bra och tryggt. Efter lunch blir det ett kort kval där det knappt blir bättre med 1:04,350 .
Min son som i vanliga fall är en oerhört uttrycksfull och social människa, valt att vara blyg under dagen och höll sig för sig själv. Han fick tillgång till sekretariatet och jag kunde rulla ut på dagens enda race. Strax innan hade Patrik från BMW cupen gett mig rådet att komma iväg i starten. Bra råd men inte följde jag det. Själva starten var ok men just biten att komma iväg är där jag brister. Liksom tidigare blir jag omkörd in i första böj 😦 . Nu var det så att jag hade lovat sonen att vi skulle åka till leksaksbutiken och handla om jag vann racet så det fanns inga val än att ta sig om Ted och Rolf. Varvtidsmässigt så skulle det inte vara så besvärligt men man ska även ta sig förbi. När jag jagar Ted så upptäcker jag en Seven bakom, det är Tina som kör i Roadsport A. Hon tar sig om mig men sedan kommer hon inte längre så jag får ta mig om henne. Å så får man jag ifatt Ted igen. Jag kommer ikapp och behöver verkligen klura hur att ta mig om hans bil som också är mer Roadsport C än B. Det blir i ingången på chikanen där jag pressar mig om på innern strax innan och hoppas jag har grepp nog. Det går bra och sedan behöver jag ta hand om Rolf men varven går. Jag ligger riktigt nära nästan ett halvt varv och vi går ut på rakan så ser jag målflaggan. Det blir med andra ord en 2:a placering och dessutom har jag tagit i när jag jagade ifatt med nytt personbästa 1:03,908 . Det är smått imponerande med tanke på att det är typ 3 tiondelar från personbästa på slicks. Det blir med andra ord ingen trip till leksaksbutiken men däremot besök på prispallen. Riktigt kul att få en sådär liten tennpokal, dels för att det var sådär 10 år sedan sist och dels för att man fick slita hårt för den 😀 .
Blå: Slicks 1:03,6 / Röd: R-däck 1:03,9
Så, inte helt optimala förhållanden att tävla men det gick bra. Sonen ville gärna följa med fler gånger men då med någon han känner sig trygg med och som kan hålla honom sällskap när jag är på banan. Tycker jag låter som en bra ide 😀 (sedan kommer ansikten på plats vara mer bekanta). Men fy bubblan vad kul det är med racing, jag måste kriga för att kunna pressa ur det sista av min kapacitet så det här är fantastiskt. Och nu kommer det igen, mitt personbästa kan putsas ytterligare 😉 . Kan nog fila på några kurvor till och hitta ett antal tiondelar, sedan körde jag bilen hela dagen på 2 bar kalltryck 😉 i däcken, jag struntade helt enkelt i att kolla (ingen oljekoll heller under dagen). Så jag är mer än nöjd och jag blir glad att veta att den gamla hunden kan lära sig nya tricks. Men vad som gör mig gladast är att när jag nu får kriga måste förmågan att ta mig om finslipas, även att försvara mig in och igenom första böj. Bilen fungerar bra men det finns 2 irritationsmoment, något knäpper i framvagnen och att det är lätt skrapigt i lådan vid uppväxling. Det första avhjälps nog med lite genomgång av bultar men den andra förbryllar. Jag tror inte det är själva lådan för den har inte gått många mil sedan Tolli kikade på den, kan det vara koppling eller är det växellänkaget som spökar?
Vilken fantastisk dag man hade 🙂 . Solen sken för det mesta och det var sådär 16 grader under dagen. Vid ankomst till Knutan tog jag plats vid transaxelbrodern Niklas M. och rutinerna fortlöpte i vanlig ordning. Det blev ett spontant prat med Roadsport B gänget där vi konstaterade att vi alla nog var vinnare då vi över huvud taget lyckades komma till start. Inte bara jag som jobbat in i det sista…
Foto: Ronny Persson
Fri Träning 1 – Det är väldigt mycket nojja och rattrost när jag ger mig ut. Efter lite trevande körning upptäcker jag att sakerna lirar och däcken känns ok så jag provar trycka på lite. Min Performance box visar 1:12,1 som bäst vilket sätter tonen för var jag befinner mig och jag är väldigt nöjd. Jag noterar också att Oljetempmätaren visar sådär 113 grader vilket också är ett positivt hälsotecken. I depå justerade jag däckrtyck till 2,0 bar. Känner även på oljekylet som är varmt, det är också positivt för nu vet jag att även det fungerar.
Fri Träning 2 – Ok, nu har jag känt på materialet men körningen är inget att hurra över. Har på senare tid inte känt mig säker i svackan efter NGK men under passet hittar jag en bra blickpunkt som förbättrar avsevärt. Sedan försöker jag köra med vettig ratthållning så det blir lite mer städat. Inga förbättringar på varvtiderna. Redan här har jag bildat mig en uppfattning om de nya r däcken. På något märkligt sätt är mina flång nya V70A väldigt lika gamla A005 slicks att köra på, väldigt snälla på gränsen och plockar fram bilens fina egenskaper. Den största skillnaden är greppnivå, slicks biter fast bättre. Det jag funderar över nu är hur ett set nya slicks hade varit att köra på..
Kval 1 – Nu ska det levereras och jakten på poäng börjar. Inledningsvis får jag lite draghjälp av Thomas A. i sin Lotus 7 och när jag är om så har jag fint tempo. Det blir mycket utforskande med de nya däcken och jag ligger ensam i stora delar av passet. Man kan hålla stumt över NGK likaså genom Bäcken men då måste man ha rätt spår och våga. Sedan har jag lite bekymmer att få ett bra och konsekvent spår genom kvällsposten. Min kvaltid blir 1:11,657 vilket innebär att dagens mål är uppfyllt. Nu räcker detta inte för att ta Max som är snabbast genom att ha pressat ut en 1:11,2 tid. Jag är väldigt nöjd för jag har satt ett riktigt fint riktmärke, nu ska jag bara göra om det och dessutom har jag inte kört något vidare snyggt så det går att förbättra.
Det blir lunch som spenderas tillsammans med bland annat den ytterst trevliga Max. Vi resonerar öppet om hur det går och han hävdar att han sällan förbättrar sig efter lunch. Jag kollar mina loggar om det finns något uppenbart att fila på. NGK och Kvällsposten är svaret men jag ser även att jag har tappat sådär 5km/h i toppfart på rakan. Med andra loggar så ser det ut som jag ligger jämnt ut ur Bäcken men efter växlingen bilen tappar bilen ork. Det har jag sett innan, då var det att jag körde med igentorkat luftfilter och då slår det mig att jag inte plockat av mitt nya regnskydd med andra ord kör jag utan ”luffarturboeffekt”.
Foto: Ronny Persson
Kval 2 – Då får vi se om man kan putsa tiden. I detta passet hamnar jag åter bakom Thomas men denna gången kör han ytterst defensivt. Jag undrar i mitt stilla sinne i vilken värld det är en bra ide att ligga och blockera under ett kval? Nåväl, det blir några fria varv men det hjälper inte och som bäst blir det 1:11,9. Lite andra reflektioner är att man kommer på sig själv att ”smeta” bilen över NGK, däcken går i princip på kas hela vägen från uppförsbacken till inbromsning. Lika så kör jag bilen med ”rumpan” för det känns tryggast med lite lätt överstyrning för att vinkla bilen rätt. Inbromsning har jag brottats med tidigare men nu börjar tekniken och känslan kristallisera sig, det känns heller inte som det låser upp bak. Min kompis Roy (som numer slipper ta hand om logistiken kring mina slicks 😉 ) tar tempen på däcken direkt när vi flaggas av och rapporterar mjäkiga 60 grader. Man kan med andra ord få ut mer prestanda ur däcken. Ett speciellt tack till Pontus som höll däcksupport via SMS 😉 . Sedan hittar jag att fortfarande kört med regnskyddet så det skruvas av.
Race 1 – Jag startar 3:a på griden med en Roadsport A bil framför, Max bredvid den och med Rolf med sin fina MGB GTS bredvid mig. I Modsport var jag startsnabb och om de meriterna hjälper så finns det möjlighet att jaga Max. Det som händer när lamporna släcks är att jag får en anständig start men Anders H i sin Elise är kung på detta och kommer farande förbi. In i första böj fegar jag i vanlig ordning och Rolf hamnar jämsides. Det blir kamp sida vid sida i några kurvor och jag lyckas ta mig förbi. Sedan blir det jakt på en röd Elise för nu är det fråga om pallplaceringar i klassen och här vill jag säga mitt. Jag hinner ikapp rätt fort men att ta sig om kommer visa sig vara en rejäl utmaning. Anders bil är också mer Roadsport C liksom min men vi har olika karaktär på bilarna, han är snabbare än mig på vissa bitar och jag på andra. Totalt sett är jag snabbare men det är svårt att ta sig om. Nu händer det jag saknat länge, jag går in i ”combat”-körning, här finns ingen hjärna utan allt går på vilja, känsla och muskelminne. Anders kör riktigt bra och ger plats när jag dyker in men det räcker ändå inte. Det var länge sedan man låg så nära så länge. Dessvärre tar jag mig inte om men det var hysteriskt kul 😀 . Efteråt pratar jag med Anders och han uttrycker ånger att han inte riktade sin kamera bakåt. Det hade onekligen varit en underhållande rulle 😉 och jag börjar fundera på om man skulle ta ock skaffa en kamera själv i alla fall.. En intressant reflektion är att jag pressat ut 1:11,686 på varv 2 när jag jagat ikapp Anders, därefter ligger vi på 1:14 tider.
Race 2 – Startgriden är snarlik den från Race 1 med skillnaden att Anders står bredvid mig. Jag får en hyfsad start och inte oväntat så får Anders en bättre. Min akilleshäl är första böj och här letar sig Thomas sig upp bredvid, detta vill jag verkligen inte baserat på vad jag sett under kvalet. Det ska visa sig vara värre än befarat. Jag hamnar alltså bakom och nu är det så att om man hamnar topp 3 i klassen för race 2 får man en liten fjantig tennpokal med sig hem, till saken hör att en sådan vill jag ha! Med andra ord finner jag mig inte i att ligga utanför topp 3 i klassen så jag behöver ta mig om den lilla Lotusen. Jag är lite försiktig i mina första attacker och mycket riktigt så är det riktigt hårda stängningar som sker. Vid flertalet tillfällen får jag bromsa för att han inte ska köra in i mig vilket enligt mig strider mot ”RA 7.0.2 Förares uppträdande på banan: En förare får inte hindra en omkörande medtävlande. Förare som verkställer omkörning får inte skära in framför den omkörde, så att denne hindras i sin körning eller så att ett riskmoment uppkommer”. I takt med att frustrationen stiger så inser jag att jag kör bilen på en helt ny nivå som jag inte upplevt på många år 😀 och det här är riktigt kul. Dessvärre kommer jag inte om här heller. Jag pratar med Thomas efteråt så påtalar jag att jag tyckte det var hårt stängt men samtidigt tackar jag honom för att han fått mig att utforska nya kördynamiska möjligheter med bilen.
Blå: Race 1 2022 1:11,67 Röd: 2010 1:11,98
Så jo, jag är lite bitter att jag inte fick en pokal men bara lite och jag tröstar mig med att jag skrapat ihop en hel del fina poäng. Dessutom var det en riktigt bra dag, nytt personbästa, rejäl strid om pallplaceringar och framförallt underbart socialt umgänge (tänka sig det fanns vissa vänner jag inte fick rätt mängd kvalitetstid med). Som lite onödigt vetande hade jag pulsklockan på igen, under den fria träningen och kval låg ja på ca 150 bpm och toppade på över 170 när jag jagade Anders och konstigt nog något lägre i Race 2. Sedan har man lyckats bjuda på underhållning för alla som kollade på racet. Bilen fungerade bra med de nya däcken och jag tänker inte ändra setup, nu bottnar allt i min körning, det går att köra fortare, det råder det inga tvivel om. Då kommer man osökt in på loggfilerna. Idealvarvet är tydligen 1:10,69 (just saying 😉 ) och det finns många guldkorn som ”bara” ska strängas ihop och repeteras. Sedan kan Pontus ha rätt, utgången på bäcken är inte helt optimal vi närmare titt men framför allt har jag börjat växla som en sengångare. Det tror jag beror på att kopplingen inte känns helt ok, det är snarare kopplingshydrauliken som inte blivit helt bra efter min renovering av huvudcylindern förra året. Hemläxan blir då att lufta kretsen, förhoppningsvis får jag tillbaka förtroendet och åter igen kan växla reptilsnabbt 😉 . Fast det är något som inte ser rätt ut med den förlorade topphastigheten. Slutligen kan jag meddela att klassbytet är en hit, nu har jag ekipage som är rimliga att jaga och jag får inte slappa då det finns ekipage som jagar mig 😉 , fånigt kul detta 😀 .
Eddie Varvstopp 