KM4 – Förtroendesmäll

Jag vill hävda att jag är en emotionell förare, känns det bra så går det fort men känns det fel så kör jag löjligt långsamt. På MSCC deltävling på Sturup fick jag en smäll på självförtroendet. Fast jag hade en väldigt trevlig dag och jag kom hem med många nya lärdomar. Jag visste redan på vägen till tävlingen att jag antagligen skruvat bort mig på cornerweight och redan där bromsar mitt psyke ner min framfart. Det är väl lite där jag måste jobba för om jag kan döda hjärnspökena har jag bättre förutsättningar att köra bra. Men det var ju inte bara hjärnspöken. Första träningspasset blev det uppenbart att vänstersvängar var läbbiga. Bilen var helt annorlunda mot den bergfasta och stabila vän jag fått känna tidigare. In i kurvan vill bakändan ut lite som den vill och det blir lätt hjulspinn i utgången. Dessutom hör jag däcksrik bakom mig vid flera inbromsningar. Som referens kör jag 1.18 tider som bäst under den fria träningen.

Foto: Göran Larsson

Dagens mek är min vän Pontus som hjälpt mig transportera slicks men denna dag kommer han visa sig vara ett ovärderligt bollplank. Efter passet förklarar jag vad jag upplevt och ber om hjälp att titta på bilen under nästa pass som är tidskval. Jag rör med andra ord inte bilen innan jag går ut. Med vetskapen om att bilen är lynnig i vänstersvängar så accepterar jag det och försöker köra så gott det går. Ungefär 1.15 tider blir det och även om jag nu kan ta bilen runt banan så är det med försiktighet.

Jag låter bilen svalna medan jag äter lunch. Pontus har sett att bilen är uppenbart skev i vänstersvängar och hans tydliga rekommendation är att höja höger fram. Efter lite eget inre resonemang (och med visuell hjälp av en stol) så instämmer jag i hans förslag och höjer den fjädertallriken 1,5-2 cm. Sedan bär det ut på andra tidskvalet och nu känns bilen betydligt bättre i vänstersvängar. Det går betydligt bättre vilket laptimern visar med 1.14 tider som bäst. Däremot känner jag ett rytmiskt dunkande. Min strategi blir att köra vidare, avtar dunkandet är det något jag plockat upp, ökar det är däcket skadat. Det ökar så jag avbryter passet innan det flaggas av.

Väl i depå så hittar jag bromsplatta höger bak. Jag känner mig väldigt nöjd att jag fått med ett par reservhjul att byta till. Så det blir att skruva på dem så man kan vara med i racet. I starten tar lamporna lång tid att släckas och en del tjuvstartar. Det stör min koncentration så jag får en dålig start. I vilket fall kör jag racet sist, bilen är helt ok att köra med Yokohama fram och Hankook bak. Tydligen klämmer jag till en 1.14,1 men det är långt ifrån tempot jag ska hålla.

Jag kan inte låta bli att förundras över hur mycket det som rör sig i skallen påverkar körningen. Visserligen så gick bilen på däcksläpp i många kurvor och varvstoppet gick i ganska frekvent så man slökörde inte, men det var däremot ingen snygg körning. En annan sak är att jag under dagen varken var så noga med att mäta däcktemp eller kollade logfiler. Det var liksom inte lönt. Höll på att glömma att jag fick ett kvitto på att förra årets tankrenovering var en hit, jag tankade nämligen fullt för första gången och det var härligt att slippa känna lukten av bensin efteråt. Annars var ju 18grader och solsken under dagen närmaste perfekta förhållanden att locka fram greppet. Fast å andra sidan är vackert väder, gott sällskap och att få växa som förare bra recept på en riktigt bra dag 🙂 .

Detta inlägg publicerades i Racerapport. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s