KM1 – Den lönlösa jakten på däcktemp

Så, då var det dags för första körningen på 1,5 år. Det blev på det stora hela bra men i sann anda av racing inte alls vad jag hade räknat med. När jag körde till Knutstorp hade jag den där gnagande känslan att något skulle gå riktigt snett. Ni vet den som kommer när man har haft god tid att förbereda och systematiskt bockat av allt (redan på onsdagen innan hade bilen fått en snabb tvätt), man tycker helt enkelt det gått för lätt så därför kommer den kosmiska rättvisan slå tillbaka, med ränta 😉 . Min ovärderliga mek Roy hjälpte mig med att transportera slicks och hjälpte sedan klubben med att stå flaggvakt (tusen tack!). I depån blev mina grannar en av mina tidigare elever från Racingskolan och den oerhört trevliga Thomas, bägge med seven ekipage. Då det bara var träning och dessutom corona-anpassat event så var logistiken minimal och 4 pass var planerat under dagen. Vad jag totalt förbisett var den låga temperaturen (ca 8 grader) som skulle hålla sig hela dagen och tillsammans med blåst skulle spöka för mig under dagen.

Trasslar in mig i bilen för första gången. I och med att Modsport/RS passet ligger sist i gruppsekvensen har jag haft god tid att lasta ur, byta däck och mingla. Så ut på passet och det känns väldigt halt. Det är en del trafik men det går rätt fort att komma upp i ett vettigt tempo. Det känns rätt bra för jag känner inget klonk, skrammel eller annat som ger tecken på fel. Nu försöker jag få till lite attack. Men NGK är lite för mäktigt på detta passet, däremot går det helt ok över bäcken. Provar lite högre bromstryck på rakan men det blir bara rök i backspegeln. Även om det senare inte känns lika halt så är det fortsatt såsigt med mycket däckkas. Kör som bäst 1:11,6 alltså inget att hurra över däremot känns det som att den värsta rattrosten har släppt. Jag har trott att min nya VDO oljetempmätare var stendöd men i slutet av passet visar det tecken på liv och visar blygsamma värden. I depån kollar jag däcken efter temp men det inte finns någon sådan att finna där.

Foto: Göran Larsson

Pass 2 rullar jag ut på efter mer depåmingel. Inte lika halt och det är lite växlande trafik. Får in bättre flyt i körningen och jag försöker köra så hårt det går för att väcka liv i däcktempen. På rakan provar jag labba med bromstryck men det blir inte bra. 1:10,5 kör jag som bäst vilket indikerar att jag är på rätt väg. Det är inte städad körning och jag sitter och önskar kortare utväxling i styrningen, kanske också en större ratt. Men jag är tillbaka i ett för mig ett normalt tempo. Åter letar jag däcktemperatur när jag ställer bilen men den behagar inte att uppenbara sig 😦 .

Thomas tyckte jag skulle ta över hans gamla 8,5×17″ Boxster fälgar vilket var väldigt uppskattat och jag kände att behövde bjuda honom på lunch. På lunchen får vi sällskap av Niklas, dagen till ära som ärad funktionär. Han mobbar mig för att missat cornerweight. Han har rätt för det har jag. Hans hån kommer från att betraktat mitt högra bakhjul som inte haft hyfs att rulla under inbromsningen på rakan, därav rökutveckling.

När jag efter lunchen rullar ut på tredje passet, slås jag av vilka härliga ekipage jag är ute tillsammans med. Sedan har jag nog lite annan metod att komma igång än många andra. Jag har i regel någorlunda varm motor, så vad jag vill är att få upp värmen i däcken när jag går ut. Detta blir tydligt när jag lämnar depåutsläppet med Thomas i sin riktigt snabba seven bakom mig. Han ligger bakom mig några varv och allt handlar om att jag kör så hårt jag kan direkt. Givetvis kör han om väldigt enkelt och försvinner i fjärran så snart han känner sig redo 😉 . För att droppa andra namn som också är ute så har vi Oscar i sin nya Mallock och givetvis magister Mumm från Racingskolan. Nu kör jag så hårt som jag minns att körde för att få upp tempen och bästa tiden på passet blir 1:10,9 men fortfarande ingen temp i däcken. Oljetempmätaren visar misstänkt låga 65 grader.

Sista passet kör jag på känsla och struntar helt i metoder och tekniker. Allt handlar om att få däcken att jobba maximalt i ett sista försök att får upp någon däcktemp. Det är rätt gles trafik och rätt kul att notera att jag hänger med Ginettorna. Det går på kas i varje kurva, både in i, inne i och ut ur, med växlande understyrning och överstyrning beroende på humör. Jag får nästan till NGK med 3cm lyft på gaspedalen upp för backen och sedan rakt ner i mattan med kas ned för andra sidan. Det känns att det händer något i positiv riktning med greppet och 1:10,2 blir bästa varvtid för dagen (Pontus är och förblir snabbare än mig denna dag 😉 ) .

Ytterligare en fantastisk bild av Göran Larsson

Ok, jag tar det tråkiga direkt i min summering. Det fanns inte en chans att få till temp i däcken och därmed hade jag inte den där sista skärpan att finslipa min körning. När jag bytte hjul så så får man dagens bajsmacka serverad, läck på ena framdämparen 😦 . Alltså en av desamma som var en tripp över till UK och fick genomgång, har då endast gått denna träning 😦 . Men det var en riktigt bra dag i vilket fall. Bara att får träffa alla kompisar igen och enbart glada miner gör att man minns det som en fantastiskt dag. Bortsett från avföringssmörgåsen (som inte jag varit och klåpat mig med) så var det oerhört skönt att få kvitto att allt sitter ihop som det ska, vilket var det jag oroat mig för mest. Sedan känns det verkligen att jag fått avrostat mig och jösses vad kul det är att köra räserbil 😀 . Tusen tack till alla som ställde upp och gjorde träningen möjlig 😀

Detta inlägg publicerades i Racerapport. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s