Ny kula

 

Vad är det som händer? För lång tid utan racing, 40-årskris eller vad är det frågan om? Nu har jag fått idéer från så många håll och ett enormt sug att forska runt tekniska lösningar att jag förvånar mig själv. Innan avåkningen 2014 hade jag kommit så långt och till och med längre än vad jag någonsin trodde möjligt med räsern. Dock var det som bekant inte mycket utveckling av bilen och efter smällen stannade det mesta. Nu har det vänt och det känns som när man precis hade skaffat bilen. Skillnaden är nu att man har mindre tid men mer erfarenhet. Jag har offentligt gått ut med att jag behåller bilen men först nu har jag fått det riktiga suget att börja en ny resa med Klemens 🙂 . Mina tankar kretsar kring lättning ner till 1100kg, grövre bromsar och aerodynamik.

Jag har skrivit det förr men det är verkligen nystart som sker. Ju mer jag tänker på det blir det mer uppenbart. Till att börja med har nu räserbilsägandet överlevt ett husköp och tillkomsten av barn i familjen. I sig är det anmärkningsvärt. När bilen åkte upp på pallbockar hade man möjlighet att åka land och rike kring för att tävla med PCSR, även SPVM för den delen. Dessa möjligheter finns inte på samma sätt idag.

Om man tar sig tillbaka till tiden då Klemens var nyinförskaffad var det mesta nytt. Bilen skulle ju byggas om för tävling och att ens tävla var verkligen osäkert om det ens var möjligt. MSCC KM blev ju en snabb inkörsport och man började med inställningen att hellre vara med än att samla delar i garaget 😉 . Första tävlingarna var man glad om man inte hamnade sist. Undan för undan gick det bättre och att gå vidare till nästa steg kom närmre. Lyckades ju till och med bli klubbmästare 🙂 .

Spolar man fram till idag sitter jag på en räserbil. En sliten sådan faktiskt för den här ju brukat i ett decennium. Visserligen välvårdad men det som var nytt när jag installerade det så kan det vara 10 år gammalt idag. Det innebär att nu jagar man samma prylar som när man började bygga bilen 😉 . Kan nämna också att kunna tävla överhuvud taget är jag ytterst tacksam för. Det är lite av svaret på varför MSCC KM, det blir inte enklare än så 🙂 . Ja och nu när jag byter klass, däcktyp samt att jag har dragit på mig rattrost så är ambitionen att man får vara glad om man inte hamnar sist. Snacka om att ha gått varvet runt. Det bästa är att jag kommer ihåg tiden i början som spännande och kul, så det verkar lovande och jag ser fram mot att börja om 😀 .

Det här inlägget postades i Jag, Krönika. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s