Slutet på året

Jaha, då är säsongen 2011 slut och det visade sig bli ett abrupt sådant. FH Racing hade bjudit in oss medlemmar i MSCC för en dag på Ljungbyhed med Micke Ohlsson Motorsport. Jag har funderat på att gå kurs med dessa herrar så det var inte mycket tvekan att anmäla sig. Jag har inte egentligen inte fått någon återkoppling på min körning sedan jag tog licens, det var typ 8 år sedan. Kvällen innan åkte man ut till garaget för att kolla över bilen. Då upptäcker jag att jag slitit upp ett par däck till. Framdäckens insidor är nere på corden och man blir lätt uppgiven. Däck har jag med ingen däckkrängningsapparat. Ett par telefonsamtal senare har det löst sig, jag får låna däck av arrangören 😉  😀 !

På lördagsmorgon bär det iväg till Ljungbyhed och väl på plats möts jag av glada människor och en väldigt varierande vagnpark. Fredrik och Tobias hjälper mig snabbt med hjulbyte. Det blir Hankook Ventus RS-2 Z212 225 fram och 245 bak. När jag tittar på bilen ser den inte klok ut då däcken sitter på turbo twist 17″ fälgar, Bigfoot är ett namn som dyker upp i skallen… Nåväl, jag är evigt tacksam att jag får låna dem för att kunna köra. Det blir samling och för första gången får jag vara med om att bli bjuden på frukost på en körning, riktigt trevligt 🙂 .

In i Dimman

Jodå, det var dimmigt på vägen upp men av någon anledning ville den inte försvinna. Vi var tre grupper och jag hamnade i den som var sist på tur. Inget fel i det då det blev mycket snack med kompisarna. Sedan bar det ut på flygfältet på följa John med rotation. Det gick inte alls fort men det blev bra att kolla sträckningen och spårval. Det blev ett sådant pass till, även detta i dimma. Nu hade tempot skruvats upp lite och man kunde konstatera att detta var an snabb sträckning. Efter den körningen hade klockan blivit lunch, vilket det även bjöds på.

Efter pausen fick vi köra fritt i våra grupper med övervakning från bankanten. Första passet blev det till att känna sig fram och som vanligt leta växlar. Nu kunde jag även känna mer på däcken. Det märktes att de ligger långt ifrån något r-däck jag kört på, tack och lov var de konsekventa och jag kunde ha skoj. Efter passet hörde jag med Fredrik O. hur snabbt han hade kört och det skiljde sådär 3-4 sekunder.

Återkoppling

Andra passet hade jag bestämt mig för att ragga upp en av instruktörerna i bilen för att få lite återkoppling på min körning. Får tips om att hålla utkik efter Ola Nilsson som står vid banan. Efter några uppvärmningsvarv ser jag honom stående och kör in och fiskar upp honom i bilen. Nu är det bara att köra på, det är inte lönt att komma med bortförklaringar då han med all sannolikhet kan avgöra vad som är vad. Efter ett par tysta varv och med lite anteckningar i Olas papper kör vi åt sidan. Själva körningen har han inte mycket att kommentera på, hastighet, spåval, bromspunkter o.s.v. verkar vara ok. Det är 2 partier son vi resonerar om. Det han främst har att anmärka på är hur jag hanterar ratten. (Detta är något Fredrik Å. tidigare har kommenterat när han åkt med mig.) Dels att jag korrigerar väldigt rappt och dels att jag byter grepp onödigt mycket. Lite av detta beror på att bilen är ganska spårig och att utväxlingen i styrningen gör ratten vevig. Dock har det medfört att jag fått felaktigt beteende. Vi fortsätter körningen och nu försöker jag verkligen hålla ”kvart i tre” oavsett vad som händer. Det går bra även om det känns väldigt ovant att korsa armarna fullt. Eftersom jag har ögonen på mig vill jag verkligen ta tillfälle att öva på detta. Hela varvet klaras med ”14:45”-grepp sånär som på chikanen innan rakan. Jag märker att det är mer fysiskt krävande att köra såhär men man har bättre kontroll.  Ola pekar glatt på PerformaceBoxen när den visar 1:10,6, jag är själv lite skeptisk till att förbättringen bara beror på ratthanteringen. Däremot är jag otroligt glad att få öva bort ett felaktigt beteende. Jag släpper av Ola med ett hjärtligt tack och åker direkt i depå då passet strax flaggas av.

Rik av erfarenhet rullar jag ut på nästa körning. Nu skall jag ha disciplin nog att fortsätta träna. Det går ganska bra faktiskt. En annan sak jag upptäcker är att jag borde få ratten närmre mig en aning, det rör sig om kanske 2cm för att bli perfekt. Det är relativt fritt och tiderna är stabila och kryper nu under under 1:10.

Sista körningen är open pit så alla som är kvar är ute och jag kommer på mig själv att slarva lite med ratthanteringen. Inga direkta förbättringar i tid men kul i.a.f.

Slutet…

Vi flaggas av och det är dags att plocka ihop och fara hem efter en härlig dag. När jag närmar mig Ask börjar det brumma i bilen och jag tänker att det är något jag får titta på i garaget. En bit senare smäller det till i bilen och bilen blir svår och styra. Jag vinglar över på fel sida av vägen och försöker få stopp på bilen. Bromsarna tar inte och jag försöker försiktigt svänga in på en busshållplats längre fram på rätt sida. Det lyckas med hjälp av handbroms och med kraftig rökutveckling från framdelen på bilen. Jaha, det blir bärgare nästa, tänker jag och kliver ut ur bilen. Bilen står fortfarande på 4 hjul men vänster fram där är det inte hjulupphängningen som är länken mellan hjul och bil utan framskärmen. Efter en snabb titt verkar det vara hjulaxeln som gått mitt av p.g.a. lagerhaveri. dessutom tagit med bromsoket i processen. Jag ringer Fredrik på FH Racing i hopp om att de har ett släp som är på väg åt mitt håll. Jodå, de dyker upp med Tomas som har ett tomt släp. efter mycket bök har vi vinschat upp bilen på släpet och kan köra iväg till garaget. Klockan är kväll och killarna behöver inte släpet så vi bara rullar in det i garaget med bilen på. Jag är oerhört tacksam för all denna hjälp.

Så, nu är det slutkört för i år. Jag har nog haft ett vakande öga över mig. Det kunde nog slutat betydligt värre. Så jag är ganska glad att det enda som gått sönder är en hjulspindel, bromsok och en framskärm. Sedan glömde jag batterierna till kameran så jag har inga bilder att visa 😦 . Hur var det att köra på stora hjul? Däcken hade faktiskt mer inverkan på körningen. De hade helt enkelt inte något vidare grepp. Annars kunde jag inte känna någon direkt skillnad i beteende på de större hjulen. En sak att nämna är att däcken kunde lämnas tillbaka i gott skick, trots hård misshandel.

Det här inlägget postades i Racerapport. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s