KM2 – Roadsport Family Edition

Alltså vad tar man sig till när frugan jobbar och den tilltänkta barnpassaren kvaddar foten strax innan tävlingen? Min lösning var att helt enkelt ta med sonen till till tävlingen. Han hejar stenhårt på sin pappa men han brinner inte lika hårt för motorsport som sin far och dessutom är han full med energi. Kanske inte de bästa förutsättningarna när man kör Roadsport, dels att jag behöver säkerställa att han är ok när jag är ute och kör och dels att jag har ytterligare en anledning att ta bilen hel hem. Nåväl, det får bli en avslappnad racedag för man vill ju inte missa den. Vi är inte många anmälda, vi är då 3 som kör Roadsport B, Rolf i sin MGB GTS och Ted i en MGF, dessutom ligger man 3:a i mästerskapet och det hade ju varit fantastiskt om man hade kunnat hålla den placeringen till sista tävlingen. Nu ska det köras på Ljungbyhed, en bana som jag tycker mycket om men som jag dessvärre är urkass på. Mitt personbästa på R-däck ligger på pinsamma 1:06 och jag tycker jag borde matcha personbästa på slicks vilket innebär 1:03,6 fast om det blir denna dag är en annan fråga.  

Foto: Andreas Freed

I garaget fick jag lite hemläxa gjort inför tävlingen. Jag har haft ett irriterande dött slag i kopplingspedalen sedan jag renoverade huvudcylindern. Jag tänkte att det kanske varit jag som inte fått rätt på grejerna eller att det är luft i systemet och att det kanske rätar till sig när man kör lite. Nu blev det luftning av kopplingskretsen men det verkade inte behövas. Nu kom jag på att man också kan justera pedalmekanismen så det blev lite akrobatik men jag lyckades justera bort slaget. Nu känns kopplingen som förr och förtroendet är återställt. Passade även på att efterspänna bultar i hjulupphängningen.

Så för att sätta kontexten så började dagen med att vi anlände till Ljungbyheds motorbana en bit efter 8 på morgonen. Det duggregnade på vägen dit och det hade regnat under natten, temperaturen var sådär 15 grader, sedan var det lite blåsigt under dagen. Vi fick avlastat och besiktat  lagom innan förarmötet. Sen tog jag mig ut på träningsessionen. Det var inte fullt utnyttjande av tiden då jag först ville försäkra mig att sonen hade det bra innan jag tog mig ut. Det var lite småfuktigt men men jag fick känna lite på grejerna och få grepp om banan. Jag hittar en fantastiskt bra blickpunkt i utgången på chikanen. Man kan säga att jag sätter tonen med 1:04,3 på det passet och jag är riktigt glad då det är nytt personbästa på r-däck. Efter passet får jag hänga lite med sonen igen. Sedan är det dags att få till en bra kvaltid och nu var det torrt. Med 1:04,333 kör jag fortare än klasskamraterna 🙂 detta blir min kvaltid. Det är lite feglyft in i högfartschikanen men mina bromsningar är djupare och med bra referenser. Under dagen blir det mer tydligt, min bil låser upp bak visserligen är den inte hörnviktad men jag tror bestämt att den helt enkelt är överbromsad bak, den där chassieuppgraderingen känns än mer angelägen… Körningen börjar bli hemtam och bilen är hur snäll som helst. Liksom på Knutstorp kör jag bilen med lätt släpande bakvagn för det liksom bara känns bra och tryggt. Efter lunch blir det ett kort kval där det knappt blir bättre med 1:04,350 .

Min son som i vanliga fall är en oerhört uttrycksfull och social människa, valt att vara blyg under dagen och höll sig för sig själv. Han fick tillgång till sekretariatet och jag kunde rulla ut på dagens enda race. Strax innan hade Patrik från BMW cupen gett mig rådet att komma iväg i starten. Bra råd men inte följde jag det. Själva starten var ok men just biten att komma iväg är där jag brister. Liksom tidigare blir jag omkörd in i första böj 😦 . Nu var det så att jag hade lovat sonen att vi skulle åka till leksaksbutiken och handla om jag vann racet så det fanns inga val än att ta sig om Ted och Rolf. Varvtidsmässigt så skulle det inte vara så besvärligt men man ska även ta sig förbi. När jag jagar Ted så upptäcker jag en Seven bakom, det är Tina som kör i Roadsport A. Hon tar sig om mig men sedan kommer hon inte längre så jag får ta mig om henne. Å så får man jag ifatt Ted igen. Jag kommer ikapp och behöver verkligen klura hur att ta mig om hans bil som också är mer Roadsport C än B. Det blir i ingången på chikanen där jag pressar mig om på innern strax innan och hoppas jag har grepp nog. Det går bra och sedan behöver jag ta hand om Rolf men varven går. Jag ligger riktigt nära nästan ett halvt varv och vi går ut på rakan så ser jag målflaggan. Det blir med andra ord en 2:a placering och dessutom har jag tagit i när jag jagade ifatt med nytt personbästa 1:03,908 . Det är smått imponerande med tanke på att det är typ 3 tiondelar från personbästa på slicks. Det blir med andra ord ingen trip till leksaksbutiken men däremot besök på prispallen. Riktigt kul att få en sådär liten tennpokal, dels för att det var sådär 10 år sedan sist och dels för att man fick slita hårt för den 😀 .

Blå: Slicks 1:03,6 / Röd: R-däck 1:03,9

Så, inte helt optimala förhållanden att tävla men det gick bra. Sonen ville gärna följa med fler gånger men då med någon han känner sig trygg med och som kan hålla honom sällskap när jag är på banan. Tycker jag låter som en bra ide 😀 (sedan kommer ansikten på plats vara mer bekanta). Men fy bubblan vad kul det är med racing, jag måste kriga för att kunna pressa ur det sista av min kapacitet så det här är fantastiskt. Och nu kommer det igen, mitt personbästa kan putsas ytterligare 😉 . Kan nog fila på några kurvor till och hitta ett antal tiondelar, sedan körde jag bilen hela dagen på 2 bar kalltryck 😉 i däcken, jag struntade helt enkelt i att kolla (ingen oljekoll heller under dagen). Så jag är mer än nöjd och jag blir glad att veta att den gamla hunden kan lära sig nya tricks. Men vad som gör mig gladast är att när jag nu får kriga måste förmågan att ta mig om finslipas, även att försvara mig in och igenom första böj. Bilen fungerar bra men det finns 2 irritationsmoment, något knäpper i framvagnen och att det är lätt skrapigt i lådan vid uppväxling. Det första avhjälps nog med lite genomgång av bultar men den andra förbryllar. Jag tror inte det är själva lådan för den har inte gått många mil sedan Tolli kikade på den, kan det vara koppling eller är det växellänkaget som spökar?

Detta inlägg publicerades i Racerapport. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s