Framgångsrik Final på Knutan

Då var det dags för final i MSCC KM så det blev till att ta sig till Knutstorp i söndags. Min målsättning för dagen var att åtminstone ligga så nära Fredrik i resultatlistan men gärna före. Då jag sumpade Minnesberg resultatmässigt så skilde det inte mer än 3 poäng i mästerskapet. Visserligen var det samma ekipage anmälda till Höstracet som KM1 på samma bana och jag har statistiskt varit snabbare än Fredrik. Sådant är ju ingen garanti för framgång, särskilt om man beaktar att att jag inte lyckats med några bra varvtider under den senaste körningen. Så lite spännande var det när man körde upp på morgonen. Jag har inte varit så flitig i garaget sedan träningen på Falkenberg så det blev inte mer än att tanka bilen då den redan var packad. Väl på plats var det som vanligt och jag var där i lagom tid för en gång skull. Jag han med att få prata lite med folk, packa upp, besikta bilen, anmäla mig och justera däcktryck innan förarsammanträdet. De senaste tävlingarna har detta stressats igenom och man har fått rulla ut med gattryck i däcken.

Foto: Andreas Freed

Första tidsträningen

Roadsport C var första klassen som skulle ut och jag hade lagt mig på 1,8 i kalltryck då det såg ut att vara fuktigt på banan och molnen såg ut att kunna släppa ifrån sig lite regn. Jag var nog den sista bilen som rullade ut och när jag gick ut ur Ronnie Petersson kurvan fick jag hämta hem bakvagnen, det var lite halt. Provade vidare och det verkade som att man kunde stå på rätt bra ändå. Jag ser helt plötsligt något i ögonvrån som rör sig på golvet på passagrar plats. Det visar sig vara en 1,5 liters PET flaska som inte blivit urplockad. Det var bara att köra in i depå och den gode klubbkompisen Henric M. hjälpte mig avlägsna föremålet med ett gott skratt. Ut snabbt igen och efter Ronnie Petersson ser jag en svart Fiero i backspegeln så det är bara att köra på och se hur bra det går. Det började bra då Fredrik inte knappade in på mig men i slutet på rakan gick det ganska obra. Med dåligt med värme i däcken och småfukt på banan så såg jag till att bromsa med en hel del marginal. När jag bromsar känner jag den där obehagligt lätta känslan i ratten, det har låst upp hejdlöst. Släpper bromsen och försöker igen men det blir inte bättre. Det är såphalt och jag får helt enkelt inte ner hastigheten hur jag än försöker. Det enda som är kvar är att skicka in båda fötterna och dyka ner i sandfållan. Bajskorv! Passet blir rödflaggat Robban M. kommer och drar upp mig från sandfållan och jag linkar in i depån ackompanjerad av stenslammer. Inne i depå ser jag att fältet kommer släppas ut igen och jag stannar till, kollar snabbt på hjulupphängningen men konstaterar att det blir inget mer kört detta passet. Fram med domkraften och upp med bilen för att skotta sten. Linda hjälpte mig och vi fick bort nästan all sten med god marginal till nästa träning. Tiderna kom upp och jag hade inte en enda registrerad tid. Fredrik hade presterat 1:13,4 och jag började noja mig över regn inför nästa pass. Det var så spännande att jag inte visste var jag skulle ta vägen..

Andra tidsträningen

Nu gällde det. Som tur var det inget regn men jag var helt enkelt tvungen att matcha Fredriks tid på detta pass oberoende omständigheterna. Jag var ute bland de första bilarna och kom upp i tempo ganska fort. Nu hade jag tur och fick fria varv under träningen. Ganska snart visar min PerformanceBox låga 1:13 tider vilket är bra. När jag känner mig varm börjar jag ta i på allvar och rätt vad det är visar displayen 1:12,5 och jag känner att nu kan jag vara nöjd. Men finns det mer att ge så ger man. Bilen känns riktigt bra och det provas att ladda hårdare över NGK. Mina tidigare loggfiler har visat att jag kör effektivast med en snabb broms innan krönet men att jag kan köra fortare om jag inte fegar med gasen efter. Dutt på broms och full sula över krönet, likaså filas det på spåret i Ronnie Petersson och fokusering på ingången i bäcken. Ett par varv senare får jag upp 1:12,0 och känner mig riktigt, riktigt nöjd. Får lite trafik mot slutet och kan inte matcha dessa tiderna innan passet flaggas av. Kollar ringtrycket i depå och det ligger på ca 2,2 varmt vilket enligt expertisen är aningens högt. Nu blir det i.a.f. lunch med piroger som Linda har fixat hop, gott var det. Det blev mycket snack och rätt var det var så dök resultatlistan upp vilken visade samma ordning som för KM1, Dennis K, Hans D, Jag och Fredrik på 4:e plats. Tiden för min 3:e plats var 1:11,975, snubblande nära personbästa.

Foto: Linda Winter

Första Rejset

Två frivilliga rejs utanför klubbmästerskapet var planerade och som vanligt är det bra uppslutning av deltagare. Jag hade sänkt däcktrycket till 2,0 varmt vilket är rekommenderat. Fredrik hamnar bredvid mig och jag står i höger startled, vilket är bra. Starten blir usel för mer än mig men Fredrik är mästare på detta och flyger om. Det blir att ligga bakom och studera Fiero för att komma om. Det blir attack på rakan där jag utnyttjar Fierons vikthandikapp. Sedan följer solokörning då jag drar ifrån Fredrik och det är för stort avstånd till Dennis och Hans. Ganska tråkigt faktiskt dessutom tycker jag bilen känns såsig med det lägre lufttrycket. Man kanske har bättre grepp men jag jag har inte samma förtroende att kunna använda det vilket varvtiderna skvallrar om. Endast ett fåtal varv under 1:13.

Andra Rejset

Ok, nu var fokus på att försöka fila personbästa genom att anpassa sig efter de såsiga däcken. Startuppställningen var lika dan som på föregående rejs. Denna gång kom jag igång riktigt anständigt och Fieron fick kämpa sig om. Jakt igen och denna gången fick jag kämpa för att komma ikapp, dessutom hade jag Magnus O. som fyllde upp min backspegel. Denna gången var det svårare att köra om Fredrik men det lyckades på samma sätt som på tidigare rejs. Nu visade sig att jag ryckte inte ifrån Fredrik lika kraftigt som tidigare vilket jag tyckte var kul. Jag körde inte långsamt men heller inte så jag kunde förbättra personbästa. När jag såg 1:12,5 på displayen så noterade jag att Fieron hade hängt på bra hela varvet och Fredrik bara måste ha förbättrat sitt personbästa ganska bra. Vi kom i mål i samma ordning som vi startat och mycket riktigt hade Fredrik kört betydligt fortare än någonsin. Sedan var det prisutdelning och jag tog emot den minsta bucklan, extra kul var att det var bra uppslutning.

Foto: Linda Winter

Efter racet fick jag höra av en åskådare att min bil understyr. Själv märker jag att den plogar en aning i utgången av en del kurvor men tydligen skall det visuella styrutslaget vara betydligt kraftigare än vägen som bilen tar, det är kanske något för mig att beakta. Jag körde hem och kände mig otroligt nöjd med dagen. Bilen har gått bra och det var väldigt intressant att hur däcktrycket påverkar framfarten. För mig verkar det som att förtroende ger mer än mekaniskt grepp när det gäller varvtider. KM är riktigt härliga tillställningar och detta var inget undantag. Glada miner överallt, hjälpsamma människor, sammanhållningen med allt utbyte mellan oss närvarande bidrar till muntert humör. Sedan finns alla hjältar som ställer upp för att få det praktiska att fungera. Detta är den sista rejsrapporten för i år då jag nu känner mig relativt mätt efter 10 körningar denna säsong (bara det är rekord för mig) dessutom har n kantats av putsade personbästa på flertalet banor och fantastiska upplevelser. Det ser ut som jag är klubbmästare 2010 i MSCC klubbmästerskap Roadsport C vilket är riktigt kul och här får jag tacka Fredrik som hela tiden sett till att jag är på alerten. Nu skall bilen ställas av och vinterns arbete inledas, givetvis kommer ni komma läsa om det i bloggen.

Detta inlägg publicerades i Racerapport. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s