Sagan om bakrutan – den fantastiska resan.

Syns inte mycket… 

Att handla bildelar kan ha sina turer och denna storyn handlar om min plastbakruta till Klemens. Sagan tar sin början för länge sedan, ungefär vid tiden strax efter folket i UK tyckte det var en bra idé att lämna EU och i den virtuella världen internet, närmare  bestämt på den lilla enklaven rejsa.nu. På detta internet forum stod att läsa att en bakruta av andrasortering passande Porsche 944 var till försäljning för priset 1500:- hårt devalverade svenska pesetas. Författaren till denna prosa gick under pseudonym ”Plastis”. Vi i 944 kretsar vet att detta är den ytterst skicklige plastkreatören Magnus. För egen del såg jag att det var av största vikt att få iväg ett sändebud till sagde gentleman snarast möjligt för att säkra den annonserade skatten. Svaret kom ganska snart och det visade sig jag var först att göra min röst hörd. För att säkra mina intressen skickades pengar omgående. Det är ungefär här hela plotten skapas som kommer sätta tonen i hela historien. Hade jag sagt till Magnus att packa rutan och skicka den på posten hade vi nu kunnat sluta läsa och fortsätta våra liv. Det gjorde jag inte.

Alla som sett en 944 bakruta vet att den är stor, riktigt stor. Således blir den onödigt dyr att frakta, trots att den inte väger så mycket. Rutan fanns då i Kungshamn och alternativ skulle hittas att få den hem. Min far bor i Göteborgstrakten, vilket är sådär halvvägs men kanske görbart att få till en avstickare. Men så kom det ett meddelande att själve Magnus, i egen hög person skulle behaga att förära våra södra nejder med ett besök med familj. Tydligen var destinationen Lomma och man undrade om detta var för bra för att vara sant. Det var det.

Visserligen kom han och familjen till grannkommunen men tyvärr inte med min bakruta. Attans! Tiden gick och hade hunnit krypa iväg till min sena semester. Jag hade tagit mig till det då öde garaget för att pilla med bruxet. En av sönerna till hyresvärden tittar förbi och vi småpratar lite. Jag frågar var hyresvärden har behagat att spendera sin semester varpå sonen svarar ”dom är uppe i Bohuslän med båten men jag tror de snart är på väg hem”. Jassåminsann, tänker jag, får nog ta och slå en pling och undersöka möjligheterna för transport. Till nöds av andra brådskande göromål låter sig nämnda samtal dröja till dagen efter. Delar av det går i stil med.
”jo jag har en bakruta som skulle behöva hämtas i Kungshamn”
”Kungshamn, där var vi igår med båten. Synd att du inte ringde då, för vi hade kunnat lasta in den och så hade den kunnat följa med båten hem ner på trailern.”.

Föga muntra nyheter och ytterligare en förlorad chans. Snart var jag åter på jobbet och logistikproblematiken kändes inte så akuta. Tiden gick. Sommarn blev till höst och höst blev till vinter. Mitt var det var hade jag blivit lattepappa. Så slog det mig att jag nog borde ta tag i den där bakrutan. Ringde en signal till de alltid trevliga FHRacing. Inte nog med att de har den bästa servicen på motorsport så är de indirekt sydsveriges 944 informationshub. Jag ställde frågan om de visste någon som hade beställning hos Plastis. Inte vad de visste men de ställde en motfråga om sagde plastleverantör fortfarande hade en aktiv rörelse. Aj då, tänk om bakrutan försvunnit i en konkurs och allt tack vare min försumlighet. Nåväl, efter ett par försök att nå Magnus så damp det in ett sms som bekräftade rutans existens. Dock fick jag intrycket att han inte var pigg på att skicka den.

Jag ringde Peter Sanden. Dels att kolla om han hade stundande leveranser från samma leverantör och dels för att få lite råd om uppgradering. Minsann, han hade en beställning som stundande och ja, det gick bra att min ruta följde med vid leverans. Vilken lättnad. Det enda förbehållet var att leveranstiden var obestämd. Fick under samtalet även berättat att vår kära underleverantör inte hade hälsan i skick som följd av hög arbetsbelastning, där av ryktena att plasttillverkningen kanske kommer upphöra. Nu hoppas jag innerligt att hans hälsa återhämtar sig.

Hur som haver. Trygg i att rutan hade transport säkrad till södra Göteborg började tankarna om transporten därifrån. Kunde man låna en minibuss kanske? Ställde faktiskt frågan till en bekant. Hade ingen större brådska och vi har en resa planerad till min far i början på sommaren om inget annat.

Än en gång skulle slumpen visa sig och ställa sig på min sida. Åkte till garaget för lite fredagsmys med Bodil och av en händelse hade min goda vän Simme behaga att förära oss med besök. Bodil fick ny olja och kylvätska samtidigt som vi avhandlade senaste tidens händelser samt drömmar om framtiden. Jag blickar ut på hans majestätiska släp varpå han låter meddela att han skall hämta sin hoj i Trollhättan nästföljande dag. Det tog faktiskt en liten stund innan polletten ramlade ner och jag fick fattning att lägga ihop 1 och 1. Jag ställde frågan och fick en bekräftelse på att det gick bra att ekipaget tog en avstickare till Sanden på väg hem från Trollhättan.

Nu skulle det bara bekräftas att rutan verkligen fans hos 944 experten. Ville å ena sidan inte störa honom mitt i Lets Dance  ( kanske han inte tittar men bästa sändningstid en fredagkväll känns lite oartigt på något sätt..).  Å andra sidan och vis av erfarenhet ville jag inte dröja så jag chansar med en telefonsignal. Inget svar. Jag följer upp med ett sms  som jag får svar på. Det bekräftade att rutan finns hos honom samt att det går bra att hämta den.

Dagen därpå är en transport på väg genom västra delarna av riket. Jag ringer Peter och tackar för all hjälp. Passar på att handla annat vilket jag tycker hör till god sed. Jag får även reda på att det inte var helt trivialt att få ner rutan från Kungshamn. Vi detta laget kändes det inte som direkt förvånande. Tydligen hade en annan 944 racingpilot blivit anlitad för transporten. Av olika skäl och förhinder hade lösningen slutat i, vad jag förstod, mutning av anställd.

Tack och lov så uppstod inga större komplikationer på vägen till Skåne. Rutan hämtades upp och kunde i säkerhet anlända till mitt garage. Så nu har den äntligen kommit hem och får förhoppningsvis leva lyckligt i resten av sina dagar.

Tusen tack till alla inblandade och särskilt tack till Simon och Peter som engagerat sig i att lösa den praktiska transporten.

Det här inlägget postades i Krönika, Mek. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Sagan om bakrutan – den fantastiska resan.

  1. simon ivancev skriver:

    Kanonkul läsning Eddie.
    Som småbarnsfar är det alltid spännande att komma ut på lite äventyr och bestyr.
    /Simon.

  2. Goran skriver:

    Bästa Edvin, varför skriver du som om du vore född 1924? 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s