Upp- och nervänd final

Som jag skrev inför finalen är inget givet och allt kan ställas på ända. Man skulle kunna deppa ihop om att man inte ens nådde ner till personbästa med fjantiga 1:12.007 som dagens snabbaste tid. Nä, det stämde helt enkelt inte den dagen men nu är man rutinerad och då vet man att såna dagar finns. Då finns det ingen anledning att tjura. Faktum är att jag hade riktigt skoj 🙂 . Ok, såhär var det. Hade faktiskt fått ihop logistiken utan några stressmoment. Hade fått den lyxiga förmånen att ha garagekompisen Andy som mekaniker och dessutom disponera hans skåpbil 😀 och vi fyllde på den med alla möjliga däck. Men så på morgonen står det klart att min fru kommer vara utslagen under dagen med dålig mage 😦 . Så det blir lite extra att göra på morgonen och det blir senare ankomst till banan. Med stormen Knud som är i färd med att våldföra sig på vårt rike, så är det trots allt inte så farligt väder när jag är på väg till banan. Lite blött och fläckar av blå himmel men inte så farligt mycket vind.

Fri träning

Efter däckbyte, omklädning, anmälan och besiktning så blev det dags att gå ut den fria träningen. Oerhört uppskattat att ha ett tillfälle att mjuka upp. Visserligen mycket trafik men nu var det inte alla, utan uppdelat i hälften vilket var bättre än på Sturup. Det är fuktigt på banan men jag tycker det är förvånansvärt mycket grepp. Det är en del vibrationer i bilen så det blir att skrubba däcken och mot slutet av passet är vibrationerna borta. Jag kör till och med om någon Radical och RS bil (som skall vara rymdraket-snabba). Vad som kommer spöka för mig hela dagen är bilens tendens att vilja rotera runt sin egen mittpunkt i kurvor. Bilen har varit överstyrd hela året men jag har ändå haft riktigt bra förtroende för bilen. Det nya beteendet gör att jag upplever bilen som lätt lynnig. Å andra sidan upptäcker jag fort att bromspunkterna behöver flyttas fram. Min performancebox visar 1:16 tider på denna uppvärmning.

Foto: Ronny Persson (kolla hans Facebook för fler fantastiska bilder)

Kvalomgång 1

Så var det dags att bruka allvar men vi kommer inte längre än ett varv förrän det blir rödflagg. Jo, det är halt men vi kommer ut snart igen. Det blir ett bättre tempo med mindre trafik. Broms- och växlingspunkter är inte som jag minns så det blir mycket experimenterande. Högersvängar är speciellt läbbiga upplever jag. Däremot upp till idioten får känna på bättre grepp där bilen beter sig ok. Det blir ganska sent på passet jag tar mig in för att mäta temp. När jag kör in har jag vibrationer fram och tänker att det antagligen är däckrester jag plockat upp. Ute igen blir vibrationerna värre och jag kör och ställer mig i depå. Visar sig att ena framhjulet sitter löst. Både jag och Andy tycker att vi spände allt innan jag gick ut. Tidtagningen fungerar inte så jag har ingen aning om placering och det är lika bra för några bra tider finns det inte. Det finns fortfarande mycket att fila på. Efteråt får jag reda på att jag haft sådär 57 grader i snitt på mina däck och betydligt varmare bak än fram. Kan det vara för det sladdar så mycket?

Kvalomgång 2

Nu börjar det torka upp. Ut på passet inställd på att bromsa senare för att få upp tempen fram. Inbromsningen på rakan blir bättre när jag lyfter blicken genom Ronnie Peterson, inte optimalt men bättre. Över bäcken noterar jag att det blivit knöligare än vad jag minns. Kan konstatera att även om bilen bitvis är ok så är det inte samma härliga flyt som på Sturup. När jag får en del snabba bilar bakom mig går jag in och mäter temp. Några varv till blir det innan heatet flaggas av.

När jag parkerar bilen ser jag min son 😀 . Han har fått skjuts av en hel delegation av supporters bestående av mina bästa vänner och deras döttrar. Här får jag reda på att jag haft ungefär samma däcktemp som förra passet, med andra ord inget bättre. Efter förevisning av räserbil med utrustning äter vi lunch tillsammans. De stannar kvar för att vifta sin egengjorda banderoll och heja på min framfart. Tackar familjen Resch/Lundström för stödet och transport av min avkomma så han äntligen få se sin pappa köra räserbil. Precis efter lunch kommer en regnskur. Det inleder grubblandet om man skulle byta från slicks till något annat. Jag avfärdar tanken då jag vet att det tar väldigt lång tid att byta med tanke på mina spacers. Jag kommer senare få all anledning att återkomma till tanken…

Foto: Joakim Lundström – Bättre support finns inte!!

Race 1

Nåväl, det är lineup till start, fortfarande på slicks då solen tittar fram. Det är blött men min chansning är baserad på att det kommer torka upp. Med mina usla tider startar jag sist i fältet. Nu vet jag att i dessa sammanhang så finns det möjlighet att faktiskt dra ifrån några i startsekvensen. Jodå jag tar starten och lyckas till min egna förvåning passera en Radical 😀 . Lite trafik i första böjen och hamnar efter ett par Ginettor. Ut ur första kurvan ser jag Fredrik Olsson med nosen pekande mot mig, lite spännande. Han är inte ensam om att ha svårt att hålla rätt kurs 😉 . I vilket fall så reder det sig och bak i fältet har jag nu Håkan M i en grön Ginetta G20 och framför honom Per R i lika dan bil fast röd. Jag närmar mig Håkan och det står klart att nu blir det kamp. Otroligt kul 😀 , jag är bara aningens snabbare och han har bättre krut i maskinen. Så det blir att attackera och det räcker inte en gång. Vi ligger sida vid sida i några sektioner men han missar utgången på rakan och jag tar mig om. Nästa blir Per men tyvärr släpper han mig efter en stunds kamp. Vi pratar i slutet på dagen och han meddelar att han faktiskt gav sig, vilket jag tyckte var synd. Sedan blir det solokörning resten av racet. Så uttråkad är jag att jag nästan missar en Radical som hinner ikapp. Det var ett riktigt kul race på den fuktiga banan och slicksen uppförde sig exemplariskt. 1:20 tider var inget att hurra över men bättre än många andra. Gick i mål mål som 7:a från ha startat 11:a. Med andra ord hade jag lyckats skapa mig fantastiska förutsättningar inför race 2.

Hotfulla moln hopar sig snart när jag står i depå. Det kan vara ide att byta till hjul med mönster. Andy tycker att det borde gå fort när vi är två, dessutom har han skruvdragare. Även om jag är skeptisk så kan det inte skada att vara klar med den biten inför hemfärd.

Race 2

Jag fattar beslutet och valet går till mina slitna Michelin PSC. Det blir ett rejält skruvande mot klockan. När ena sidan är klar ser jag klasskompisarna rulla förbi till lineup. Jag påminns om att jag står i mitten. Attans 😦 ! Det börjar regna. Den oerhört hjälpsamma Pontus skänker oss ett par extra händer och jag får order om att sätta mig i bilen. Efter allt fipplande med spacers och ett felaktigt monterat hjul så sitter allt rätt och jag kan ta mig till lineup. Jag trodde jag var så sen att jag skulle få starta från depå men flyt har jag, för det har blivit en del justeringar i startordningen. Det blir start mitt i fältet trots allt och nu slår jag på högsta hastighet på torkarna. Beslutet att byta var rätt! Jag står bredvid Erland från Kalleracing som brukar vara snabb. Bakåt kan jag inte se något då bakrutan är full med imma. I vilket fall får jag åter igen en bra start och går om Robin i sin RS och även Fredrik Olsson som fått stopp på sin bil. Jag lyckas hålla mig före en rad med Ginnettor och känner mig rätt nöjd 🙂 . Jag får lite flashbacks från Gelleråsen med PCSR för många år sedan som hitintills varit det blötaste jag varit med om. Visst, jag gillar regn men kombon slitna MPSE + regn + lynnigt chassi är i princip lika med dåligt. Jag tar mig fram men bromskänslan är helkass och dessutom blir det abrupta släpp hela tiden 😦 . I ingången till idioten snurrar jag hejdlöst. Går ut på insidan och tänker att jag absolut inte får stanna på gräset, det då inte finns en chans att komma därifrån. Tack och lov är det rull på bilen och jag tar mig upp på det svarta. Priset på denna extravagans blir att jag får förmånen att bli omkörd av ett koppel Ginettor. Attans 😦 ! Sen blir det solokörning med fokus på att hålla bilen kvar på banan. Missar att jag blir ikapphunnen av Peter Ö i sin RS som har Fredrik O flåsandes i bakdiffen. Bägge kör på riktiga regndäck vilket kan förklara deras plötsliga närvaro. Känner mig rätt amatörmässig då jag med min erfarenhet borde upptäckt dem tidigare (tydligen fick jag även en välförtjänt obscen gest tilldelad). Visserligen är det race men lite gentlemannamässigt uppträdande skall man väl kunna hålla. Nåväl, jag tar mig i mål och placeringen känns inte så viktig, jag hade ju sumpat mitt guldläge.

Intressant att se Blå – bästa varv helgens race, mot Röd – 2010 1:11,975 och R-däck. Verkar som jag är bättre på ingång i kurvor nu och det finns potential i sidogrepp. Nedre kurvan med G-kraft plot set att jag peakar högre, upp till idioten , i idioten och över bäcken.

Summering

Nä, det blev inte en dag så som jag hade hoppats på men så är det i racing. Det blev en bra dag på många andra sätt. Att man har så många fina vänner är underbart och man blir lite  rörd vid tanken, åter igen tack! Det var kanske tur att det regnade för nu var den kassa setupen på bilen inte lika kritisk, jakt på personbästa var inte inte riktigt aktuellt i blötan. Jag fick denna gång helt enkelt en möjlighet att få nya erfarenheter, bland annat vetskapen att skruva 40 muttrar är helt enkelt ohållbart för att byta om för regn, likaså setup av bilen eller snarare bristen på densamma ger en del insikter 😉 . På allt detta så blev det ett riktigt bra race så det blev tillslut en mycket bra dag. Extra kul att veta att det finns ett par i klassen man kan ha lite kamp med 😀 . Nu är 2018 slut och jag fortsätter igen 2019, men allt runt det tar jag en annan gång….

Detta inlägg publicerades i Racerapport. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s