Och hur tänkte vi här? Det är inte direkt så att jag är tidsmiljonär med oceaner av tid att förfoga fritt över. I vilket fall har jag nu kommit över ett par gjutformar till turbo/S2 diffusern. Bakgrunden till denna galenskap är att det bor en liten Koenigsegg i mig, ni vet ett väsen som redan i ung ålder drömmer om att bygga sin egen sportbil. En hel sportbil kommer nog aldrig bli av, det finns annat i livet som jag hellre gör, köra racing till exempel 😉 . Men en liten karossdetalj skulle göra att att drömmen om tillverkning uppfylls. Om det så bara blir för eget bruk och formen redan är klar. Det började med att jag drömsurfade och försökte hitta en lättviktvariant av diffusern, det helade slutade med en konversation på Messenger med förhandling om sagda formar. Nu är ju detta inte någon prioriterad modifiering men jag kunde helt enkelt inte låta bli. Det är ursprungligen från en plastbyggare som var aktiv för sådär 10 år sedan och pluggarna ser verkligen fina ut. Kruxet i detta är att jag har kommit överens med förra ägaren att jag skall leverera 2st färdiga enheter inom 2år. Nästa bit är att hitta kunskap och jag fick tag på Morgan som byggt formarna en gång i tiden. Ett trevligt samtal med oerhört mycket fina råd. Så nu får jag alltså lära mig plasta, fast det ser jag snarare fram emot.
Så för att inleda semestern ordentligt skred jag till verket med plastningen. Jag hade läst Ajdens fina guide men var väldigt nervös. Det tog tid och blev lite stressigt under processen däremot jag lärde mig kolossalt mycket under tiden. Sedan följde en tid av spänd förväntan och ett par dagar senare stod jag inte ut längre, jag behövde veta om jag lyckats. Med andra ord ville jag veta om jag hade gjutit ihop allt jag rört vid och därmed gjort formen obrukbar eller om jag faktiskt tillverkat en plastdel. Det satt hårt men sakta och med systematisk övertalning lossnade det. Det bästa var att formen fortfarande är intakt. Kan meddela att man var bra lycklig när man gick och la sig. Nu är det bara resten kvar…
Alltså det där bakre dimljuset har förföljt mig ett bra tag nu. El är inte min starka sida och mina försök att få till den reglementskorrekta funktionen har sträckt sig till att putsa jordpunkter, utan framgång. Nu tog jag mig tid att faktiskt gå till botten med det. För lite återkoppling kan jag upplysa att 924S kopplingsschema är mer likt en svensksåld 944 -84 än en US 944 -84 😉 . Efter mycket studerande, mätande och byglande kan jag konstatera att mitt dimljus-system i grunden funkar som det ska, däremot verkar något vara lite vajsing med strömmatningen. Vid säkringen till bakre dimljus går det även vidare en kabel till reläboxen där den av någon anledning koppats till relä nr 5. Den ska tydligen styra spolarfunktionen till lamporna om jag fattat det rätt (sån finns inte längre på min bil). Har tappat tålamodet att söka vidare så jag har helt sonika bytt matningen till säkringen och kopplat bort kabeln till reläboxen. Resultatet är att jag kan slå på bakre dimljus när helst jag så behagar, oavsett huruvida motorn snurrar eller positionen på tändningen eller om andra lampor är påslagna. Med andra ord kan jag nu köra med halvljus och dimljus bak om det blir wet-race 😀 . Det fina är att det är gjort med en bygling så alla originalprylar används och det går att återställa.
Sedan försåg min hovleverantör av begagnade 944 delar, Niklas mig med ett rattspakställ. Så nu sitter den i bilen och då fungerar blinkersreturen igen 😀 .
Jeah.. det har varit rätt dött sedan senaste körningen. Har varit upptagen med annat hemmavid men det har beställts grejer som behövts återställas till funktionsdugligt skick. Främst fick jag tag på ett begagnat generatorstag. Demonterade fjäderbenen för jag tyckte mig se fukt och som ni kan gissa har jag läckagenoja. Tack och lov visade sig min oro obefogad, däremot gjorde jag en annan upptäckt, mina fjäderbenslagringar var glappiga. Kan ha varit det besiktningsmannen inte kunde lokalisera. Nya beställdes och kostade på mig ett par damtätade (DGE 20 FW-2RS Durbal 20x42x25, så jag kommer ihåg), har ingen aning hur bra de är men de hade rätt mått. De som satt i var av okänt ursprung så förhoppningsvis håller de nya en stund. Vad jag finner fascinerande är att camberplattorna köptes av Utzon för något decennium sedan och salufördes med kommentaren att lagren inte var av bästa kvalitet, tycker ändå det var vettig livslängd. Nu sitter grejerna på bilen i vilket fall 😀 .
Jag tror visst bestämt jag har en speciell förmåga att köra sönder saker. Det är inte så att jag har klotat bilen eller något sådant allvarligt men åter har jag lyckats fördärva lite udda prylar när jag kört. Men först lite uppföljning om mina fjäderben. Det blev helt odramatiskt och förvånansvärt bra tillslut. På torsdagen innan körningen fick jag sms från Postnord om att de kunde hämtas ut. Detta utan att kräva mig på ett endaste öre i avgift. Med andra ord blev hanteringen precis lika smidig som mina tidigare garantiärenden hos AVO innan brexit. Så på fredagen skruvade jag dit dämparna och packade bilen.
Foto: Anderas Freed – Visst måste man ha en bild på bilen tillsammans med rapsfält!
Så på själva träningsdagen möter jag upp med min mekaniker Andy på Ljungbyhed. Som granne har jag Fredrik Olsson och det blir en väldigt trevlig dag. Dessutom är det nära nog perfekta förhållanden med ca 18 grader och sol. Nu skiftar mina förhoppningar att putsa personbästa under dagen. Vi får bytt hjulen och dagen till ära blir min nya momentnyckel provad, förbaskat fint verktyg att dra hjulmuttrar med. 4 pass var inplanerat och mina låg sist i sekvensen som vanligt. Så det blir tid för mingel.
Så var det dags att ut och åka. Ljungbyhed har jag kört förr men jag är inte riktigt helt hemma här. Jag går ut och kör på hyfsat hårt för att få igång däcken. Det känns lite överstyrt och på andra varvet snurrar jag av, helt överrumplad av att bakvagnen släpper. Inget farligt, bilen stannar ute i gräset så det är bara att starta motorn och köra vidare. Det jag sabbat i avåkningen är att min Performancebox inte vill hitta satelliter så jag ser inga tider och ej heller blir det några loggar. Det är mixad trafik kan man säga och mot slutet av passet har min osäkerhet övergått till ett anständigt flyt. Jag jobbar nästan direkt med ingången i chikanen, först med att släppa gasen in i (istället för att bromsa) för att sedan jobba mig mot full gas. I depån får jag hjälp med temperaturkoll av däck men som väntat är det inte mycket av det. Däremot ligger trycket på 2,6 vilket genast justeras ner till 2. Via internetz ser jag att tidtagningen hade registrerat mig på 1:05,1 vilket inte är så illa när allt kommer omkring.
Foto: Andreas Freed
Lite mer mingel och sedan går man ut på nästa pass. Körningen blir ytterligare lite bättre i den blandade trafiken. Chickanen börjar ta sig. Ingången klarar jag enkelt med lite lätt lyft på gasen och det är här jag även börjar tänka på utgången. Den är riktigt snabb men det är dålig sikt så att få till det viktiga spåret ut är lite av en utmaning. Tempen har inte tagit sig i däcken trots lite mer attack och jag ligger fortfarande på 1:05 tider. Laptimern funkar fint detta pass så det blir en koll i loggarna innan lunch. Skillnaden mot 2019 är dramatisk, ingången i chikanen är uppenbar men utgången har jag en del att lära från tidigare körningar.
Nu händer det. Jag går ut på tredje passet med gott självförtroende och med 2 mål i sikte. 1. tända slicksen med vrålkörning, 2. få till utgången på chikanen. Om jag lyckas med bägge vet jag att jag har ett nytt personbästa. I början av passet får jag jaga en Ginetta som jag även behöver ta mig om. Får även lite draghjälp av Fredrik O i sin monster Ginetta. Har mycket djupare broms in i kurvorna och hård gas ut ur, så snart känns det som det fäster lite bättre. Chikanen tar sig bra men helt ärligt är utgången läskig och nyckeln är att hålla pedalen nere vad som än händer. När man får till det får man en lätt dopaminkick 😉 . Givetvis kommer varvet när man fegar och straffas direkt. Resultatet är att jag gränslar curbsen i utgången och kör över ungefär 3 plaststolpar under processen. 1,03,6 har jag pressat ut, helt i linje med min plan. Nu finns det även någon form av temperatur i mina däck vilket är kul.
Så var det dagens sista pass. Humöret är på topp och nu är jag taggad. Jag vill kunna spräcka 3:an, kanske lite optimistiskt denna dag men en låg 3 borde vara görbart. Det känns som jag lyckats tända bilen så nästa är förutom finslipa chikanen även bromsa hårdare. Referenserna sitter bra och det finns marginaler att ta av. Sätter mig i bilen och startar motorn, laddlampan lyser, ingen fara, bara att gasa till så slocknar den som vanligt. Eller inte. Vad i hela..??!! Med Andys hjälp så börjar felsökning och jag kör bra paff när jag inte kan se något spår av justeringsstaget för generatorn. Det är precis som om någon stulit den. Minns inte om laddlampan lyste när jag körde in från passet tidigare men det mest besynnerliga är att den lossnat och letat sig ut utan sabotera något på vägen. Ok, slutkört för dagen och packa ihop och linka hem på batteriet. Har fortfarande ett stort 63Ah batteri i bilen så det gick bra. Väl i garaget hittade vi, förutom lackskrap efter konstolpar, att emblemet tillsammans med packningen lossnat. Hur kör jag egentligen?
Röd: 2021 1:03,6, Blå: 2019 1:04,2
Nåväl, det är kul att kika loggar. Det finns 2 uppenbara skillnader mellan 2019 och 2021 personbästa. Chikanen är där man hittat mest tid även om man inte håller full gas in i. Sedan är det intressant att se att det är rejäl hastighetsskillnad på rakan om man kört med tidigare dränkt luftfilter eller med ett normalt. Jag vet att jag borde vara snabbare men jag ser att det faktiskt går att köra ännu fortare istället för att undra hur hur det ska gå till. Det är väl här det bistra sanningen kommer in, att jag måste träna mer. Ett positivt steg i min utveckling är att jag nu börjar närma mig en ett vettigt däcktryck. Under dagen försökte jag hålla det runt 2 bar och jag vet hur jag ska köra för att komma upp i temp. Har lite mer att ta av men jag tror jag ligger på gränsen för hur breda slicks jag kan åka. Jag testade även att ha på mig min pulsklocka av ren nyfikenhet. Tydligen lyckas jag komma upp i 160 i puls under ett seriöst pass. Jösses vilken kul dag det var 😀 .
Jo, mina stötdämpare prövar mitt tålamod. Inte nog med att man förväntar sig rimlig livslängd efter renovering så är det inte lockande längre att skicka delar till UK. Jag har tidigare anlitat DHL som fraktat ett par dämpare för sådär 300kr. Men ska man skicka motsvarande utanför EU får man multiplicera med ungefär 5. Vid denna upptäckt gick tankarna till att istället ge pengarna till en lokal firma och jag ställde faktiskt frågan via mina kanaler. Lite snålt med svar samtidigt som jag upptäckte att Postnord hade ett vettigt pris för frakt till UK. När jag dessutom fick tag på AVO så beslutade jag mig för att skicka till dem i alla fall. Men fy för dokumentationen som krävs för att tullmyndigheterna inte ska komma hem och skjuta ens husdjur. Så vi får se hur detta slutar. Kommer de slarvas bort och hittas och skickas tillbaka och returneras i sann Postnord anda? Kommer någon del i fraktkedjan tycka det är farligt gods och returnera alternativt skicka saftig räkning? Kommer jag få en fet räkning av tullen för att något i min deklaration inte stämmer varpå mitt paket skickas tillbaka? Om det nu kommer fram så återstår cirkusen att skeppa tillbaka dem hem, kommer det gå och hur mycket kommer det kosta?
Många frågor och svaret på dem får ni i den rafflande upplösningen som ni kommer kunna läsa i en blog nära dig 😉 (Notera att jag inte vågar skriva ut när i tiden detta kommer ske 😉 )
Nåväl, nu försöker jag tänka på KM2 istället. Det råder lite osäkerhet men det ser ut som det åter blir pandemianpassad träning. Jag ska köra oavsett för det är Ljungbyhed som för året blivit tillsnyggat. Vän av ordning frågar hur jag kan köra om jag inte har fjäderben. Svaret är att jag har grävt fram mina gamla som är bestyckade med gula Koni. När jag monterade dem blev jag påmind om varför jag bytte dem och saknade redan de som jag skickade iväg. Halvmeter extra drop och fånig excenterjustering av camber är ett par ”features” som jag glömt att jag stört mig på. Men de gör i alla fall att jag kommer till start och det är värt mycket. Har ingen aning hur bilen blir att köra så förväntningarna är nedskruvade. Om jag kan komma ner på personbästa 1:04,2 blir jag glad och då under förutsättningen att det är torrt. Att komma ner i tid handlar om att behärska banan (låter ganska självklart) och specifikt vet jag ett parti som jag är usel på. Vänstern in från Porsche rakan ska jag kunna hålla fullt, vilket jag inte provat. Nu har man övat på NGK på Knutan så tänkte applicera kunskapen här i hopp om bättre varvtider. Dessutom är personbästa satt med vattenskadat luftfilter som berövade mig på dyrbar hastighet. Så vi får se hur det vecklar ut sig.
Jag känner verkligen för att uppmärksamma bedriften att ta en 944 LM över mållinjen i det klassiska loppet 24 Heures du Mans. Detta var alltså 1981 och inte nog med att bilen tog sig i mål den kom också först i sin klass. Hjältarna som spakade bilen var Jürgen Barth och Walter Röhrl.
Vad jag förstår var bilen egentligen en 924 GTP fast med annan motor. Maskinen var samma typ som produktions 944 och med turbo. Att man valde beteckningen 944 var just för att hjälpa till marknadsföringen av den nya serien.
Jag som kör 944 utan turbo har inte så mycket motorsport att känna koppling till. Därför tycker jag det kul att det finns åtminstone en bil med väldigt snarlik beteckning med det jag själv kör och som har haft framgång i racing.
Så, då var det dags för första körningen på 1,5 år. Det blev på det stora hela bra men i sann anda av racing inte alls vad jag hade räknat med. När jag körde till Knutstorp hade jag den där gnagande känslan att något skulle gå riktigt snett. Ni vet den som kommer när man har haft god tid att förbereda och systematiskt bockat av allt (redan på onsdagen innan hade bilen fått en snabb tvätt), man tycker helt enkelt det gått för lätt så därför kommer den kosmiska rättvisan slå tillbaka, med ränta 😉 . Min ovärderliga mek Roy hjälpte mig med att transportera slicks och hjälpte sedan klubben med att stå flaggvakt (tusen tack!). I depån blev mina grannar en av mina tidigare elever från Racingskolan och den oerhört trevliga Thomas, bägge med seven ekipage. Då det bara var träning och dessutom corona-anpassat event så var logistiken minimal och 4 pass var planerat under dagen. Vad jag totalt förbisett var den låga temperaturen (ca 8 grader) som skulle hålla sig hela dagen och tillsammans med blåst skulle spöka för mig under dagen.
Trasslar in mig i bilen för första gången. I och med att Modsport/RS passet ligger sist i gruppsekvensen har jag haft god tid att lasta ur, byta däck och mingla. Så ut på passet och det känns väldigt halt. Det är en del trafik men det går rätt fort att komma upp i ett vettigt tempo. Det känns rätt bra för jag känner inget klonk, skrammel eller annat som ger tecken på fel. Nu försöker jag få till lite attack. Men NGK är lite för mäktigt på detta passet, däremot går det helt ok över bäcken. Provar lite högre bromstryck på rakan men det blir bara rök i backspegeln. Även om det senare inte känns lika halt så är det fortsatt såsigt med mycket däckkas. Kör som bäst 1:11,6 alltså inget att hurra över däremot känns det som att den värsta rattrosten har släppt. Jag har trott att min nya VDO oljetempmätare var stendöd men i slutet av passet visar det tecken på liv och visar blygsamma värden. I depån kollar jag däcken efter temp men det inte finns någon sådan att finna där.
Foto: Göran Larsson
Pass 2 rullar jag ut på efter mer depåmingel. Inte lika halt och det är lite växlande trafik. Får in bättre flyt i körningen och jag försöker köra så hårt det går för att väcka liv i däcktempen. På rakan provar jag labba med bromstryck men det blir inte bra. 1:10,5 kör jag som bäst vilket indikerar att jag är på rätt väg. Det är inte städad körning och jag sitter och önskar kortare utväxling i styrningen, kanske också en större ratt. Men jag är tillbaka i ett för mig ett normalt tempo. Åter letar jag däcktemperatur när jag ställer bilen men den behagar inte att uppenbara sig 😦 .
Thomas tyckte jag skulle ta över hans gamla 8,5×17″ Boxster fälgar vilket var väldigt uppskattat och jag kände att behövde bjuda honom på lunch. På lunchen får vi sällskap av Niklas, dagen till ära som ärad funktionär. Han mobbar mig för att missat cornerweight. Han har rätt för det har jag. Hans hån kommer från att betraktat mitt högra bakhjul som inte haft hyfs att rulla under inbromsningen på rakan, därav rökutveckling.
När jag efter lunchen rullar ut på tredje passet, slås jag av vilka härliga ekipage jag är ute tillsammans med. Sedan har jag nog lite annan metod att komma igång än många andra. Jag har i regel någorlunda varm motor, så vad jag vill är att få upp värmen i däcken när jag går ut. Detta blir tydligt när jag lämnar depåutsläppet med Thomas i sin riktigt snabba seven bakom mig. Han ligger bakom mig några varv och allt handlar om att jag kör så hårt jag kan direkt. Givetvis kör han om väldigt enkelt och försvinner i fjärran så snart han känner sig redo 😉 . För att droppa andra namn som också är ute så har vi Oscar i sin nya Mallock och givetvis magister Mumm från Racingskolan. Nu kör jag så hårt som jag minns att körde för att få upp tempen och bästa tiden på passet blir 1:10,9 men fortfarande ingen temp i däcken. Oljetempmätaren visar misstänkt låga 65 grader.
Sista passet kör jag på känsla och struntar helt i metoder och tekniker. Allt handlar om att få däcken att jobba maximalt i ett sista försök att får upp någon däcktemp. Det är rätt gles trafik och rätt kul att notera att jag hänger med Ginettorna. Det går på kas i varje kurva, både in i, inne i och ut ur, med växlande understyrning och överstyrning beroende på humör. Jag får nästan till NGK med 3cm lyft på gaspedalen upp för backen och sedan rakt ner i mattan med kas ned för andra sidan. Det känns att det händer något i positiv riktning med greppet och 1:10,2 blir bästa varvtid för dagen (Pontus är och förblir snabbare än mig denna dag 😉 ) .
Ytterligare en fantastisk bild av Göran Larsson
Ok, jag tar det tråkiga direkt i min summering. Det fanns inte en chans att få till temp i däcken och därmed hade jag inte den där sista skärpan att finslipa min körning. När jag bytte hjul så så får man dagens bajsmacka serverad, läck på ena framdämparen 😦 . Alltså en av desamma som var en tripp över till UK och fick genomgång, har då endast gått denna träning 😦 . Men det var en riktigt bra dag i vilket fall. Bara att får träffa alla kompisar igen och enbart glada miner gör att man minns det som en fantastiskt dag. Bortsett från avföringssmörgåsen (som inte jag varit och klåpat mig med) så var det oerhört skönt att få kvitto att allt sitter ihop som det ska, vilket var det jag oroat mig för mest. Sedan känns det verkligen att jag fått avrostat mig och jösses vad kul det är att köra räserbil 😀 . Tusen tack till alla som ställde upp och gjorde träningen möjlig 😀
MSCC fick inget tävlingstillstånd så det blir träning i stället. Hade så gärna fått strida igen då det verkligen ger den sista skärpan i körningen. Men träning får duga, har ju inte kört på 1,5 år så taggad är jag verkligen. Bilen är klar att köra 😀 . Bytte bromsvätska och försökte lufta kretsen till kopplingen med. Kollade även balansaxelremmen, men åter tror jag att jag är skadad av att ha en silkeslen sexa till vardags som får en fyra att kännas väldigt skakig 😉 . Slangarna för bromskylning åkte på samt även mina spacers. Slarvade bort en hjulmutter men det får lösa sig till körningen. Hade önskat en hjulinställning men det är det inte tid till så jag får köra med hur den står. I vilket fall verkar allt OK.
Liten bild på g-krafterna från Knutstorp både i längsled och sidled. I mitt tycke snåla värden i längsled.
Så, vad är förväntningarna inför KM1? Jag hoppas främst på torrt väder. Körmässigt vill jag snabbt få väck den befarade rattrosten. Vill få den där härliga känslan jag minns från 2019 där allt lirade, jag hade fantastiskt förtroende för bilen och kunde bromsa långt in i kurvorna. Sedan minns jag att även fick en bra känsla för däcken när de kom upp i temp. Utöver det vill jag äntligen kunna hålla fullt över NGK 😉 , det var snubblande nära förra gången. Men en sak jag vill öva är att bromsa hårdare. 1,3 G kan jag hålla i kurvorna och då kan jag tycka att bromsa futtiga 1G är lite snålt, om ni förstår vad jag menar 😉 . Det som hämmar mig är i vanlig ordning min skalle, jag har en lite noja att flatspotta däcken. Men det är som sagt i min skalle för det står en trave däck därhemma att ta av 😉 . Varvtiderna på första körningen på hemmabanan Knutstorp blir jag nöjd om de ligger runt personbästa 1:09,1 . Vi får se hur det går…
Sådär, då vart bilen besiktigad och kan framföras på rikets vägar fram till april 2023. Det gick bevisligen bra och jag fick ett par tips på vägen. Ena var pinsamt slarvigt infäst bromsslang den andra var mer jobbig, glapp någon stans i framvagnen. Eftersom vi inte kunde lokalisera var det var blir det extra störigt, mitt pragmatiska sinne säger att jag kör vidare så det framträder tydligare men å andra sidan sätter det sig på mitt förtroende för bilen. Lite synd att det inte var Peter som besiktat bilen de senaste 15 åren, utan en annan väldigt kunnig Peter som tog hand om bilen. Efteråt blev det ett besök hos min vän Goran för att titta på hans Alfa och fick med mig några porschebitar (tusen tack 😀 ). Nu återstår det bara lite prepp för race, typ hjulvinkelkoll och montering av småplock. Jag är verkligen glad att jag kommit så här långt 😀 .
När bilen rullades in i garaget för sådär 1,5 år sedan hade jag en att-göra-lista. När jag kikar på den blir jag ganska nöjd faktiskt:
Bensinlukt – Fixat
Växellådsöversyn – Fixat
Framdämparöversyn – Fixat
Se över Kopplingshydraulik – Fixat
Bogseröglor – Nä..
Lösa dimljustrasslet – Inte riktigt där än…
Huvpinne – Nope
Regnskydd till snorkeln för luftfilterburken – Nope
Oljetempmätare – Den sitter på plats men den funkar ju inte…
Om tid finns (det hans med något..)
Tornstag – Fixat 😀
Få igång elbackspegeln – Nä
Nu är tanken att köra och så får vi se vad man hinner med där emellan.
Såja, nu är bilen så gott som redo för besiktning, snabb höjdjustering, koll av spolar funktionen, koll av lampor och limning av innerbackspegel hanns med. Tänkte dra en svamp över bilen men lade ner den aktiviteten när det började snöa. Men jag fick äntligen monterat min egenprintade kyltrattar.
På mitt förra jobb blev jag uppmuntrad att sätta mig in i ”additiva tillverkningsprocesser”, dvs 3D Printing. Bästa sättet att lära sig är att ta ett verkligt exempel för att utforska. Så det gjorde jag 😉 . Har funderat på en snyggare lösning till insugen för min älskade bromskylning. Tanken var att göra en enhet som har rörbiten för slanganslutning och som skruvas fast med original infästningen till dimljusen. Sedan hade det varit tjusigt med en infästning för nätet. Så det blev lite klurande i CAD och resultatet blev ganska elegant, tycker jag. Så lösningen är att man sågar upp hålet på baksidan av dimljusbaljan i frontspoilern till strax mer än 75mm. Därefter kan man förbereda tratten med nät som klipps ut, bockas och träs igenom urtagen i tratten. Sedan ska det bara vara att sätta i tratten i hålet och när man skruvar fast den så säkrar man även nätet.
Det är en rätt intressant process. För den nyfikne använde jag Creo när jag caddade, det alltså ett riktigt CAD program som kostar asmycket i licens 😉 (kom nu inte dragande med att riktigt CAD är Catia eller Solid Works, det är samma skit 😉 ) Lite overkill men ironiskt var det det smidigaste för mig. Sedan behöver man bearbeta cadfilen i ett beredningsprogram så maskinen vet hur att printa prylen. Slutligen tar man beredningsfilen och stoppar in i printern. Nu hade jag bara tillgång till PLA som material men det får duga till dessa delar. Det sura var att printern var för liten för min insugstratt så den fick göras i 2 delar. Annars är det rätt kul och man märker att det är mycket man skulle kunna labba med. Som nybörjare nöjde jag mig med standardinställningarna. Jag har blivit frälst i verktyget och jag tror jag behöver en hemma 😉 .
Slutligen kan jag avslöja att jag även har printat en snorkel som jag tänkte se om det löser bekymret med att evakuera varm luft från kupén. Men det får jag återkomma till senare…
Publicerat iKaross, Mek|Kommentarer inaktiverade för 3D print och påskmek avslutat
