…for those 70 seconds or less…

..I´m free 😉 . Japp, Höstracet blev en riktig höjdare på många sätt 😀 . Upptakten var att jag fick bytt däcket med pyspunka hos FHRacing. Ena framdämparen var lite väl glappig så den demonterades, smordes och monterades. Jag hårdbevakade SMHI appen under veckan för att få grepp om väderläget inför tävlingen. Det fanns hopp och dagen skulle bjuda på torrt, soligt om än kyligt (en bit under 10 grader) väder. Riktigt bra förhållanden med andra ord. Dagen började med de vanliga rutinerna och denna gång hade jag Roy som hade tagit med mina slicks till banan.

Fri träning

Vilken underbar förmån med fri träning. Mina däck var hårdpumpade så däcktrycket behövde justeras, dessutom var det mycket däckrester på dem som behövde skrubbas av. Sedan är det bra med lite uppvärmning av föraren. Vi är i princip halva startfältet ute på träningen så det är mycket trafik. Men det känns väldigt bra, kanske något överstyrt. Under passet märker jag skrammel som verkar komma inifrån kupén och klonkande från ena fjäderbenet. Ser 1:12,2 på laptimern vilket indikerar att denna dagen han det hända stora grejer 😉 . I depån kollar jag däcktryck som får justeras från 2,6 till 2,0. Fjäderbensglappet justeras med efterspänning av bulten till fjäderbenslagringen. Skramlet i kupen blir svårare att hitta men lite småskräp plockas bort under mattorna och en dräneringsslang får fästas upp.

Foto: Ronny Persson – Rätt coolt med hjullyft över NGK men troligtvis lider jag av kärvande kränghämmare.

Tidskval 1

Riktigt glad och uppvärmd går jag ut på kvalet. Det visar sig bli ett fritt pass med mycket  solokörning. Saker flyter på och körningen slipas nästan organiskt. Liksom Sturup övar jag på att bromsa in i kurvorna och det känns bra. Likaså övar jag på inte bromsa upp för NGK samt hålla full gas från Lito hela vägen ut på rakan. 1:11,1 ser jag snart på Performanceboxens display, sedan börjar 1:10 tider visas och så kommer det en 1:10,0 på displayen. Tyvärr blir det gulflagg i Ronnie Peterson med en orange Mallock i gruset 😦 . Kör ett par varv och bestämmer mig att det inte är lönt att köra med så lite kvar av passet så jag går i depå. Dessutom har jag fortfarande ett skrammel i kupen. Kollar temp i däcken som visar ca 40 grader runt om vilket skvallrar om att jag får upp anständig temp. Får sänka trycket i något hjul till 2,0 . Kollar kupen en gång till och hittar en hylsförlängare som är orsaken till skramlet. Nu kikar jag på amigoo för att se vad 1:10,0 innebär. Jo att jag precis ”spräckt-tian” på knutan 😀 . Uppdraget utfört, jag har kört 2 sekunder snabbare än någonsin på r-däck 😀 . Det är ungefär här jag beslutar mig för att strunta i mina metodiska analyser som jag praktiserat tidigare under året. Det finns mer att ta och det får helt enkelt ske på känsla.

Ingen djupare analys men det är ju klar förbättring över NGK denna körning (Röd) mot mitt förra personbästa 1:11,1 från vårracet  (Blå

Tidskval 2

Åter ett hyfsat fritt pass och nu utan skrammel. Jag har fått känsla för när däcken kommer upp i temp och förtroendet för bilen är på topp. Det ska gå att hålla fullt över NGK! Försöker att inte släppa på väg upp men det är svårt, det närmaste jag lyckas komma är strax mer stödgas. Med rätt spår är bilen hur snäll och stabil som helst. Nu får jag även till full gas över bäcken ända från Lito. Hittar även referenserna för bättre optimerad broms men inget jag hinner slipa på. Laptimern säger 1:09,3 som snart backas upp av 1:09,1 . Allt känns riktigt bra med ett helt anständigt spår dock har jag missat sätta på mig solglasögon. Nästa steg för att bli snabbare är att få draghjälp… Efter passet kollar jag hur det ser ut resultatlistan. Dels säger den att jag satt mitt absoluta personbästa 1:09,142 vilket är bra mycket bättre än vad jag hade vågat hopas på 😀 . Fast något jag inte funderat så mycket på är min placering. Jag är van vid att mina klasskompisar tar sig runt på sådär 1:08 i sina Ginetta G20, att ha en placering hade jag på förväg räknat bort. Men så var inte fallet. Tydligen hade jag 2 erkänt snabba Ginettor tätt bakom på 1:09,2 tider och då slår det mig att jag har kvalat 2:a i klassen vilket ger mig många fina poäng i serien. Dessutom kommer jag få starta i mitten av fältet på racet, det har inte hänt sen jag krigade i Roadsport C för sådär 5 år sedan 🙂 . De kan bli ett spännande race…

Det blev lunchtid och min goda vän Jocke kom och hälsade på med bland annat min son. Ytterst tacksam att de kom och sonen hade tydligen riktigt kul att följa racen.

Foto: Ronny Persson – Kapten Persson lägger ut sin oljetanker från kajen… 😉

Race 1

Så efter lunch så är det allvar. Jag startar i mitten med väldigt få Modsport bilar framför mig. Min erfarenhet i klassen säger att jag är startsnabb, kan även komma iväg fortare än Mallocken framför 😉 . Däremot är hela startfältet snabbare än mig på rakan. Det här blir trixigt. Nåväl, det blir en bra start (enligt regelboken denna gång 😉 ). Får gå in mot mitten och vid sidan verkar det som jag är före de vita Giettorna. En bit ner på rakan kollar jag backspegeln och där är är den bekanta karossformen så då kan jag nog gå in mot bankanten in för kurvan och blockera. När jag bromsar så ser jag plötsligt startnummer 19 precis vid min framskärm på innern. Fick lätt chock, hade totalt missat bilen och som tur var hade jag inte gått in helt så det fanns plats tack och lov (Det var verkligen inte meningen Fredrik 😉 ). Lite trafik i första böjen och tappar en placering till Per #64. Den placeringen lyckas jag hålla genom racet. Körningen är inte helt klockren och jag ser som bäst 1:09,6. Men glad är jag när jag passerar målflagg på 3:e plats i klassen 😀 .

Foto: Ronny Persson – Typ såhär var det under racen..

Race 2

Så nu står det saker på spel. Jag startar långt fram och det finns chans att bli 3:a i Modsport 3, med många fina mästerskapspoäng och första pokalen på sådär 10 år. Det blir en bra start igen med lite rokad i de första kurvorna. När det planar ut så har jag Fredrik och Per framför som bråkar om vinst i klassen och Mats och Håkan som försöker komma i kapp mig. Allt går bra till ungefär hälften av racet där min hybris leder mig rakt ner i fördärvet. Jag kör mer i backspegeln och körningen blir värre med fler och fler misstag. De hinner ikapp, sedan sker det oundvikliga, jag blir ombromsad på rakan först av Håkan. Det blir ett par halvhjärtade försök att ta igen det förlorade men jag kör helt enkelt för kass. Sedan är det Mats tur och jag tar målflaggan sist 😦 .

Sedan var det inte mycket mer än att packa ihop och köra hem bilen till garaget för denna säsongen. Även om slutet var ledsamt så var det en dag långt över förväntan. Nästan onsannolikt bra personbästa och strid på pallplatsninvå i klassen kommer jag leva på bra länge nu. Tycker det var ett riktigt bra avslut på 2019 😀 . Ska man reflektera lite så ligger jag rätt till i tempo. Mycket kan tillskrivas förtroendet jag har för bilen. Tempot finns så det ska jag vänja mig vid. Nästa steg är att finslipa körningen vilket jag nu vet hur att göra. För det går att köra fortare 😉 . Bilen behöver lite omsorg, hittade nämligen läckage från två källor, koppling och framdämpare. Men det är något för vinterns projekt som jag återkommer till senare..

Det här inlägget postades i Racerapport. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s