Tillbaks till Backen

Bilen var hel så visst vore det väl kul med ett KM tillsammans med kompisarna i MSCC. Jodå, söndag morgon bar det iväg till backen i Minnesberg. Nu var ju allt inte solsken, jag sitter med och försöker få till så dessa tävlingar blir av och jag hade kvällen innan fått en del oroande besked. Så man var lite orolig att tävlingen ens skulle bli av. Väl på plats verkade det mesta löst sig och jag kunde falla in i rollen som förare. Backtävling är nog den roligaste tävlingsformen jag provat så denna tävlingen är given. Hade jag några förhoppningar om placering? Visserligen har jag vunnit här men jag har också hamnat näst sist, så nä, inte denna gången. Däremot ville jag ha kul och taktiken var att inte tänka för mycket, utan låta förtroendet växa i sin egen takt.

Efter anmälan, urlastning, ombyte, förargenomgång, besiktning och snack med kompisar skulle vi ut och titta på backen. I följa-john övningen skulle jag då bilda mig en uppfattningen om backen. Början var enkel, start och upp genom växlarna, sedan en chikan, en mycket tajt sådan. Det är inte så mycket fråga om spårval utan mer om att få plats med bilen. Därefter den snabba backen som avslutas med en blind chikan som även denna är rysligt tajt. Sedan är målgången strax efter. Banan var medvetet lagd för att få ner hastigheten vilket märktes på svårighetsgraden. Då var det bara att rulla fram till starten och köra.

Första stinten inleddes med stans hjulspinn. Tyckte synd om Magnus som stod och höll stoppklossen bakom bilen, han måste blivit bra blästrad när jag drog iväg. Sedan körde man så gott det gick och givetvis med fel växlar. Upp kom jag med något hum om hur man kunde köra. Klart var att chikanerna var rejält tajta med mycket lite marginal och jag började fundera om man skulle klippa en kon tidigt för att bli av med konskräcken 😉 . Det löste sig själv på tredje stinten.. När det var dags för lunch hade jag fortfarande inte fått en anständig repa, största bekymret var att jag missade nerväxlingarna ut ur chikanerna. Jag var lite nedstämd att det inte funkade som jag ville.

Klubben hade arrangerat så att byborna bjöd på hamburgare till lunch vilket var väldigt uppskattat. Då noterade jag att jag låg sist i resultatlistan 😦 . Fredrik O. tröstade mig genom att besluta att jag kunde skylla på mina däck med resonemanget att Michelin är inte är lika bra som tex. Toyo när de är kalla. Det var snällt av honom, men jag visste att jag borde kunna köra bättre också. Efter lunchen lyckades jag med att sätta en anständig repa, med rätt växlar och utan att riva en enda kon. Nu vände mitt humör och resten av de totalt 9 reporna klarades av utan grövre missar. Jag var vid gott mod och även om det inte kändes som det gick mycket fortare hade jag kul.

Efter racet bjöd vi byborna på åktur upp för backen. Jag råkade få med mig Robert M. dotter då jag var den enda som var betrodd för uppgiften. Det var uppskattat, dessvärre var det inte fler som ville åka med i min bil. Det blev prisutdelning och jag fick tyvärr ingen kopp denna gången, jag brydde mig heller inte om att kolla resultatet. Backtävling är verkligen skoningslöst och fortfarande min favorit. Det var en fin dag och fantastiskt att vara med mina KM kompisar igen som förare. Det slog mig att det var nästan 2år sedan sist. Dock var det inte samma spänning som tidigare då jag inte riktigt är med i mästerskapet på samma sätt. Sedan är det så smidigt att bara köra dit, tävla och åka hem utan övernattningar och hjulbyten 😉 .

Just det, resultatet: näst sist av 10 startande i Roadsport C …

Det här inlägget postades i Racerapport. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s