Vintermeket igång

Det har varit lite skakig höst men vintermeket är faktiskt igång.

Hela fronten är demonterad och tanken är att jag ska flytta och byta ut den gamla oljekylet. Nu har jag måttat och har gett mig tusan på att få dit ett större.

Om fronten är av kan man fixa till skadan på tröskeln. Har vid något tillfälle varit oförsiktig med lyften så spacklet har spruckit. Att kapa och byta den knöliga plåten tänkte jag inte pilla med denna gång men däremot kan man få det prydligt och rostskyddat.

Sedan har jag ett 944-racing-hack att dela 😉 ; Om man av någon anledning känner att man inte vill använda original infästning för bogserögla under stötfångaren bak så kan man fästa den i stötfångaren istället. Trixet jag använde var ett lika dant fäste som sitter fram på N/A. Det är alltså samma som man kan fästa en bogserögla i och bak är det redan förberett i karrossen för montering. Stötfångaren behöver lite bearbetning av naturliga skäl.

Man kan ju passa på att dela sina tankar om vad jag vill göra med min bil. Projekt trådar brukar starta entusiastiskt med beskrivningar om vilka visioner man har. Nu har jag haft bilen så pass länge att den första visionen i princip är uppfylld, dessutom kan det vara kul att göra en anteckning för framtiden. Det går dessvärre otroligt långsamt med utvecklingen av bilen så jag har full förståelse att man får intrycket att jag är nöjd med bilen som den är. Så är inte fallet, det finns oerhört många tankar men att förverkliga dem är en långsam process, det blir inte lättare av att jag envisas köra tävlingar med bilen under sommarhalvåret 😉 . Många delar har jag samlat på mig så jag börjar inte från noll kan man säga.

• Återsälla mina stripes och få dit några till
• Spoilers – en fram och ett par där bak
• Montera kortare styrväxel
• Bygga en lättviktsbakvagn med ledlager till länkarmarna
• Uppgradera till -88 hjulupphängning vilket medför turbo frambromsar och nya dämpare
• Plastrutor
• Rensa ut mattorna från inredningen
• Förbättra luftevakueringen i kupen
• Eftermaknadssprut med MAF kit
• 4-1 grenrör
• Ny ratt
• Lättare batteri
• Fast brandsläckningssytem

Sedan har jag nästa nivå som behöver en lottovinst för att realiseras. Den innefattar Växellåda med Kortare utväxling från Audi 100 diesel, 16V 2,5 motor från 944S och Fälgar – Fuchs 17×9 och BBS E50 17×8,5. Att detta växt fram på senare år beror nog på min insikt att jag inte kommer sälja bilen dessutom har jag hittat glädjen i att ha en ”Veteranbil” 😀 . M.a.o. får vi ser var det tar vägen, klart är att tankar finns 🙂

Välkommen Abraham – Så blev jag med ”koreansk könssjukdom”

Vi kan ta och och börja med det där med ”könssjukdom”. Det har alltså inget att göra med min intimhälsa för det är lite utanför denna bloggens ämnesområde. Vi spolar tillbaka tiden till sent 90-tal då jag har färskt körkort och tillika är småpräktig BMW ägare. Vid den tiden ploppade upp nya koreanska bilmärken på den svenska marknaden och i regel aggressivt prissatta. Bilarna var ibland kopior/licenstillverkade äldre japanska modeller som inte ens i sitt ursprung var helt lysande kvalitetsmässigt. Man kan säga att man var bra skeptisk och det var nog inte så förvånande att man blev nedlåtande mot bilmodellerna. Det ena märkesnamnet var ju 3 bokstäver kort liksom en fysisk åkomma, ni kan nog räkna ut resten om hur jag och mina ironiska vänner valde att benämna bilarna…

Så hur hamnade vi här? Först har det passerat drygt 2 decennier och vad historien visar är att de Koreanska biltillverkarna lärt sig bygga bil. Vad som också hänt är att bilbeståndet hos umgängeskretsen berikas av bilar av dessa märken genom åren. Med andra ord har man fått en bättre insyn i hur de faktisk är att ha. Man kan sammanfatta det så att om någon frågar mig om man ska ha en bra bil så köper man en från Östasien, Japan eller Korea (Europeiska primadonnor är för entusiaster). Så nu är min trogna Bodil på sina sista mil hos oss och behöver en ersättare. Hon har nog varit den mest angenäma bil jag någonsin haft men oj med uppmärksamhet hon krävt. Som ni vet har jag en räserbil som jag hellre ägnar mig åt och tid är en kritisk bristvara, så en ersättare får många pluspoäng ju mindre bekymmer den genererar. Så tar man den påsen med slantar jag har/vill spendera på en bruxbil och sneglar på BMW så blir det samma historia som med Bodil ytterligare en gång. Men vad om att prova Hyundai? Om jag ska döma av den samlade erfarenheten så ska det vara ett bra val dessutom får man vagnar som gått mindre och är yngre, vilket i sig gör att bekymren hamnar längre bort. Jag kommer ihåg när jag köpte Porschen och tyckte det var ett stort kliv till en osäker värld men det gick ju bra. Då kan man väl ta klivet prova en Korean 😉

Så jag och min tävlingsmek Roy tog en tripp till Skara och där handlade jag en Hyundai i30 1.6 GDi Wagon -17, tydligen generation GD, med 9800mil på mätaren. Tips till allmänheten, köp inte bil med bara 4 timmars sömn i kroppen – man glömmer hälften vad man behöver kolla. Framtiden får utvisa hur blåst jag blev på affären. Det finns studier som visar att alla beslut man fattar har 60% emotionell grund. De andra förnuftsgrundande 40% för mitt bilköp var att den var lika stor som min e46 Touring, hade Blåtandskoppling och farthållare. Det emotionella var att formspråket tilltalar mig och kördynamiken är helt enligt mina kräsna/nördiga preferenser. Som mångårig BMW brukare är jag hemma inne i bilen, lite som koreanerna sneglat mer än en gång på just BMW när de utvecklat inredningen. En kul grej är att jag i denna fått helt rätt sittposition. Om man undrar är det 135hk, 1,6l direktinsprutad fyra och bilen har tjänstevikt på 1371kg. Jag upplever den som minst lika pigg som min gamla 320i Touring från -04.

Sedan gillar jag verkligen chassiesättningen, det kränger lite men det är precis så mycket som jag vill ha det på en gatbil. Men största styrkan är hur bilen sväljer ojämnheter, det är resonabelt kommunikativt men inte stötigt/skumpigt/struttigt som man kan uppleva i många moderna bilar. Med denna kan ha kul med på småvägar ute på landet vilket jag tycker är imponerande för en ”asiatisk-ekonimikombi” (den är ju inte tänkt som en sportig GTI-burk). Fast något måste man offra när man lämnar tillvaron i en premium bil. Motorn går inte på något sätt att jämföra med en silkeslen M54B22 (rak 6-a) sedan finns inte samma ”kassaskåpskänsla” överallt i bilen och när det gäller vägljud så ligger i30 på samma nivå som 3-serien för 20 år sedan. I vilket fall så trivs jag redan så välkommen till familjen Abraham 😀 !

God Jul på er!

Att göra inför 2022

Det är väl hög tid för uppdatering nu när säsongen är över, jag har till och med hunnit vara instruktör på ytterligare en kurs på Racingskola. Det var en lite udda säsong faktiskt, jag var startklar redan första tävlingen men det blev konverterat till träningar inför sommaren på grund av pandemin. Det blev ju alla fall 2 tävlingar och totalt 4 körningar, inte så mycket kan tyckas men då jag haft det lite skakigt med anställning så är jag nöjd i alla fall. Mina resultat har varit sådär, jag putsade visserligen personbästa på Ljungbyhed, dock ligger jag efter mina klasskamrater i Modsport 3. Men däremot har det varit kul, dels för att jag ens har kunnat köra vilket inte varit en självklarhet och dels för att jag lärt mig oerhört mycket under året. Det har fått chansen att växa som förare med mina motgångar och det är nog det jag tar med mig från 2021.

Foto: Ronny Persson

Nu blir det vinteruppehåll och tanken är att hålla punkterna på att-göra-listan små så att jag kommer ut 2022 bättre förberedd, för det har ju slarvats en del med det under året. Det blir en uppgradering och en del uppstädning av skicket.

• Dämparservice – det var inte helt oväntat med läckage så det blir åter en tur igen till UK
• Ledkoll – jag får nog ta och kolla över skicket på mina leder i hjulupphängningarna så allt står rätt till, något jag slarvat med.
• Cornerweight – ja, det har det slarvats med också men nu ska det ta mig tusan blir rätt när det (förhoppningsvis) inte är lika tidspressat.
• Städa. tvätta. vaxa – Japp, ni läste rätt. Även om det är en räserbil så tycker jag ändå den kan få vara prydlig. Dessutom gillar jag ha en vattenavstötande vidrutebehandling.
• Oljekyl – Tänkte man kunde byta ut den gamla renaultkylaren och snygga till infästningarna. Detta kommer föra med sig massa annat jobb. Tänkte passa på att flytta oljekylet i processen och då kan man få dit min andra front som legat nylackad på hyllan i några år. Och har man redan rivit av hela fronten kan man lika gärna fixa lackskadan på tröskeln 😉 .
• Ny oljetempgivare – Måste sätta upp denna punkt även om det är en liten detalj i sammanhanget. Det sitter en på men av fel sort.

Jag håller nog där, det finns ytterligare saker på hyllan man skulle kunna pilla med men resonemanget är att ha en lagom lista där man slipper stryka punkter. Jag behöver även fokus så det faktiskt är redo att köra när det är dags.

KM5 – Ja, jag körde på slicks halva dagen

Vi börjar där, ja, jag körde på slicks halva dagen. Redan på morgonen vid besiktningen växlar jag några ord med Morty om det där med däckval då det stod klart att vi skulle få sådär 15 grader och varierande blöta. Jag kör som många vet lite av Kajsa varg- racing, jag tar det jag har tillgång till för att ens komma till start. Vid KM5 på Knutan hade jag då två val att använda i min däckstrategi, 12 år gamla välmönstrade Michelin Energy Saver eller Yokohama A005 slicks.

Foto: Ronny Persson

Ja, jag körde slicks halva dagen.
Det var fri träning första passet så jag tog det lugnt och rullade ut på mina transportdäck för att känna mig för. Det var vedervärdigt kan man säga. Det var väldigt lynnigt och jag snurrade 2 gånger. Men jag tvingade mig kvar bara för att ta vara på träningstillfället. 1:37 såg jag på laptimern som bäst under passet. Sedan blev det dags för första tidskvalet och jag behöll samma däck. Nu intalade jag mig själv att verkligen köra så städat som möjligt och locka fram lite bättre varvtider. Vad som var märkligt var att  det var misstänksamt få ekipage ute på passet. Det blev bättre med 1:34,947 som kvaltid och just för att det var en sådan utmaning så var det trots allt rätt kul att köra. Fick ett ypperligt tillfälle att känna balansen i bilen. Det gick brett och jag noterade att däcken kved väldigt tydligt när de låste upp, för det gjorde det några gånger på rakan och jag lyckades navigera mig från avåkning. Men däcken var annars inget vidare, främst var det väl att de var lynniga och att när de släpper är det väldigt hackigt så det brummar i bilen. Nu var det inte stående vatten och jag har kört slicksen i liknande förhållande. Jag minns det som en förvånansvärt bra upplevelse så jag tar beslutet att byta. Min mekaniker Roy hjälper mig få på Yokisarna och jag resonerar att jag nog inte kör så mycket snabbare med Michelinarna så kvaltiden är satt, då kan man kosta på sig att testa.

Foto: Ronny Persson

Ja, jag körde slicks halva dagen.
Ta mig tusan! Det blev bättre 🙂 . Andra tidskvalet står det klart att jag kör med betydligt snällare däck så ren känsla är de ett bättre val. De släpper snällare och med mer känsla så man vågar mer. Med ny kvaltid på 1:30,8 så är de även bättre i hastighet. Man kör bilen med kontrollerade ställ och är tacksam att man lagade intervalltorkarfunktionen 😉 . Efteråt är det lunchpaus och snart är det dags för race.

Första racet startar jag bakom Robins Mallock och bredvid en Radical. Lite udda för Ginettorna står längre fram. Hur som haver får jag en bra start, fånigt bra jämfört de runt om mig. Jag ligger framför en Radical en kort stund, typ fram till efter första kurvan. Lite otippat att man kan stångas med sådana potenta bilar, om än för en liten stund. Men sen blir det solokörning sist av alla. Efter racet blir det tydligt för mig hur omgivningen reagerar på min framfart. Det är onekligen spektakulär körning jag bjuder på men däckvalet är det som väcker mest förundran. Väl tillbaka på min plats i depån så ser jag oljespill på marken framför och som dessutom verkar komma från min plats. Första tanken är motorolja men jag provar torka presenningen med toapapper och ser att det är blått. Med andra ord och med största sannolikhet kass stötdämpare. Bajskorv 😦 ! Skitsamma, här ska åkas ett sista Race för 2021. Startar bredvid och bakom ett par Radicals, åter får jag en fånigt bra start. Fast efter första kurvan blir det repris på förra racet. Man har börjat vänja sig med den delikata körstilen och att få imitera Chris Harris är nästan lite för roligt. Så jag lyckas ta ner varvtiden till 1:29,1 vilket man hade kunnat fetglömma med gatdäcken.

Ja, jag körde slicks halva dagen.
Alltså det är ganska uppenbart att man behöver bra däck till regn och att bli toksist är inte speciellt upplyftande. Sedan är det heller inte så muntert att troligen rasat en stötdämpare efter endast 3 tävlingar. Ett annat haveri kunde noteras, bruten fönstervev (ni födda detta årtusende får googla..) Men jag hade riktigt kul under dagen, jag gilla köra i svåra förhållanden och sedan kan jag inte låta bli att tjata om hur kul det är att få umgås med kompisar. Sedan verkar det som jag bjudit på en hel underhållning för alla åskådare. Så det är väl kanske mitt sätt att tacka alla som hjälper till att göra det möjligt för mig att köra 🙂 .

KM4 – Förtroendesmäll

Jag vill hävda att jag är en emotionell förare, känns det bra så går det fort men känns det fel så kör jag löjligt långsamt. På MSCC deltävling på Sturup fick jag en smäll på självförtroendet. Fast jag hade en väldigt trevlig dag och jag kom hem med många nya lärdomar. Jag visste redan på vägen till tävlingen att jag antagligen skruvat bort mig på cornerweight och redan där bromsar mitt psyke ner min framfart. Det är väl lite där jag måste jobba för om jag kan döda hjärnspökena har jag bättre förutsättningar att köra bra. Men det var ju inte bara hjärnspöken. Första träningspasset blev det uppenbart att vänstersvängar var läbbiga. Bilen var helt annorlunda mot den bergfasta och stabila vän jag fått känna tidigare. In i kurvan vill bakändan ut lite som den vill och det blir lätt hjulspinn i utgången. Dessutom hör jag däcksrik bakom mig vid flera inbromsningar. Som referens kör jag 1.18 tider som bäst under den fria träningen.

Foto: Göran Larsson

Dagens mek är min vän Pontus som hjälpt mig transportera slicks men denna dag kommer han visa sig vara ett ovärderligt bollplank. Efter passet förklarar jag vad jag upplevt och ber om hjälp att titta på bilen under nästa pass som är tidskval. Jag rör med andra ord inte bilen innan jag går ut. Med vetskapen om att bilen är lynnig i vänstersvängar så accepterar jag det och försöker köra så gott det går. Ungefär 1.15 tider blir det och även om jag nu kan ta bilen runt banan så är det med försiktighet.

Jag låter bilen svalna medan jag äter lunch. Pontus har sett att bilen är uppenbart skev i vänstersvängar och hans tydliga rekommendation är att höja höger fram. Efter lite eget inre resonemang (och med visuell hjälp av en stol) så instämmer jag i hans förslag och höjer den fjädertallriken 1,5-2 cm. Sedan bär det ut på andra tidskvalet och nu känns bilen betydligt bättre i vänstersvängar. Det går betydligt bättre vilket laptimern visar med 1.14 tider som bäst. Däremot känner jag ett rytmiskt dunkande. Min strategi blir att köra vidare, avtar dunkandet är det något jag plockat upp, ökar det är däcket skadat. Det ökar så jag avbryter passet innan det flaggas av.

Väl i depå så hittar jag bromsplatta höger bak. Jag känner mig väldigt nöjd att jag fått med ett par reservhjul att byta till. Så det blir att skruva på dem så man kan vara med i racet. I starten tar lamporna lång tid att släckas och en del tjuvstartar. Det stör min koncentration så jag får en dålig start. I vilket fall kör jag racet sist, bilen är helt ok att köra med Yokohama fram och Hankook bak. Tydligen klämmer jag till en 1.14,1 men det är långt ifrån tempot jag ska hålla.

• 

  Foto: Göran Larsson

Jag kan inte låta bli att förundras över hur mycket det som rör sig i skallen påverkar körningen. Visserligen så gick bilen på däcksläpp i många kurvor och varvstoppet gick i ganska frekvent så man slökörde inte, men det var däremot ingen snygg körning. En annan sak är att jag under dagen varken var så noga med att mäta däcktemp eller kollade logfiler. Det var liksom inte lönt. Höll på att glömma att jag fick ett kvitto på att förra årets tankrenovering var en hit, jag tankade nämligen fullt för första gången och det var härligt att slippa känna lukten av bensin efteråt. Annars var ju 18grader och solsken under dagen närmaste perfekta förhållanden att locka fram greppet. Fast å andra sidan är vackert väder, gott sällskap och att få växa som förare bra recept på en riktigt bra dag 🙂 .

Inför KM4 och vindrutenoja

Nu blåser det upp mot klubbtävling igen. Årets första missade jag då det blev logististikkaos i hushållet så jag fick med sorg stryka årets backtävling. Jag blickar nu mot deltävlingen på Sturup och till tävlingen så har bilen fått en ny vindruta. För ett bra tag sedan råkade jag tappa torkararmen utan blad och fick en spricka i rutan. Det är ingenting som stört varken mig eller bilprovningen men likväl retligt. Så slog det mig att jag har glasskadeförsäkring på bilen och ringde mitt försäkringsbolag varpå de bekräftade att försäkringen täckte denna typ av skada samt tog emot uppgifterna. De bokade även in mig hos Ryds Bilglas i Lund. Efter någon ombokning och lite annat så blev rutan bytt. Men när jag skulle betala så hade det tydligen blivit något datorstrul att överföra uppgifter till försäkringsbolaget. Där sparkar min noja igång. Jag lämnar stället med uppgiften att en faktura på beloppet på självrisken ska skickas hem till mig. Tack och lov blev det även så men jag kunde inte låta bli att tänka att någon illasinnad tjänsteman skulle skicka hela kostnaden till mig endast för att jag haft mage att dyka upp med en tävlingsanpassad bil. I vilket fall är det helt otroligt vad bra det blev med den nya rutan.

Och med den nya rutan på plats så får man en utomordentligt bra ursäkt att leka med klistermärken. Påpassligt hade garagekompis Andy redan försett mig med en hel drös sådana. Så efter lite kladdande så sitter det nu en ny streamer och vettiga startnummer på plats. Det ser lite prydligare ut.

Så var jag på besök hos mina hjältar http://fhracing.se. Fick hjälp med att kontrollera mina gamla BBS 8×15″ och de visade sig vara runda, de skador de har är tack och lov kosmetiska. Sedan fick jag lagt på däck så jag nu har ett par nödhjul, jag kan alltså köra slut på däck men fortfarande ha möjlighet att köra färdigt. Intressant är att detta är troligtvis Thomas Larssons gamla Hankook och på fälg ser det betydligt mer rätt ut med 235/620r17. Till slut hjälpte de mig ordna med vågar så jag kan ställa cornerweight.

Hur svårt ska det vara att få till hörnvikten? Totalt omöjligt, tydligen. Jag pumpade däcken och kopplade loss krängningshämmarna som förberedelse. Sedan började jag justera och väga. Men det spelade ingen roll hur jag skruvade för cross rörde sig inte. Det intressanta var att om jag lutade mig in mot passagerarsidan så reagerade vågarna. Jag gav upp då det inte fanns någon mer tid. Tävlingen får köras med bilen såhär och så får jag göra en mer grundlig koll med en ny vägning senare.

Så vad tror vi om Sturup? 1:11,01 är personbästa och ska jag komma i närheten krävs det först och främst bra väder. Jag hade höga förhoppningar om att få bilen injusterad men då jag misslyckats med hörnviktningen så skruvas förväntningarna ner. I vilket fall hoppas jag på en körbar bil och jakten på däcktemp kommer fortsätta. Så kom jag på att jag inte har en mekaniker så vi får se om det blir däck på takräcke detta året också 😉 . Nåväl, vi får se hur det vecklar ut sig…

I skuggan av mitt första rally

Jo men såhär va… Jag har sedan jag blev medlem i MSCC 2004 funderat på att köra ett av klubbens rally. Det verkar trevligt och något jag tycker man borde ha prövat på. Tanken har varit att köra med Porschen, även på senare år när bilen är tävlingsanpassad 😉 . Det har inte blivit av.

I lördags var det SSM Rally, ja det hade blivit flyttat från det normala som brukar vara i samband med tävlingarna på Knutstorp. Jag har hjälpt till vid tidigare event och fick frågan igen inför denna gång. Det hela slutade med att min hustru fick guida iväg deltagarna i starten, varpå jag fick agera barnvakt pga hosta. Sonen och jag fick hålla oss på avstånd men man fick ändå se de härliga ekipagen. Efter bilarna kommit iväg och familjen fått lunch och ett par besök i butiker, så funderade vi på vad som skulle ske under resten av dagen. Vi hade en ”road book” så då skulle vi lika gärna köra Rallyt, även om det var helt utom tävlan och utan sportbil dessutom. Så vi körde den trevliga vägen som en skugga efter de övriga deltagarna. En felkörning blev det och när jag senare rättade svaren hade vi 6 rätt av 11 (Vi räknade inte utslagsfrågan). Vi kom givetvis fram oerhört sent till målet som var Sportbilsklassikerträffen vid Stockamöllan. Endast ett fåtal bilar var kvar men jag fick en trevlig pratstund med ordförande Ulf. Med tanke på att detta var den absolut första gången vi gör detta tyckte jag det gick bra. Framför allt var det riktigt mysigt och jag fick bekräftat att jag har en ytterst kompetent co driver men sonen har inte samma glöd för denna typ av aktivitet. Får nog ta och göra detta med en sportbil…

Har man inte tillräckligt med jobb så skaffar man sig…

Och hur tänkte vi här? Det är inte direkt så att jag är tidsmiljonär med oceaner av tid att förfoga fritt över. I vilket fall har jag nu kommit över ett par gjutformar till turbo/S2 diffusern. Bakgrunden till denna galenskap är att det bor en liten Koenigsegg i mig, ni vet ett väsen som redan i ung ålder drömmer om att bygga sin egen sportbil. En hel sportbil kommer nog aldrig bli av, det finns annat i livet som jag hellre gör, köra racing till exempel 😉 . Men en liten karossdetalj skulle göra att att drömmen om tillverkning uppfylls. Om det så bara blir för eget bruk och formen redan är klar. Det började med att jag drömsurfade och försökte hitta en lättviktvariant av diffusern, det helade slutade med en konversation på Messenger med förhandling om sagda formar. Nu är ju detta inte någon prioriterad modifiering men jag kunde helt enkelt inte låta bli. Det är ursprungligen från en plastbyggare som var aktiv för sådär 10 år sedan och pluggarna ser verkligen fina ut. Kruxet i detta är att jag har kommit överens med förra ägaren att jag skall leverera 2st färdiga enheter inom 2år. Nästa bit är att hitta kunskap och jag fick tag på Morgan som byggt formarna en gång i tiden. Ett trevligt samtal med oerhört mycket fina råd. Så nu får jag alltså lära mig plasta, fast det ser jag snarare fram emot.

Så för att inleda semestern ordentligt skred jag till verket med plastningen. Jag hade läst Ajdens fina guide men var väldigt nervös. Det tog tid och blev lite stressigt under processen däremot jag lärde mig kolossalt mycket under tiden. Sedan följde en tid av spänd förväntan och ett par dagar senare stod jag inte ut längre, jag behövde veta om jag lyckats. Med andra ord ville jag veta om jag hade gjutit ihop allt jag rört vid och därmed gjort formen obrukbar eller om jag faktiskt tillverkat en plastdel. Det satt hårt men sakta och med systematisk övertalning lossnade det. Det bästa var att formen fortfarande är intakt. Kan meddela att man var bra lycklig när man gick och la sig. Nu är det bara resten kvar…

Mera Buggfix

Alltså det där bakre dimljuset har förföljt mig ett bra tag nu. El är inte min starka sida och mina försök att få till den reglementskorrekta funktionen har sträckt sig till att putsa jordpunkter, utan framgång. Nu tog jag mig tid att faktiskt gå till botten med det. För lite återkoppling kan jag upplysa att 924S kopplingsschema är mer likt en svensksåld 944 -84 än en US 944 -84 😉 . Efter mycket studerande, mätande och byglande kan jag konstatera att mitt dimljus-system i grunden funkar som det ska, däremot verkar något vara lite vajsing med strömmatningen. Vid säkringen till bakre dimljus går det även vidare en kabel till reläboxen där den av någon anledning koppats till relä nr 5. Den ska tydligen styra spolarfunktionen till lamporna om jag fattat det rätt (sån finns inte längre på min bil). Har tappat tålamodet att söka vidare så jag har helt sonika bytt matningen till säkringen och kopplat bort kabeln till reläboxen. Resultatet är att jag kan slå på bakre dimljus när helst jag så behagar, oavsett huruvida motorn snurrar eller positionen på tändningen eller om andra lampor är påslagna. Med andra ord kan jag nu köra med halvljus och dimljus bak om det blir wet-race 😀 . Det fina är att det är gjort med en bygling så alla originalprylar används och det går att återställa.

Sedan försåg min hovleverantör av begagnade 944 delar, Niklas mig med ett rattspakställ. Så nu sitter den i bilen och då fungerar blinkersreturen igen 😀 .

Återställning

Jeah.. det har varit rätt dött sedan senaste körningen. Har varit upptagen med annat hemmavid men det har beställts grejer som behövts återställas till funktionsdugligt skick. Främst fick jag tag på ett begagnat generatorstag. Demonterade fjäderbenen för jag tyckte mig se fukt och som ni kan gissa har jag läckagenoja. Tack och lov visade sig min oro obefogad, däremot gjorde jag en annan upptäckt, mina fjäderbenslagringar var glappiga. Kan ha varit det besiktningsmannen inte kunde lokalisera. Nya beställdes och kostade på mig ett par damtätade (DGE 20 FW-2RS Durbal 20x42x25, så jag kommer ihåg), har ingen aning hur bra de är men de hade rätt mått. De som satt i var av okänt ursprung så förhoppningsvis håller de nya en stund. Vad jag finner fascinerande är att camberplattorna köptes av Utzon för något decennium sedan och salufördes med kommentaren att lagren inte var av bästa kvalitet, tycker ändå det var vettig livslängd. Nu sitter grejerna på bilen i vilket fall 😀 .