Souvenir, Souvenir…

Semester på Gotland, husvagn, turistfällor och familjedramor, vart skulle detta sluta? I vanlig ordning skulle mycket fixas innan avresa. Linda jobbade den torsdagen men trots allt lyckades vi med att hålla tidschemat och kom iväg på tid. Jag hade panikinförskaffat ett takräcke från Biltema för att få mer plats i bilen samt slippa slita på tävlingsdäcken. Dåligt drag då det visade sig flytta på sig under färd 😦 . Vi hade tajt schema att hinna fram till färjan i Oskarshamn så det var minst sagt stressigt att lösa lastproblemet under ett påtvingat stopp. Vi lyckades i.a.f. lämna macken med allt med oss och nu med bara 1 i stället för 2 hjul på taket. Vi hann t.o.m. fram i god tid för färjan och på kajen träffar vi på familjen Larsson. Väl på båten hälsar man på många bekanta ansikten. Jag har en kort pratstund med Falk, Pihl och Fredriksson där jag rycks med i propagandan för Modsport. Jag undrar om inte vissa sekter använder sig av liknande taktik. En halvtimme efter båten gått i land kunde vi stuva in våra grejer i den mölla vi hyrt som stuga för veckan.

Fredagen ägnades åt att titta runt i Visby. Det rådde en del osäkerhet rörande maten på banan. På ICA snubblade vi på en fantastisk lösning på vårt problem, i deras salladsbar kan man plocka ihop precis det man vill så det fick det bli och det kan rekommenderas. Bilen blev tankad och hjulen blev bytt innan läggdags.

Lördag

Vi pallrade oss bort till banan på morgonen, då var det perfekt väder, molnigt men torrt. Jag hade ärligt missat när förargenomgången skulle hållas, men eftersom vi var på plats i lagom tid missade vi inte det. Förar genomgången var lite speciell. Jag har varit med om många på olika event men detta var nog det mest unika jag varit med om. Vi i MSCC tycker väl det finns utrymme för förbättring när vi håller KM men jag vill påstå att vi är proffs på att arrangera tävlingar. Ingen skugga över arrangören då de gjorde de bästa de hade förmåga till och de var lyhörda för att kunna bättra på sin erfarenhet. I.v.f. fick jag bilen besiktad och riktigt pinsamt hade wiren till huvudströmbrytaren ärjat. Med lite motion och motorolja kunde funktionen återställas. Jag fick en plats bland det alltid trevliga Roadsport gänget där jag kunde bre ut mina pinaler. Däcktrycket justerades och nu låg regnet i luften.

Fri träning Roadsport

Då var det dags att rulla ut på de första stapplande varven på säsongen. Detta på en helt okänd bana och dessutom i fukt. Det var faktiskt befriande att komma ut, däremot upptäckte jag att man körde i blindo. Eller rättare sagt nästan alla kurvor dolde sig bakom blinda krön och dessutom var de flesta rätt kluriga kurvor. Detta passet använde jag mest för att hitta runt, växlingspunkter och spårval var rena överkursen i detta läget. En sak jag noterade var att min rattdistans var ett höjdarköp, denna tillsammans med övning i bruxbilen verkar ha fått fason på min ratthantering. Jag kom på att jag inte alls höll på att byta grepp som tidigare. Vid slutet av passet kunde jag nätt och jämt hitta runt dessutom hade det torkat upp lite mer. Min PerformanceBox skvallrade om ca 1:44,7 tider  .

Efteråt blev det snack i depån med de andra som kört och vi kunde alla konstatera att detta är en riktigt utmanade bana. Jag har kört med transpondern igång och får reda på att tidtagningen har registrerat några varv, då visste jag att den fungerade.

Foto: Linda Winter

Fri träning PSCS

Regnet hade tilltagit och nu var det dags igen, regn gillar jag. Denna gången skulle jag försöka få grepp om vilka växlar man kan använda runt banan. Nu visste jag vilket håll banan gick på och kunde stå på mer och jag kom på att min bil är riktigt kvick. Spårval har jag inga men jag börjar få grepp om växelvalen och bansträckningen blir mer bekant. Jag ligger på varvtider runt 2 minuter men känner att det går på rätt håll. Nog tusan borde man komma under 1:40 i torrt innan helgens slut.

Nu är det lunchuppehåll som vi spenderar i familjen Larssons husbil, Thomas kör Roadsport B med sin Porsche 951 och är den hjälte som tog mig hem från Ljungbyhed när jag rasade hjullagret. Deras gästfrihet uppskattas i blåsten och småregnet, dessutom hade vi riktigt trevligt.

Kval Roadsport

Nu skulle man försöka prestera något bra och få en bra placering i startfältet. Extra svårt då vädret är lynnigt. Hinner får upp tempot lite och håller ett tempo på under 2 minuter när passet blir rödflaggat. När jag kör av till depån ser jag en bil på rakan som behöver bärgas. Väl inne signalerar funktionärerna att  passet är avbrutet. En snabb kalkylering säger att med 15 minuter kört och att de har bara 15 minuter på sig att bärga och ordningsställa banan inför nästa pass, så beslutar jag mig att bryta i tron om att det inte blir mer kval för oss. En kvart senare släpps vår grupp ut igen och 10 minuter senare får jag bittert ångra mitt beslut då banan har torkat och de som kört fått fina varv… Jag kvalar in på näst sista platsen i hela Roadsport fältet med 1:58.874.

Kval PSCS

Nåväl, inte hänga läpp, det skall kvalas i Porsche Cupen också. Nu är det torrt igen så det blir att fila spårval. Det går åt rätt håll, min kvaltid är nu 1:41.055 det är dock långsammast i hela fältet. Det mest tragiska är att det bara är 8 deltagare i cupen på denna deltävling.

Nu var dagen slut, vi packade ihop våra prylar och kunde runda av dagen. Vi kunde lämna en del hos familjen Larsson över natten vilket var riktigt uppskattat. Så vi körde till Visby för en bit mat på en av alla restauranger samt förse oss med proviant för morgondagen.

Söndag

Med första racet senare på förmiddagen och inget morgonmöte kunde vi ha sovmorgon. Då det är lite svalt byter jag om innan vi ger oss av till banan. När vi rullar in blir vi stoppade av en funktionär som ser ut att vilja ha betalt för något. Han tittar lite förvirrat på mig ”Öhmm, du är med i tävlingen?”, ”Ja”, och sedan på bilen ”Öhmm, du kör Porsche Cupen?”,  ”Ja – bland annat”. Han viftar in oss och vi konstaterar att han nog inte fått några direktiv om hur dessa situationer skall hanteras. Väl på plats dukade vi upp mina grejer och kunde studera startlistorna för att komma på var jag skulle stå i lineupen.

Foto: Linda Winter

Race 1 Roadsport

Banan var blöt. Jag startade bakom Malin i hennes svarta Corvette och bredvid mig stod Anders T i Miata. Det hade ju beslutats om rullande start så det var det det var frågan om. Kommer väl igång OK när flaggan dras men som vanligt viker jag ner mig och tappar plats till Anders. Jag är alltså sist men Anders och jag börjar jaga Bertil T. och vi lyckas bägge ta oss om med lite möda. Sedan börjar jag jakten på Anders. Jag är snabbare men banan är klurig så det får bli studerande innan attack. Efter några varv börjar jag på allvar försöka ta mig om och vi spenderar åtskilliga kurvor sida vid sida. Anders lyckas återta sin placering och jag får attackera igen och så håller det på under det största delen av rejset. Jag sätter in en stöt vid den skarpa högern vid banans slut och lyckas lägga mig framför vid chikanen och går ut på rakan precis när målflaggan faller. Jag är överlycklig eftersom jag har klättrat en placering i fältet, kommit om Anders precis innan målgång men framförallt att jag fått en rejäl fight genom ett helt race. Fort hade det inte gått 2:01.845 var den tid som kvalificerade mig till startplats 13 nästa rejs.

Foto: Linda Winter

Race 1 PSCS

Nuså, nu skulle man putsa tider, banan var torr och solen hade tittat fram. När jag står och väntar på lineup blir jag gratulerad för 3:pris i Modsport. Detta får jag senare utrett med Jan Nordgren att jag kör Roadsport och att det skett ett misstag i resultatsammanställningen. Visst hade det varit kul att få en pokal men rätt skall vara rätt. Detta får mig att tro att Modsport sekten tillgriper sofistikerade metoder för att rekrytera fler startande. Det var rullande start igen och under formeringsvarvet ser jag en av bilarna längre fram bryta p.g.a. haveri vilket jag tyckte var udda. I.v.f. går starten och nog är det rätt bekvämt att ligga längst bak 😉 . Jag kör på för allt tygen håller men är chanslös mot de andra. Kul har jag i.a.f. och försöker få till mina spår. Hinner bli varvad av de snabbare ekipagen sedan kör jag på något. Det är mycket skräp på banan så jag bryr mig inte om det. Dock börjar bilen snart bete sig underligt i högerböjar. Jag beslutar mig för att bryta racet för att undersöka vad som är fel. Väl på min plats i depå kan jag konstatera att jag fått punka vänster bak. Nu är jag ledsen.

Foto: Linda Winter

Jag tar lunch för att samla mina tankar istället för att irra runt som en yr höna. Det var ett klokt beslut. Efter lite föda hade jag samlat tankarna och beslutade mig för att kolla om någon kunde plugga ett däck på plats. Jag hade även fått erbjudande från Thomas att låna FHRacings Hankook 17” däck (precis samma jag lånade på Ljungbyhed förra året). Jag förklarade mitt problem för kompisarna i PCSR och alla reagerade på samma sätt. Ingen hade tips om någon som kunde plugga däck men alla var överens om att jag skulle skruva på det jag hade tillgång till. Att det sen inte var reglementsenliga Michelin var oväsentligt så länge jag kom till start. Ett helt underbart gäng 😀 . Jag frågade för säkerhet skull om någon av SPVM deltagarna kunde plugga däck utan framgång. Så det blev hjulbyte bak på kärran. Jag var klar i god tid för nästa lineup så jag förvarnade mina meddtävlande att min bil kunde bli extra bred under nästa rejs med olika grepp fram och bak. Jag kunde även notera att jag hade kört 1:41,008 innan punkan, vilket skulle visa sig bli helgens bästa tid.

Race 2 PSCS

Foto: Linda Winter

Heatet innan med Modsport hade fått avbrytas med diverse problem. Vår lineup för Roadsport blev en utdragen procedur, det var i.a.f. fint väder och kul att mingla med sina medtävlande. När banan var sanerad var vi kraftigt försenade och man beslutade att köra PSCS först och sedan Roadsport. Det blev snabb lineup och ut på formeringsvarv. Starten gick och racet genomlöpte ungefär som förra. Jag försökte komma underfund med den nya setupen. Framdelen hade bra bett som vanligt men bakdelen var en hel del lösare. Det var inte så illa som befarat och jag lärde mig köra med det. Det är faktiskt ganska trevligt med lägre profil. En annan grej var att det var något som skramlade i kupen, dock var det inget jag kunde identifiera så jag fortsatte. Det gick långsammare och bästa tid blev 1:47.690.

Race 2 Roadsport

Efter racet rullade jag in i depå och lirkade direkt in mig i lineupen. Linda kom med en vattenflaska så jag fick dricka lite och vi hittade ett paraply i bilen som kunde avlägsnas från kupen innan vi blev utsläppta. Återigen hade jag Anders bredvid mig och framför hade jag Marcus F. Jag hoppades på en lika bra fight som race 1 men så blev det inte. Starten gick och jag tappar till Anders men jag lyckas ta mig om honom strax efter. Sedan rycker jag och det blir mest solokörning. Jag ser Malin snurra en bit bort och ser en chans att komma ikapp andra i fältet. Marcus är närmast och jag lyckas komma jämsides med honom men lyckas inte ta mig om. Sedan slår det mig att de kanske var dumt, tänk om det var gulflagg. Jag hade inte sett någon flagga och jag kom ikapp efter stället Malin stod. Det blev inga diskussioner efteråt heller. Jag tog målflaggen och hade lyckats prestera 1:45.221 med min udda setup samt en 5:e plats i Roadsport C fältet precis som föregående rejs. Jag är på det stora hela nöjd.

Foto: Linda Winter

Prisutdelningarna försöker jag gå på men det är inte lätt att veta när de hålls. Jag har ju kommit 2:a efter den alltid trevlige Roy i PSCS 8A så den vill man vara med i. Tydligen har jag missat den och stöter på klubbens ordförande som är på väg till mig att lämna över pokalerna. Är med på prisutdelningen för Roadsport och sedan är dagen i princip slut. Det blir att packa ihop grejerna och ge sig av. Snälla familjen Larsson följer oss till vår mölla där jag byter om till mina egna gatdäck. De lämnar mot Kävlinge med de lånade hjulen och 2 av mina racehjul. Tydligen skall Thomas till FHRacing så det blev arrangerat att mitt punkterade däck blir lagat där. Jag kan inte nog beskriva hur tacksam jag är för denna hjälp.

Det blir grill på kvällen och en välförtjänt pilsner innan läggdags. Jag kan säga att jag sov gott. På måndagen blev det tripp till Fårö för att titta på raukar och attackerad av svalor. Tisdagen blev det mycket fikande på olika platser söder om Visby. På onsdagen trampade vi i Linnés fotspår på östra sidan av ön. M.a.o. fick man se fantastisk natur innan vi tog färjan hem på torsdagen. Strax efter midnatt var vi hemma i Lund efter ett fantastiskt äventyr.

Foto: Linda Winter

Sammanfattning

Detta var en höjdarupplevelse. Gotland Ring är de bästa banan jag kört på i Sverige. Lång, kuperad och väldigt utmanande. Jag har fortfarande inte hittat mitt spår och det kommer ta mig åtskilliga varv innan jag gör det. Att kapa sådär 4 sekunder på mitt personbästa är nog fullt möjligt med bättre spårval. Nåväl, jag har svårt att lära mig nya banor och behöver många varv så det får man ta. Ja, det kostar en del att ta färjan över men får man tillfället tycker jag definitivt man skall ta chansen. Sedan var det riktigt kul att köra riktig racing och det är helt fantastiskt vilken kamratskap det finns både i SPVM och PCSR. köra racing är otroligt givande. Bilen funkade bra men det finns en del buggar jag vill fixa. En sådan här upplevelse får en att tänka om. Jag har på senare tid funderat på att skaffa en annan tävlingsbil men efter detta ser jag ingen anledning att byta bil. Man har fått ny gnista att förbättra det jag har. Nästa rejs blir Gelleråsen…

Det här inlägget postades i Racerapport. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Souvenir, Souvenir…

  1. Jättekul läsning! Hoppas vi ses på SSM, du får gärna komma säga hej i depån!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s